Stäng derivatmarknaden för att rädda civilisationen!

– Det är dags att bryta tystnaden om derivaten, sa Lyndon LaRouche den 9.10 efter att ha sett slakten på finansmarknaderna och den patetiska responsen från de s.k. lagstiftarna.

– Den sanna, hyperinflationistiska faktorn i situationen är den oreglerade, vansinnigt lånefinansierade derivathandeln. Detta är det som tar kål på oss. Detta är Alan Greenspans stora brott.

LaRouche kallade derivatbubblan en "hyperinflationistisk bomb, som krossar det internationella finanssystemet" och varnade:

– Så länge du inte stänger ner hela derivathandeln -- stryker dessa spelskulder från finanssystemets böcker -- så bedrar du bara dig själv.

– Såvida och tills dess du inte tar itu med denna derivatbubbla, som inte kan eller på något sätt bör räddas, så lurar du bara dig själv, fortsatte han.

– Det är dags för Hank Paulson att svälja den enda riktiga medicinen: en konkursreorganisering av hela det dollarbaserade finanssystemet. Det första steget i en sådan konkursreorganisering skulle vara att skriva av dessa biljarder dollar i rena spelskulder. Utan en sådan handling är denna planet dömd till en fruktansvärd mörk tidsålder, precis som 1300-talets mörka tid, som följde efter kollapsen av det lombardiska banksystemet.

Blod på gatorna

Man behöver inte vara en insider på finansmarknaden för att inse att hela det globala finanssystemet kollapsar, eftersom kollapsen är förstasidesnyheter varje dag. Bushregeringen och dess medkonspiratörer i kongressen och Federal Reserve har drivit igenom det största räddningspaketet i världshistorien och både centralbanken Fed och finansdepartementet kokar ihop nya sorters paket och ökar anslagen i existerande paket på praktiskt taget daglig basis. Aktiebörserna har fallit (Dow Jones ned 40 procent på ett år) och faller nu som stenar. Bankerna, särskilt i USA och Europa, dunstar snabbare än vad någon för ett år sedan kunde tänka sig vara möjligt. Slakten syns allt tydligare i människornas dagliga liv, sedan kapsejsandet av "kassakon" värdepappersmarknaden, som så många amerikaner blivit så beroende av att låna från, både hemma och på sina arbetsplatser. Bankerna minskar kreditkortsgränserna och andra konsumtionslån. Huslån är svårare att få. Möjligheten att låna på huset för konsumtion minskar när huspriserna faller. Företag har allt svårare att ta eller omsätta företagslån. För en ekonomi som är beroende av skulder, och det ända upp till hakan, är detta en allvarlig utveckling. Samhället börjar falla samman och blodet på gatorna breder ut sig.

Dödliga derivat

Den avgörande pådrivande faktorn i denna slakt är världens största kasino, derivatmarknaden. Derivatmarknaden är långt större än världens aktie- och kapitalmarknader tillsammans; vadslagningen sker på biljardnivån, medan aktier och kapitalutlåning håller sig på biljonnivån. Medan det är omöjligt att sätta en siffra på hur stor hela derivatmarknaden är, beroende på att den är oreglerad och att de flesta derivataffärer sköts privat utanför den offentliga redovisningen, är det däremot möjligt att sätta ett värde på alla pågående derivataffärer, och den siffran är NOLL.

Derivaten var Greenspan-erans stora innovation, som ett sätt att dölja finanssystemets konkurs efter aktiekraschen 1987, sparbankskrisen i USA, konkursen av hela banksystemet och kollapsen av skräpobligationsbubblan. Derivatmarknaden var en bluff från början, en virtuell marknad där storbanker och andra spekulanter kunde slå vad om rörelser på valutakurser, räntor, aktievärden och tillhörande index. Eftersom derivaten inte krävde ägande av de värdepapper de nominellt byggde på, började snart vadslagningen spränga värdenivåerna på de underliggande papperen, med till exempel mycket större antal derivatbud på obligationer än det verkliga antalet obligationer.

