Så kan oljepriset pressas ned

Oljepriset är så högt att flera länder hotar att gå under ekonomiskt. Den amerikanske f.d. presidentkandidaten Lyndon LaRouche sammanfattar här i tio punkter hur världens oljeförsörjning kan säkerställas till acceptabla priser, genom strategiska avtal mellan regeringar.

1. Följande uttalande är en preliminär programförklaring ”Angående regeringars kristidsåtgärder för att bringa den nuvarande oljeprisinflationen under kontroll”.

2. Generellt sett hotar den nuvarande globala oljeprisinflationen att bli det som utlöser ett kaotiskt sammanbrott i många ekonomier i världen, eventuellt alla. De här föreslagna åtgärderna för att handskas med denna nödsituation kommer inte att lösa det större problemet, nämligen hela det internationella finans- och valutasystemet, men de kommer att vara ett viktigt, och kanske avgörande steg i den riktningen.

3. Den bakomliggande orsaken till krisen, som oljepriskrisen bara är den just nu tydligaste samhällsekonomiska konsekvensen av, är en allmän hyperinflation i kurserna på finanspapper, vilken nu i allt snabbare takt tar sig uttryck i en hyperinflation i varupriser, en utveckling liknande den i Weimar-Tyskland under perioden mars-november 1923.

4. Av diverse konvergerande och förhållandevis uppenbara skäl tar sig den brutalaste effekten av denna uppåtgående finansiella hyperinflationsspiral uttryck i kraftigt stegrade oljekostnader. I de alltmer desperata ansträngningarna att styra över de finansiella flödena till USA-dollarn har man, på grund av en kombination av flera faktorer, sett en chans att öka ackumuleringen av finansvärdena med hjälp av en hyperinflationistisk tendens i leveranspriset på oljeprodukter.

Dessa faktorer är: den ägarkoncentration som skett genom den senaste tidens sammanslagningar och uppköp av de stora oljebolagen, spotmarknadens ökade betydelse för oljeleveranserna, det faktum att oljan är prissatt i USA-dollar, samt en intensiv spekulationsverksamhet, särskilt i form av finansderivat, på detta område som hotar att driva upp oljepriset till mellan 40 och 50 dollar fatet, snart, och mycket högre inte mycket senare.

5. Inga åtgärder av det vanliga slaget skulle kunna få bukt med detta problem ens för en kortare tid. Endast drastiska åtgärder som sätts in gemensamt av suveräna regeringar skulle kunna få själva oljepriskrisen under kontroll. Varje annat förslag vore barnslig inbillning. Antingen sätter regeringarna in sådana åtgärder nu, i en nära framtid, eller så är sannolikheten stor att internationellt kaos kommer att bryta ut inom de närmaste veckorna.

6. Det rätta tillvägagångssättet, som USA:s regering måste gå i bräschen för, är att få till stånd ett omedelbart samarbete mellan regeringarna i de största oljeproducerande länderna och de största oljekonsumerande länderna.

7. Dessa regeringar måste: (a) Utlysa allmänt strategiskt undantagstillstånd vad gäller stabiliteten i och priset på nationella ekonomiers livsnödvändiga energitillförsel, (b) Träffa avtal, direkt mellan regeringarna, om minst tolv månaders oljeleveranser, vilka regeringarna bestämmer tidpunkterna för, från exporterande till konsumerande länder; (c) Bestämma rimliga priser för dessa avtal; (d) På grund av den globala strategiska nödsituation som gäller i fråga om oljepriser och oljetillförsel, måste dessa regeringar prioritera raffineringen av sådana avtalade oljeleveranser och styra dem till prioriterade konsumentkategorier i respektive land, vilket betyder att andra oljelager kan få vänta om dessa prioriterade leveranser måste behandlas först.

8. Detta kommer helt klart att avsevärt dämpa den hyperinflationistiska tendensen i oljepriserna. Det kommer att få betydande politiska effekter, i form av reaktioner från de spekulanter som skor sig på bekostnad av nationella ekonomier som tvingas betala brant stigande spekulationspriser på olja. Vi kan inte tillåta att ett fåtal mäktiga spekulanters snikenhet får slå sönder företag som är livsnödvändiga för nationer, och för relationerna mellan dessa nationella ekonomier. Ett sådant motstånd mot tvingande nödvändiga åtgärder måste trotsas, med hänvisning till det allt överskuggande nationella strategiska intresset.

9. De här föreslagna åtgärderna råder inte bot på den mer allmänna hyperinflationistiska tendensen. De kommer bara att bringa ett mycket viktigt segment av denna spekulationsinflation under kontroll; däremot inför de en samarbetsmodell som kommer att behövas i hanteringen av de allmänna internationella bank- och därmed sammanhängande kriser som är i färd med att drabba världen som helhet under de närmast följande veckorna och månaderna.

10. Många detaljer i den nuvarande spekulativa handeln med oljekontrakt behöver skärskådas närmare. En sådan granskning måste göras; det brådskar. De regeringsföreträdare som har förstått oljepolitiken måste emellertid, nu genast, utan dröjsmål, ta en ledande roll i genomförandet av de allmänna åtgärder jag har föreslagit. När de föreslagna åtgärderna har tillämpats i 30-90 dagar kommer problemets sekundära och tertiära aspekter att klarna, och, det viktigaste, regeringar och andra kommer att ha utvecklat de mekanismer de behöver för sitt fortsatta agerande.

Artikel publicerad i Ny Solidaritet 28 september 2000