Skall fabriker stängas, hundratusentals avskedas, välfärdssystemen kollapsa och hela samhället dö för att värdet skall upprätthållas på finanssystemets ruttna krediter? Bankerna har slutat lita på varandra och ger inga krediter. De vet att finanssystemet är dött och bara hålls vid liv med konstgjord andning. Varför skall människor behöva gå ut i massarbetslöshet och t.o.m. dö för att hålla liv i ett lik?

Madoffsvindeln: bara ett exempel

När storsvindlaren Bernard Madoff startade sin placeringsfond valde tusentals rika och erfarna placerare att sätta in sina pengar, sammanlagt 50 miljarder dollar. De såg ingen skillnad mellan den fonden och pyramidspelet i hela det internationella finanssystemet. Medan Madoff nu till slut satts inom lås och bom, går andra mycket större pyramidbyggare fortfarande fria. Det krävs undersökningskommissioner liknande Ferdinand Pecoras i alla världens parlament för att få stopp på detta gigantiska svindleri, som bara fortsätter trots att människor i miljontal berövats sin försörjning och snart kommer att dö av svält, sjukdomar och umbäranden, och trots att vår moderna civilisation hotas av en kollaps liknande medeltidens.

Wall Streets höge beskyddare Madoff, han hade ju varit chef för aktiebörsen Nasdaq, följde den typiska pyramidmetoden, i Sverige kallad kedjebrev eller Ebberöds bank, i USA Ponzibedrägeri: gamla placerare betalas med pengarna som sätts in av nya placerare – ända tills kedjan bryts. Då är pengarna borta och placerarna sitter med värdelösa värdehandlingar, i detta fall fondpapper.

Det enda som skulle kunna upprätthålla något värde i dessa ruttna värdepapper är att staten går in med pengar i fonden för att täcka förlusterna från skojeriet. Om fonden, precis som det internationella finanssystemet, då tillåts fortsätta, blir räddningspaketet i alla fall bara en tillfällig lösning eftersom de nya pengarna måste användas för att betala alla placerares avkastning.

Med liknande metoder har det internationella finanssystemet tillåtits svälla till fyrtio (40!) gånger världens samlade BNP. Enbart derivaten anses vara värda 28 gånger världens samlade BNP. Det finns ingen möjlighet att världsekonomin någonsin skall kunna betala dessa skuldpappersmänger, inte ens räntan.

Den svenska fastighetsbubblan

Många här i Sverige vet att den svenska bankkrisen utlöstes av 1980-talets fastighetsbubbla, som byggde på att tillströmmande kapital skulle driva upp priserna på fastigheterna, så att de gamla placerarna skulle få tillbaka sina pengar med stor vinst. När bubblan sprack åkte bankerna på enorma kreditförluster. Med statens garantier lyftes många av dessa så kallade nödlidande lån och de beslagtagna fastigheterna bort från bankerna till särskilda bolag, som för PK-banken kallades Securum. Med fortsatt tillflöde på krediter skapades en ny fastighetsbubbla, så att Securumfastigheterna kunde säljas. Pengarna gick dock inte tillbaka till de företagare som fråntagits fastigheterna, utan till Securums lånebetalningar och "vinst". Sammanlagt tilläts det icke-fungerande svenska banksystemet sätta 60.000 företagare i konkurs och driva 300.000 industriarbetare till arbetslöshet. Efter denna produktionskollaps och statens övertagande av valutaskulder exploderade statsbudgetens budgetunderskott och en brutal åtstramningsperiod började för det svenska folket.

Finanssystemet kunde således komma ur knipan med fastighetskraschen genom att nytt kapital styrdes in till en ny fastighetsbubbla. När detta inte räckte för att betala avkastningen och täcka förluster skapades IT-bubblan, Baltikumbubblan, riskkapitalbolagsbubblan och framför allt den gigantiska derivatbubblan. Enkom för att expandera bubblorna kastade bankerna ut lån till människor som egentligen inte kunde betala, men deras lån ompaketerades av bankerna för att säljas vidare och dra in nytt kapital till bubblorna. Vems är skulden för finanskraschen, de olyckliga som inte kunde betala sina lån eller ett finanssystem piskat till att expandera?

Världshistoriens största felinvestering

Detta var en del av ett internationellt finanssystem styrt av det brittiska imperiets City i London med dess allierade på Wall Street. Hela den ekonomiska världsordningen inriktades på att rädda bubblorna genom att bygga upp nya bubblor. USA gjordes om till en gigantisk dammsugare som sög till sig kapital från hela världen. Samtidigt som flera miljarder fattiga människor desperat behövde kapital för utvecklingsinvesteringar, har tusentals miljarder dollar förts över från hela världen till att investeras i finansbubblorna på Wall Street. Japans nollräntepolitik på 1990-talet kunde aldrig få Japan ur krisen, eftersom det kapital, mer än tusen miljarder dollar, som skapades i Japan fördes över till USA för att placeras med högre räntor i växande bubblor där. Chockterapin i det postkommunistiska Östeuropa och särskilt i Ryssland drevs igenom för att tusen miljarder dollar skulle föras ut ur Ryssland, inte investeras i modernisering av den nedkörda produktionsapparaten, till finansbubblorna i London och New York.
Tredje världens flyktkapital och råvaruinkomster styrdes bort från fattigdomsbekämpning till samma pyramidbygge, liksom pensionsfonder och privat fondsparande i hela världen. Företag och kommuner tömdes på sina kassatillgångar för att investera, som du säkert räknat ut, inte i produktiva investeringar och utveckling av patent, utan i spekulationer.

