Vinden har vänt: "Russiagate" slår tillbaka mot specialåklagaren Mueller


Veckoöversikt av Helga Zepp-LaRouche 16 december 2017.

I USA drar det ihop sig till en politisk orkan som mycket snart kan sopa bort karriärutsikterna för en hel rad höga tjänstemän i FBI och på justitiedepartementet och trassla in det demokratiska partiets ledning i en härva av pinsamma bortförklaringar. Det s.k. "Russiagate", alltså utredningen av Rysslands påstådda inblandning i presidentvalet till förmån för president Trump, håller på att haverera. I stället kommer det fram att höga tjänstemän i båda dessa myndigheter själva blandade sig i valkampanjen och i maskopi med den brittiska underrättelsetjänsten använde sig av FBI:s makt för att hindra Trump från att bli vald. Russiagate blir nu Muellergate.

Utskotten i den amerikanska kongressens båda kamrar med tillsynsansvar för underrättelsetjänsterna står i begrepp att avslöja de sannolikt mest spektakulära tillvägagångssätt som någonsin förekommit i en amerikansk presidentvalskampanj. De är nu i full färd med att utreda innebörden av hundratals textmeddelanden som utbyttes mellan bland andra Peter Strzok, en avdelningschef inom kontraspionaget i FBI, och Lisa Page, en jurist inom FBI som Strzok hade ett utomäktenskapligt förhållande med.

Av meddelandena framgår att det i augusti 2016 hölls ett möte på vice FBI-chefen Andrew McCabes kontor, där man diskuterade en strategi för att förhindra en valseger för Trump. Den 15 augusti messade Strzok till Page: "Jag vill gärna tro på den väg du förde fram på Andys [McCabes] kontor – att det inte finns en chans att han [Trump] blir vald – men jag är rädd för att vi inte kan ta den risken. Det är som att försäkra sig mot det osannolika att man kommer att dö innan man fyller 40 ..."

Det var också Strzok som bytte ut formuleringen i den dåvarande FBI-chefen James Comeys utlåtande beträffande Hillary Clintons hantering av sin e-post från "grov oaktsamhet" till "extremt slarv", och därmed räddade henne från rättsliga påföljder.

"Synnerligen politiserat klimat på FBI"

Den fulla innebörden av den "försäkring" som Strzok och flera av hans kolleger i de olika underrättelsetjänsterna och på justitiedepartementet ansåg sig behöva mot en valseger för Trump är ännu inte helt känd. Men beskyllningarna om att Ryssland hade hackat Hillary Clintons e-post och om att Trump-teamet hade något fuffens för sig med Ryssland hörde helt säkert dit. Det interna messandet mellan Strzok, Page och andra visar i alla fall entydigt att samtliga var ivriga Clinton-anhängare och lika övertygade Trump-hatare.

I ett förhör inför representanthusets justitieutskott förnekade vice justitieministern Rod Rosenstein precis detta på ett mycket avslöjande sätt. Utskottsordföranden Bob Goodlatte hade konstaterat att uppgifterna om den extrema partiskheten hos FBI-agenterna och justitiedepartementets jurister var "djupt oroande" för den amerikanska allmänheten, som förväntar sig ett "blint och jämlikt rättssystem". Men Rosenstein försvarade Muellers agerande och tillade att FBI-medarbetarna och tjänstemännen på justitiedepartementet hade rätt att uttrycka sina åsikter så länge det inte påverkade deras arbete.

Därefter skrev ordföranden i senatens justitieutskott, senator Chuck Grassley, till Rosenstein och begärde utlämning av alla dokument som kunde skapa klarhet kring de ditintills offentliggjorda meddelandena mellan Strzok och Page. Grassley skrev: "Det begränsade utlämnandet av 375 meddelanden mellan mr Peter Strzok och ms Lisa Page visar på ett synnerligen politiserat klimat på FBI under både Clinton- och Ryssland-utredningarna. Ms Page proklamerar till exempel i ett meddelande till mr Strzok: 'Herregud, Trump är en vedervärdig person'." Och inte bara för Trumps väljare är det instruktivt att få veta med vilket förakt Peter Strzok ser på människor i de lägre inkomstskikten. I ett meddelande från den 26 augusti 2016 skrev han: "Jag var precis på en Walmart i södra Virginia. Jag kände LUKTEN av stödet för Trump. Det är skrämmande påtagligt här nere."

I ett annat meddelande, strax efter valet, berättade Page att hon just hade köpt boken All the President's Men: "Tyckte att jag behövde friska upp mina kunskaper om Watergate." Tydligen tänkte hon använda lärdomarna därifrån på Russiagate.

