Orleanska Jungfrun, Johannas monolog

Orleanska Jungfrun
Romantisk tragedi av Friedrich Schiller
till svenska av K.A. Nicander 1877

Johannas monolog,
första akten, fjärde scenen:

Farväl, farväl, ni berg, ni sköna ängar!
Min barndoms stilla dalar, lev ni väl!
Johanna skall ej på er längre vandra;
Johanna evigt säger er farväl!
Ni rosor, som jag vattnade, ni träd,
som jag planterat, blomma, grönska fort!
Farväl, ni grottor och ni klara källor!
Du eko, dalens underbara röst,
som svarade min sång: Johanna gråter;
hon lämnar er – och kommer aldrig åter.

Farväl, du hembygd för den stilla freden,
som mina första fröjders vittne var!
Förskingra er, vita lamm, på heden;
av eder nu herdinnan avsked tar.
På blodigt fält och ibland krigarleden
jag om en annan hjord nu vården har.
Mig fängslar icke mer de forna banden;
jag kallad blivit av den stora anden.

Han, som till Moses, talande sig sänkte
i buskens eld, när han på Horeb stod;
som Faraos härar i hans händer skänkte,
som gav den fromme David himmelskt mod,
när Goliat i sin jätterustning blänkte;
han, som mot herdarna är huld och god,
ur ekens grenar sade mig de orden:
”Gå ut! för mig du vittna skall på jorden.

I koppar skall du dina lemmar snöra,
med stål du täcka skall ditt späda bröst.
Ej männers kärlek får ditt hjärta röra,
dig får ej dåra låga lustars röst.
Ditt hår ej brudens kransar pryda böra,
och intet barn skall vila vid ditt bröst;
men med triumfens kransar, krigisk lycka,
jag framför jordens kvinnor dig skall smycka.

Ty, när sig re’n de tappraste förfära,
och när Franklands sista öde nalkas – då
skall du min helga oriflamma bära
i striden fram att stolta segern slå.
Som skördarns liar mogna tegar skära,
hans lyckas granna sol skall nedergå.
Du räddar fosterlandets hjältesöner,
befriar Reims, och där din konung kröner.” –

Ett lovat tecken himlen har mig givit;
Ja! denna hjälm – från himlen sänd den är.
Av gudakraft jag genomströmmad blivit,
jag andas högre, se’n jag honom bär.
Min bana mig keruber föreskrivit,
den helga stridens längtan mig förtär.
Hör! hjältars rop mig segerns visshet bringar,
och svärdet flammar och trumpeten klingar.