Brittiska imperiet reaktiverar sin attack mot nationsbyggandet i regionen

Det brittiska imperiets London-baserade finanskartell har förnyat revolten i Norra Kivu, en provins i östra delen av Demokratiska republiken Kongo (DRK), som en del av strategin att eliminera förekomsten av nationalstater i Afrika så att man enklare kan plundra regionen på råvaror.

De regeringsfientliga rebeller som leds av Laurent Nkunda och stöds av Rwanda, omringade den 29 oktober Norra Kivus huvudstad Goma. Nkunda krävde att Kongos president Joseph Kabila skulle börja förhandla direkt med honom, eftersom Nkunda motsätter sig den affär (på 9 miljarder USA-dollar) som det stora, mineralrika, men mycket fattiga landet gjort med Kina. Denna affär skulle se till att den infrastruktur som behövs för att utveckla landet kommer på plats.

Sedan Nkunda startade sin senaste offensiv den 26 oktober, har effekterna varit förödande. Efter att ha sett hur FN:s fredsbevarande styrkor börjat evakuera sin personal medan rebellerna avancerade, började människorna i och omkring Goma att fly från sina hem. Många har sedan dess levt utan mat och vatten, och varit tvungna att sova utomhus. Många barn har diarré, enligt ett av offren som flydde med sin familj.

Efter att Sydafrikas president Thabo Mbeki tvingades lämna sitt ämbete den 20 september, har britterna ett hinder mindre för att genomföra den här formen av destabiliseringaktivitet i Afrika. Mbeki arbetade målmedvetet för att förhindra att den brittiska finanskartellen hettar upp konflikter för att nå sitt mål: att få till en ny era av folkmord i Afrika. Under Mbekis ledning hade sydafrikanska fredsbevarande trupper varit inblandade i flera afrikanska länder, och antingen Mbeki själv eller andra sydafrikanska medlare hade intervenerat i olika konflikter över hela kontinenten.

År 1998 invaderade rebeller, med stöd från Rwanda och Uganda, östra Kongo och kunde fortsätta tvärs över landet, som är ungefär lika stort som kontinentaleuropa, till huvudstaden Kinshasa. Där fick de dock ge sig mot de namibiska, zimbabwiska och angolanska trupper som kommit in för att ge understöd till den kongolesiska regeringen. Ett fredsavtal slöts 2003 och de sista ugandiska och rwandiska trupperna lämnade landet.

Nästa år blev Nkunda, som tidigare var general i Kongos armé, rebell med bas i Norra Kivu. Norra och Södra Kivu-provinserna har dominerats av anti-rwandiska miliser som flytt till Kongo, samt av anti-kongolesiska rebellgrupper, såsom Nkundas CNDP.

Nkunda kontrollerar ett område som är rikt på naturtillgångar. Han bekostar sina operationer genom att illegalt bryta malm i regionen: De stulna mineralerna smugglas ut ur DRK för att huvudsakligen marknadsföras i Rwanda, där mineralkartellen kan köpa upp mineraler till lägre priser. Den mängd mineraler som lämnar DRK på detta sätt är inte obetydligt. En FN-rapport från 2001 gav vid handen att den rwandiska armén under en period på 18 månader, innan de lämnade DRK, hade gjort en förtjänst på 250 miljoner dollar enbart från försäljning av coltan (kolumbit-tantalit). Coltan är en värdefull mineral som används i mobiltelefoner och datachips. Norra Kivu, den mest stridshärjade regionen i Kongo-Kinshasa, har fem viktiga mineralresurser: coltan, diamanter, koppar, kobolt och guld.

Således finns alltså en självfinansierande milis på plats, vilket gör provinsen oregerlig. Dessutom är det uppenbart att Nkunda får gott om hjälp. Hans styrkor är bättre tränade och bättre utrustade än regeringsstyrkorna. Han verkar också ha tillgång till viktiga underrättelser, vilket gör det möjligt för honom att använda överraskningsmanövrar som taktik, vilket naturligtvis är en stor fördel mot de mer talrika regeringstrupperna.

Nkunda måste tro att han går en ljus framtid till mötes genom att göra regionen oregerlig, ett tillstånd som tillåter honom att fortsätta sina mineralsmugglingsoperationer (där desperata människor tvingas arbeta under ohyggliga villkor). Han påstår sig ha avböjt ett erbjudande på 2,5 miljoner dollar från regeringen, i utbyte mot att han skulle gå i exil.

Han kan också ha fått stöd från de europeiska kungafamiljernas miljörörelse. Den 13 augusti svors en belgisk prins, Emmanuel de Merode, in som chef för den 7800 km² stora nationalparken Virunga i Norra Kivu. Den 28 augusti inledde Nkunda sin offensiv. Den 3 september, en vecka efter att regeringsstyrkor stridit mot Nkundas trupper nära Virunga, drog regeringen tillbaka 1000 soldater från ett område nära parken, vilket skedde efter förhandlingar med de Merode, som sade att det var bättre för bergsgorillorna att ha färre människor omkring sig. Detta banade väg för Nkunda att enkelt avancera mot Goma.

Konflikten i östra Kongo, som sedan 1998 varit känt som "Afrikas stora krig" eller "Afrikas världskrig", har dödat fler människor -- till största delen p.g.a. sjukdomar och svält -- än någon annan konflikt sedan andra världskriget. I en rapport från International Rescue Committee, som släpptes i januari i år, beräknas dödssiffran vara 5,4 miljoner.

Storbritanniens utrikesminister David Miliband och Frankrikes utrikesminister Bernard Kouchner anlände i Kinshasa den 31 oktober. Milibands förslag är att president Kabila ska samtala direkt med britternas lakej Nkunda, precis som Nkunda begärt. Frankrikes president Nicolas Sarkozy har däremot lovat Kabila sitt fulla stöd.