"Förslagen hittills i flyktingfrågan är barbariska och omöjliga att genomföra"

Helga Zepp-LaRouche visar vägen för hur Merkel och EU skall lösa flyktingkrisen på ett humant sätt.

Inför det extra mini-toppmötet med flera europeiska regeringschefer som förbundskansler Merkel hade kallat till den 24 juni, för att mejsla fram en "europeisk lösning på flyktingkrisen", riktade Schillerinstitutets grundare och ordförande Helga Zepp-LaRouche skarp kritik mot förslagen som skulle diskuteras på mötet. I sin engelskspråkiga webcast den 21 juni sa hon:

– Förslagen som kommer från EU och från olika grupperingar i den tyska regeringen – alla dessa förslag är helt omöjliga att genomföra, och de är brutala.

Förslaget att EU ska upprätta läger utanför sina egna gränser i nordafrikanska länder, för att fånga in flyktingarna och avskräcka dem från att komma till Europa, det är barbariskt, sa hon:

– Alla dessa människor som förfasade sig över Trump som slet barnen från sina mammors bröst – samma människor och samma medier ser inget problem med att föreslå läger i länder med mycket svag regeringsmakt, och det finns många rapporter om att människorna i sådana läger har gjorts till slavar, har sålts, våldtagits och torterats. Helt vidriga förhållanden. Och därmed gör man inte heller någonting åt orsaken till att folk söker sig till Europa, nämligen att förhållandena i Afrika är sådana att folk helt enkelt inte har ett drägligt liv där. Detta är alltså ingen lösning.

Hon hänvisade till uppropet som hon gick ut med den 16 juni, där hon föreslog att det kommande EU-toppmötet skulle ges en annan agenda och bara behandla en enda fråga, nämligen hur man kan få till stånd riktig ekonomisk utveckling i Afrika.

– Bjud in president Xi Jinping, han åtnjuter en enorm trovärdighet i Afrika, eftersom Kina har investerat i järnvägar och industriparker, i vattenkraft och i mängder med andra projekt, och bjud in några av de afrikanska statschefer som redan har uppnått fantastiska resultat genom att samarbeta med Kina i dessa projekt.

– Om de europeiska ledarna, Xi Jinping och halvdussinet afrikanska ledare som kan tala för kontinenten gemensamt skulle besluta om ett kraschprogram för att bygga ut den afrikanska infrastrukturen, då skulle detta inte bara vara trovärdigt tack vare Xi Jinpings medverkan. Det skulle också sända ett budskap till alla dessa regeringar och alla unga människor i Afrika om att de kommer att ges en fantastisk chans att vara med och bygga upp sina egna länder, och inte behöva känna sig tvingade att korsa Sahara, bara för att dö av törst eller drunkna i Medelhavet, eller bli infångade av Frontex-polisen och placeras i någonting som till och med påven har kallat koncentrationsläger.

Hon konstaterade att det inte var särskilt troligt att EU skulle göra detta, eftersom "de är som de är", men "detta är absolut den rätta idén".

– Och om EU missar den här chansen så kan man bjuda in till ett sådant toppmöte när som helst, eller man kan till och med ta FN:s generalförsamling i september och göra detta till den enda punkten på dagordningen.

Det är högst osannolikt att Angela Merkel lyckas nå fram till en "europeisk lösning" på flyktingkrisen, sa hon och fortsatte:

– Till och med de etablerade medierna gör sig lustiga över att chansen är minimal att Merkel ska få ihop en sådan europeisk lösning, med tanke på att minst åtta länder konsekvent vägrar att ta emot några flyktingar, och vägrar att godta någon kvot.

Som exempel citerade hon ur veckotidningen Die Zeit, som hade pekat på det ironiska i att Merkel på det kommande EU-toppmötet kommer att behöva stöd från framför allt Grekland och Italien:

"Just Italien och Grekland skulle hjälpa Angela Merkel ur knipan – två länder där sympatierna för förbundskanslern är, försiktigt uttryckt, begränsade. För hårt, för kompromisslöst, för osolidariskt blev de behandlade av tyskarna i eurokrisen, det var i alla fall vad en majoritet av italienarna och grekerna tyckte. Och nu behöver Merkel just dessa båda länder för att rädda sig kvar som kansler – vilken ironi! Och vilken chans – för italienarna och grekerna."

Lite senare i sin webcast kom Helga Zepp-LaRouche tillbaka till Italiens roll i det nuvarande läget och sa:

– Italienarna har uppenbarligen lärt sig av hur det gick för Grekland. När regeringen Tsipras blev vald reste de till Bryssel och försökte revolutionera hela processen där, och de krossades! De krossades av en kombination av EU, de europeiska regeringarna och Europeiska centralbanken, och jag tror att italienarna kommer att gå mer försiktigt fram. Jag tror inte att det kommer att gå likadant som i Greklands fall.

Italien är nämligen inte Grekland, konstaterade hon.

