Nicolaus Cusanus (1401-1464) är en av civilisationens förgrundsgestalter, men behandlas inom utbildningsväsendet ungefär lika illa som LaRouche (tills nyligen) behandlats i den "allmänna debatten". Cusanus grundade den moderna vetenskapen, vilket till stor del skedde genom verket De Docta Ignorantia (på svenska: Om lärd okunskap), som består av tre böcker.

Den första boken behandlar något som han kallar det absoluta maximumet, vilket "det inte kan finnas något större än". Cusanus talar senare om ett sammandraget maximum: "I den andra boken kommer jag att säga ett par ord om detta maximum, dvs. Universum." I bok tre tar han sig an "ett tredje maximum som existerar. ... Eftersom universum bara existerar i mångfald, söker vi ett av alla de maximum [som existerar] som faktiskt existerar ... som ett universellt slut, och som är mest perfekt i sitt mål... Jag ska alltså lägga till några ord om det maximum som existerar såväl sammandraget som absolut, och som vi kallar Jesus."

Här kan ni läsa ett utdrag ur bok 1:

"Jag angav tidigare att allt utom det enda ouppskattningsbara [absoluta] maximumet - till skillnad från detta - är begränsat och bundet. Det som är ändligt och begränsat har en begynnelsepunkt och en ändpunkt. Och vi kan inte hävda följande: 'en given ändlig sak är större än en annan given ändlig sak, [och denna serie av ändliga saker] fortsätter alltid så i all oändlighet.' (För det kan faktiskt inte finnas en oändlig följd av saker som är relativt större och mindre, eftersom maximum i så fall skulle vara av ändlig natur.) Således följer det att maximumet är början och slutet på alla ändliga ting. Dessutom skulle ingenting kunna existera om det ouppskattningsbara maximum inte existerade; för eftersom allt icke-maximalt är ändligt, har det också en början. Däremot måste det nödvändigtvis existera från något annat. Annars - det vill säga om det existerade av sig självt - skulle det existerat när det inte existerade. Den uppenbara regeln är nu att det inte är möjligt att fortskrida till oändlighet bland orsaker och begynnelser. Så det blir alltså fallet att det ouppskattningsbara maximum existerar, utan vilket inget kan existera. ...

Men Pythagoras, en mycket berömd man med onekbar auktoritet under sin tid, lärde [ut] att denna enhet är tre."