Nu varslas över 1600 anställda per dag!

av Ulf Sandmark
24 november 2008

Ett fullsatt Råsundastadion (40.000!) med varslade löntagare sedan september!

Det är lika illa för åkern om elefanterna slåss eller älskar. (Gammalt afrikanskt ordspråk)

Nu står varslen som spön i backen, kronan dyker och företagen överges av bankerna. För varje ny prognos dunstar allt mer av regeringens budgetöverskott. Det finns ingen kredit att sätta landets avstannande fabriker i jobb med angelägna infrastrukturprojekt. Nej, det är bankernas internationella långivare, derivatelefanterna, som skall räddas före allt annat. Regeringen har ställt 2000 miljarder kr till förfogande för bankerna, men hela finanssystemet är i baklås. Bankerna försöker bara rädda sig själva.

Bankerna ser elefanten mitt i rummet, som ingen talar om, att det finns en kollapsande derivatbubbla därute, som är minst 1406 tusen miljarder dollar, 28 gånger större än hela världens BNP på 50 tusen miljarder dolla! Börser, oljepris och hela länders valutor far omkring som porslinet i butiken, när dessa elefanter klampar omkring.
När någon av elefanterna nödvändigt måste skita, rasar börsen med 10 procent. När några elefanter var tvungna att äta, åkte Volkswagenkursen upp med 100 procent på en dag. Och just nu måste alla elefanterna skita på en gång, för att få CASH för att täcka sina spelförluster och betala tillbaka lån och investeringar. När en elefant skiter handlar det om stora lass och därför kraschar allt just nu.

Vem skall skydda folk, företag OCH BANKER från att trampas ned i denna elefantpanik? Dessa elefantförluster kan aldrig betalas av folkhushållen. Derivaten kan aldrig garanteras av någon regering, någonsin. Varje folk måste genom sina folkvalda representanter och regeringar ta kommandot och mota bort den panikdrivna elefanthjorden.

Folket, bostäderna, företagen, kommunerna, landets självstyre måste skyddas genom att derivaten, spelskulderna, förklaras ogiltiga. Alla banker är så inblandade i denna elefantbingo att det inte går att rädda dem utan en skuldsanering genom ett konkursförfarande. Bara då kan statens resurser räcka till för att rädda folk och företag. Det var slutsatsen av den svenska finanskrisen 1990—1993 i Banklagskommitténs slutrapport ”Banker i kris” (SOU 2000:66). I stället för att kasta miljarder in i bankernas svarta hål, måste statens resurser reserveras till det som absolut måste räddas.

När bankkrisen slog till på Island var det just det regeringen gjorde där. Den 6 oktober i år antog Alltinget en ny banklag och dagarna därpå tog regeringen över de tre krisbankerna, Landsbanki, Glitnir Bank och Kaupthing Bank, dvs. staten tog inte över ägandet i bankerna med de gigantiska skulderna på sammanlagt tio gånger landets BNP.

Isländska staten tog över bankernas förvaltning och tog kommandot över bankernas ledning. Därefter delades varje bank upp i två delar, en ny bank och en gammal bank. De nya bankerna innehöll den inrikes verksamheten finansierad av de inhemska insättarna. De gamla bankerna inkluderade verksamheterna i utrikesaffärerna och dotterbanker, i huvudsak finansierat av obligationer och utländska insättningar. Derivaten lämnades i de gamla bankerna. På så sätt kunde de nya bankerna öppnas igen dagen därpå och sköta de vanliga betalningarna.

Island kastades till vargarna

Hade det inte varit för elefanthjordens beskyddare Gordon Brown, hade Island, med visst stöd för sina valutaaffärer från grannländerna, kunnat använda dessa banker för att hålla igång sin reala ekonomi och även för att förmedla statlig kredit till projekt för nya jobb. Men grannländerna under personlig ledning av Sveriges statsminister Reinfeldt, kommenderad av riksdagsmannen Carl B Hamilton, bestämde sig för att tvinga Island till att följa Gordon Brown och vägrade ge lån innan Island kuvats av IMF.

Storbritannien, som stämplat Island som terrorister (mot elefanterna) och beslagtagit Kaupthingbankens tillgångar, krävde att Isländska folket skulle ersätta de brittiska medborgarnas insättningar i bankerna, som egentligen skall betalas av den brittiska insättargarantin. Det gjorde t.ex Sverige. Britterna fick med sig Holland och Tyskland, så nu tvingas Island ta ett lån på 6,3 miljarder dollar från dessa länder för att betala deras insättare. Men svinhugg går igen. Brown, som nu sjösatt principen att de egna skattebetalarna skall stå för, insättargarantin för de egna bankernas utländska kunder, kan nu vänta sig krav från alla länder när brittiska banker krisar. Reinfeldt och Hamilton kan nu också vänta sig räkningar från de svenska bankernas kunder i Baltikum.

