Det finns kretsar inom den amerikanska militären som kan befaras vara galna nog att sätta in kärnvapen i ett militärt angrepp på Iran. Ett sådant krig har länge stått högst upp på vicepresidenten Dick Cheneys önskelista. Och krigsretoriken har stegrats i takt med Bush-regeringens ekonomiska och politiska problem på hemmaplan. Det enda som vicepresidenten och hans neokonservativa kabal har saknat, är ett nytt ”11 september”.

Här presenteras en del av den dokumentation som det av Lyndon LaRouche grundade nyhetsmagasinet Executive Intelligence Review (EIR) har sammanställt om de galningar, knäppgökar och rena satanister i Pentagon som har siktet inställt på både en ”förebyggande” attack mot Iran och nya, blodiga terrordåd mot amerikanska storstäder, som en förevändning för en sådan attack.

Viktiga ledtrådar i efterforskningsarbetet kom från personer med god inblick i den amerikanska försvarsmakten, såväl aktiva som pensionerade officerare, som var så oroade av vad Cheneys strategi kan ställa till med, att de kände sig tvingade att gå ut offentligt med vad de vet. De vände sig till EIR, därför att de vet att LaRouche är den enda person man kan lita på, när sådana planer måste avslöjas och stoppas.

Någon gång i slutet av 1980 författade den dåvarande översten Paul E. Vallely, chef för 7:e gruppen för psykologiska operationer inom den amerikanska arméreserven, baserad i Presidio i San Francisco, en rapport som väckte stor uppmärksamhet inom den amerikanska militären, särskilt bland dem som sysslar med s.k. specialoperationer. Rapporten hade titeln ”From PSYOP to MindWar: The Psychology of Victory” och den presenterade ett nietzscheanskt projekt för att dra i gång en ständigt pågående psykologisk krigföring mot såväl vänskapligt som fientligt sinnade befolkningar och till och med mot den amerikanska befolkningen.

”MindWar”-rapporten hade föranletts av en artikel i Military Review i december 1980, i vilken överste John Alexander förespråkade att man inom den militära underrättelsetjänsten skulle börja använda ESP (extrasensorisk perception), ”telepatisk beteendemodifikation”, parapsykologi, psykokinetik (”tankens kontroll över tingen”), fjärrskådning, utomkroppsliga upplevelser och andra metoder hämtade från New Age och ockultismen. Alexanders artikel hade titeln ”The New Mental Battlefield: Beam Me Up, Spock”. (Spock var figuren med spetsiga öron i 1960-talets TV-sända science fiction-serie ”Star Trek”, där rymdskeppets officerare transporterades till och från främmande planeter genom att deras kroppar förvandlades till strålar.)

Men Vallely gick mycket längre än ESP och de andra paranormala teknikerna som John Alexander förespråkade. Vallely skriver:

”Strategiskt MindWar måste börja i samma ögonblick som kriget anses oundvikligt. … Det måste dra till sig fiendenationens uppmärksamhet genom varje tillgängligt medium, och det måste slå till mot nationens potentiella soldater innan de tar på sig sina uniformer. Det är när de är hemma och ute i samhället som de är mest mottagliga för MindWar.”

”Därför måste MindWar vara först och främst strategiskt, och de taktiska tillämpningarna spela en förstärkande, kompletterande roll. I sitt strategiska sammanhang måste MindWar nå ut till såväl vänner och fiender som neutrala runt om i världen – inte genom varken psykkrigets primitiva flygblad och högtalare eller genom personlighetsförändringens svaga, oprecisa och smala metoder – utan genom de medier som USA förfogar över, och som har förmåga att nå ut till så gott som alla människor i världen. Dessa medier är givetvis de elektroniska medierna – TV och radio. Den senaste utvecklingen inom satellitkommunikation, videoupptagningstekniker samt laser- och optisk sändningsteknik möjliggör en penetrering av människors medvetanden som var otänkbar för bara några år sedan. Liksom med svärdet Excalibur [kung Arthurs magiska svärd] behöver vi bara sträcka ut handen och gripa tag i detta redskap; och det kan förändra världen för oss om vi har modet och integriteten att förstärka civilisationen med det. Om vi inte accepterar Excalibur, då avsäger vi oss vår förmåga att inspirera främmande kulturer med vår moral. Om de då kan föredra moraliska principer som vi ogillar, har vi inget annat val än att slåss mot dem på ett brutalare sätt.”

