LaRouche: Nu är det LPAC som kommer med världsnyheterna!

Från Chicago till Vita huset, till Brasilien och hela den transatlantiska världen, är världsnyheten idag att från och med den 1 januari 2011 faller president Barack Obamas värld ihop, och hans brittiska herrars värld också. Med vintern för dörren ligger London, Wall Street och råvarubörsen i Chicago inte långt efter.

Den fortsatta, nu skenande hyperinflationskrisen i Brasilien och hela BRIC-området har blivit en direkt verklighet som hotar att få hela världsekonomin på fall, kretsande kring den hyperinflationistiska världskris som bryter ut den 1 januari 2011. Den allt vanligare 12-procentiga räntan är bara början på en blandning av en hyperinflationistisk explosion och ett nära nog fullständigt ekonomiskt sammanbrott, liknande det som hände i Tyskland 1923, som nu hotar att få hela den transatlantiska världen på fall, och snart även andra världsdelar, om inte de drastiska reformer som jag har föreslagit införs mer eller mindre omgående.

Förutsättningarna för en sådan sammanbrottskris kretsande kring effekterna av övergången från 2010 till 2011 är redan uppfyllda; endast en liten fördröjning i det faktiska inträffandet av 1-2 januari 2011 fördröjde effekterna av det nu ackumulerade faktiska konkurstillståndet i viktiga centra i den transatlantiska delen av världssystemet. Därav den dubiösa "mystiken" i budgetårets avslutning den 31 december 2010.

Saken är nämligen den, att åtgärderna som sattes in efter den 1929-liknande börskraschen på Wall Street i oktober 1987, åtgärder som infördes under ledning av den då tillträdande Federal Reserve-chefen Alan Greenspan, satte igång en hyperinflationistisk trend i utgivningen av i princip värdelösa, spekulativa värdepapper. Effekterna av denna Greenspan-politik nådde en kulmen av s.k. "statliga räddningspaket" för både Londons och Wall Streets räkning under perioden efter september 2007. Denna galopperande monetaristiska galenskap har formligen exploderat i Federal Reserves räddningsaktioner för den brittiskskapade Inter Alpha-gruppen sedan installationen i januari 2009 av en psykiskt instabil president Barack Obama, som går i Londons ledband.

I och med att Obama är den han är, så känner man igen skällkon i den roll som den numera f.d. brittiske premiärministern Tony Blair har som mamma, i politiskt och övrigt hänseende, till Blairs faktiska lekboll, den psykiskt störde president Barack Obama.

I centrum för det som håller på att falla ihop står det som infördes som ersättning för Bretton Woods-systemet, från och med ungefär den 15 augusti 1971. Bara USA:s återgång till president Franklin D. Roosevelts seger över John Maynard Keynes, på Bretton Woods-konferensen, skulle kunna hejda ett annalkande sammanbrott av den transatlantiska delen av världen. I nuläget är det bara USA:s omedelbara återinförande av Glass-Steagall-lagen som kan bromsa den hyperinflationistiska urblåsning av hela det transatlantiska området som hotar från och med januari 2011.

I centrum för det överhängande hotet om en sammanbrottskris i det transatlantiska systemet efter den 1 januari står, i första hand, den psykiskt störde presidenten i USA; antingen måste president Obama helt enkelt avgå, av vad som kan tyckas vara hans egen fria vilja, eller avgå av hälsoskäl, enligt fjärde avsnittet i det 25:e tillägget till USA:s federala konstitution. Annars finns inget hopp i sikte för en allmän sammanbrottskris, som sprider sig från den transatlantiska sektorn in i den asiatiska sektorn, under de närmast följande veckorna och månaderna.

Det är anmärkningsvärt att världen just har mottagit det offentliga tillkännagivandet av president Barack Obamas Adolf Hitler-liknande exekutiva order, en order från ingen mindre än presidenten själv, som stadfäster en direkt kopia av Adolf Hitlers T-4-lag om dödspaneler, början till det folkmordsprogram som ansvariga nazidoktorer och andra dömdes till döden för i Nürnbergrättegångarna. President Obama har visserligen dementerat att han har en sådan avsikt; men det faktum att han nu i egen hög person sjösätter sådana åtgärder röjer såväl traditionen från svastikan som det personliga ansvaret för de T-4-liknande folkmordslagarna, vilket gäller både den lögnaktige f.d. brittiske premiärministern Tony Blair och hans faktiska härmapa, den president Barack Obama som i grund och botten bär Adolf Hitlers såväl mustasch som hakkors.