Hett om öronen för McCabe

Grassley skrev vidare till Rosenstein: "Några av dessa meddelanden verkar gå längre än att bara uttrycka en personlig politisk åsikt, och verkar överskrida gränsen till att vidta någon form av myndighetsåtgärd för att 'försäkra sig' mot att Trump blev president. Med 'Andy' avses troligen vice FBI-chefen Andrew McCabe. Allt som diskuterades sträckte sig därmed bortom enbart Page och Strzok och åtminstone till mr McCabe, som hade uppsikt över båda FBI-utredningarna" – den om Hillary Clintons e-post och den om Rysslands eventuella inblandning i den amerikanska valkampanjen. Grassley begärde utlämning av samtliga handlingar med kopplingar till detta, inklusive gällande "den andra telefonen" som Page omnämner i ett meddelande till Strzok: "Du säger alltså att vi ska messa på den andra telefonen när vi pratar om Hillary eftersom den inte kan spåras."

Det blev tydligen för hett om öronen på McCabe för han meddelade i sista minuten att han inte kunde infinna sig till en utfrågning inför representanthusets underrättelseutskott, på grund av en schemakrock, något som utskottets ordförande, Devin Nunes, genast ställde sig tvivlande till.

Den republikanske kongressledamoten Matt Gaetz från Florida, som redan i början av november i plenisalen hade varnat för att det var en statskupp i görningen mot Trump, bombarderade Rosenstein med frågor om den olycksbådande roll som Bruce Ohr, en högt uppsatt tjänsteman i justitiedepartementet och även han en mycket uttalad Trump-motståndare, hade spelat i förbindelse med MI6-agenten Christopher Steele och firman Fusion GPS, och frågade varför Rosenstein inte hade sett det som sin högsta prioritet att informera presidenten och hans administration om detta. En pikant omständighet är förstås att Ohrs fru, Nelli Ohr, var anställd av Fusion GPS samtidigt som Ohr satt på justitiedepartementet och arbetade med utredningarna mot Clinton och Trump – alltså samma firma som bevisligen utgjorde en viktig förbindelselänk i maskopin med den brittiska underrättelsetjänsten.

Vinden har vänt

Det verkar alltså inte som förhalningstaktiken får någon bestående effekt. Den amerikanska befolkningen börjar nämligen också tappa tålamodet med hela den här saken. Mark Penn, med lång erfarenhet som opinionsundersökare och kampanjrådgivare till Bill och Hillary Clinton, skrev nyligen i The Hill att 63 procent av väljarna anser att FBI varit motsträvigt mot att lämna ut information till kongressen för Clinton- och Trump-utredningarna. 54 procent säger att Robert Mueller har en intressekonflikt som hindrar honom från att göra sitt jobb på ett objektivt sätt. 61 procent tycker att man bör undersöka närmare hur den "smutsiga dossiern" från Fusion-GPS – sammanställd av MI6-agenten Christopher Steele – finansierades. Mycket tyder numera på att såväl Demokraternas ledningsgrupp DNC som Hillary Clintons valkampanj och även Obama-administrationen och eventuellt också politiska motståndare till Trump bland Republikanerna var inblandade i denna finansiering. 58 procent anser att om Hillary Clinton och Demokraterna betalade för denna dossier så kan den inte kan användas i någon rättssak.

Vinden har vänt. När till och med Wall Street Journal skriver: "Allt fler tecken tyder tvärtom på att några tjänstemän i FBI – som har arbetat för honom [Mueller] – kan ha blandat sig i ett amerikanskt presidentval", då kan Russiagate komma att slå tillbaka hårt mot sina upphovsmän.

Och det är bara positivt, eftersom – bortsett från att Russiagate också skulle avleda från det faktum att Hillary Clinton var en usel kandidat som förlorade valet för att hon visade samma förakt för the deplorables ("stackarna", alltså de bortglömda människorna i det amerikanska rostbältet) som Strzok lade i dagen i sina meddelanden till Page – så var meningen med hela den här operationen att den skulle hindra Trump från att infria sitt vallöfte att skapa en bra relation med Ryssland.

Mardrömmen kan snart vara över. Rysslands president Putin kommenterade Russiagate i sin årliga presskonferens genom att peka på det uppenbara faktum att de som ligger bakom den här operationen har åsamkat det inrikespolitiska läget i USA stor skada och de visar bristande respekt för väljarna som röstade på Trump. Men både Trump och Putin verkar nu, när Russiagate har demaskerats, vara redo att samarbeta i viktiga strategiska frågor som Nordkorea och Syrien.

Det borde vara en väckarklocka för varje tänkande människa i det här landet, att de etablerade medierna i vårt land rapporterar så gott som ingenting om de nya vindarna i USA.

av Helga Zepp-LaRouche
16 december 2017

Läs LaRouchePAC:s Mueller-dossier som har varit avgörande för att avslöja statskuppsnätverket i USA http://larouche.se/artikel/larouchepac-s-mueller-dossier-avslojar-statskuppsnatverket-i-usa