Olof Palme och rasbiologin: Skämtar du, Mona!

I sitt linjetal spelade socialdemokraternas nya partiledare Mona Sahlin en del av ett tal av Olof Palme från 1965 som började så här: ”Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. GRUMLIGA RASTEORIER HAR ALDRIG FUNNIT FOTFÄSTE. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är det ändå inte."

Det låtar fint när Palme pratar om fördomsfrihet. Men fina ord betyder ingenting om de inte är förankrade i sanningen. Jag har mycket dåliga intryck av ordet ”retorik” från mitt hemland Irak. När någon säger till mig att en politiker ”talar fint” eller ”låter övertygande” tänds en varningslampa i mitt huvud.

Så, trogen mina politiska instinkter och min stora hjälte Sokrates gick jag och granskade Palmes påståenden om ”rasteorierna”. Och gissa vad jag hittade? Inte bara att grumliga rasteorier hade funnit ett starkt fotfäste i Sverige, utan att Sverige var världsledande i rasteorier och rasbiologi. Inte bara det, utan också att Sverige hade den första statliga rasbiologiska institution i världen medan till exempel de brittiska och amerikanska till exempel var privatfinansierade. Sedan kom nazisterna till makten i Tyskland och byggde det andra. Och inte bara det, utan att det svenska Rasbiologiska Institutet kom till 1922 genom ett enhälligt beslut av Riksdagen! Som om det inte räckte, läste jag att Hjalmar Branting, som ledde socialdemokraterna (Palmes eget parti), var det första namnet på riksdagsmotionen ang. grundandet av institutet.

Vi vet vad dessa grumliga teorier ledde till under 1940-talet med nazisternas folkmord och judeutrotning. Men vi vet också att även efter nazismens fall och ända fram till 1970-talet fortsatte Sverige och andra länder i Norden att tvångssterilisera tiotusentals människor, mest kvinnor, efter samma rasbiologiska riktlinjer.

Jag bara undrar: Hur kunde Palme vara partiledare och statsminister i så många år när han inte ens kunde sitt lands och sitt partis historia? Eller!? Hade han aldrig besökt den svenska Kungliga Vetenskapsakademin och undrat vems staty som står där på gården. Den enda statyn där föreställer Anders Retzius, uppfinnaren av skallindexet. Underligt!

Anledningen till att jag är upprörd och orolig över den här frågan är inte bara det förflutna, utan nu- och framtiden. När jag hör domedagsprofetiorna från folk som Al Gore om att jorden är ”överbefolkad” och att de överflödiga människorna förstör klimatet och naturen, blir jag orolig för mina barn och alla barn i de fattiga länderna. Vem skall bort först för att lämna plats åt ”miljön”? Vems barn skall försvinna först för att skapa lebensraum åt Al Gores gelikar.

Överbefolkningen av planeten blev den nya termen efter andra världskriget, när Hitler och rasbiologin hade blivit impopulära. Samma personer som förut hade sysslat med rasbiologi, till exempel Julian Huxley (ordförande för British Eugenics Society) och Gunnar Dahlberg (chef för Sveriges Rasbiologiska Institut), hittade en ny nisch i FN-organ som UNESCO. Man bara ändrade namnet från rashygien till befolkningsbegränsning och miljöfrågor.

Glöm aldrig detta! Annars upprepar sig historien.

Hussein Askary, 27 mars 2007