Segerfest på Sergels torg: Nu går vi framåt!

Tack för ordet!

Idag firar vi segern för ”Nej”-sidan i den irländska folkomröstningen. Vi vill tacka Irland för att de har stoppat Lissabondiktaturen och räddat vår frihet. Det var inte Sveriges riksdag som räddade vår frihet, det var inte den svenska regeringen, utan det irländska folket som med sin unga, livskraftiga republik stod upp mot Lissabonmonstret och därmed räddade även Sveriges frihet.

Jag vill nu ta upp det internationella sammanhang där det Irländska folkets uppror mot Lissabondiktaturen skedde.

Två veckor innan, i slutet av maj, gick frihandelsförhandlingarna i den s.k. Doha-rundan i stå. Hungerkrisen fick hela tredje världen att resa sig mot globaliserarna, som ville ha ännu värre frihandel med mat. Hela Världshandelsorganisationen håller nu på att sopas bort.

Sen, i förra veckan, gick irländarna till folkomröstning och stoppade det diktatoriska Lissabonfördraget. För det var vad de gjorde. Lissabonfördraget är nu politiskt slut.

Du kanske fortfarande hör det prata, men som sicilianarna brukar säga ”Un Morto chi parla” (En död som talar).

T.o.m. EU-kommissionens president José Manuel Barroso var tvungen att erkänna det strax före den irländska folkomröstningen, att det inte finns någon Plan B. Det finns ingen reservplan för att få igenom EU-fördraget.

Irlands ”Nej”-röstning denna gång är mycket viktigare än ”Nej”-röstningen mot Nicefördraget 2001. Då var det 35 procent som gick till vallokalerna, medan det denna gång var 53 procent. Dessutom är den mycket viktigare nu, för att den skedde i ett mycket mer avgörande skede i världshistorien.

Hotet om diktatur

Nu är det frågan om att stoppa diktatur. Vi står mitt världshistoriens största finanskris och bankerna och eliten vill göra precis som på trettiotalet, då de plockade fram Mussolini, Hitler, Franco osv. De vill ha diktatur för att kunna förmå folken skall betala de gigantiska svarta hålen av spekulationsförluster i finanssystemet. De behöver desperat en diktatur för att kunna hålla kontroll på all opposition mot åtstramning, höjning av matpriser, höjning av bensinpriser, osv.

I mars, när vi började våra Tisdagsdemonstrationer mot Lissabonmonstret här på Sergels Torg, var det nästan ingen som talade om att vi hotas av diktatur. Igår talade varenda tidningsledare i Sverige om den diktaturlag som hotar oss i form av FRA-lagen om avlyssning och kontroll av hela svenska folket. Den irländska revolten mot Lissabondiktaturen borde ge råg i ryggen för de motståndare till FRA-lagen som ännu tvekar.

Diktaturpolitiken måste stoppas och motståndet mot FRA-lagen kan bli det första steget för att göra det i Sverige, precis som folkomröstningen i Irland blev första stora steget att stoppa hotet om diktatur i Europa.

Så irländarnas slag mot EU-fördraget, liksom de strejkande lastbilsförarna, fiskarna och bönderna som på många håll i världen protesterar mot de av spekulanter höjda bränslepriserna, är en del av en bred revolt mot en övernationell diktaturpolitik, globaliseringen.

En ny massrörelse i USA

Något liknande sker i USA, där Hillary Clinton har lyckats få de fattigaste 80 procenten av amerikanska folket att börja gå till valurnorna. I primärvalen har fyra gånger fler gått och röstat på Demokraterna än i förra valet. Hillary Clinton har fått 18 miljoner röster, vilket är mer än någon annan presidentkandidat i något primärval tidigare i USA:s historia. Även om Hillary Clinton för tillfället har klivit tillbaka, har hon satt igång en massrörelse som kommer att dominera amerikansk politik lång tid framåt och därmed kommer Hillary Clinton fortsätta spela en avgörande roll för att demokraterna skall vinna i amerikanska valet i höst.

Ytterligare en revolt mot globaliseringen skedde på konferensen om matkrisen i Rom i början av juni vid FN:s Livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). Där försökte globaliserarna tvinga igenom en fortsatt hungerpolitik men stoppades. Tredje världen tillsammans med Ryssland, Kina och Indien vägrade att tillåta att mer mat togs från hungrande länder. Man försvarade den revolt mot frihandeln, som fått land efter land att införa exportförbud för att behålla den mat de själva behöver. Denna revolt håller på att sänka hela globaliseringen.