”MindWar måste riktas mot alla inblandade för att vara effektivt. Det ska inte bara försvaga fienden; det ska också stärka USA. Det förstärker USA genom att utestänga fiendens propaganda från våra medborgare, och genom att förklara och betona för våra medborgare varför vi har ett nationellt intresse i ett specifikt krig.”

Vallely lämnar ingenting till läsarens fantasi: han avslutar med att förklara att man i MindWar bör använda subliminala hjärntvättsmetoder och vapen som direkt attackerar målbefolkningens centrala nervsystem och hjärnfunktioner:

”Det finns helt naturliga förhållanden under vilka medvetandet kan bli mer eller mindre mottagligt för idéer, och MindWar borde dra full nytta av sådana fenomen som elektromagnetisk aktivitet i atmosfären, jonisering av luften och radiovågor med extremt låga frekvenser.”

MindWar-rapporten var oroande, inte bara för sitt uppenbart fascistiska och ockultistiska innehåll. Överste Vallelys medförfattare till rapporten var en PsyOp Research & Analysis Team Leader vid namn major Michael A. Aquino. Fem år innan MindWar-rapporten började spridas hade Aquino, då reservofficer inom specialstyrkorna, grundat The Temple of Set, en satanistisk organisation som var en efterföljare till Anton Szandor LaVeys satanskyrka, Church of Satan. Aquinos namn skulle snart dyka upp i rubrikerna, och det skulle fortsätta under hela 1980-talet, misstänkt för inblandning i en rikstäckande satanistisk pedofilhärva, särskilt inriktad på daghem på militärbaser.

Dessutom är Vallelys och Aquinos MindWar-projekt förbluffande likt det program som Pentagon satte i gång efter det att Donald Rumsfeld blivit försvarsminister, det s.k. TIA-programmet (Total Information Awareness) som infördes under ledning av Iran-Contras-figuren amiral John Poindexter. Efter flera fall av negativ publicitet hette det att TIA-programmets globala propagandakampanjer och genomsökningar av databaser hade skrotats, men källor i Pentagon menar att programmet bara sattes in i ”den svarta lådan”.

Den 16 augusti 2005 avslöjade faktiskt Philip Shenon på New York Times att Pentagon genom ett superhemligt ”program för särskilda åtgärder”, kallat Able Danger, hade spårat Mohammed Atta och tre av de andra flygplanskaparna ett helt år före attacken den 11 september 2001; men advokaterna på Pentagons Special Operations Command vägrade att slussa informationen vidare till FBI, eftersom man inte ville ha en offentlig granskning av datagenomsökningsprogrammet. New York Times fick kännedom om Able Danger från överste Anthony Schaffer, som skötte programmets förbindelser med den militära underrättelsetjänsten DIA vid den tiden.

”Atombomba Iran!”

Överste Vallelys samröre med Aquino var inte alls något hinder för den förres karriärmöjligheter inom militären. När Vallely pensionerade sig 1991 hade han avancerat till ställföreträdande general i den amerikanska armén i Stilla havet. Mellan 1982 och 1986 ledde han den 351:a Civil Affairs Command, vilket gav honom ansvaret för alla specialstyrkor och alla psykkrigs- och militära ockupationsförband i västra USA och Hawaii.

I dag praktiserar han det som han själv och satanisten Aquino predikade om i MindWar-rapporten; han är en av de ledande propagandisterna i vicepresidenten Dick Cheneys politik för en militär konflikt med Iran – som kan innebära att USA kan komma att genomför den första förebyggande attacken med kärnvapen i historien.

