Terrorismen kommer till väst: Ungdomars nya självmordsbombarkult

De här våldsvideospelen är mordsimulatorer. Och inte bara det - de är massmordsimulatorer, därför att barnet drillas och drillas och drillas och drillas att döda varenda levande varelse framför sig, tills det är slut på måltavlor, eller slut på skott.

-överstelöjtnant David Grossman, intervjuad av EIR den 27 april 2007.1

Som Lyndon LaRouche och Helga Zepp-LaRouche poängterat styrs industrin för våldsvideospel, där män som Bill Gates går i spetsen, av angloamerikanska kretsar på högre nivå i förbindelse med projektet "Revolution in military affairs" (på svenska kallat "nätbaserat försvar"), och rekryterar med aggressiva metoder potentiellt miljoner ungdomar att bli självmordsbombare i USA och Västeuropa. Faktumet går inte att förneka. Dessa ungdomar till självmordsbombare utbildas till att ha samma psykologiska motiv att "kämpa och dö för sin sak" som radikala islamska terrorister i Mellanöstern. I flera fall är dock deras förmåga att döda större än till och med välutbildade yrkesmördares, på grund av videospelen. Största hotet mot nationell säkerhet i dag är därför inte terrorism i Asien, utan snarare den massrörelse av amerikanska och europeiska terrorister i skolåldern som iscensätts att mörda sina skolkamrater och sig själva, av de myndigheter som styr dagens dataspelsindustri.2 Folk på regeringsnivå i dag, som förnekar den uppenbara orsaken till det nya våldet eller, ännu värre, försvarar våldsspelsindustrins "rättigheter" på den "fria marknaden" jobbar "på terroristernas sida". De som försvarar våldsspel är USA:s fiende. Faktumet genomsyrar hittills varenda fall, där en skolmassaker inträffat. Här följer viktiga fall som tydliggör poängen:

Fallet med Pekka-Eric Auvinen, 18 år, Tuusula, Finland, 7 november 2007

"Jag är beredd att kämpa och dö för min sak", Pekka-Eric Auvinen gick in på Jokelagymnasiet, skrek: "Revolution! Förstör allt!" och sköt och dödade sedan sju elever och skolans rektor, innan han sköt sig själv. Endast timmar innan mordet hade han postat filmklipp på sin "YouTube"-profil, där han spelar våldsspel. I ett av dessa spelar han brittisk SAS-Special-Forces-agent, i Dice Games' Battlefield 2: Special Forces. Mördarens spelstatistik som postades kort efter massakern av företaget, avslöjar, att Auvinen, alias "NaturalSelector89", "har spelat 189 timmar sedan mars, vilket i genomsnitt är 50 minuter per dag. Klockan 10:47 i går [7 november], precis innan massakern ägde rum, spelade han sista rundan BF2 [vår kursivering]. Bland de mördade återfinns en medlem av nätverksklanen eyeGaming...."3 Auvinen, skrev på sin YouTube-sida: "Anklaga inte de filmer jag ser, den musik jag lyssnar på, de spel jag spelar eller de böcker jag läser". Om motivet för massakern sa han: "Sanningen är, att jag är bara ett djur". Då alla lejda terrorister försvarar sina herrar, låt oss titta närmare på det Auvinen försvarar: sin underhållning!

Följande saker räknar mördaren själv upp på YouTube:

Hobbies: BDSM [bondage/sadomasochism], existentialism, skytte, vapen, dataspel.

Favoritböcker: 1984 av George Orwell, Brave New World av Aldous Huxley och allt av Nietzsche.

Musik: Nine Inch Nails [en tidigare skolmördares favorit], Impaled Nazarene, Hatebreed, Godsmack, Alice Cooper.

Filmer: "Natural Born Killers", "De hänsynslösa", "Dr. Butcher MD", "Lord of War", "Saw", "Apocalypse Now".

De här videospelen är faktiskt simulatorer. Det finns flygsimulatorer, som lär dig flyga. Och det finns mordsimulatorer, vilkas enda berikande sociala värde är, att de lär dig hur man begår en mordshandling. Om det hade varit våldtäktssimulatorer, skulle vi inte låta våra barn spela dem. Och ändå sitter vi och tittar på när våra barn övar ändlösa timmar på att skjuta huvudet av människor.

