Syrien: Fara för nytt världskrig

Jacques Cheminade, presidentkandidat i Frankrike förra året och Bassam Tahhan, geopolitisk expert vid Centre National de la Recherche Scientifique i Paris har gjort detta uttalande.

Medan Västvärldens konfrontationskurs mot Syrien tilltar och skapar förutsättningar för ett nytt världskrig - pga överlappande regionala och internationella allianser - finner man ingenstans i detta land något om krigets fasor i "nyheterna". Så lunkar fransmännen på i sina vardagssysslor, precis som människorna på Breughels tavlor, blinda för grundläggande omvälvningar som egentligen ställer deras egen tillvaro på spel.

I och med beslutet att upprätta Patriot-luftvärnsrobotar vid turkisk-syriska har Väst tagit än ett kliv längs den hala brant som kan leda till en global konfrontation. Man behöver inte vara strateg för att märka, att det inte finns behov av Patriot-robotar understödda av AWACS-system såvida det nu handlade om försvar mot sporadiska artilleri- och granakastarstrider mellan Bashar al-Assada regeringstrogna armé och syriska jihadister vid syrisk-turkiska gränsen. Endast risken för en allmän konflikt med Syrien, vilka förfogar över tiotusentals robotar, men också med Iran skulle kunna rättfärdiga nämnda system, vars egentliga syfte är att, vid händelse av detta, skydda Turkiet och Israel.

Med tre tongivande Natomedlemmars deltagande i att upprätta systemen - USA, Tyskland, Nederländerna - sätter Väst villkoren under vilka ett angrepp på nämnda system teoretiskt skulle betraktas som ett angrepp på själva Nato, vilket, under en vid tolkning Natofördragets paragraf 5, skulle tvinga hela organisationen att slå tillbaka.

Generalstabschefen för Irans försvar general Hassan Firouzabadi var inte ute och cyklade när han 15 december brännmärkte uppställningen av Patriot-robotarna som del i en av "västländer" uttänkt "plan för ett världskrig". Även Irans utrikesminister Ali Akbar Salehi talade om en "provokation" med "oförutsägbara" följder.

Andra tecken visar Storbritannens och USA:s omedelbara konfrontationsavsikter - i vilka deras allierade väntas dras in - i synnerhet den internationella propagandan om att syriska regimen skulle använda sina kemiska stridsmedel. Först genom anonym amerikansk källa och sedan genom ett ställningstagande av Barack Obama själv spreds den 3 december desinformationen som en löpeld, att syrierna "börjar blanda sina kemiska beståndsdelar", dvs förberada insatsen av saringas. Sedan dess har USA:s försvarsminister Leon Panetta backat och förklarat, att det "inte föreligger några nya element som tyder på aggressiva åtgärder". Liknande yttrade sig Frankrikes försvarsminister Jean-Yves LeDrian i en TV-intervju, att de syriska kemiska stridsmedlen "lagras och skyddas av Bashar al-Assads militär" och att inget alls tyder på, att han skulle ha för avsikt att sätta in dem.

Trots det har stats- och regeringschefer i de viktigaste Västmakterna, även Frankrikes president Francois Hollande, antytt, att insatsen av kemiska stridsmedel av Bashar al-Assad skulle betraktas som "den röda linjen" för ett krig. Därigenom skapade de förutsättningarna för global manipulation, som när Tony Blair och George Bush för att starta krig mot Irak 2003 hävdade att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen. Samma slags manipulation hotar i dag att dra in Västvärlden i ett krig mot inta enbart Syrien, utan även mot dess bundsförvanter Ryssland och Kina.

Medan "förnuftet sover" i de transatlantiska länder, som drabbats av historiens värsta finanskris, har den västliga oligarkins vanföreställningar om en maktförlust till kommande asiatiska länder väckt krigets demoner.

I detta läge måste Frankrike - ett gaullistiskt och republikanskt Frankrike - vakna och göra sin röst hörd, genom att om nödvändigt lämna Nato och kräva fred genom utveckling från Atlanten till Kinesiska havet. Det är den enda lösningen på de ekonomiska problemen, enda lösningen för att återta freden.

Se Bassam Tahhans och Jacques Cheminades tal vid Schillerinstitutets konferens i Flörsheim den 24-25 november 2012  här

På svenska:

Läs utdrag av den iranske ambassadören Ali Reza Sheikh Attars tal på konferensen här

Lyssna på Hussein Askarys rapport från konferensen här

Läs om Schillerinstitutets fredsplan här