Winston Churchill är upphovsmannen till "Tibetansk självständighet"

De dokument som tillhört T V Soong, Kinas finansminister under andra
världskriget, som släpptes den 14 april av Hoover Institution och
Fudanuniversitetet i Shanghai, tydliggör att myten om tibetansk
självständighet startades under andra världskriget av Winston
Churchill. Dokumenten innehåller brev från Kuomintangpartiets (KMT)
ledare Chiang Kai-shek med klagomål över Churchills försök att skriva
om historien och karaktärisera Tibet som ett självständigt land, något
det aldrig varit.

"I ett telegram till Chiang Kai-shek, Kinas dåvarande ledare och KMT:s ordförande, daterat 21 maj 1943, skriver Soong:

'Churchill sa, att det nyligen påståtts att Kina har samlat ihop
trupper för att anfalla Tibet. Jag svarade, att jag aldrig hört talas
om en sådan order.

Och samtidigt berättade jag att Tibet inte är någon självständig
nation, som Churchill påstått. Alla tidigare avtal mellan Kina och
Storbritannien har erkänt att Kina äger suveräna rättigheter i Tibet,
och jag tror att detta faktum redan noggrannt undersökts'."

Chiang skrev tillbaka:

"Genom att behandla Tibet som ett självständigt land har Churchill
förnekat vårt lands territoriala integritet och suveränitet. Det är en
grov förolämpning. Jag trodde inte att Storbritannien skulle göra
sådana uttalanden. Tibet är en del av Kinas territorium och tibetanska
angelägenheter är Kinas inrikesangelägenheter."

Det är en mycket lätt sak att visa på i vilken kontrast sådan slags
välkomnande patriotisk avsky för brittiska imperiet står, som president
Franklin Roosevelt och hans bundsförvanter visat, mot den revoltartade
böjelse åt brittiskt rövslickande, som Cheneys beskyddare Nancy Pelosi
och geléskallen Al Gore visats lida av. Vi tänker trots det visa
följande, endast av den anledningen att nämnda rövslickare än i dag
härjar i världen på civilisationens bekostnad!

Sätt Churchills, och Pelosis, hållning gentemot Kina i kontrast mot president Franklin Roosevelts kritik av imperialismen 1944:

[Memorandum från President Franklin Delano Roosevelt till utrikesminister Cordell Hull, 24 januari 1944 (ur Major Problems in American Foreign Policy, Vol. II: 1944)]:

"Jag träffade [brittiske ambassadören till USA, lord] Halifax förra
veckan och sa helt frankt till honom, att det var helt riktigt
uppfattat att jag, sedan över ett år, varit av den åsikten att Indokina
inte ska återgå till Frankrike, utan bör administreras av ett
internationellt förmyndarskap. Frankrike har haft detta land - trettio
miljoner invånare - i nästan hundra år och människorna har fått det
sämre än de hade det från början.

Jag har, av intresse i ärendet, helhjärtat stöd för denna åsikt hos
generalissimo Chiang Kai-shek och hos marskalk Stalin. Jag ser ingen
anledning att blanda in brittiska utrikesministeriet i ärendet. Enda
anledningen de verkar ha att opponera sig är, att de fruktar för vilken
verkan det skulle få på deras egna och holländarnas egendomar. De har
aldrig gillat idén om förmyndarskap då det, i vissa fall, har framtida
självständighet som mål. Detta stämmer i fallet med Indokina.

Varje fall måste naturligtvis ses var för sig, men i fallet Indokina
står det fullkomligt klart. Frankrike har mjölkat det i hundra år.
Indokinas folk är ämnade något bättre."