Ukraina: Rasistiska råskinn för demokrati och frihandel

I Ny Solidaritet nummer 3 2013 varnade vi för fascismens återkomst. Huvudsaken i den varningen var och är att den ekonomiska politik som leder till död och förstörelse i USA och Europa, liksom sedan tidigare i den så kallade tredje världen, är fascistisk och måste ersättas med en humanistisk ekonomisk politik i Franklin Roosevelts anda. Förutom det, och påtalandet av det fascistiska i NSA/FRA:s spanande i värsta Gestapostil samt i Bushs och Obamas drönarmords- och koncentrationslägerspolitik, skrev vi även:

”Det stora hotet kommer inte från de mer eller mindre öppet fascistiska och nationalsocialistiska partierna och propagandakanalerna som ledande media i Sverige gör reklam för och utpekar som ’det stora hotet’. Därmed inte sagt att de verkligt farliga fascistiska intressena inte kan komma att snabbt skenbart byta sida och börja hylla till exempel Gyllene Gryning i Grekland, såsom Time Magazine och andra lyfte fram Mussolini på 20-talet, och Hitler på 30-talet.

Grundaren av den rörelse som Ny Solidaritet är det svenska språkröret för, Lyndon LaRouche, brukade i sina tidiga varningar för risken för fascismens återkomst påpeka att den som är liberal på söndag kväll, vaknar upp på måndag och upptäcker att han är fascist. Det är nu måndag morgon.”

Den senaste månadens utvecklingar beträffande Ukraina och dess relation till EU respektive Ryssland har visat att man just snabbt skenbart kan komma att byta sida, såsom Time Magazine och andra lyfte fram Mussolini på 20-talet, och Hitler på 30-talet.

Man är som alla vet vad Carl Bildt brukar kalla sig själv när han inte väljer att kalla sig själv ”Carl Bildt” i tredje person som om han syftade på någon annan. Man har verkligen trampat i klaveret i Ukraina.

Samtidigt som allianskollegan Birgitta Ohlson vilt orerar mot alla former av så kallad ”nationalism” och ser ”nazihot” och ”främlingsfientlighet” överallt och ”skräms” av alla perifera mer eller mindre öppet nationalsocialistiska rörelsers minsta aktion i Sverige, åker utrikesministern i samma liberala regering och myser med demonstranter i Kiev. Problemet är att demonstrationerna mot den folkvalde ukrainske presidenten, vars enda brott är att han insett att det är viktigare för Ukraina att handla med länderna som ligger österut än att knyta närmare band till det sjunkande skeppet EU, domineras av Svenskarnas Partis systerparti Svoboda. (Båda partierna hette tills nyligen ”Nationalsocialistisk Front”.)

I tider då användandet av tidigare fullt accepterade ord, som nu kan uppfattas som kränkande, räcker för att få löpa gatlopp, borde det räknas som en skandal av stora mått att utrikesministern, i sällskap med andra utrikesministrar från EU såsom Tysklands Westerwelle, åker på vad som med löpsedelsvenska bäst beskrivs som ”Nazimys”. Vad skulle vi säga om den tyske utrikesministern nästa gång dyker upp på en av Svenskarnas Partis, eller Nordisk Motståndsrörelses, demonstrationer mot den så kallade svenskfientligheten och kräver att vår förvisso inkompetenta men dock fullt lagligt demokratiskt tillsatta regering avgår till förmån för en nazijunta? Eller, varför inte om Carl Bildt dök upp i Tyskland på en NPD-demonstration, och krävde Merkels avgång? Jag kan se löpsedlarna framför mig.

Att den totala kollapsen av ekonomin åter leder Europa mot fascismens sattyg är alarmerande, oavsett i vilken form det manifesteras. Frågan är dock vad som är läskigast: 30 beväpnade heilande nationalsocialister i Kärrtorp eller en officiell svensk utrikespolitik som förespråkar en nationalsocialistisk kupp i Ukraina, om deras folkvalda regering inte uppför sig som goda liberaler och går med på EU:s frihandelsvansinne? Varför inte hålla rent i eget hus, Birgitta Ohlsson? Liberal på söndag…

Tillbaka till Ny Solidaritet: http://www.larouche.se/artikel/pamflett-bygg-for-framtiden