-David Grossman, intervjuad av EIR, 27 april 2007

Fallet med och mörkläggningen av Seung Hui Cho,4 23 år, Blacksburg, Virginia, USA, 16 april 2007

Den morgonen inträffade den dödligaste masskjutningen av en ensam gärningsman i amerikansk historia, när Seung Hui Cho gick in på Norris Hall på Virginia-Tech-universitetet, där han sköt och dödade 32 människor och skadade 17, innan han sköt och dödade sig själv. Nästan allt dödande genomfördes på 10 minuter. Cho hade ingen bakgrund med vapenträning. Han hade köpt de två vapnen som användes i massakern två månader tidigare och övat med dessa vagen sammanlagt en timme på skjutbanan. När polisen anlände till massakerplatsen frågade de sig, hur en person kunde ha åstadkommit all denna förödelse.

Trots att det var uppenbart från att ha studerat fakta, att Cho var beroende och driven av våldsspel, har den biten i ärendet blivit föremål för stor mörkläggning, på så hög nivå som före detta chefen för amerikanska hemvärnsdepartemantet, Tom Ridge. Följande bevismaterial avslöjar sanningen.

Den 18 april 2007 skrev Washington Posts hemsida under rubriken, "Gärningsmannen på Virginia Tech var Centrevillestudent": "Flera koreanska ungdomar som kände Cho Seung Hui sedan gymnasiet sa att han var ett fan av videospel, i synnerhet Counterstrike...." Endast timmar senare försvann artikeln från sidan och publicerades aldrig mer.

Den 22 april skrev N R Kleinfeld i en artikel i New York Times, efter att ha talat med Chos anhöriga: "När mr. Cho gick in på Virginia Tech, som är beläget i bergen i sydvärstra Virginia, körde hans föräldrar honom till skolan med reserverade förväntningar. Skulle han åter söka sig till videospel och spela basket ensam som han brukade göra hemma?"

Chos rumskamrater sa, i intervjuer, att de aldrig såg honom spela videospel, trots att samma rumskamrater tillstått, att de knappt alls haft något utbyte med honom. De berättade, att han spenderade all tid på sitt rum vid datorn. Polisen rapporterade, att när de fann Chos dator hade han avlägsnat hårddisken och den har aldrig återfunnits. En utredare sa, "Jag skulle vilja lägga vantarna på den datorn".

På ett videoband som Cho spelat in innan massakern förde han fram namnen Eric Harris och Dylan Klebold, de två Columbine-mördarna som oförtröttligt tränat på Doom. Cho sa till andra att han "planerade att upprepa Columbine". All träning på Counterstrike, som hans hjältar fått på Doom, var den väsentliga förberedelsen för planen.

Även om Virginia Techs panelrapport från augusti 2007 skamlöst ignorerar alla bevis för Chos Counterstrike-träning, bevisar rapporten indirekt spelens roll genom beskrivningen av massakern. Håll i minnet när du läser följande, att Cho, som många andra av dessa mördare, inte hade någon tidigare träning med några skjutvapen.

Virginia-tech-rapporten beskrev hur Cho sköt och dödade 33 människor, innefattat sig själv, och skadade 17 andra till totalt 48 människor i Norris Hall, huvudplatsen för dödsskjutningen. Rapporten berättar, att den tid Cho spenderade i Norris Hall var "runt 10-12 minuter sammanlagt". Under dessa 10-12 minuter gick han runt och synade fem klassrum och återvände "mer än en gång" till samma klassrum. Vid två klassrum hindrades Cho från att komma in, då studenter och lärare höll dörren stängd. Vid ett klassrum, "återvände Cho och bankade på dörren, fick upp den på glänt och sköt runt fem skott runt dörrhandtaget, gav sedan upp att försöka komma in och gick". Cho försökte också gå in i ett annat klassrum men hölls undan av en lärare vid dörren. Från rapportens beskrivningar kan uppskattas att Cho spenderade mellan 50 och 75 procent av tiden, d v s fem till sju minuter, med det egentliga skjutandet. Resten av tiden försökte han antingen komma in i klassrummen eller laddade om vapnen. Det mesta av dödandet skedde i ett klassrum. Under dessa fem till sju minuter måste han i genomsnitt ha skjutit och dödat, eller skadat, en person var sjätte till åttonde sekund. Cho rapporteras att inte ha yttrat ett ord under hela tiden. Panelrapporten skrev, att han gick tillväga "metodiskt" med dödandet.