Är inte detta en gigantisk Madoffsvindel? Är det inte dags att dra de orimligt högavlönade ansvariga för denna svindel inför undersökningskommissioner i alla världens parlament?

Hur ruttet är det?

Nu är situationen sådan att man inte kan tala om kreditförluster i bankerna som "nödlidande lån". Idag kallas bankernas kreditförluster för "ruttna" eller "giftiga". På "den gamla goda tiden" i bankkrisen 1990-94 hade ett dåligt lånepapper i banken oftast en fastighet i botten. Idag är det underliggande îvärdetî kanske bara ett felslaget vad om en prisförändring på ett index för aktier, valutor eller råvaror. Vadet är felslaget och kan aldrig få något värde igen. Vilket värde kan man vänta sig att finna i ett finanssystem, om värdepappren kopplade till derivat är 28 gånger världens BNP?

Värdet är inte bara noll, det är värre än så genom den så kallade värdepapperiseringen! Ett värdepapper är numera grund för ett annat och det i sin tur för ännu fler. Ett papper som blir värdelöst kan därför slå ut många fler i en hel kedja, i så kallade omvända hävstångseffekter. Ett papper kan därmed förgifta många fler eller med sin förruttnelse skapa kallbrand i hela kroppen – finanssystemet. Hur kan det någonsin finnas möjlighet till uppsving för den reala ekonomin i ett sådant förgiftat finanssystem?

Det går att få bort förruttnelsen i finanssystemet med konkursförfaranden, där de mer friska värdepappren behålls och om nödvändigt försvaras med statsgarantier. Det gäller sådant som är nödvändigt för människors överlevnad, för betalningar, för handel, produktion och investeringar. Resten måste amputeras, d.v.s. överlämnas till den fria marknaden.

Derivat och annan vadslagning måste förbjudas eller lämnas över till Svenska spel.

Vem vill inte ta bort giftet?

Just denna typ av skuldsanering görs regelbundet för vanliga företag genom konkurs, ackord eller rekonstruktioner. Det går att göra för banksystemet också. Det gjorde Franklin Roosevelt i USA när han tillträdde 1933 mitt i en bankkris och fick omedelbart betalningssystemet att fungera igen. Det är vad världens mest kompetente ekonom Lyndon LaRouche, med stöd av många delstatskongresser och stadsförsamlingar, kräver att USA skall genomföra.

Efter 1990-talets bankkris tillsattes en utredning, BanklagkommittÈn, som kom fram till att en liknande konkurssanering i fortsättningen borde användas för alla banker i kris. På så sätt skulle de för samhällsekonomin orimligt dyra konsekvenserna av den svenska bankkrisen undvikas i framtiden.

Tystnaden i Sverige om dessa olika förslag till en snabb konkurssanering av finanssystemet har varit total från alla riksdagspartier, från alla etablerade ekonomer, från facket och näringslivsorganisationerna, från EU och internationella organisationer. Tigandet pågår trots att regering, alla riksdagspartier och alla myndigheter och organisationer deltagit i beredningen av Banklagkommitténs förslag och känner till det, och trots LaRoucherörelsens mångåriga agitation i Sverige.

Korruptionen som skyddar det finanssystem som har plundrat befolkningen på dess framtida överlevnadsmöjligheter genomsyrar hela det svenska samhället. De ansvariga för misskötseln av den förra krisen tillåts missköta också denna.

Varför är de ruttna papperen så kära?

Även ruttna papper och ruttna finansinstitutioner representerar makt, så länge de inte konkursförklaras. De banker och finansbolag som staten hjälper ges makt att äta sina medkonkurrenter, men också alla skyddslösa företag, deras anställda och deras samhällen. De statliga räddningspaketen kan tyckas likna ett förstatligande av bankerna, men det är tvärtom staten som ger mäktiga intressegrupper makt att fortsätta ett rent plundringssystem. Denna privatisering av statsmakten kallas fascism och är speciellt farlig i Sverige där Wallenbergs privata intressen redan har så stort inflytande i all statsförvaltning. Genom Sveriges korporativa system styrs viktiga statliga verk av styrelser med representation av den Wallenbergdominerade organisationen Svenskt näringsliv, tillsammans med LO och andra intresseorganisationer. På detta sätt har Wallenberg också ett direkt inflytande över Arbetsdomstolen och Sveriges Radio och Television. Staten i privatintressens tjänst gör alla medborgare helt skyddslösa, speciellt med ett ämbetsmannavälde som genom specialdomstolar har gjorts immuna mot rättvisan.

I en artikel på DN Debatt den 5 april med rubriken "Skyll inte krisen på giriga direktörer" vädjade dagens båda ledare för Wallenbergdynastin, Jacob och Marcus, om samarbete och konsensus enligt denna gamla svenska synarkistiska¹ modell. Eftersom det skedde mitt under Wanjas och LO:s AMF-kris var det samtidigt en vädjan till fackets basorganisationer och medlemmar att fortsätta LO:s samarbete med Wallenbergorganisationerna.

Skall verkligen alla arbetare som riskerar avsked, alla företag och kommuner som riskerar plundring av bankerna och deras monopolbolag, alla människor som riskerar dö, ställa upp på Wallenbergs vädjan om samarbete med LO enligt den svenska modellen?

Nej, låt Wallenberg och alla andra ansvariga förklara sitt dödande försvar för de ruttna papperen inför folkets valda representanter i en Pecorakommission i den svenska Riksdagen!