Seger över dödshjälpspolitiken

Idag, när TV2 har visat dokumentärfilmen om den nazistiska politiken att mörda handikappade och mentalsjuka "Att marknadsföra massmord", kan alla människor vara mycket glada över att denna nazistiska politik igår stoppades från att återinföras både i franska nationalförsamlingen, i fredags stoppades i tyska läkarförbundet och i januari drogs tillbaka av Obamaadministrationen i USA. Dessa segrar är helt klart resultatet av en mobilisering igångsatt av LaRoucherörelsen internationellt. Helga Zepp-LaRouche i Tyskland pekade i sitt upprop "Aldrig mer eutanasi"  (tyska) (engelska) på sammanhanget mellan olika försök att återinföra eutanasi, i form av läkarassisterade självmord, dödshjälp eller dödskliniker, och den helt felaktiga lösningen på finanskrisen för att skapa utrymme för fortsatta bankräddningspaket. Den politiken och människosynen kan sammanfattas som att "ta död farmor för att rädda bankerna". En liknande syn kan man också se i sjukvården i England, där hela kategorier av vård av sparsamhetsskäl inte får användas och därmed har mängder av människoliv med penndrag bestämts inte vara värda att leva. Eller, som det avslöjades i Danmark denna vecka, att koder, utan patienternas medverkan, införts på journalerna, vilket betydde att patienterna skulle vägras få livsuppehållande vård om de blev mycket sjuka.

Den nazistiska eutanasipolitiken klassificerade vissa liv som "inte värda att leva". Det motiverades av rashygieniska skäl, men var i själva verket en del av en ekonomisk sparpolitik. Som filmen visar började förintelselägren med de handikappade och utvidgades till allt fler grupper som inte ansågs "värda att leva": politiska motståndare, judar, zigenare, slaver osv. Införandet av eutanasi på de handikappade öppnade dörren för det slutande planet att utvidga mördandet till allt större grupper. Som TV-dokumentären visade administrerades mördandet av en dödspanel på adressen Tiergarten 4 i Berlin och kallades därför för T4. Utan att personligen undersöka dem bestämde läkare där, att vissa handikappade patienters liv inte vara värda att leva. Dessa hämtades därefter från sina vårdinrättningar och fördes till hemliga avrättningsplatser, varefter familjerna meddelades med förfalskade dödsattester.

I julhelgen avslöjades att Obamaadministrationen genom en förordning hade smugit just den dödspanel som man pga politiskt motstånd inte kunnat få med i Obamas sjukvårdsreform. Eutanasidekretet smögs in som en "frivillig vårdplanering vid livets slutskede" vilken skulle genomföras vid den årliga hälsokontrollen för pensionärer. Denna hälsokontroll infördes genom Obamas sjukvårdsreform. Men här kommer kruxet: Läkarna skall betalas mer, ju mer vård de gamla frånsäger sig! Det betyder just att ekonomiska påtryckningar på läkarna, av kostnadsskäl, kommer att styra bort vård från gamla, som anses ickebidragande till samhället. Strax efter att denna förordning vid årsskiftet trätt i kraft, kovände Obamaadministrationen och drog tillbaka detta T4-tillägg (Section 1233) på sjukvårdsreformen.

Även i Tyskland vacklade läkarförbundets ordförande dr Jörg-Dietrich Hoppe och uttalade sig i en tidningsintervju att läkare skulle kunna ge dödshjälp till patienter om politikerna bestämde att tillåta det i ny lag. Helga Zepp-LaRouches och hennes parti Medborgarrättsrörelsen Solidaritet drog då igång en full mobilisering och kontaktade läkare, som blev chockade över dr Hoppes uttalande. På fredagen den 21 januari bestämde tyska läkarsällskapet styrelse att behålla sin tidigare klara yrkesregel "MOT att läkare deltar i aktiv dödshjälp, även om den statliga lagen skulle ändras". Beslutet tillkännagavs av styrelsemedlemmen i läkarförbundet Theodor Windhorst, som sa att "om det skulle komma till en diskrepans mellan den statliga lagen och yrkesreglerna kommer i alla fall vi hålla högt på den etiska normen." Dr Windhorst gjorde också klart hur illa det kan gå om de etiska dammarna brister, när han pekade på det holländska förslaget att inrätta en dödsklinik som planeras "ta hand om" tusen patienter per år. Windhorst sa att sedan Holland 2002 infört aktiv dödshjälp har man varje år redan nu, enligt hans information, "skickat 9.000 människor med en spruta från livet in i döden".

I Frankrike kunde ett lagförslag stoppas tisdagen den 25 januari efter ingripande från statsministern, hälsoministern och läkarförbundet. Statsministern uttalade sig i måndagens LeMonde mycket starkt mot att regeringspartiet stödde kravet på aktiv dödshjälp. Partiets ledamöter bestämde sig för att gå emot förslaget så att det drogs tillbaka innan lagen ens började diskuteras.

Fortfarande finns det ledare som håller hårt på att skydda människovärdet och inte minst förtroendet för läkarkåren. T4-politiken har också uppmärksammats sedan en massgrav av T4-patienter hittats vid en klinik i Österrike och minnesplatser för offer för T4-politiken invigts i Tyskland. Även dokumentärfilmen i svenska TV2 är viktig för att principen aldrig mer eutanasi skall upprätthållas. Avgörande är dock att vi tar bort den drivande kraften bakom 4-politiken och det är åtstramningen för att rädda ett sjukt banksystem. Därför är det avgörande för att rädda livet på farmor och alla de andra gamla och svaga, att bankdelningslagen Glass-Steagall införs. Endast så kan bergen av förlustpapper tas bort från den del av banksystemet som måste räddas för att betalningssystem och handelskrediter skall fungera. Alla spekulationspapper kan då överföras till finansbolag som inte garanteras av staten, utan kan tillåtas gå i konkurs så förlustpapperen elimineras. Statsbudgetar, avlastade från bankernas enorma betalningskraven, kan då inriktas på att sätta folk i jobb, öka skatteinkomsterna och hålla igång en värdig sjukvård.

Se EAPTV-dokumentären om Obamas T4-politik här

Se TV2-dokumentären "Att marknadsföra massmord" här (Dokumentären visas på svt:s hemsida fram till den 26.2 2011 och sänds i repris den 30.1 kl. 23:00 och 1.2 kl. 20:00 i Kunskapskanalen)

Se LPACTV-filmen "The Economics of Eutanasia" här