Tyvärr blockerade globaliserarna på FAO-konferensen alla förslag till att börja skydda matproduktionen, så den stora möjligheten att få igång en världsvid aktion för att omedelbart massivt öka matproduktionen försummades. Globaliserana försvarade förbränningen av mat i bilarna. Globaliserarna försvarade att spekulanterna ska fortsätta driva matpriserna i skyn och utom räckhåll för ytterligare hundratals miljoner människor, som kommer att svälta. Ett nytt brott mot mänskligheten. Men Tredje världen och Ryssland, Kina och Indien är inte längre kuvade av den gamla världsordningen.

Nu när irländarna tagit revolten mot globaliseringen till Europa, och LaRouches ideér börjar få stöd i USA, Ryssland, Kina och Indien, är det möjligt att driva fram en lösning på finanskrisen i Franklin Roosevelts anda, ett Nytt Bretton Woods, en ny rättvis ekonomisk världsordning. Det sätter igång en politisk chockvåg att det går att göra något, precis nu när den finansiella tsunamin sätter in på allvar.

Vi har nu möjlighet att ställa skyddet av den reala ekonomin, mot bankirernas krav på att deras förluster skall betalas. Vi har nu möjlighet - precis som Roosevelt gjorde – att mitt i finanskrisen sätta igång ekonomin med stora projekt finansierade genom ett reglerat kreditsystem. Vår tid har kommit, om vi tar denna chans.

En gräsrotsrevolt

Vad det irländska ”Nej”:et till EU-fördraget innebär, är att folket totalt struntat i alla råd de fått att rösta ”Ja”, från alla politiska partier utom Sinn Fein, från alla europeiska institutioner, från EU-kommissionens president Barroso, från näringslivet och t.o.m. från delar av den katolska kyrkan.

4,2 miljoner irländare har hämnats oss 400 miljoner européer. Det är en hämnd, för den förolämpning eliten har riktat mot oss, genom att inte tillåta oss att folkomrösta, inte i något annat medlemsland i EU.

Det är också ett klart ”Nej” till det Brittiska imperiet och Londons City. Med erfarenheten av 500 års engelsk ockupation har irländarna förstått, att Lissabonavtalet är en förnyad sådan ockupation, men utvidgad till hela Europa. På det sättet vet de, att deras ”Ja” till neutralitetspolitiken, ”Ja” till offentlig service, ”Ja” till anständiga löner och ”Ja” till hyggliga jobb, är ett kraftigt slag i ansiktet på det brittiska imperiet.

Vad gäller röstmönstren, såsom LaRouche har påpekat, så motsvarar det de röster Hillary Clinton fått i amerikanska primärvalet. ”Nej”-rösterna kommer huvudsakligen från de fattigare 80 procenten i städerna och på landsbygden, och speciellt från 25-35-åringarna. I arbetarstadsdelarna i städerna nådde nej-rösterna ända till 60-65 procent, en seger med 2 till 1.

Nu avslöjas fienderna som de diktaturkramare de är. Margot Wallström vill gå vidare med ratificeringen som om inget hänt. Hon framträdde på TV och frågade vad det var för demokrati att ett land, som röstade ”Nej”, skulle stoppa 18 länder, som röstat ”Ja”. Men det är ju det som är frågan: Att irländarna var de enda som fick rösta, medan de andra 18 länderna röstade genom parlamenten över huvudena på sina folk.

Cecilia Malmström, Fredrik Reinfeldt, alla ville plötsligt bryta reglerna och strunta i att alla länder måste vara med på tåget för att EU-fördraget skall godkännas, att alla länder har vetorätt. Men de kommer inte kunna hålla liv i det här liket, Lissabonmonstret, speciellt inte mitt i en finanseill tsunami och med en begynnande världsvid massrörelse mot globaliseringen och mot alla försök att driva en övernationell imperiepolitik.

Idéernas makt

Lyndon LaRouche sa nyligen till staben i Wiesbaden:

- Vad detta visar bl.a., är att det viktigaste i livet är idéer. Verkliga idéer. De s.k. makterna bara dunstar. Vi kommer att få se stora makter dunsta bort på alla håll i världen, nu. Finansiella makter, organisationer, alla kommer att dunsta ... De hade stöd. De hade inflytande. Vad händer när deras inflytande splittras? Vad händer när de förlorar sin makt? Vad som återstår är idéer. Och, om de har värde, har de styrka...”

