Var är den uppriktiga klimatdebatten?

Flera har anmärkt på avsaknaden av en debatt i det amerikanska presidentvalet om klimatförändringar och växthuseffekten. Anledningen till tystnaden i denna fråga är antagligen att kandidaterna avråtts av sina rådgivare då frågan är opinionsmässigt oprövad och andra frågor anses aktuellare hos de allt otåligare amerikanska väljarna. Med exploderande budgetunderskott, okontrollerad skuldsättning hos såväl stat som medborgare, miljoner konkursmässiga husägare, kraschande dollar och alltför långt gångna, dyra, grundlösa och förlorade krig i Sydvästasien kan jag till en del hålla med.

Det finns dock en aspekt som det närmast är oförsvarligt att en seriös aspirant på statsöverhuvudsposten i världens viktigaste land inte tar upp. Ett hot mot vår planet och dess människor. En jättefara för alla nationers och folks överlevnad och välstånd. Ett hot av sådan omfattning att ett land som anser sig stå för människors rättigheter och beskydd borde gå i spetsen för att ta itu med det, och det snarast möjligt, innan det är för sent.

Jag talar om en serie dokument med ekonomisk-politiska riktlinjer som hotar tillintetgöra den industripolitiska modell som är förutsättningen för den levnadsstandard och civiliserade världsordning vi i västvärlden i dag åtnjuter - på ren svenska: försöker legitimera ett massmord.

Mest känt och omdiskuterat av dessa är Fjärde utvärderingsrapporten från Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), i dagligt tal kallad FN:s klimatpanel, vilken förespråkar ett stopp för globala växthusgasutsläpp, främst koldioxid, med upp till 80 procent! Denna vanvettiga plan drevs fram i det politiska rummet av i synnerhet USA:s före detta vicepresident, fredspristagaren och tjocksmocken Al Gore, och den brittiska regeringen under före detta premiärministern och tilltänkte EU-presidenten Tony Blair. En tidigare kampanj för samma absurda politik, om än mindre brutal men lika orealistisk, är Klimatkonventionen i Rio 1992 och en internationell överenskommelse från 1997 kallad Kyotoprotokollet. I den senare förpliktar sig länder som skrivit under att sträva efter en minskning av växthusgasutsläppen med 5 procent.

Mängd oegentligheter

Det som IPCC:s utvärderingsrapporter påstår sig bevisa är att minskade växthusgasutsläpp skulle stoppa den förutsagda, av alla fruktade framtida globala temperaturökningen, med smältande glaciärer, drunknande isbjörnar och översvämmade städer under en drastiskt stigande havsyta. Detta enligt en slags drivhusteori, AGW, som utarbetats av främst Guy Stewart Callendar och Charles David Keeling.

Inte bara tusentals flitiga, luttrade lekmän som jag själv utan även tusentals såväl aktiva som pensionerade vetenskapsmän har kastat ljus över mängden oegentligheter i såväl teorin som datainsamlingen som ligger till grund för utvärderingsrapporterna. Några exempel:

• De över 90 000 direkta mätningar av koldioxiden i atmosfären som gjorts i nästan 200 år visar att koldioxidhalten, som nu enligt IPCC ligger på alarmerande cirka 380 ppm, låg betydligt högre, faktiskt uppåt 450 ppm, runt åren 1820 och 1942, utan att någon global klimatkatastrof inträffat. Dessa mätresultat ignoreras fullständigt av IPCC, som i stället litar till uppenbart opålitligare mätningar av gasmängder i luftblåsor ur borrkärnor från polarisar, vilka inte är känsliga nog för att registrera kortsiktiga koldioxidvariationer.1

• I sin Fjärde utvärderingsrapport skriver IPCC självsäkert men ytterst kortfattat, i förbifarten, att solaktivitetens inverkan på temperaturnivån tagits i beaktande, trots att denna faktiskt är rätt outforskad och som bäst håller på att utredas av främst dr Henrik Svensmark och hans kollegor. Vad dessa forskare på Danska rymdforskningsinstitutet i Köpenhamn undersöker är solaktivitetens inverkan på den kosmiska strålning som styr en av de allra viktigaste faktorerna bakom temperaturförändringar, nämligen molnbildningen.2 Deras upptäckter kräver rimligtvis att IPCC:s rapport återkallas då dess slutsatser grundats på teorier och modeller som vid rapportens sammanställning inte var klarlagda.

