En dålig svensk modell: Svenska bankakuten exporteras

I finanspressen på båda sidor om Atlanten saluförs nu en "lösning" på finanskrisen som kan sammanfattas: rädda bankerna, offra landet. Anrättningen sockras fräckt nog med en Sverige-stämpel.

1992 kraschade det svenska bankväsendet efter flera år av häftiga fastighetsspekulationer i de finansiella avregleringarnas spår. Den "lösning" som regeringen valde under trycket från finansoligarkin var att låta landet betala förlusterna som bankerna dragit på sig. Bankerna räddades från konkurs genom att staten helt enkelt tog på sig deras förluster och dåliga lån. Finansoligarkin hängde en tung ryggsäck på hela det svenska samhället, i form av det statsägda bolaget Securum, dit alla de dåliga lånen och fastighetskrediterna lyftes över från bankernas balansräkningar.

Bankerna kom undan med blotta förskräckelsen, deras balansräkningar var i god ordning igen. Men landet förlorade 80.000 produktiva företag och 300.000 industrijobb (av totalt en miljon) och efter tre år hade BNP backat med 5 procent. 1992 års bankkris var en smäll som den svenska ekonomin ännu inte har hämtat sig från.

Den 17 mars skrev Financial Times på ledarplats, med anledning av alla orosmoln som tornar upp sig på finansfronten:

"Centralbankerna och regeringarna kan förhindra allt detta, om de är beredda att betala priset, genom att flytta över några eller alla problemtillgångarna till det offentligas räkenskaper. Det kan man göra genom direkta köp av värdepapper, billiga lån till bankväsendet eller statliga kapitalinjektioner till bankerna. USA:s Federal Reserve har redan börjat göra detta genom sina särskilda lånefaciliteter och ingripandet till förmån för Bear."

I dag har Sir Rupert Murdochs Daily Telegraph en artikel av Ambrose Evans Pritchard, som skriver: "Vi kan inte längre utesluta ett partiellt förstatligande av det amerikanska bankväsendet, enligt den nordiska modellen från 1990-talets början."

Pritchard skriver i förbigående om den svenska bankakutens förstatligande av bankernas kreditförluster, i en uppräkning av allsköns katastrofer som drabbat det amerikanska finanssystemet, bl.a. förra veckans försök att sälja 10-åriga amerikanska statspapper, som slutade i en total katastrof: de köpstarka placerarna i Mellanöstern och Asien, som traditionellt har varit de största köparna av amerikanska statspapper, var inte intresserade. Pritchards avsikt med sitt tal om total katastrof är dock att övertyga läsaren om att svälja hans rekommenderade giftpiller, som skulle ta död på den reala ekonomin i USA och hela världen och begrava alla chanser till en verklig återhämtning.