Kära medborgare!

De utomjordingar du väntar på för att lösa krisen kommer inte. Vad vi har är en verklighet som kännetecknas av global finanskris, växande massarbetslöshet, sammanbrott av infrastrukturen och samhällsviktiga tjänster, som sjukvård mitt i spridning av en ny influensapandemi. Du, din familj och ditt samhälle kommer nu att drabbas av en eller flera av dessa effekter av krisen. Vi alla måste ta ansvar för att hantera denna verklighet, såväl politiker som vanliga medborgare.

Erkänn att du hade illusionen att krisen skulle gå över av sig själv och att de stora partierna skulle kunna hanka Sverige genom krisen som vanligt. Du trodde att EAP var för litet och att du inte behövde besvära dig med att som EAP gå emot etablissemanget. Men EAP har, med LaRouches hjälp, under många år presenterat och debatterat en lösning för denna kris, en kris som gick att förutse för länge sedan. Nu är det du som måste ta konsekvensen av den katastrofala ekonomiska politiken de senaste 30 åren. EAP har gjort sin del. Nu måste du göra din del. Du måste börja använda den enda lösningen som fungerar, LaRouches krislösning.

LaRouche, sa den 25 juli 2007, att ingenting kunde rädda det nuvarande finansiella systemet. Han föreslog att USA:s regering och andra regeringar skulle följa en rad enkla men drastiska åtgärder för beskydda sina befolkningar och reala ekonomier: 1. Konkurssanering av hela bank- och finanssystemet under ordnade former. 2. Att nationer, till att börja med de stora USA, Kina, Ryssland och Indien, skapar kredit för att handel och reala investeringar mellan varandra i ett Nytt Bretton Woods-avtal till försvarbara fasta växelkurser. Stater behöver inte finansieras av banker, eftersom staterna kan skapa krediterna åt finanssystemet. Med ett sådant amerikanskt, Hamiltonskt kreditsystem kan medborgare genom sina regeringar och parlament återta den yttersta kontrollen över marknadsekonomin.

Men krisen har bara förvärrats, eftersom LaRouches åtgärder inte vidtogs då.  Regeringarna har i stället skuldsatt sina länder för att försöka rädda bankernas döda lik. Nu hotas hela mänskligheten! Försörjningen för hundratals miljoner människor försvinner, hela länder drivs in i kaos, antalet svältande överstiger en miljard och influensapandemin hotar att muteras till allt värre former bland alla försvagade människor. Men Sveriges regering, riksdag och medier går och väntar på ett internationellt ekonomiskt uppsving och diskuterar hur nästa kris skall undvikas. Hur den nu pågående krisen skall vändas diskuterar man inte, det har man överlåtit åt utomjordingarna.

Varje nation består av människor, medborgare, som har rätten att bestämma över sitt eget öde och sätta sitt folk i fullt arbete. Sverige som nation har resurser att sätta emot krisen. Staten kan med investeringar dra igång hjulen på stillastående maskiner runt om i landet så mycket att skattekraften ökar och alla regioner och kommuner åter får ekonomin att gå ihop.

Statens budget är begränsad, som finansministern ständigt påminner om, men regeringens passivitet gör att den blir ännu mer begränsad allteftersom krisen underminerar skatteunderlagen. Att som oppositionen tala om investeringar inom ramarna för denna budget ger inte mycket, eftersom man då tar från andra delar av budgeten. Efter mer än 30 år av för lite investeringar är behoven enorma. Det handlar om höghastighetståg, lokaltransporter med spårtaxi, motorvägsstandard på vägnätet mellan Nordens huvudstäder, järnvägstunnlar till Danmark och Finland, elkraft för full produktion, gasledningar och järnvägar för att utveckla Nordkalottens råvarutillgångar, bostäder till unga och en snabb upprustning av sjukvården mot den nya influensapandemin. Sverige behöver komma tillbaka till de 30-procentiga investeringsnivåerna före 1970-talets oljekriser, dvs med dagens BNP på 3.100 miljarder per år nästan 1.000 miljarder kr i totala statliga och privata investeringar per år.
För att uppnå sådana belopp måste staten gå vid sidan av den nuvarande statsbudgeten och upprätta en särskild investeringsbudget, en s.k. kapitalbudget, vilket var vad hela västvärlden gjorde för att klara återuppbyggnaden efter andra världskriget och i kampen mot tuberkulosen.

Med den passiva inställning man nu har till krisen tvingas regering och kommuner skära ned investeringarna, sjukvården och omsorgen. Regering, riksdag, förvaltningar och medier engagerar sig i stället i påhittade klimatproblem och sidofrågor, som bara ytterligare belastar den kollapsande produktionen. Bankerna tillåts fortsätta blockera hela kreditsystemet. Landet läggs öde.

