Mänsklighetens gemensamma mål

Tillbaka till EAP:s program för valet 2010 >>>

Sverige har en viktig roll att spela i utvecklingsprocessen i världen, när ett nytt kreditsystem och valutasystem upprättas! Det finns gemensamma mål för alla nationer i världen att samarbeta om. Vi kan utrota svält och fattigdom, och de flesta epidemier, som t.ex. aids och malaria, med existerande läkemedel och teknik. Vi kan bygga en säkrare framtid för kommande generationer.

Den typiska inbillningen att Sverige kan hjälpa fattiga nationer med bidrag och pengar genom Sida och Röda korset bör skrotas. En stor del av pengarna från Afrika går faktiskt till att betala skulder till europeiska banker. Trots alla goda intentioner, vet de flesta som har arbetat med internationella biståndsorganisationer utomlands, och jag är en av dem, att merparten av resurserna går till administrativa utgifter och dyra resor och konferenser. De hungriga och fattiga blir bara fler och folk undrar vad som händer med hundralappen de ger i bistånd.

Med EAP:s och LaRoucherörelsens internationella ekonomiska utvecklingsprogram kan Sverige hjälpa världen och världens fattiga på riktigt, inte på låtsas.

Ta några av de idéer som Lyndon LaRouche och hans medarbetare, inklusive jag själv, har lanserat i världen.

Först: Den euroasiatiska landbron. Det är ett världsomspännande nätverk som binder ihop alla kontinenter. Från nation till nation, från kontinent till kontinent sträcker sig utvecklingskorridorer. De är 50-150 kilometer breda zoner med transportinfrastruktur som magnettåg, kanaler, kraftledningar med kärnkraftskomplex i centrum, nya industri- och jordbrukszoner och nya städer.

Helt nya områden som idag är öken eller obeboeliga ur klimat- och geografisk synvinkel kommer att blomstra av mänsklig aktivitet.

För det andra: Ett exempel på hur vi kan göra öknarna gröna är Oasplanen, som LaRouche presenterade för nationer i Mellanöstern redan på 1970-talet som en grund för en fredsprocess mellan Israel och arabländerna baserad på ekonomiskt samarbete. Det stora hindret för ekonomisk utveckling i Mellanöstern och en källa till krig är bristen på vatten. Den naturliga mängden färskvatten i regionen räcker inte till för alla, även om vi hade fred och rättvisa. Det vi behöver göra är att SKAPA nya vattenresurser genom att ta saltvatten från havet, ånga det med värmen från flera småskaliga högtemperaturreaktorer för att skilja ut saltet, och låta det resterande vattnet kondenseras igen som färskvatten. På så sätt skapar vi nya floder i regionen vid sidan av Tigris, Eufrat, Nilen och Jordan och fyller öknen med grönska och skog, och skapar den optimism som är avgörande för en fredsprocess.

Den tredje idén gäller Afrika. Afrikas utveckling har medvetet bromsats för att de gamla koloniala makterna har tyckt att det enda som är intressant i Afrika är de råvaror som finns där att plundra och de djur och naturreservat som man kan besöka. Människorna och deras befolkningsökning betraktas oftast som ett problem, ja, som ett hinder till och med.

Afrikaner tänker inte så. De vill utvecklas ekonomiskt och ta del av den tekniska och industriella revolutionens frukter och få en bra levnadsstandard och en framtid för sina barn, precis som alla andra. Afrika har redan mycket av det som behövs för utveckling av sitt human- och naturkapital. Men om man tittar på en karta över Afrika, upptäcker man snabbt den enorma bristen på infrastruktur. Ta t.ex. vatten. Orent vatten är faktiskt ett massförstörelsevapen mot befolkningen i Afrika. Parasiter och insekter är en plåga för människor, växter och boskap.

Några av LaRoucherörelsens förslag för utveckling av infrastruktur i Afrika är redan i gång. Inte tack vare bistånd från Europa eller USA, utan p.g.a. ett samarbete med Kina, Ryssland och Indien. Det byggs gigantiska vattendammar. Järnvägar börjar sträcka sig från Öst- till Västafrika, den så kallade Dakar-Port Sudan-järnvägen. Men takten på dessa projekt är för långsam och de storskaliga projekten är för få. Vi behöver Europas och -USA:s engagemang och teknisk-industriella potential här också. Vatten skall ledas från Kongofloden till den uttorkade Tchadsjön. Vägar och järnvägar behövs för att binda samman hela kontinenten. Vatten- och kärnkraftverk behöver byggas snabbt för att förse en utvecklingsprocess med den nödvändiga kraften. Afrika kan stå på egna ben igen och säkra sin egen framtid, och ha en rättvis handel med resten av världen.

Det är vad vi kallar utvecklingsprojekt.

Och kom ihåg en viktig poäng. Dessa projekt kan endast komma till stånd genom bilaterala och gemensamma avtal mellan suveräna och jämlika nationer. Finansieringen kan också bara ske med långfristiga lågräntekrediter mellan nationer. Ingen imperiepolitik och inget tvång från FN, IMF och Världsbanken eller andra övernationella krafter kan åstadkomma det.

Med den tekniska kapacitet som vi kan återuppbygga här i Sverige, kan Sverige faktiskt delta i detta massiva utvecklingsprojekt. Det vi presenterar är en viktig gemensam och omedelbar uppgift för världens nationer för de kommande 50 åren, d.v.s. för två generationer framåt!

Se programpunkten som video: www.larouche.se/val2010

hussein@nysol.se

Se video: Hussein Askary vid Nilens stora Merrowedamm här