Vi går i sömnen: Har vi inte dragit lärdom av hur första världskriget började?

Helga Zepp-LaRouche i Stockholm

Veckoöversikt av Helga Zepp-LaRouche  den 3 november 2018 Bara fem dagar efter det betydelsefulla kongressvalet i USA, som kommer att sätta världen på kurs mot antingen krig eller fred, träffas presidenterna Trump och Putin i Paris med anledning av årsdagen av första världskrigets slut. De ska tala om USA:s ensidiga uppsägning av INF-avtalet, och förhoppningsvis också om hur deras båda nationer trots det extremt spända internationella läget kan säkerställa att mänskligheten förskonas från ett tredje världskrig, som i detta fall skulle innebära mänsklighetens utplåning.

Vid mitt besök nyligen i Moskva kunde jag i flera samtal med representanter för viktiga institutioner få ett förstahandsintryck av hur det strategiska läget ter sig ur rysk synvinkel. Den ryska ledningen har helt klart kommit fram till att de olika åtgärderna från västvärldens och Natos sida – Natos utvidgning fram till Rysslands gränser, utplaceringen i Rumänien och Polen av antirobotsystem, som på mycket kort tid kan förvandlas till offensiva system, uppsägningen av ABM- och nu INF-avtalet, samt alla "narrativ" som målar upp Ryssland som fiende och Putin som demon – innebär att ett stort krig inte kan uteslutas.

Några dagar senare, den 26 oktober, betonade det ryska utrikesministeriets andre chef för icke-spridning och nedrustning, Andrej Belousov, i FN i New York: "USA sa nyligen i denna församling att Ryssland förbereder krig. Ja, Ryssland förbereder sig för krig, det kunde jag bekräfta. Vi förbereder oss för att försvara vår hembygd, vår territoriella integritet, våra principer, våra värderingar, vårt folk – vi förbereder oss för att sådant krig ... Ryssland förbereder sig för krig, medan USA förbereder ett krig. Varför skulle USA annars dra sig ur [INF-]avtalet, bygga ut sin kärnvapenarsenal och anta en ny kärnvapendoktrin?"

"Domedagsmekanismen"

Den 31 oktober kunde man på RT.com under rubriken "Kärnvapenkrig: Hypotetiskt scenario & Rysslands slagmöjligheter" läsa en nykter skildring av det tekniska förloppet, om det skulle bli ett skarpt läge, skriven av Michail Chodarenok, försvarspolitisk kommentator på Gazeta.ru. Chodarenok underströk att det inte finns någon finansiell, territoriell eller ideologisk konflikt mellan USA och Ryssland som skulle kunna leda till en massiv nukleär slagväxling, men sedan fortsatte han med att i detalj beskriva hela sekvensen med beslut, kodade händelsekedjor, förseglade order ända fram till det att kärnvapenarsenalen avfyras. I samma ögonblick som man upptäcker ett massivt förstaslag med interkontinentala robotar från USA:s territorium och ubåtar, beräknas målen i Ryssland och flygtiden. Den ryska ledningen fattar beslut om "launch on warning", och 7-9 minuter senare går det massiva andraslaget med strategiska kärnvapen iväg från ryskt territorium och angränsande farvatten.

I värsta-fall-scenariet har den politiska och militära ledningen slagits ut, och därmed också den nödvändiga ordergivningen. I detta fall aktiveras perimetersystemet, eller dess moderna namne, ett installerat kärnvapenledningssystem som ursprungligen utvecklades under det kalla kriget, och som automatiskt utlöser ett heltäckande andraslag. Chodarenok framhöll avslutningsvis att samtliga varianter av ett förstaslag med kärnvapen skulle innebära katastrof för de berörda parterna och andra länder i hela världen. Kort tid efter den nukleära slagväxlingen skulle den nukleära vintern inträda och hota livet på det lilla fåtal som överlevt det nukleära Ragnarök.

Chodarenok påminner därmed om att denna mekanism fortfarande är giltig, en mekanism vars existens var allmänt känd under det kalla kriget, men som numera har bytts ut mot fantasin om ett "taktiskt kärnvapenkrig som går att vinna".

Precis som om det rörde sig om vilket samtalsämne som helst förklarade den tidigare befälhavaren för de amerikanska trupperna i Europa, generallöjtnant Ben Hodges, på ett säkerhetspolitiskt forum i Warszawa att sannolikheten för ett krig med Kina inom de närmaste 15 åren är mycket hög. På en fråga från den amerikanska webbsajten Daily Beast sa Hodges att han ville göra klart för européerna att USA i händelse av ett samtidigt krig med både Ryssland och Kina skulle sätta in merparten av sina stridskrafter i Stilla havet.

Mot bakgrund av mängden sådana krigslystna uttalanden från olika – främst amerikanska och brittiska – militärer, samt talrika provokationer som t.ex. den nu pågående Nato-manövern Trident Juncture, som simulerar att angrepp på en Nato-medlem från "ett land", är det hög tid att besinna att varje användning av kärnvapen skulle starta "domedagsmekanismen". Här behöver man bara peka på den amerikanske försvarsanalytikern Ted Postols argumentation för att det ligger i kärnvapenkrigets natur att i ett skarpt läge kommer alla vapen att sättas in.