• Upphovsmännen bakom klimatmodellerna som "påvisat" en temperaturökning på 0,6°C under förra århundradet, varav de flesta kommer från East Anglia University i England, avslöjades nyligen av surfacestations.org ha använt slående undermålig utrustning, sorterat bort oönskade temperaturmätresultat från bättre termometrar i samma områden och dessutom vägrat avslöja var mycket av deras data kom ifrån.

Jag och andra i LaRoucherörelsen har, i samarbete med flera vetenskapsmän i och utanför organisationen, avslöjat och noga dokumenterat långt fler oegentligheter i vad som inte kan kallas annat än ett brott. Brottsrubriceringen är en åklagares uppgift att bedöma för eventuellt åtal i något som vore tidernas skandal. Detta är dock en senare fråga. Det viktigaste nu är att se till att begränsa brottets skadeverkningar.

Vad gäller forskningen på detta område måste man i övrigt skilja på "väder" och "klimat". Att prata om en "klimatförändring" med "väderförändringar" som indicier är vetenskapligt ohållbart. Riktiga klimatförändringar, som istider, mellanglaciala perioder och värmeperioder, bestäms av astronomiska cykler i solsystemet. Bland dessa återfinns förändringen av jordaxelns lutning, rotationen av lutningens riktning (årstiderna), förskjutningen av aphelion (längsta avståndet mellan solen och jorden) och perihelion (kortaste avståndet) i jordens omloppsbana och förändringen i banans eccentricitet (avståndsförhållandet mellan aphelion och perihelion).

Flera av dessa variabler var kända under antiken, andra har vi upptäckt senare och ytterligare andra kommer att upptäckas av framtida astronomer och fysiker, förutsatt att vi förkastar de pinsamma metoder med vilka IPCC:s utvärderingsrapporter kommit till.

För många människor?

Den fråga som man, när man insett detta, ställer sig är: Varför skulle respekterade människor bedriva ett för större delen av mänskligheten skadligt projekt grundat på lögner?

Den fullständiga anledningen vet jag ärligt talat inte. Kärnan i avsikten avslöjar Gore med all önskvärd tydlighet i sin tes om en överbefolkad jord vilken måste rensas från överflödiga resursförbrukare. I sin bok "Earth in Balance" jämför Gore industrisamhället med fascismen, angriper kristendomen för att ligga bakom det moderna samhälle han vill avskaffa och förespråkar en återgång till en naturreligion för att främja det nygamla natursamhälle, renat från överflödiga människor, som han rekommenderar. Vem som är fascisten här tycker jag står klart.

Tyvärr är Gore ingen utskrattad ensam galning med sjuka idéer. Hans människosyn och attityd delas av många inflytelserika människor, innefattat politiker, i synnerhet i Storbritannien vars kungahus är högste beskyddare av de flesta större miljöorganisationerna. Även många som inte gillar budskapet faller ofta för den romantiska propagandan om den vackra natur som den äckliga människan förstör och förpestar med sin blotta närvaro.

Om IPCC, Gore och deras medbrottslingar lyckas tvinga på regeringarna sina planer för klimatskydd kommer det i kombination med andra "miljöskyddsåtgärder" att med all önskvärd effektivitet ta itu med "överbefolkningsproblemet". Vi ser redan en försmak av detta i Kina, som förra året fick stänga hundratals kolkraftverk i klimatskyddets namn och nu kämpar mot snö, kyla och akut elbrist.

