Italien debatterar LaRouches Nya Bretton Woods

Politiska ledare i Italien från både höger och vänster har offentligt uttalat sitt stöd för LaRouches förslag till ett Nytt Bretton Woods-system som lösning på den pågående finanskrisen. Ekonomen och den möjlige framtida italienske finansministern Giulio Tremonti har med sitt upprop och nya bok har satt ett Nytt Bretton Woods (NBW) i rampljuset i de italienska medierna. I en intervju i den privata TV-stationen La7 den 17 mars hänvisade han indirekt till Lyndon LaRouche, som besökt Italien fyra gånger det senaste året. Tremonti sa: "Det finns knappast någon som förstår omfattningen av krisen. I USA finns det bara en, i Europa är jag ensam."

Tremonti betonade också i denna intervju att det inte finns någon lokal italiensk lösning på problemen. "Krisen är global och därför behöver också en global lösning. Vi behöver ett Nytt Bretton Woods, annars väntar vi på mirakel." Tremonti fick därefter upprepa sina krav i Raiunos kvällsnyheter.

Tremonti är i Berlusconis parti, men med sitt förslag har han lyckats skapa enighet över blockgränserna mitt i valkampanjen. Statssekreteraren i vänsterregeringens ministerium för ekonomisk utveckling, Alfonso Gianni, stöder i en intervju i EIR också kravet på ett nytt Bretton Woods. Flera ekonomer i demokratiska partiet, t.ex Enrico Morandi, författare till partiets ekonomiska program, säger att han känner att han står nära idéerna i Tremontis bok även om han tar avstånd från Berlusconis ekonomiska partiprogram.

Oberoende av Tremonti har vänstersenatorn Lidia Menapace uttalat sig den 15 mars för LaRouches Nya Bretton Woods. Den legendariske vänsterledaren, feministen och motståndsrörelsekämpen Menapace kandiderar i valet för vänsterns Regnbågskoalition.

Fackförbundsledaren Giorgio Cremashi, generalsekreterare för Metallarbetarförbundet (FIOM), det mest stridbara italienska fackförbundet, uttalade sig i tidningen Il Riformista att Tremontis kritik av WTO och nödvändigheten av ett nytt Bretton Woods är idéer som kan stödjas. Cremashi delar också Tremontis kritik av EU som ett konglomerat av frimarknadsideologier och byråkrati, och nämnde speciellt Europadomstolens attack på de svenska fackföreningarna, som ett exempel på EU.s antifackliga politik. Jag vill inte förutspå någon katastrof, sa Cremashi, men om vi inte agerar omedelbart mot krisen, ser jag ett scenario av förstörelse framför oss.

"Krisen göder kritiken mot liberalismens excesser" Med denna rubrik berättade Le Monde den 19 mars på förstasidan om Tremontis upprop för ett nytt Bretton Woods. Tyvärr blandar man på typiskt sofistiskt sätt Tremontis förslag med olika krav från finansetablissemanget på statliga räddningsaktioner för för det bankrutta finanssystemet. Bara som påminnelse vill Tremonti, som LaRouche, rädda människorna och inte spekulanterna!

Men även Le Monde lägger sina liberala dogmer åt sidan och skriver: "Prioriteringen nu är att rädda finanssystemet, även om det innebär åtgärder från statligt håll" och berättar om hur den tyska finanspressen också krävt det. Tex skriver Süddeutsche Zeitung att "Det otänkbara måste nu tänkas" och Handelsblatt skrev att nu måste man kasta principerna (sic) överbord.