Förstamajnumret av brittiska Fabiansällskapets huvudsakliga språkrör The Economist eskalerar dramatiskt den brittiska kampanjen för ett världskrig mot Kina. Huvudartikeln har titeln "Angry China" med en bild av en hotande drake, redo att attackera. Artikeln ger en bild av Kina som ett land som har hamnat i en nationalistisk ilska med en skrämmande ton, "med tusentals kineser som hytter med xenofobiska nävar", som bevis att Kina är en "större hotande kraft än vad optimister hade hoppats på."

De fabianska fascisterna slutar inte där. De lägger även till att även om denna massa är ett allvarligt hot emot världen, så kan den möjligen kunna vändas emot den kinesiska regeringen om Västblocket spelar sina kort rätt. "Folkilskan kan, när den väl eldats upp, enkelt byta mål", säger de gamla kolonialisterna och pekar på tusentalet demonstrationer i Kina emot regeringen p.g.a. korruption från lokala politiker, föroreningar och mänskliga rättigheter. Detta är naturligtvis den gamla tekniken att "härska genom att söndra", känd från det romerska imperiet fram till det brittiska imperiet idag. Artikeln avslutas med en klassisk imperievarning till Kina, att de borde lära sig att "respektera utlänningars rätt till inblandning, även i deras inre angelägenheter."