Enligt Grossman är "Counterstrike ett spel som har en komplicerad uppsättning regler som belönar träffar i huvudet. Om du skjuter fienden och träffar dem i bålen har du måhända en 15, 20, 30 procents sannolikhet för ett dödande skott, men om du skjuter mot huvudet får du en 90-procentig sannolikhet. Så när du skjuter har du tränats i spelet att leverera dubbla salvor mot huvudet, pang-pang, pang-pang, två, tre, fyra, fem skott mot huvudet, vilket är vad som hände i det faktiska fenomenet.... Det är ett mycket realistiskt spel, i vilket huvuden exploderar, kroppar faller och människor vrider sig och dör" (EIR, den 24 maj 2002).

Det faktum, att Cho var så driven att döda människor han inte hade någon personlig relation till och att han endast spenderade ett fåtal sekunders skjutande på varje måltavla på ett så metodiskt sätt, är beviset att han trodde han enbart spelade ett annat videospel. De människor han dödade var måltavlor på en dataskärm. Spelet slutade med ett skott i hans eget huvud.

På en video som spelades in precis innan dödsskjutningen, sa Cho, likt en sinnesrubbad terrorist från Mellanöstern: "Ni fick hundra miljarder chanser och sätt att undvika det som hände i dag, men ni bestämde er för att spilla mitt blod. Ni tvingade in mig i ett hörn och gav mig bara en valmöjlighet. Beslutet var ert, nu har ni blod på era händer som aldrig kommer att tvättas bort".

Fråga: Det var ett fall 1996, i Port Arthur, Tasmanien, i Australien, där en stridsskytt dödade 35 och skadade 22. Och det som poängterades var, att förhållandet döda mot skadade var 1,6:1, vilket är ovanligt bra. I fallet med pojken i Erfurt dödades emellertid 16 och 6 eller 9 skadades tror jag. Här har vi ett förhållande av döda mot skadade på uppskattningsvis 2,5:1. Kan man alltså verkligen förvärva en sådan skicklighet, som ligger på samma nivå som specialstyrkor? Kan man få det endast från dataspel?

Svar: "Absolut".

-David Grossman, intervjuad av Helga Zepp-LaRouche, EIR, den 24 maj 2002

Fallet med Robert Steinhäuser, 19 år, Erfurt, Tyskland, den 26 april 2002

Robert Steinhäuser gick in på Johann-Gutenberg-skolan i Erfurt och förkunnade: "Jag tänker inte skriva i dag", och stormade sedan genom skolan och sköt snabba och dödliga skott mot huvudet på dem han mötte. Det påföljande nyhetsstoffet erbjuder, precis som med Virginia Tech, tillräckligt bevismaterial för orsaken.

"Av allt att döma gick han skallgång på lärare genom skolan och dödade dem med skott mot huvudet på nära håll från en GLOCK-pistol. 'Det låg döda kroppar överallt i korridorerna', berättar Thomas Rethfeldt, 18. Allt som allt sköt den beväpnade ynglingen 40 skott och dödade nästan en fjärdedel av skolans personal. 'Jag trodde det var fyrverkerier. Sedan öppnades dörren och en maskerad man steg in. Läraren stod där och han sköt henne i huvudet genom glasögonen', berättar eleven Dominik Ulbricht.

Steinhäuser, döpt till 'Erfurt-terminatorn', dödade näst intill alla han siktade på. 'Flera av offren dödade med huvudskott; han var klart en tränad prickskytt', säger Bernhard Vogel, ministerpresident i delstaten Thüringen, där Erfurt ligger. Endast en person skottskadades i benet. De andra tre fördes till sjukhus på grund av schock".5

Även om Steinhäuser var medlem i en skytteklubb i ett år innan massakern finns ingen klubb som erbjuder denna slags skicklighet och benägenhet att döda. Det gör däremot dataspel, som Counterstrike. När Steinhäusers dator undersöktes fann polisen att han spelat otaliga timmar våldsspel, som Ninja, Doom och Counterstrike. En polistjänsteman uppmärksammade, att "han uppenbarligen blivit besatt av dessa spel och av att använda vapen". Ynglingen tränade ett år med spelen med avsikt att genomföra massakern. Vid tiden för brottet bar han svarta kläder och masken från ninja-karaktären i spelet.6

På Columbine-High-School-massakern, vilken inspirerades av Bill Gates och beundras av flera av de senare mördarna, valde Dylan Klebold och Eric Harris Hitlers födelsedag (20 april), som datum för den planerade bärsärkagången. Det är inget sammanträffande att Steinhäuser valde sin uppenbara favoritnazist Rudolph Hess' födelsedag.7

Barn som aldrig spelat våldsspel tidigare tänker till när de är tvungen att döda någon. Det är en medveten tankehandling. Men hos de barn som spelat dessa spel mycket och blivit mycket bra på dem finns ingen medveten tanke; det finns inget annat än hjärnstamsverksamhet; det går fullständigt förbi deras medvetna hjärna. Videospelet gör dödande till en betingad reflex.

