Reformisternas utopiska väg till fattigdom

Här är Schillerinstitutets svar på den socialdemokratiska föreningen Reformisternas förslag till nytt ramverk för den svenska ekonomiska politken.

Sverige slutade bygga s under 1970-talet. Att ett land byggs betyder att man bygger infrastruktur för att höja hela landets produktivitet. Med höjd produktivitet menas att producera mer under mindre tid. Detta görs med hjälp av vetenskapliga upptäckter och tekniska uppfinningar. Detta har Sverige varit dåligt på de senaste 40 åren.

Det väckte därför förhoppningar när man hör om den nybildade vänstersocialdemokratiska idéföreningen Reformisternas program: en statlig investeringsbank som skall låna ut 400 miljarder om året i 10 år, kapitalbudget (skilja mellan investeringar och konsumtion) både hos staten och kommunerna, överge överskottsmålet i statens finanser och låta riksbanken återta kontrollen av betalningssystemet.

Dessa förhoppningar grusas tyvärr när man ser vad som skall byggas. Nyproduktion och upprustning av bostäder och järnväg är utmärkt. Men sedan kommer ny elproduktion som ersätter den kärnkraft som fasas ut, produktion och distribution av biodrivmedel och infrastruktur för carbon capture and storage (CCS). Dessa investeringar kommer att drastiskt sänka produktiviteten i energisektorn. Detta är välkänt även inom miljörörelsen. Johan Rockström berättar att den alter-nativa energisektorn i Tyskland har 340 000 anställda, 10 gånger fler än kolsektorn och att dessa producerar lika mycket el. Om detta är sant betyder det att alternativ el är 10 gånger dyrare är kolel. Då kommer marschen mot fattigdom att fortsätta.

Reformisterna försöker gå runt bankdelning genom att helt ta bort de statliga garantierna för bankväsendet och låta Riksbanken ta över hanteringen av konton för sparande och transaktioner. Det visar att de inte vet vad banker är till för egentligen. Det saknas helt i Reformisternas förslag uppgifter om vem som ska upprätthålla ett vidsträckt kontaktnät till företag och privatpersoner för nödvändiga lån för handel, investeringar och bostäder. De verkar tro att banker enbart handlar om hantering av konton.

Med Reformisternas förslag riskerar vi bli av med alla banker som finansierar företagens och privatpersoners affärer. Med bankdelning går det att rensa bort avarterna i banksystemet och ta bort de nuvarande statliga garantierna för bankernas gigantiska spekulation, där hela nationens ekonomi hålls som gisslan. Det görs genom att värdepappershandeln, finansbolagsverksamheten, i dagens universalbanker avskiljs och den statliga garantin begränsas till enbart den egentliga bankverksamheten.

Reformisternas förslag att privatpersoner kan öppna Riksbankskonton kan vara bra och borde prövas, inkl. utgivningen av en elektronisk valuta. Det kan säkra svenska folkets sparande och sänka kostnaderna för betalningstransaktioner. Riksbanken borde i linje med detta kunna sköta sådant som kreditkort, bankomater, en motsvarighet till gamla postens billiga och effektiva postgiro, identitetskort, bankID och ta över det nationella nätet för kontantinlämning, Kassagirot. Riksbanken borde omedelbart ta över de hundratals serviceställen som Kassagirot nu hotar att stänga.

Men det viktiga med att aktivera Riksbanken som folkets bank, är att ge den i uppdrag att bli en garant för tillräcklig kapitalförsörjning till reala ekonomins framtidsinvesteringar. Precis som den idag ger riktade lån till finanssektorn, s.k. kvantitativa lättnader på hundratals miljarder per år, måste den ge tillräckligt med riktade krediter till infrastruktur och andra reala investe-ringar. Men precis som dagens riksbankslån till finanssystemet saknar real täckning, kommer Reformisternas förslag att satsa på grön energi, också att sakna real täckning pga. sin sänkning av produktiviteten. Lånen kan enbart garanteras om de ökar produktiviteten genom den nyaste tekniken med den högsta energitätheten.

Riksbankslånen till infrastruktur bör riktas till den nystartade statliga investeringsbank (ett utmärkt förslag) som upprättas under Riksgälden. De kan också riktas till villkorade projektlån som förmedlas av affärsbanker, men endast om dessa banker är rensade från spekulationsverksamheter genom en genomförd bankdelning. En del av krediterna kan gå till statligt garanterade bostadslån, som kan hålla lägsta ränta, men det är inte lämpligt att belasta Riksbanken eller den nationella investeringsbanken med bostadslånen, utan de bör skötas av ett statligt bostadslåneinstitut som kan ha kontor i alla städer. Den nationella investeringsbanken bör också använda statens penningflöden som bas för utlåning, inklusive från pensionssystemet och AP-fonderna.

Med dessa olika verktyg kan Riksbanken, istället för det manipulativa inflationsmålet, aktivt upprätthålla det tydliga målet att alla skall ha bostad och arbete. Produktionen kan gå på högvarv för att åter börja bygga Sverige och världen.

Läs mer om bankdelning här: http://larouche.se/gs

Läs Reformisternas förslag här: https://www.reformisterna.se/reformprogram#ekonomisk-politik