Men ännu värre är att Island tvingats in under IMF:s kontroll och nu inte får använda sin statsbudget för att sätta sitt folk i arbete. IMF har redan tvingat Island att höja räntan till 18 procent och snart släppa valutan fri. På så sätt får Island samma IMF-behandling som tredje världen: påtvingad åtstramning, depression, devalvering och därefter kan landet tvingas sälja sina tillgångar billigt till Storbritanniens elefanter och andra vargar.
De isländska metoden att lösa bankkriser utan att skattebetalarna tar över bankernas skulder, är alltså samma som den statliga svenska utredningen kom fram till, samma som metod som  Franklin Roosevelt löste bankkrisen i USA 1933 och Lyndon LaRouche har föreslagit för USA idag i sitt lagförslag för att ”skydda hus  och hem och banker”. Men för Island var det inte tillåtet.

Gordon Brown ville skydda de derivatelefanter som till 80 procent är registrerade på den brittiska kolonin Caymanöarna och fortsätta kasta tusentals miljarder kronor till finansmarknaderna i det ena räddningspaketet efter det andra. Brown fick med sig hela EU och sedan, i Bushs farsartade möte i Washington, alla G20-länderna. Det mötet kunde inte Reinfeldt lämna i ilska över att man inte lyssnade på Gordon Brown, för där fick inte Sverige vara med.

Trots dessa höga herrars hårda nypor och stora ord, fortsätter rasen på börser, pengarna flödar ur skvalpvalutor som den svenska (och brittiska!) och bankkrisen fortsätter i land efter land. Det finns inte kredit till varorna, som stockar sig i  hamnarna. Det finns inte kredit för att bilindustrin skall kunna sälja sina bilar. Löntagare och företag krossas av bankernas kreditstopp till den reala produktionen. Bankerna vet att elefanterna är i panik och vill först och främst rädda sig själva. De vill vara bland de utvalda överlevarna som kan använda statens krediter för att billigt ta över sina konkurrenter.
Nu går det käpprätt åt skogen! Nu hänger det på dig att förhindra bankrisen från att krossa folket, hemmen, företagen, kommunerna och landets självstyre. Nu måste elefanterna bort från åkern och ordentliga elefantstängsel upp! Nu måste du stödja Lyndon LaRouches och EAP:s förslag om att förbjuda derivaten, konkurssanera alla banker och börja använda statens krediter för att sätta folk i projektjobb. Nu måste valutorna stabiliseras, som LaRouche föreslagit, genom en överenskommelse om fasta växelkurser mellan USA och de stora länderna Ryssland, Kina och Indien först och sedan andra länder.

Utan derivatförbud, konkurssanering och fasta växelkurser kan inte elefanterna hållas borta och långsiktiga projekt finansieras mellan länderna. Detta kallas ett Nytt Bretton Woods och även om han aldrig berättar om det, får Anders Borg höra talas om det på vartenda finansministermöte för EU, för Italiens finansminister Tremonti, med stöd av även oppositionen i italienska parlamentet förespråkar LaRouches lösning.

Lär dig nu vad ett Nytt Bretton Woods världen talar om och vad LaRouche säger. Gå in på LaRouches hemsida och se de videofilmer, som visar hur USA tog sig ur depressionen och annan avgörande historisk bakgrund. Se www.larouchepac.com och på svenska www.larouche.se

Video 1:Firewall: In Defense of the Nation-State

Parallellerna dras mellan hyperinflationen i den tyska Weimarrepubliken 1923 och det hyperinflationära förlopp vi befinner oss i idag, efter att de galna "räddningspaketen" börjar delas ut på löpande band. Till följd av den vetenskapliga forskning som bedrivits av ett "källarteam" med medlemmar ur LaRouches ungdomsrörelse, kan orsakerna till sådana hyperinflationistiska förlopp för första gången åskådliggöras, vilket med hjälp av LYM:s animationer görs i denna film. Dessutom presenteras lösningen: En brandvägg för att skydda människor och banker! 22 februari 2008

Video 2: 1989 års förlorade chans

En video från LaRouche PAC TV. 23 september 2008

Fler videofilmer finns på www.larouchepac.com