General Vallely är i dag försvarspolitisk kommentator på Rupert Murdochs skrikiga Fox TV News. Han är även ”klient” till Benador Associates, den PR-firma som oftast anlitas av de neokonservativa i Washington; han är ordförande för den militära kommittén på Frank Gaffneys neokonservativa Center for Strategic Policy; och tillsammans med den pensionerade flygvapengeneralen Thomas MCInerney, även han klient till Benador, har han grundat Iran Policy Committee, IPC. IPC är en frontgrupp för de neokonservativa som:

1) stöder Mujaheddin Khalq, en grupp som är terroriststämplad av amerikanska UD (för att ha lönnmördat ett antal amerikanska militärer); och

2) kräver att USA ska ingripa militärt för att driva fram ett ”regimskifte” i Teheran, genom bl.a. massiva bombattacker mot Irans påstådda hemliga kärnvapenlaboratorier och en sjöblockad mot Hormuzsundet.

General Vallely gav nyligen ut en bok som han skrivit tillsammans med general McInerney: Endgame – Blueprint for Victory for Winning the War on Terror, som lånat tankegångar från hans och Aquinos ursprungliga MindWar-svada.

”Jedikrigarna”

General Vallely, överste Alexander och överste Aquino är bara tre exempel på ledande personer som sysslar med Special Operations som har förespråkat New Age och ren satanism inom krigskonsten, och genomfört experimentella program inriktade på att skapa en nietzscheansk ”övermänniskokrigare.”

I arbetet med denna artikel intervjuade EIR ett antal pensionerade officerare inom militären och underrättelsetjänsten som har identifierat, utifrån sina egna personliga upplevelser, ett antal höga officerare som förespråkar dessa projekt och styr in enorma mängder pengar från Pentagon till hemliga s.k. ”svarta program”, där man testar de militära tillämpningarna av en hel rad bisarra ”icke-dödande” tekniker. Några av de topphemliga programmen som har betalats med skattemedel de senaste 25 åren är rena rama ”skedböjar”-galenskapen. Andra leder direkt till Guantánamobasen och Abu Ghraib-fängelset, där fångar har använts som mänskliga försökskaniner i experiment med tortyrmetoder hämtade från samma låda med New Age–tricks.

Den undersökande journalisten på The New Yorker, Seymour Hersh, skrev i en artikel den 24 januari 2005 om ”De kommande krigen” (The Coming Wars), att specialstyrkornas ”svarta program” nu kan ha gett sig in på något som liknar ”gängkrig”, där gränsen mellan deras metoder för upprorsbekämpning och att göra uppror har blivit diffus.

Med hjälp av ett citat från en artikel i San Francisco Chronicle i september 2003 skriven av John Arquilla, försvarsanalytiker på Naval Postgraduate School och rådgivare till Pentagon i upprorsbekämpningsfrågor, antydde Hersh att amerikanska specialstyrkor hade fått fria händer att skapa sina egna terroristiska ”pseudogäng” för att lättare kunna infiltrera terroristgrupper som al-Qaida. Arquilla hade skrivit: ”När man inte klarade av att nedkämpa Mau Mau-upproret i Kenya på 1950-talet med konventionella militära operationer och bombräder, bildade britterna grupper bestående av folk från den vänligt sinnade Kikuyustammen som låtsades vara terrorister. Dessa ’pseudogäng’, som de kallades, lyckades snabbt få Mau Mau på defensiven, antingen genom att först hjälpa och sedan lägga sig i bakhåll för krigargängen eller genom att vägleda bombplan till terroristernas läger. Det som fungerade i Kenya för ett halvsekel sedan har en fantastisk chans att underminera förtroendet för och rekryteringen till dagens terrornätverk. Att bilda nya pseudogäng borde inte vara allt för svårt.”

Arquilla tillade: ”Om en förvirrad ung man från Marin County kan gå med i al-Qaida [syftar på John Walker Lindh, den s.k. amerikanske talibanen], kan man tänka sig vad professionella agenter skulle kunna göra.”