– Italien är den tredje största ekonomin i Europa, och det finns också många andra länder som vill ha en annan inriktning, som Spanien, Portugal, Balkanstaterna, de öst- och centraleuropeiska länderna, Österrike, Schweiz – de är alla inne på en annan kurs. Jag tror inte att Macron och Merkel kan få någon majoritet för sin politik att införa en gemensam budget för eurozonen. Den nye ministerpresidenten i Bayern, Markus Söder, har redan sagt att han är helt emot den idén – det skulle bara kosta ännu mer, om man skulle ha en till budget, som Tyskland uppenbarligen till stor del skulle få betala.

Det är möjligt att vad Merkel än uppnår så kommer det att framställas som en "europeisk lösning", och troligen kommer det också att träffas bilaterala överenskommelser "med denna avskyvärda idé om att upprätta läger utanför EU". Men, konstaterade Helga Zepp-LaRouche, om det inte blir någon överenskommelse är det möjligt att Merkels inrikesminister, det bayerska CSU:s partiledare Horst Seehofer, på eget bevåg inför gränskontroller när hans två veckor långa ultimatum löper ut, vilket i så fall skulle utgöra ett insubordinationsbrott mot förbundskanslern.

– Om Merkel kapitulerar för det, då är det slut med hennes makt – och om hon inte gör det så återstår bara för henne att sparka Seehofer, som då kan ta hela CSU med sig ut ur regeringskoalitionen. Och det finns redan opinionsmätningar som säger att CSU i ett val skulle få 18 procent av rösterna i Tyskland, om partiet bestämde sig för att expandera utanför Bayern och bli ett parti för hela Tyskland.

Men inget av detta kommer att fungera, slog Helga Zepp-LaRouche fast.

– Vilken kombination man än tittar på – man kan ta in De gröna i regeringen, eller FDP, men så länge man håller fast vid den här politiken så kommer det bara att förlänga krisen och inte lösa någonting.
Vad man måste göra i stället är att komma till insikt om att "västvärlden faktiskt håller på att falla sönder", sa hon, och hänvisade till en kommentar i den liberala österrikiska tidningen Der Standard den 18 juni med titeln "Västvärlden har fått sin chans". Ortwin Rosner skrev där:

"Efter murens fall 1989 och Sovjetunionens upplösning 1991 hade västvärlden alla kort på hand. USA stod kvar som den enda supermakten. Västvärlden hade därmed alla chanser på planeten jorden. Och under de följande åren spelade man bort varenda en ...

Krigen, konflikterna, katastroferna som vi nu upplever överallt i världen och som skapar problem för västvärlden är ett långt utdraget eko från den politik som västvärlden själv bedrivit under åren efter Sovjetunionens sammanbrott. Det är konsekvensen av en politik som, i stället för att utnyttja det historiska ögonblicket till att skapa fred i världen, förskansade sig i arrogans, högmod och dumhet. Som även efter det kalla kriget ville fortsätta leka krig och därmed fortsatte att skruva upp våldsspiralen."

Helga Zepp-LaRouche liknade västvärldens agerande under den post-sovjetiska eran vid sagan om "gubben och gumman i vinägerkannan":

– De bodde i en eländig vinägerkanna, tills det en dag kom en liten fågel som lovade att uppfylla deras önskningar. De önskade sig en stor vacker bondgård med många åkrar, sedan önskade de sig ett slott, sedan ville de bli kung, sedan kejsare, och till sist ville de till och med bli Gud.

– Och med ens försvann allt det där, och de var tillbaka igen i sin gamla vinägerkanna. Sensmoralen är att efter Sovjetunionens fall hade västvärlden chansen att verkligen förändra världen till det bättre. Men man fördärvade allt med sin gränslösa girighet och sin gränslösa makthunger.

– Därför borde västvärlden verkligen tänka efter: Vad var det som gick fel med den nyliberala, vänsterliberala, neokonservativa, geopolitiska modellen? Och varför är den asiatiska modellen mer attraktiv för så många länder, och varför bryr den sig mycket mer om människornas gemensamma bästa? Här finns förklaringen till Kinas uppgång, och till att Bälte & Väg-initiativet är det klart största infrastrukturprojektet i historien.

Helga Zepp-LaRouche riktade uppmaningen till lyssnarna:

– Vi måste hitta tänkande människor i västvärlden som är beredda att gå in i en debatt, föra ett samtal om vad som krävs för att korrigera den nu förda politiken. Det reflekteras alldeles för lite över vad som händer. Om folk bara insisterar på att bevara det nyliberala etablissemangets status quo, då kommer västvärlden att krascha in i väggen.

av Alexander Hartmann

Se Helga Zepp-LaRouches engelskspråkiga webcast:
http://newparadigm.schillerinstitute.com/schiller-institute-weekly-webcast/

Läs Helga Zepp-LaRouches upprop: "Nu skrivs historia i Asien: EU-toppmötet måste följa Singapore-exemplet"

http://www.larouche.se/node/4610