USA: Hur demokraternas ledarskap saboterade segern 2006

En undersökning gjord av truthout.org har bekräftat vad Lyndon LaRouche sade kort efter de amerikanska kongressvalen i november 2006, där kontrollen över både senaten och representanthusen gick över till demokraterna: Segern kunde varit mycket större. Journalisten Matt Renner och redaktionen på truthout.org har gjort en undersökning fokuserad på Democratic Congressional Campaign Committee (DCCC), som leds av Rahm Emanuel, kongressman från Illinois, och presenterat fyra fallstudier som visar att Emanuel, som blev utnämnd av Nancy Pelosi, aktivt motarbetat antikrigskandidater till förmån för mer konservativa demokrater.

Ur rapporten: ”Tretton av de demokratiska medlemmarna av representanthuset [som Emanuel hjälpte till att få valda] gick 2006 med i The Blue Dog Coalition, en grupp som, enligt dess talesman, inte har någon uttalad ställning angående ett tillbakadragande från Irak eller presidentens obefogade avlyssningsprogram... 30 av 47 Blue Dog-medlemmar bröt med majoriteten av demokrater och röstade nyligen för ”Protect America Act”, ett lagförslag som märkbart utökar den exekutiva grenens [Vita Husets] makt att spionera på amerikaner. Gruppen bröt också med majoriteten demokrater när 40 av Blue Dogs medlemmar röstade för att fortsätta att finansiera ockupationen av Irak utan en tidsplan för ett tillbakadragande...”

Renner presenterar fyra fallstudier av direkt inblandning från DCCC i den inledande fasen av valprocessen, något som deras förordning uttryckligen förbjuder. Emanuels olika val har alla tenderat att vara välbärgade etablissemangstyper, i ett fall t.o.m. en f.d. republikan, som opposition till gräsrotskandidater, många av vilka hade byggt upp sina egna ”maskiner” och vars primära mål var ett tillbakadragande av amerikanska trupper från Irak. Media och finansiellt stöd följde omedelbart för DCCC-kandidaterna. I två av fallen, Illinois’ 6:e distrikt och Floridas 13:e distrikt, förlorade DCCC-kandidaten mot en republikan.

Om det inte vore för korruption av det här slaget, hade landet haft en kongress som varit mycket närmare att representera ”folkviljan”.