De fyras gäng

Fyra av de namn som oftast nämns som förespråkare för program som ”Goat Lab”, ”Jedikrigarna”, ”Grill Flame”, ”Task Force Delta” och ”First Earth Battalion”, har suttit på toppposter inom den militära underrättelsetjänsten och ledningen för specialstyrkorna:

• General Albert Stubblebine III var chef för arméns underrättelsetjänst INSCOM (Intelligence and Security Command) 1981-84, samtidigt som han lanserade en serie hemliga projekt vid Fort Meade som involverade fjärrskådning och andra ockulta förehavanden. General Stubblebine var kanske den mest högt uppsatte och frispråkige förespråkaren inom den amerikanska armén för hela spektret av New Age-metoder.

• General Peter Schoomaker, den nuvarande arméchefen i USA, har varit chef för både specialstyrkorna inom armén och för alla vapenslagens specialstyrkor, från 1994 till 2000. Enligt Jon Ronson, som har kartlagt New Age-penetreringen inom den amerikanska militären i den väldokumenterade boken The Men Who Stare at Goats (Männen som stirrar på getter, Simon & Schuster, New York 2004), har general Schoomaker satt ihop en tankesmedja, som lyder under arméchefen, för att undersöka hur tillämpningen av dessa bisarra ockulta och paranormala operationer ska kunna spridas till hela den amerikanska armén, som sitt bidrag till George Bushs globala krig mot terrorismen.

• General Wayne Downing har också varit chef för specialstyrkorna. Det var han som ledde alla specialoperationerna i samband med invasionen av Panama i december 1989, där några av MindWar-teknikerna användes under belägringen av Vatikanens residens dit general Manuel Noriega hade tagit sin tillflykt. Efter attackerna den 11 september 2001 utsågs Downing till nationell chef för kampen mot terrorismen och vice säkerhetsrådgivare åt presidenten, en post han innehade till juni 2002.

Enligt militära källor lämnade general Downing Vita huset efter att han råkat i konflikt med generalstaben, över planerna för Irakinvasionen. Downing ansåg att Saddam Hussein kunde störtas med massiva bombräder, följda av en invasionsstyrka bestående av endast 25 000 kommandosoldater. Downings plan fick nobben av generalstaben som ”rena galenskapen”, enligt en militär källa med insyn i händelsen.

• General William ”Jerry” Boykin var chef för de amerikanska specialstyrkorna (luftburna) vid Fort Bragg 1998-2000. Innan dess var han chef för det terroristbekämpande elitförbandet Delta Force, 1992-95. Det var han som förde befälet över specialstyrkorna i Mogadishu i Somalia under den berömda ”Black Hawk Down”-incidenten 1993 där ett antal amerikanska soldater slogs ihjäl av krigsherrarna och släpades genom stadens gator. Där testades några av överste John Alexanders icke-dödande system, bl.a. ”Sticky Foam”, i strid – med katastrofalt resultat. Från mars 2000 till juni 2003 ledde general Boykin den amerikanska arméns J.F.K. Special Warfare Center. Han utnämndes då till vice statssekreterare med ansvar för underrättelsefrågor i försvarsdepartementet, en position han fortfarande innehar. Enligt Hershs artikel i The New Yorker är det Boykin och hans närmast överordnade, Stephen Cambone, som har det direkta ansvaret för de dödspatruller inom specialstyrkorna som John Arquilla hyllade i sin artikel om s.k. pseudogäng.

Kort efter sitt tillträde som vice statssekreterare drog Boykin blickarna till sig för uttalanden han hade gjort – i tjänsten – i en kristen fundamentalistisk kyrka. Han hade sagt att islam var en ”satanisk” religion och han hade liknat USA:s invasion av Irak vid ett religiöst ”korståg”. Han sa också att ”Gud har placerat George W. Bush” på presidentposten, vilket ledde till en debatt om Boykins mentala hälsa och behovet av bättre granskning av vem som anställs i Pentagon.