Staten kan gå förbi de sönderspekulerade bankerna. Staten kan använda sin kreditutgivning för statliga investeringar. Staten kan starta nya banker, som ägnar sig åt det som banker skall sköta: betalningar och kreditivning till företag och människor. Denna legitima verksamhet i de gamla bankerna kan återöppnas, som nya bra banker, omedelbart vid konkurser och rekonstruktioner av bankerna. Staten ställer upp med insättargarantin. Bankerna har i krisen inga pengar till investeringar. Eftersom det är staten som står för kreditgivningen för investeringar kan räntan hållas på 1,5 - 2 procent, vilket gör långsiktiga projekt möjliga.

Så fort staten slutar hålla bankerna under armarna och i stället börjar satsa på reala investeringar, kommer bankerna att gå i konkurs. Detta skall välkomnas eftersom konkursförfaranden är det enda sättet att minska de abnorma värdepappersmängderna i finanssystemet utan att skattebetalarna tar på sig förlusterna och skuldsätter sig för generationer framåt. Men det räcker inte med massiva nedskrivningar av pappersvärden genom konkurser för att få bort luften i bubblorna och stabilisera finanssystem och valutan. Det krävs också en ökning av reala värden och fysiska tillgångar. Det innebär att investeringarna är själva nyckeln till ett stabilare finanssystem.

Det är inte statens pengar som skapar reala värden. Det är kommuner och regioner, som ger staten möjligheten att lösa krisen, genom sina projekt för ny infrastruktur och ny produktion. Värdet i statens krediter ligger inte i pengarna, utan i den framtida reala produktion eller anläggning som skapas ur ingenting med kreativt arbete. Det är idéer som höjer produktivitet, sänker kostnader och ökar real produktion och därmed stabiliserar skattesystemetet, finanssystemet, valutan och välfärden. Med statliga krediter, i praktiken statliga tillstånd, kan kommuner, regioner och statliga förvaltningar börja lösa krisen och bygga den infrastruktur som behövs, vare sig det gäller lokaltrafik eller sjukhuskapacitet mot pandemin.

Ett statligt investeringsprogram innebär en satsning på Sveriges inre marknad. Eftersom Sverige är exportberoende måste även investeringar komma igång utomlands. Sverigen kan driva på detta med bytesavtal, ramavtal, med grannländer och andra länder för projektsamverkan och import i utbyte. Långsiktiga samarbetsprojekt kräver fasta villkor över tiotals år, såsom fasta växelkurser och låga räntenivåer. Därför måste Sverige stödja LaRouches förslag på föregående sida.

Det nuvarande, monetära globaliserade finanssystemet innebär en utomstatlig, odemokratisk kontroll av världsekonomin, som utgör en imperiepolitik dominerad av Londons finanscentrum och dess allierade i världens andra finanscentra. Dessa finansregler och sedvänjor blockerar människor från att överleva och utvecklas. Att hänvisa till utomjordingar eller självreglerande marknadskrafter är att böja sig för det brittiska imperiet och dess allierade. I stället för att vara passiv kan vi vara människor och medborgare och med investeringar sätta folk och verkstäder i fullt arbete för att börja lösa krisen.

Stöd och sprid detta upprop!

Se videofilmerna 1932 och Firewall om det amerikanska systemet i motsats till det brittiska, finanskrisernas orsak samt videofilmen (på engelska) Hamiltonsk dynamik

Läs Ny Solidaritet nr 1/2006 med Lyndon LaRouches artikel om kapitalbudgetering, sid 6,
http://www.nysol.se/eap/nysol/ns0601a.pdf
http://www.nysol.se/eap/nysol/ns0601b.pdf

Läs Ny Solidaritet nr 2/2006 med projektkatalogen för att skapa den nödvändiga svenska miljonen nya produktiva arbetsplatser,
sid 4 och LaRouches förslag till Nytt Bretton Woods , sid 9,
http://www.nysol.se/eap/nysol/ns06024.pdf
http://www.nysol.se/eap/nysol/ns06025.pdf
http://www.nysol.se/eap/nysol/ns06026.pdf
http://www.nysol.se/eap/nysol/ns06028.pdf
http://www.nysol.se/eap/nysol/ns06029.pdf

Läs på engelska Lyndon LaRouches artikel The Real 'New Bretton Woods': A Dollar-based Global Recovery, och artikelserien "Economics as Science":1 ) In Short, 2) Rule of Natural Law