Derivatmarknaderna använde också mycket högre hävstångseffekter, och spelade med mer lånade pengar. Med lånefinansiering kunde spekulanterna slå vad om mycket större summor, än om de begränsade sig till egna pengar. Denna "hävstångseffekt" var mycket lönsam -- åtminstone virtuellt -- så länge spelet växte, men blev dödlig när musiken tystnade. Då satte de omvända hävstångseffekterna in, och spelarna förlorade inte bara på sina egna pengar, utan också på de pengar de lånat för vadslagningen. Denna omvända hävstångseffekt gjorde det möjligt för spelare att förlora flera gånger de egna insatserna, som de satsat tillsammans med lånen.

En annan innovation, som var mycket "vinstgivande" innan den sprack, var marknaden för kreditderivat (s.k. credit default swaps eller CDS), en slags försäkringar för obligationer och derivatspel. När derivatmarknaden var i full sving, sålde banker, försäkringsbolag och andra finansbolag kreditderivat för biljoner för att garantera värdet på en massa olika värdepapper. Kreditderivaten var ett fikonlöv, en nödvändig del av derivatbluffen. Derivatförsäljarna kunde rutinmässigt skapa högsta säkerhet (AAA) för bolånebaserade värdepapper och sammansatta lån (collateralized debt obligations eller CDOer) av olika mycket osäkra (subprime) bolån. På så sätt kunde man med hjälp av kreditderivat sälja sådant skräp med högsta kreditvärdighet till pensionsfonder och andra köpare, som hade stränga regler att bara köpa värdepapper av högsta kvalitet. Utan kreditderivatens fikonlöv hade denna bluff aldrig varit möjlig, och inte heller alla kreditförluster som följde.

Det är klart att i en omfattande värdepapperskris, skulle kreditderivatförsäljarna aldrig kunna täcka alla försäkringar de skrev ut. Till exempel det jättelika amerikanska försäkringsbolaget AIG skrev ut kreditderivat för hundratals miljarder dollar, inklusive en hel del för värdepapper utgivna av Lehman Brothers. När Lehman Brothers fallerade, gjorde AIG likaså och har hittills fått 120 miljarder dollar i nödlån från Fed.

Den 10 oktober 2008 var den dag som kreditderivat utskrivna för värdepapper från Lehman Brothers skulle regleras, och värderingen blev optimistiskt hög på 8,6 procent av det nominella värdet. Kreditförlusterna skall täckas av försäkringen, kreditderivaten, den största utbetalningen någonsin för kreditderivatmarknaden, under förutsättning att kreditderivatförsäljarna har råd att betala.

Stäng detta!

Försöken att rädda de fiktiva "värdena" och "vinsterna" på derivatmarknaden är en av de främsta drivkrafterna för det största räddningspaketet i historien. Vi betonar ordet "försöken", eftersom räddningspaketen inte fungerar, och inte kan fungera - det finns inte tillräckligt med pengar i hela världen för att täcka vadslagningen med alla dessa Monopol-pengar. Centralbankernas försök att göra detta genom att trycka sedlar, föder bara en hyperinflationär bomb, som kommer att slå ut inte bara resterna av finanssystemet, utan också regeringar, nationalekonomier och existensmedlen för den största delen av världsbefolkningen.

Det är därför absolut nödvändigt att försöken att rädda derivatbubblan stoppas, omedelbart. Alla derivataffärer måste förklaras nullifierade, och strykas bort från all bokföring hos spekulanterna. Varje finansinstrument som innehåller ett derivat måste också nullifieras och strykas ur böckerna. Detta oreglerade, vansinnigt uppskruvade kasino måste stängas och alla krav som utgår från derivatspekulation nullifieras som om vadslagningen aldrig existerat.

Det kan inte vara någon kompromiss på denna punkt. Stäng detta, och stäng det nu. Ditt liv och din nations överlevnad hänger på det.


Tredje AP-fondens chef och tidigare vice riksbankschefen Kerstin Hessius är en av få andra som på svenska offentligt beskrivit konsekvenserna av av konkursen i Lehman Brothers. Hon drar dock motsatt slutsats och vill att skattebetalarna skall ge en obegränsad garanti till bankerna för att täcka spelförlusterna. Se: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1854777.svd

Läs också: Varför räddningspaketen inte fungerar