De som har makt att agera för att avvärja dessa två stora hot mot hela mänskligheten, Londons och Wall Streets "räddningspaket"-politik och Obama-kopian av Hitlers T-4-doktrin, är i praktiken medskyldiga till det föreliggande utövandet av brott mot mänskligheten.

Det måste framhållas med skärpa, att de två omständigheter som jag har tagit upp här, världsekonomins överhängande fysiska sammanbrott (först i den transatlantiska regionen, därefter med spridning till Asien och andra områden) och det som erfarenhetsmässigt är ett folkmord i linje med Adolf Hitlers modell, måste stoppas och utrotas.

Enbart det förhållandet att dessa brott mot mänskligheten är uttryck för ett kriminellt uppsåt hos de ansvariga för den politiken erbjuder inget tillräckligt botemedel mot de brott som jag pekat på här, i mitt uttalande så här långt. De tvingande nödvändiga botemedlen mot dessa hot mot mänskligheten måste också tillhandahållas.

Ingen ärlig och fullt normal amerikansk patriot som innehar en hög befattning i någon av delstaterna eller i en federal myndighet kan fortsätta att tveka inför att vidta de tydligt avgränsade åtgärder som behövs för att rädda både USA och andra berörda nationer från det katastrofala tillstånd som Obamas fortsatta innehav av presidentämbetet nu i princip garanterar.

Botemedlet: Ett kreditsystem i USA

USA:s främsta skyldighet, givet det överhängande hotet mot nationernas väl, ligger framför allt i det faktum att det historiska formandet av vår republiks federala konstitution, ända sedan den första Massachusettskolonins ursprungliga frihetsbrev, har gett oss makt att inrätta ett konstitutionsenligt kreditsystem, i stället för de kvarlevor från romarriket och feodalismen som vi ser än idag i synsättet bakom det traditionella utövandet av ett monetaristiskt system, i de flesta europeiska nationer och i det brittiska imperiesystemets forna kolonier i Eurasien och Afrika.

Det enda förutsebara botemedlet mot den fara som hotar både USA och Europa, ligger i de stora reformer som infördes som ett återupplivande av de lagar och andra förfaranden som hänger ihop med ett konstitutionsenligt kreditsystem, och som USA:s konstitutionsenliga ordning alltid har varit beroende av, om och om igen, för att kunna bibehållas på s.k. "lång sikt".

USA:s omedelbara genomförande av de följande åtgärderna skulle ge sådana framtida partners till USA som Europas återuppståndna suveräna nationalstater och de stora nationerna i Asien, Kina och Indien, möjlighet att mer eller mindre direkt "köpa in sig" i de fördelar detta skulle innebära för dem. Om dessa framtida partners ställer upp på USA:s återgång till ett Bretton Woods-liknande system med fasta växelkurser, skulle det ge tillräckligt underlag för att erbjuda samma fördelar till andra nationer, vilka skulle medverka som jämbördiga suveräna partners till den initiativtagande gruppen, bestående av USA:s främsta europeiska och stillahavspartners.

Införandet av ett sådant globalt system med partnerskap mellan suveräna stater skulle kräva inrikespolitiska reformåtgärder i var och en av de suveräna staterna, åtgärder i linje med Glass-Steagall-lagens införande i USA 1933. En sådan reform skulle rensa bort korrupta spekulationsskulder från suveräna staters räkenskaper, och därmed möjliggöra etablerandet av ett globalt kreditsystem med fasta växelkurser mellan parterna i den nya fördragsöverenskommelsen. Sådana nödvändiga reformer har prövats tidigare i olika grader, och är i nuvarande världsläge ett absolut krav.

Dessa reformer skulle, om de sätts in rätt omgående, räcka för att sätta stopp för den globala ekonomiska sammanbrottskrisen, som nu närmar sig sitt terminala stadium. Hur varaktiga reformerna sedan blir kommer att bero på nationernas förmåga att skapa krediter som används för att öka arbetskraftens sysselsättning med att tillämpa kraft med höga energiflödestätheter på former av produktion och sysselsättning som ökar den potentiella arbetskraftens produktivitet och existensmedel i fysikaliska mått mätt.

Reformer i denna absolut oundgängliga riktning som genomförs av samverkande nationer kommer att stryka bort en stor del av världens nominella monetaristiska tillgångar från böckerna, och därmed eliminera det som i realiteten är en enormt omfångsrik samhällsonyttig spekulation samt de finansiella institutioner som är förknippade med bolag som sysslar med sådana finansiella avfallsprodukter. Den moraliska princip som detta uttrycker borde vara uppenbar: Mänskligheten, som mänsklighet, har inget annat val än att göra sig fri från den imperialistiska form av monetarism som har behärskat och fördärvat större delen av människans värld idag.