First Earth Battalion – där alltihop började

I boken ”Männen som stirrar på getter” berättar författaren Jon Ronson om Vietnamveteran överste Jim Channon, som 1977 skrev till den dåvarande vice arméchefen general Walter Kerwin och föreslog att man skulle undersöka hur armén kunde bli mera ”listig”.

Channon fick fria händer, ett litet Pentagon-anslag och tillbringade, enligt egen utsago, de två följande åren med att utforska New Age-rörelsen på djupet, i jakt på militära tillämpningar. Under sina resor besökte Channon över 150 New Age-grupper med namn som Gentle Wind, Integral Chuan Institute, Dayspring Inc., Center of Release and Integration, Postural Integration Reichian Rebirthing, New Age Awareness Fair, Beyond Jogging, Aikido med Ki, Biofeedback Center på Berkeley och Esalen Institute.

Channon ägnade mycket tid åt studier under Michael Murphys vägledning. Murphy var en av grundarna av Esalen, det ledande centret för experimentell New Age-psykologi på den amerikanska västkusten som utförde alla möjliga experiment med tankekontroll, med flitig användning av personlighetsförändrande droger. Den kultiske massmördaren Charles Manson var på Esalen den 5 augusti 1969, fyra dagar innan han genomförde sitt ”Helter Skelter”-blodbad, för vilket han fortfarande avtjänar ett livstids fängelsestraff. Ända från sina år i delstatens fängelser hade Manson studerats av militärpsykologer, som var intresserade av beteendemönstret hos ”de patologiskt våldsamma fem procenten”.

1979 presenterade överste Channon sina resultat för arméledningen i en 125 sidor lång rapport, med diabilder och allt, under rubriken ”The First Earth Battalion”. Rapporten var fylld med New Age-begrepp (”First Earth är inte fokuserad på uppdrag, den är fokuserad på möjligheter. Det betyder att vi ska fortsätta leta överallt efter icke-destruktiva kontrollmetoder.”) men Channon föreslog på fullt allvar en hel rad icke-dödande metoder, som snart skulle plockas upp av militären, bl.a. användning av atonala ljud som en form av psykologisk krigföring, österländska kampmetoder och spiritistisk undervisning, samt ett allmänt experimenterande med psykoelektroniska och andra sätt att försätta fienden ur stridbart skick.

Channons diabilder överlämnades till general Stubblebine, chefen för arméns underrättelsetjänst INSCOM, av överste John Alexander, han som skrev artikeln i Military Rewiew om ”The New Mental Battlefield”, och 1981 införde Stubblebine ett hemligt ”parapsykiskt spionförband” på Fort Meade för att testa sådana dubiösa metoder som fjärrskådning.

Två år senare åkte general Stubblebine till Fort Bragg, för att sälja Channons och Alexanders program till specialstyrkornas högsta ledning. Stubblebine var vid det här laget övertygad om att han själv, om han bara lärde sig rätt tankekontrollmetod, skulle kunna vandra genom väggar. I skrivande stund verkar han fortfarande inte ha lyckats. Tiden vid Fort Bragg var, som han senare berättade för författaren Ronson, ett fiasko och inga beslut fattades om att införa hans program – åtminstone vad Stubblebine trodde.

I själva verket var specialstyrkornas Fort Bragg redan 1978 en drivbänk för MindWar-experiment. Bland de hemliga program som utfördes på undangömda platser på den vidsträckta basen fanns ett som gick under namnet Goat Lab, Getlaboratoriet: en grupp New Age-utbildade soldater försökte spränga hjärtat på getter som befann sig i en inhägnad i närheten, med hjälp av parapsykisk koncentration. Veterinärer som arbetade på basen protesterade mot att getterna flögs upp från Centralamerika med specialstyrkornas plan utan att genomgå vanliga tullinspektioner. Getterna användes i utbildningen av militära sjukvårdare. Getterna sköts, deras extremiteter höggs av och ibland, för att ”få tyst på dem”, skar man av tungan eller halsen på dem. Därefter utsattes de för Goat Labs experiment med parapsykisk krigföring.