När IPCC linjärt beräknar samhällets beskedliga kostnad för varje ton reducerad koldioxid tar man inte hänsyn till att industrisektorn i större delen av världen redan är multipelt underfinansierad, för att uttrycka det milt, då större delen av världen saknar nämnvärd industrisektor.

De så kallade industrinationerna, däribland Sverige, har i nuläget även de en industriell bas opererande på en kapacitet långt under den som krävs för att ens upprätthålla den levnadsstandard och konsumtion vi tar ut i nuläget, trots vissa så att säga överfinansierade allmänonyttiga sektorer. Det sista vi behöver för att komma undan ett ekonomiskt sammanbrott är att sätta tvångströja på den sista industri vi har med gränsvärden och handel med utsläppsrätter.

Modernt samhälle bästa försvaret

När utvecklingsländerna i samarbete med oss i väst, förutsatt att Gore misslyckas, bygger upp en egen produktiv sektor för att försvara sina befolkningars välfärd kommer koldioxidutsläppen att öka, vilket av allt att döma bara kommer att gynna jordbruket och göra växterna glada.

Vill vi rusta oss för en kommande värmeökning, trots att pålitligare vetenskapliga rön snarare tyder på motsatsen, är det bästa försvaret ett modernt samhälle med teknologi och vetenskap i centrum. Detta ger oss fantastiska möjligheter att exempelvis göra världens öknar bördiga och gröna med kärnkraftsbaserad havsvattenavsaltning, vilket, förutom andra trevliga, inte minst estetiska, fördelar, skulle ha en svalkande effekt på klimatet.

Gudskelov har FN och andra överstatliga organ ännu ingen formell verkställande eller lagstiftande makt, så det är upp till våra ännu formellt suveräna nationalstater att ta ställning till rappakaljan. USA hade under Bill Clintons ämbetsperiod uppenbarligen fortfarande en del förnuftiga människor i etablissemanget, med stake nog att inte ratificera Kyotoprotokollet. Under en svagare president George W. Bush har dock den brittiska liberal-imperialistiska fraktionen stärkts och landet hotar hamna i samma självmordssekt till miljöfanatiker som infiltrerar Väst- och Mellaneuropas regeringar och parlament och bär ansvaret för förintelsen av fler arbetsplatser och mer ekonomisk tillväxt än någon annan politisk grupp sedan 1990-talets början.

Dessa pro-brittiska intressen i USA vill, som Lyndon LaRouche sedan november varnat för, med hjälp av sabotage och om nödvändigt statskupp, göra New Yorks borgmästare Michael Bloomberg till president. Denne har uttryckligen förkunnat att han ämnar behandla klimatfrågan med samma medel som kriget mot terrorismen. LaRouche och hans folk i alla länder ropar upp till kamp för att stoppa honom.

Det kommer nästa år att bli uppgiften för en ny amerikansk president och förhoppningsvis även ett nytt ledarskap i kongressen, att ta itu med det fascisthot som Gore, Bloomberg och deras likar utgör för det internationella samfundet och vår välfärd. Vi hjälper honom eller henne redan nu med en internationell humanistisk rörelse, i Sverige bekant som EAP.

-----

CO2-halt 1920 till 1961, norra halvklotet, kemiska mätningar

Faktiska historiska CO2-mätningar (övre, svarta linjen) och IPCC:s värden, tolkade från borrkärnor (den nedre, grå linjen), vilka hittats på för att få dig att tro att CO2-halten i atmosfären stiger på grund av industriell aktivitet. (Källa: Dipl.Biol. Ernst-Georg Beck, Merian-Schule, Freiburg, aug. 2006)

  1. Beck, E.-G., "180 Jahre CO2-Gasanalyse der Luft mit chemischen Methoden", Energy & Environment Vol. 18, No. 2, 2007.
  2. Svensmark, Henrik och Calder, Nigel, "The Chilling Stars: The New Theory of Climate Change", Icon Books Ltd., Cambridge 2007.