-David Grossman, intervjuad av EIR, den 24 maj 2002

Fallet med Michael Carneal, 14 år, West Paducah, Kentucky, USA, den 1 december 1997

Strax efter morgonbönen avslutats på Heath High School i Paducah drog 14-årige Michael Carneal fram en 22-kalibrig pistol mitt bland en samling elever, sköt åtta skott och alla åtta träffade. Han berättades ha slutat skjuta när han såg skotthålen i väggen och en nära vän död, täckt av blod. När rektorn på skolan fick tag i honom var tre ungdomar döda och fem skadade, en förlamad för livet. Carneal hade ingen tidigare träning med skjutvapen även om han övat otaliga timmar på att döda, på Microsofts Doom och Quake. Hans skicklighet och benägenhet att döda var därför stora, vilket den komplicerade stölden av vapnet bevisar, från en låst behållare i grannens garage.

Grossman fortsätter, "Vi talar om en 14-årig pojke, som aldrig avfyrat en pistol innan han stal det vapnet! Hur erhöll han nu denna otroliga, ej tidigare skådade skicklighet? Jo, när han begick brottet körde han fast fötterna - och, enligt alla vittnesutsagor, flyttade han aldrig fötterna under hela brottet. Han höll vapnet med båda händer. Han sköt aldrig för mycket åt höger, han sköt aldrig för mycket åt vänster. Han satte bara ett skott i varje mål som poppade upp på skärmen". Carneals syster, som var närvarande vid platsen, berättade för polisen att hon inte känt igen sin brors ansikte när han utförde brottet.

"Ett förstummande fall", säger Grossman. "Du vet, jag tränar FBI, jag tränar Gröna baskrar och ingen i historien kan hitta en motsvarande nivå av träffsäkerhet. Han sköt åtta skott, fick åtta träffar på åtta olika barn, fem av dem huvudträffar; de andra tre övre bålen. Tre av barnen, av endast en 22-kaliberskula - en 22-kaliberskula är mycket liten och anemisk - han sköt en 22-kaliberskula för varje barn. Tre av dem dog och en förlamad för livet.

"Det är den här typen av övernaturliga skjutegenskaper vi ser. En del av det är visualisering. Man måste förstå att en flygsimulator inte kan lära ett barn att flyga. En flygsimulator lär dig inte att flyga; den gör att inlärningskurvan blir mycket, mycket snabbare. Så, om spenderar otaliga timmar i en flygsimulator lär du dig mycket snabbare när du sätter dig i ett riktigt plan. Pojken i Paducah hade spenderat tusentals timmar med att spela mördarsimulatorn, point-and-shoot-spelen. Han stal en pistol från grannens hus och sköt två magasin ammunition - det var hans flygträning - han sköt två magasin ammunition från en riktig pistol. Innan hade han aldrig skjutit med en riktig pistol men han övergick väldigt, väldigt snabbt från simulatorn till verkligheten, p g a alla tusentals skotten.

"Efteråt frågade polisen honom, 'Okej. Du sköt personen du var arg på. Varför sköt du alla andra? En del av dem var dina vänner!'" EIR, 17 mars 2000). Men Michael Carneal visste inte.8

Microsoft sköter den här sortens operationer. De går inte bara med vinst penningmässigt, utan är inblandade i att orkestrera nämnda aktioner.

-Lyndon LaRouche, 12 november 2007

Fallet med Clive Thompson, författare på Wired, 38 år, Worcestershire, Storbritannien, 5 november 2007