Med avstamp i Channons rapport bildades en experimentell grupp inom specialstyrkorna som fick namnet ”Jedikrigarna” (efter de ”goda krafterna” i George Lukas film ”Star Wars”). De utbildades i en mängd österländska kampmetoder och meditationsformer, kombinerat med en väldigt tuff fysisk utbildning. ”Experter” som dr Jim Hardt togs in utifrån för att lära ”Jedikrigarna” hur de kunde öka sin telepatiska förmåga enligt Zen. Stuart Heller, en New Age-psykolog som undervisade Nasas chefer och tjänstemän i stresshantering, kallades, helt i enlighet med Jim Channons First Earth Battalion-recept, in för att ge kommandosoldaterna liknande undervisning. Channon hade presenterats för Heller av ingen mindre än Marilyn Ferguson, författare till boken The Aquarian Conspiracy som utkom 1980 och var en slags New Age-variant av H.G. Wells’ ursprungliga Open Conspiracy-koncept för hur man kan kontrollera hela samhällen med kulturella paradigmskiften.

Alla ”Jedikrigarnas” instruktörer var inte psykologer från motkulturen. Michael Echanis, en medlem av marinkårens Gröna baskrar som hade sårats svårt i Vietnam, men som senare blev mycket duktig på närkamp, kallades in för att lära ”Jedikrigarna” Hwa Rang Do, en kampmetod som lägger tonvikten på ”osynlighet”. 1978 dödades Echanis i Nicaragua när han arbetade som legosoldat åt Anastasio Somozas regim. Han hade varit chef för närkampsredaktionen på Soldier of Fortune, ett värvningsverktyg för f.d. soldater och andra som vill pröva sin lycka som legosoldater.

1983, efter INSCOM–programmet och de hemliga experimenten på Fort Bragg, hade man fått ihop ett rätt omfattande nätverk av militära ”skedböjare”, så omfattande att Task Force Delta kunde skapas och hålla kvartalsvisa möten med så många som 300 militärer som höll på med ockultism i olika former, på Fort Leavenworth i Kansas. Överste Frank Burns lanserade Meta Network, ett av de första chattrummen som sattes upp på DARPA:s (Defense Advanced Research Project Agency) datanätverk, som senare utvecklades till Internet.

I det nietzscheanska projektet att frambringa ”övermänniskosoldater” anlitades en del mycket udda karaktärer, däribland den israeliske ”skedböjaren” Uri Geller. Denne trollkonstnär kallades ursprungligen in till den amerikanska underrättelsetjänsten av dr Andrija Puharich, en läkare som hade arbetat med parapsykologi och telepati åt den amerikanska arméns avdelning för psykologisk krigföring ända sedan 1950–talet. Dr Puharich ledde Round Table Foundation of Electrobiology, där man experimenterade med manipulering av hjärnvågor. Han jobbade nära ihop med Warren S. McCulloch, en av cybernetikens grundare, och med den brittiska underrättelsetjänstens motkulturguru, Aldous Huxley.

Wolfowitz talar för icke–dödande krigföring

Enligt författaren Jon Ronson hade Uri Geller, i ett samtal i London i oktober 2001, anförtrott honom att han ”kallades tillbaka” i tjänst hos den amerikanska staten omedelbart efter attackerna den 11 september. Det verkade som om Bush-administrationen hade kommit fram till att de ”parapsykiska spionerna” skulle kunna spela en produktiv roll i jakten på Usama bin-Ladin, och i att förhindra nya terrorattacker mot New York och Washington.

Faktum är att den dåvarande vice försvarsministern Paul Wolfowitz var en varm anhängare av några av Alexanders och Channons idéer, när han i början av 1990-talet var politisk rådgivare åt Dick Cheney, då försvarsminister i George H.W. Bushs regering.