Grunden till etablissemangets demonisering av Putin

Hundraårsdagen av första världskrigets slut, ett krig vars förhistoria började med att Bismarck avsattes, och sedan fortsatte med ett kvartssekel av brittiskt inspirerade geopolitiska manipulationer – från entente cordiale, över trippelententen och rysk-japanska kriget 1904-05 till Balkankrigen – tills slutligen skottet i Sarajevo bara råkade bli den utlösande faktorn, borde vara en god anledning att fundera över hur lätt mänskligheten på ett riggat schackbräde sömngångaraktigt vandrar mot katastrofen. Ingen deltagare i första världskriget kunde förutse dess förlopp, men särskilt för de tyska och franska soldaterna, som slaktade varandra i meningslösa skyttegravsstrider i fyra långa år, betydde detta krig att en hel generation totalt tappade fotfästet. Marken var därmed jämnad för nationalsocialisternas maktövertagande och det andra världskriget.

I Ryssland är erfarenheten av det "stora fosterländska kriget", som kostade 27 miljoner ryssar livet, absolut närvarande – också hos de yngre generationerna. I Väst däremot har efterkrigsgenerationen en inställning som skiljer sig mycket från den generation som själva upplevde andra världskriget. För många yngre personer är tanken på krig i bästa fall lika virtuell som deras videospel. Annars går det nästan inte att förstå hur verklighetsfrånvänt det västliga etablissemanget kan upprepa det hemmasnickrade narrativet om Ryssland och Putin i ett rent patologiskt "grupptänk", blinda för konsekvenserna.

I Ryssland däremot ser den absoluta majoriteten av befolkningen – trots den senaste tidens missnöje med den höjda pensionsåldern – Putin som nationens räddare, som har befriat landet från Jeltsin-erans fruktansvärda decennium. I Väst till stor del bortglömd, men starkt närvarande i det ryska medvetandet, är den av Internationella valutafonden påtvingade chockterapin, varigenom Jeffrey Sachs från 1991 till 1994 reducerade Rysslands industriella kapacitet till bara 30 procent. Det resulterade i en kollaps av den demografiska kurvan – för varje år minskade den ryska befolkningen med en miljon – som av befolkningen upplevdes som ett folkmord.

Putin däremot ses som den president som har begränsat oligarkernas makt åtminstone politiskt och satt stopp för västvärldens planer på att reducera Ryssland från sovjettidens status som supermakt till ett råvaruexporterande tredjevärldenland. I Ryssland har detta gjort Putin älskad och högaktad, och för det geopolitiska etablissemanget, som trodde sig ha lagt vantarna på kontrollen över Rysslands enorma råvarutillgångar, är det detta som är den verkliga orsaken till demoniseringen av Putin.

Har vi lärt oss något av 1900-talets tragedier?

Enligt en utfrågning som Military Times lät göra bland aktiva soldater och officerare i de amerikanska stridskrafterna är 46 procent, alltså nästan hälften, övertygade om att deras land under 2019 kommer att dras in i en stor militär konflikt med Ryssland. Som överste Rolf Bergmeier, tidigare överste i generalstaben och vice avdelningschef för "planering och ledning" inom Nato, återigen påminde om, i en kritik av Nato-manövern Trident Juncture, som han betecknade som en onödig provokation: I den nuvarande Nato-strategin är det Tyskland som är det nukleära slagfältet i ett krig mellan Öst och Väst.

För de dåvarande presidenterna Reagan och Gorbatjov, som undertecknade INF-avtalet 1987, stod det klart att ingen kunde vinna ett kärnvapenkrig. Med USA:s hotande uppsägning av INF-avtalet skulle vi snabbt kunna hamna i en situation som uppvisar paralleller med krisen kring medeldistansrobotarna i början av 1980-talet, då hundratusentals människor drog ut på gatorna, eftersom de visste att i ett krig mellan Öst och Väst skulle Tyskland utplånas. I dag är läget mycket farligare: Vandrar vi som sömngångare in i det tredje världskriget?

Vi borde ta årsdagen av första världskrigets slut som ett tillfälle att inse att vi måste övervinna geopolitiken och ersätta den med ett nytt paradigm byggt på idén om en enda mänsklighet. Den kinesiske presidentens idé om en ödesgemenskap för mänsklighetens gemensamma framtid, som ligger till grund för den nya Sidenvägen, beskriver detta nya paradigm som en helt ny form av internationella förbindelser genom ett samarbete till ömsesidig nytta. Om vi har lärt oss något av 1900-talets tragedier, då måste vi lära oss att tänka på mänskligheten på ett helt annat sätt.

zepp-larouche@eir.de

Läs Hela Zepp-LaRouches rapporter från sitt Moskvabesök:

http://www.larouche.se/artikel/helga-zepp-larouche-pa-konferens-i-moskva-quot-en-framtidsgemenskap-for-manskligheten-kinas-

http://www.larouche.se/nyheter/2018/11/02/strategisk-rapport-infor-usa-valet-av-helga-zepp-larouche