Så vi har vunnit ett avgörande slag, men för att vinna kriget, behöver vi gå vidare med våra ögon riktade mot framtiden. Vad LaRouche sa därnäst var:

- Historien är inte att folk reagerar på det som har hänt dem. Historien görs av folk som ser bortom det som hittills har hänt... [mänsklighetens] historia, till motsats mot djurens historia, samhällets historia bygger på idéer som förutser framtiden, och tar ut kursen mot framtiden, inte en reaktion.”

Så vi skall inte reagera på den irländska folkomröstningen som en sak i sig själv. Vi skall fira den som en möjlighet för nya avstamp för att gå längre, mycket längre i de kommande orkanerna. Mer än någonsin måste vi tänka strategiskt från toppen på berget, och ge ledarskap och kampvilja för att vinna kriget.

Den nya kursen

Ni ser där banderollerna som vi har haft här på Tisdagsdemonstrationerna på Sergels Torg med texten: ”Kräv folkomröstning om EU-fördraget!” Nu är det slut på EU-fördraget. Nu har vi tillsammans med irländarna stoppat det. Nu lägger vi ut kursen för vad som nu måste göras på den nya banderollen här.

Här kan ni läsa texten: ”Människor svälter! Varför bränner Sverige upp maten? Biobränsle är folkmord. Stöd Helga Zepp-LaRouches upprop för att fördubbla matproduktionen!”

Nu när Lissabonmonstret är besegrat, kan vi ta itu med lösningarna på de verkliga problemen: matbristen och de skenande matpriserna. Ingen svensk politiker har förstått vidden av den hungerkris som vi står inför och i synnerhet inte dess politiska effekter. Regeringar kommer att falla på löpande band om de inte tar itu med hungerkrisen. Det är en moralisk fråga som kommer att dominera allt.

Vi måste öka jordbruksproduktionen i Sverige, vi måste öka jordbruksproduktionen i Europa och hela världen. Med tanke på att världen år 2050 kommer att vara 9 miljarder räcker det inte med en ökning på femtio procent för att rädda två miljarder människor från hunger. Det krävs hundra procents ökning för att också försörja de ytterligare två miljarder som tillkommer till år 2050, alltså en fördubbling av världens matproduktion.

Vi behöver skydda bönderna och maten i alla länder och hungerpolitiken kommer upp redan på torsdag upp på EU-toppmötet där Reinfeldt skall närvara. Där tänker EU med sin nya budget stänga de svenska jordbruken och de europeiska jordbruken. Varifrån skall maten då komma? EU skall ta ännu mer mat från de hungrande genom att importera maten från tredje världen.

De folk som är fattiga och jobbar till svältlöner skall skicka maten hit för att den skall vara billig. Men tror du att maten kommer att bli billigare för dig i affären? Har du någonsin träffat någon afrikansk bonde som du kan köpa billig mat ifrån? Nej, maten köps in billigt av mellanhänderna, den internationella livsmedelskartellen, de stora livsmedelshandlarna, som kommer att sälja den till de höga priserna, ja ännu dyrare för de kommer inte att ha någon konkurrens när bönderna i Sverige är utslagna.

Nej! Lantbrukarna och maten i Sverige måste skyddas och EU:s hungerpolitik stoppas. Alla länder måste ha rätt att skydda sin matproduktion, så att inte mellanhänderna, spekulanterna, driver upp matpriserna. På så sätt kan vi hålla matpriserna på en rimlig nivå. På så sätt kan jordbrukarna i tredje världen få de inkomster de behöver för att komma igång med moderna jordbruksmetoder. De kommer då behöva massvis med maskiner, traktorer och lastbilar, som vi kan tillverka och sälja.

Fördubblingen av matproduktionen kan genomföras nu när revolten mot globaliserarna har kommit igång. Om vi inriktar oss på att lösa matproblemen så kommer den förut allsmäktiga frihandelsorgansaionen WTO dunsta bort. Om vi reorganiserar finanssystemet för att klara matkrisen, kommer de förut allsmäktiga bankerna aldrig att återfå sin globala kontroll efter att deras tillgångar dunstat bort i den kommande finansiella tsunamin.

Låt oss gå framåt och använda den fantastiska segern över Lissabondiktaturen för att riva upp det brittiska imperiets frihandel och lösa hungerkrisen. Låt oss därför avsluta dessa tisdagsdemonstrationer på Sergels Torg mot EU-fördraget med denna fantastiska seger. Gå framåt med LaRoucherörelsen i Sverige, hämta material vid bokbordet och gå med eller stöd vår kampanj för att fördubbla världens livsmedelsproduktion och besegra globaliserarna. Nu kan vi vinna!

Tal av Ulf Sandmark på den Tisdagsdemonstrationen mot Lissabonfördraget på Sergels torg den 17.6 2008.