Den 10 mars 1991 skickade Wolfowitz en skrivelse till Cheney, ”Behöver vi ett icke–dödande försvarsinitiativ?”, där han skrev: ”Ett amerikanskt försprång inom icke-dödande teknologier kommer att öka våra möjligheter och stärka vår ställning i världen efter det kalla kriget.” Såvitt bekant sa Wolfowitz ingenting om de mer bisarra metoder som hade förespråkats av överste John Alexander, den verkliga gurun för anhängarna av icke-dödande vapen, men Alexander hade samtidigt utsetts att leda utvecklingen av icke-dödande vapen vid Los Alamos National Laboratory.

1990 hade överste Alexander också kommit ut med en bok, The Warrior’s Edge, där han förespråkade en mängd okonventionella metoder för att få soldaterna att ”utvecklas som människor och prestera optimalt”, med utgångspunkt från en kurs han höll 1983 i Neuro-Linguistic Programming (NLP). Bland kursdeltagarna fanns den dåvarande senatorn och senare vicepresidenten Al Gore, general Max Thurman och general Stubblebine. Alexander skriver att han själv och Al Gore blev goda vänner 1983 och att de fortfarande är det.

Överste Alexander skrev att poängen med The Warrior’s Edge var att ”öppna dörren för de extraordinära möjligheter som vi alla bär på. För att göra detta måste vi, liksom andra regeringar runt om i världen, ta en ordentlig titt på icke–traditionella metoder att påverka verkligheten. Vi måste höja det mänskliga medvetandet om det individuella kropp/själ-systemets potentiella kraft – kraften att manipulera verkligheten. Vi måste vara beredda att återta kontrollen över vårt förflutna, nuet och, till slut, vår framtid.”

Uri Geller var inte den enda ”parapsykiska krigaren” som återkallades till den amerikanska statens tjänst efter den 11 september 2001. Jim Channon, den första övermänniskosoldaten i First Earth Battalion, började, enligt Jon Ronson, hålla en serie möten i början av 2004 med den nye arméchefen, general Pete Schoomaker. Schoomaker hade varit chef för specialstyrkorna vid Fort Bragg i samma veva som projekten ”Goat Lab” och ”Jedikrigarna” började rulla i gång.

Ronson skrev: ”Ryktet sa att general Schoomaker övervägde att återkalla Jim från pensioneringen för att skapa, eller hjälpa till med, en ny och hemlig tankesmedja med uppgift att uppmuntra armén att flytta sina tankar längre och längre bort från huvudfåran”. Ronson beskrev det som ett återlivande av Task Force Delta. Kort därefter fick Ronson ett e–mail från Channon där han bekräftade ryktet och förklarade att tanken på tankesmedjan hade kommit upp ”därför att Rumsfeld nu direkt har bett om kreativa idéer rörande kampen mot terrorismen … mmmm.” Channon förtydligade:

”Armén har efterfrågat mina tjänster för att utbilda ett antal mycket noga utvalda majorer. First Earth Battalion är bästa tänkbara undervisningsmaterial. Jag har använt det i general Pete Schoomakers närvaro … Jag är i kontakt med militära aktörer som är eller nyligen har varit i Afghanistan och Irak. Jag har skickat in olika utvägsstrategier med First Earth Battalion som utgångspunkt. Jag talar varje vecka med en medlem i en stresshanteringsbataljon i Irak som har handboken med sig och använder den för att informera sina kamrater om hur de kan bidra. …”

Guantánamo, Abu Ghraib … och al-Qaim

Internationella röda kors-kommittén har publicerat en serie rapporter och hållit flera internationella konferenser för att utreda hur pass ”icke-dödande” de av Alexander, Channon m.fl. förespråkade icke-dödande metoderna verkligen är. Enligt en föredragning som kommittén gjorde 1998 inför Europaparlamentet, definieras icke-dödande vapen helt enkelt som vapen som har en dödlighet på mindre än 25 procent. Icke-dödande vapen av den typ som nu allmänt används, t.ex. lasrar, extremt lågfrekventa radiovågor (ELF) och olika kemiska och biologiska stridsmedel, kan ge permanenta skador, såsom blindhet, dövhet och förstörelse av magtarmkanalen. Röda korset kräver därför seriösa undersökningar av dessa vapen och nya internationella avtal och konventioner som reglerar deras användning.