Den 5 november 2007 erbjöd författaren Clive Thompson kliniskt bevismaterial till stöd för Lyndon LaRouches påstående, att dataspelens avsiktliga slutspel är att driva spelaren till att begå självmord. Undertecknad erbjöd också kliniskt bevismaterial, att vissa institutioners uppenbara avsikt är att popularisera dödskulten i USA och Västeuropa. I en ilsken ruta med titeln: "Självmord framstår på ett sjukt sätt som vettigt efter att ha spelat Halo 3", skriver Thompson, "Jag brukade ha svårt att föreställa mig en terrorists tänkesätt. Det var fram till det, att jag spelade Halo 3 över nätverk, där jag kom på mig själv att, med stor framgång, anamma terroristtaktiker. Dessa innefattar en form av självmordsbombning." En infantil Thompson gnäller, att han "suger" på Halo 3 på Bill Gates' Xbox live, då han har fru och barn och därför bara "hinner med en timme Halo en bra dag." Men, påpekar Thompson, han har därför lärt sig att döda överlägsna motståndare genom att närma sig dem under beskjutning och kasta en grenat mot dem i sista ögonblicket, för att döda "från andra sidan graven." "Det var efter att ha tagit till den manövern ett antal gånger, som det plötsligt gick upp för mig: Jag hade, helt omedvetet, anammat taktiken hos en självmordsbombare - eller kamikazepilot. Det är inte så att jag är villig att offra mitt liv för att döda någon annan, det är bara det, att jag begagnar mig av psykologin i assymetrisk krigföring.

"För mig", fortsätter den missnöjde familjefadern, "är inte döden ett lika högt pris då jag ändå knappt har någon chans att förbättra min status. Jag kan lika gärna ta andra med mig i fallet. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: Strukturen hos Xbox live skapar en värld som består av två klasser - de som har och de som blivit utan. Och precis som i verkligheten är vissa av de missnöjda som blivit utan högst villiga att kasta bort sina liv - enbart för nöjet att tillfälligt stoppa framgången hos de som har. Då spelet omedelbart återupplivar mig har jag ingen dödsångest i Halo 3." Angående självmord, avslutar Thompson, att "någonting i spelandet gav mig en 'aha-upplevelse', som jag aldrig tidigare haft: En förmåga att känna den strategiska logiken och emotionella kalkylen bakom akten, till den ytterst lilla grad det än må vara."

I en annan artikel i Wired, av samme Thompson, med titeln: "Jag, Columbine-mördare", visar han med spelet Columbine Massacre RPG, upp ett spel som skapats för att simulera Columbine-massakern! Han skriver: "Jag dundrar in på Columbinegymnasiets kafeteria, drar i brandlarmet, och kaos bryter ut bland eleverna. Sedan drar jag fram en Savage-Springfield 12-gauges pumphagel, som sågats av till 26 tum för maximal dödlighet. Någon korsar snubblande min väg: Med ett skott ligger han död på golvet. 'Det är det här jag alltid velat göra!' ropar min mördarkamrat, Dylan Klebold. 'Det här är fantastiskt!'"

Som man kan se försätter det här spelet spelaren i Eric Harris' och Dylan Klebolds kläder, de sataniska spelarnas "folkhjältar". Vad är syftet med spelet? Thompson kan knappt vänta med att berätta svaret för dig: "När skjutandet avtar begår spelfiguren självmord i blblioteket tillsammans med Harris."

Spelet är utformat efter riktiga fotografier, tagna av säkerhetskamersor i skolan, av mördarnas döda kroppar."9

Slutsats

Sedan har vi framtiden. Amerikanska ungdomar kommer snart att kunna köpa det nya spelet Persona 3, som producerats av Atlus Company till Sonys "PlayStation 2"-konsol. I det spelet är din figur en gymnasiestudent som lever ett vanligt gymnasieliv, tills en dag då "mörkrets timme" infaller och skolan förvandlas till "Tartarus", ett labyrinttorn fullt av monster där eleverna måste samarbeta för att kämpa mot "fienden", som kallas "skuggorna". Hur laddar spelfiguren sin "persona" för att bekämpa "skuggorna"? Genom att begå självmord! På fullt allvar, varje gång eleven vill ha mer kraft behöver han eller hon bara sätta pistolen mot huvudet, kallat "evoker" (åkallan), och trycka av.

I Mellanöstern vinns radikala terroristrekryter över genom perversioner av islamsk religion.10 I USA och Västeuropa är terroristens perverterade religion, videospelet. I ljuset av de här spelens uppenbara effekter visar omfattningen av spelens produktion, marknadsföring och massdistribution, genom folk som brittiska imperiets ordensriddare Bill Gates, Rupert "jag vill ha den blodig" Murdoch, Sony Company, Wired m fl, att den sataniska effekten är avsiktlig. Vad är i dag syftet med att spela spelen? Att skjuta dig själv? Att skjuta en vän? Eller att skjuta dina klasskamrater och sedan dig själv? Är det därför du spelar? Om inte folk i USA [och Sverige], med åldersgruppen 16 till 25 år i spetsen, river upp MySpace, Facebook och de här dataspelen kommer vi inte att överleva.

