Regeringen borta med vinden: Offrar Saab och Volvo PV för klimatlögnen!

Regeringen kastade i förra veckan in 8 miljarder kr till EU:s pott för att "snabbstarta klimatavtalet", dvs mutpengar för att förmå u-landsledare att för alltid frånsäga sina länders möjlighet till industrialisering och modern levnadsstandard med t.ex. kylskåp och bilar. Till lån åt Königsegg, eller något annat svenskt konsortium, för att hålla igång Saab eller Volvo PV hade regeringen inga pengar. Nu stängs Saab, och Volvo kommer att bli en hundkoja som kineserna kallar Vovo. Däremot fanns det alltså pengar för att förstöra möjligheter för Sverige att sälja bilar, maskiner och annat till uländerna. Sista dagen av klimatförhandlingar i Köpenhamn innebar också att regeringen tog ett stort steg mot att uppnå de helt fejkade klimatmålen, genom stängningen av en stor fabrik i Sverige: Saab.

Dagen innan drev regeringen igenom ytterligare ett i den långa raden av bilfientliga beslut. Av rent ideologiska skäl, trots det leder till högre bilprovningsavgifter för bilisterna, skall bilprovningen konkurrensutsättas. Sådana huvudlösa "reformer" som ökar kostnaderna för hela industrin borde kunnat undvikas, om regeringen tänkt lite på vad som hänt med elpriserna efter avregleringen. Nu offras hela industrigrenar för att svenska elbolagen likt Enron i Kalifornien medvetet drar ned på elproduktionen för att få upp elpriserna genom att låta reparera kärnkraftverken på vintern och använder minsta ursäkt för att stoppa dem. På svenska regeringens och EU:s order skall den sista reaktorn i kärnkraftverket Ignalina i Litauen tas ur bruk vid årsskiftet, så att hela Baltikum skall frysa och också betala högre elpriser, som om det inte räckte med det lidande svenska banker orsakat Baltikums folk.

I sista stund kom vändpunkten för världspolitiken och världsekonomin i form av sammanbrottet för klimatkonferensen i Köpenhamn. Det räckte inte för att rädda bilproduktionen i Trollhättan, men det kan bli räddningen för den ovärdeliga produktionskapacitet som finns i Saabfabriken och dess underleverantörer.

I Köpenhamn gjorde den nya dynamiken, som kallas LaRouches fyrmaktsstrategi, sig gällande. De tre stora nationerna, Kina, Ryssland och Indien, har redan innan den fjärde nationen USA anslutit sig, dragit igång ett samarbete för gigantiska infrastrukturprojekt och stabilisering av sina valutatillgångar. Tredje världen, under ledning av G77-gruppens ordförandeland Sudan, har valt att ansluta sig till denna tillväxtpolitik och därmed sagt nej till de gamla kolonialländernas försök att dominera dem i klimatets namn. De har vägrat skriva på bindande avtal som förhindrar deras industrialisering och påtvingar dem fattigdom, svält och massdöd. Hoppet om en framtid med ekonomisk utveckling från den nya fyrmaktsdynamiken, har fått dem att fatta mod och göra den revolt alla kunnat se i Köpenhamn mot västvärlden och det nya brittiska imperiet. De tackade i praktiken nej till hela den paradigm av nolltilllväxt och plundring, som genomfördes av den antiindustriella 1968-rörelsen.

Sverige borde stödja tredje världen, ansluta sig till LaRoucheplanens fyrmaktsstrategi och genomföra den fullt ut med konkurssanering av bankerna, inrätande av ett kreditsystem och satsningar på infrastrukturprojekt för att sätta alla arbetslösa i fullt produktivt arbete. Det första steget måste vara att konsolidera fyrmaktsstrategin genom att hjälpa USA att ansluta sig till de tre länderna som redan har börjat sitt stora samarbete. Tillsammans kan dessa fyra utmana de internationella bankerna, multinationella företagen, råvarukarteller och livsmedelskarteller och initiera en ny rättvis ekonomisk världsordning. Det innebär en möjlighet att lyfta hela tredje världen ur fattigdomen vilket innebär att alla, som kan producera något, kommer att att behövas, framför allt sådana kvalificerade yrkesarbetare, ingenjörer och fabriker som Saabs.

Nu är det dags för regeringen att dra igång de stora infrastrukturprojekt i Sverige, vilka kan bli modellprojekt för världens modernisering på bästa sätt. Saabfabriken kan omedelbart börja sättas i arbete med en sedan åratal planerad modernisering av de svenska städernas lokaltrafik med spårtaxi. Regeringen kan se till att satsningen på höghastighetståg i Sverige görs med 21:a århundrades magnetsvävarteknik och inte med 1800-talets rälsbundna system. Ny teknik ger jobb i Sveriges teknikföretag, och kan sedan exporteras. Regeringen måste använda LaRoucheplanen, så Riksbanken kan styra upp krediterna till en statlig kapitalbudget för att sätta hela landet i fullt arbete. Nu hänger allt på regeringen och riksdagen om Saabfabriken och dess underleverantörer skall kunna hållas igång. Med en aktiv näringspolitik av denna New Deal-modell kan dessa mirakelmän och -kvinnor tillverka nästan vilka maskiner som helst.