Som Ronson påpekar i sin bok är faktiskt många av tortyrmetoderna som användes på Guantánamo och i Abu Ghraib-fängelset, men även på mindre kända fängelser som al-Qaim i Irak nära den syriska gränsen, baserade på Channons och Alexanders icke-dödande program, fast med dödlig utgång i vissa fall.

Ronson bekräftade att man i al-Qaim ”förhörde” tillfångatagna irakiska upprorsmän, efter att man utan uppehåll flera dagar i sträck hade spelat ledmotivet ”I love you” från ”Barney, den lila dinosaurien” [känt barnprogram i USA]. Ronson är övertygad om att man dolde subliminala frekvenser i musiken, väldigt hög- och väldigt lågfrekventa ljud som påverkar hjärnans funktioner, för att bryta ner fångarnas motståndskraft. Fångarna satt ihopkrupna i plåtcontainrar i den stekande ökensolen, med förbundna ögon och omringade med taggtråd, samtidigt som musiken (och de subliminala frekvenserna) skrålade.

Jim Channon bekräftade, i en annan e-mail-korrespondens med Ronson, att många av idéerna som tillämpades av förhörsledarna på Guantánamo, Abu Grahib och al-Qaim var direkt hämtade från hans egna riktlinjer för First Earth Battalion.

First Earth Battalion förkroppsligad

Vid ett tillfälle i sitt sökande efter ”skedböjare” inom det militära, frågade Jon Ronson Marilyn Fergusons och Jim Channons vän Stuart Heller om han kunde nämna någon soldat som ”förkroppsligade” First Earth Battalion. Utan att tveka svarade Heller: ”Bert Rodriguez. Bert är en av de mest andliga människor jag har träffat. Nej, andlig är inte rätta ordet. Han är ockult. Han är som döden i levande gestalt. Han kan få en att stanna på håll. Han kan påverka fysiska händelser enbart med sitt psyke. Om han fångar din uppmärksamhet kan han stoppa dig utan att röra dig.”

Jon Ronson berättar vidare: ”I april 2001 tog sig Bert Rodriguez an en ny elev. Han hette Ziad Jarrah. Ziad dök bara upp på US 1 Fitness Center en dag och sa att han hade hört att Bert var duktig. Varför Ziad valde Bert av alla närkampsinstruktörer längs Floridas kustlinje kan man bara spekulera i. Kanske hade Berts rykte som ockult gått före honom, eller kanske var det hans kontakter inom det militära. Samt att Bert en gång i tiden hade utbildat chefen för en saudisk prins säkerhet. Det var kanske därför.”

Ziad Jarrah presenterade sig som en libanesisk affärsman, som reste mycket och ville kunna skydda sig. ”Jag gillade Ziad väldigt mycket”, berättade Rodriguez senare för Ronson. ”Han var ödmjuk och tystlåten. Han var i bra form. Väldigt ihärdig.” Rodriguez lärde Jarrah ”strypgreppet och kamikazeandan. Man måste ha något som man är beredd att dö för, en längtan att handla eller dö.” Rodriguez tillade: ”Ziad var som Luke Skywalker. Du vet när Luke går den osynliga stigen? Man måste tro på att den finns. Och om man tror att den finns där, så finns den där. Ja, Ziad trodde på det. Han var som Luke Skywalker.”

Rodriguez utbildade Ziad Jarrah i sex månader och gav honom kopior av flera böcker han själv hade skrivit om hur man slåss med kniv. Jarrah visade dem för sin vän, Marwan al-Shehhi, som han delade rum med på Panther Motel & Apartments i Deerfield Beach, Florida. Den 11 september 2001 tvingade Ziad Jarrah till sig kontrollen över United Airlines flight 93, som kraschade på en åker i Pennsylvania. Marwan al-Shehhi tog över spakarna på United Airlines flight 175 och styrde planet rakt in i det södra tornet på World Trade Center på Nedre Manhattan.

(Ur EIR 26 aug. 2005)