Endast en zombieartad terrorist skulle kunna glädjas åt det.

  1. Överstelöjtnant David Grossman (pensionerad) är West-Point-professor i psykologi, militärvetenskap och dessutom fältjägare ach har kombinerat sina erfarenheter med att grunda ett nytt område för vetenskapen att ta sig an, som fått namnet "killologi". Grossman har givivt revolutionära bidrag på det här området för att öka vår förståelse för dödandet i krig, krigens psykologiska kostnad, roten till det nuvarande "viruset" till våldsbrott, som härjar över världen och läkeprocessen hos brottsoffer, i krig som fred." (från Grossmans hemsida www.killology.com).
  2. De som inte spränger sig själva i våldsdåd mot samhället kommer att
    vara välförberedda rekryter till i tilltagande grad privatiserade
    arméer i angloholländska imperiets eviga världskrig, d v s ett nytt
    Allgemeine SS. Se Oyang Teng, "Video Games and the Wars of the future".
  3. Ynglingen gick raka vägen från spelkontrollen till de skarpa vapnen på gymnasieskolan!
  4. En stor del av den information om Cho som här presenterats kommer från icke-publicerade rapporter av Don Phau.
  5. Artikel från www.mayhem.net/crime/steinhaeuser.html
  6. Steinhäuser slutade skjuta vid ett igenkännande av en av lärarna han
    var på väg att döda. Han drog av sig masken och läraren sa: "Robert?
    Tryck av då! Om du ska skjuta mig nu, så se mig i ögonen." Konfronterad
    med något, som aldrig händer i en mördarsimulator svarade ynglingen:
    "Nej, det räcker för i dag herr Heise!" Läraren låste in honom på ett
    rum och kort därefter sköt spelaren sig själv. I de fall där mördaren
    överlevt eller för ett ögonblick "kommit till sans" är det tydligt att
    de medan brottet begicks stått under inflytande från en egendomlig
    kontrollerande kraft, som inte helt och hållet var deras egen. Se
    Lyndon LaRouche, "The Mask of Nancy Pelosi: The Force of Tragedy", EIR, 9 november 2007.
  7. Mördarnas nazistiska kopplingar är även de "del av programmet";
    outtalat naturligtvis genom att dagligen begå massmord på en
    videoskärm, men även uttalat, som den nazistdyrkande subkulturen bland
    företag som id Software.
  8. Det här är en renodlad studie i hur videospel "hamnar i ett barns
    huvud" och börjar kontrollera dess tankar och handlingar. Carneal var
    besatt av psykotiska rädslor i hemmet. En familjemedlem berättade, hur
    han brukade hoppa från en stol till sin säng, "i rädsla för människor
    under golvet som försöker skära fötterna av honom med en motorsåg." Den
    här sortens tankar är varken naturliga i ett barns psyke eller uppstår
    helt enkelt av "kemiska obalanser"; även om dagens odjur till
    hmm-ologer insisterar på motsatsen. Tankarna är programmerade i spelet.
  9. Den aktuelle författaren väljer här att inte ge full redogörelse för
    Columbine, då det faktum är välkänt, även om fortfarande förnekat, att Doom var nyckelorsaken till grymheterna. Enbart en idiot eller lögnare
    skulle skylla någon av skolmassakerna på, "att barnen var mobbade i
    skolan". Det här är en ny typ av våld, som dirakt motsvaras av
    distributionen av specifikt utformade spel till våra ungdomar. I fallet
    med Harris och Klebold hade man dragit fördel av en
    modifieringsfunktion, som Gates' Microsoft erbjuder, föra att utforma
    mördarspelet till att passa gymnasieskolans upplägg! På spelets
    "gudaläge", där skyttarna "aldrig kan dö", kunde de båda träna utan
    ände på de måltavlor som dök upp i uppsättningen av deras egen skola.
    Harris hade gett en av nivåerna namnet "KILL 'EM AAAAALLLL!"
  10. Ett av brittiska imperiet äldre spel. Dessa perversioner uppstod aldrig
    ur den aktuella kulturen, utan är än i dag produkten av hängivenheten
    och expertisen hos vissa brittiska imperialister. Några av dessa
    snobbar blev så förälskade i sina egna spel att de själva "gick med."