Monitor och fysisk ekonomi, november 2010: USA-valet: Vad händer med Obama?

Nyhetsbrevet Monitor (ladda ned pdf)

Bilagan Fysisk Ekonomi (ladda ned pdf)

Monitor nov 2010
Innehåll:
1. Ledare: USA-valet: Vad händer med Obama?
2. LaRouche: Obama kan avsättas med hjälp av 25:e författningstillägget
3. Obama om utmätningarna: ”Människorna kommer sist”
4. Utmät det brittiska imperiet med Glass-Steagall, artikel av John Hoefle, Executive Intelligence Review
5. Den svenska Afghanistandebatten: Ett farligt navelskådande! artikel av Hussein Askary
Fysisk ekonomi nov 2010, innehåll:
6. Världsprojekten: Nawapa och dess systrar på alla kontinenter
7. Konferens i Tchad: Schillerinstitutet bryter igenom den gröna ideologin

Ledare: USA-valet: Vad händer med Obama?

I alla medier undrar man vad som händer med USA:s demokratiska parti efter valet. Den enda verkligt relevanta frågan är: Vad händer nu med Obama? I USA är Obamas avsättning från presidentposten med hjälp av det 25:e författningstillägget under övervägande i de högsta kretsarna i det demokratiska partiet, i regeringen och även inne i Vita huset. Obamas fortgående mentala sammanbrott gör att man på allvar överväger att använda den lagenliga möjligheten enligt det 25:e författningstilläggets 4:e stycke att avsätta en president som är fysiskt eller mentalt inkapabel att fullgöra sitt ämbete.

I LPAC-TV den 28 oktober uppmanade Lyndon LaRouche vicepresident Joseph Biden att samla ihop den majoritet av regeringen som krävs för att avsätta Obama och omedelbart sammankalla kongressen för att lagenligt bekräfta beslutet. Det är sista chansen att förhindra ett katastrofalt sammanbrott av USA försörjningsmässigt och ekonomiskt och att förhindra ett sammanbrott av delstaterna, som alla är konkursmässiga och håller på att skära bort myndighetsutövning och annan vital service som amerikanerna behöver för att överleva. "Jag har avlossat mitt sista skott", sa LaRouche. Fler finns inte att ta itu med krisen, sedan alla andra utvägar LaRouche föreslagit stängts av Wall Street, deras brittiska kontrollörer, marionetten Obama och kongressen. Och om USA faller samman så följer resten av världen med.

2007, när depressionen började, hade det varit möjligt att vända hela processen med LaRouches förslag om att lagstiftningsvägen omedelbart stoppa utmätningarna och genomföra en rekonstruktion av bankerna, "Lagen för att rädda hus och hem och bankerna", HBPA. Nu måste HBPA genast införas, tillsammans med banklagen Glass-Steagall, som lägger grunden för ett kreditsystem för att omedelbart sätta Amerika i arbete med projekt som Nawapa. Inget av detta är möjligt med Obama i Vita huset. Det fysiska ekonomiska sammanbrottet går nu så snabbt att 25:e tillägget är den enda möjligheten som nu finns till hands.

Bloggar och debattsidor USA är fulla med kommentarer om Obamas mentala problem och konstiga beteende. Rapporter om detta kommer från kretsen närmast Obama till bloggaren "Ulsterman". Men tydligast förstår man processen om man lyssnar på Lyndon LaRouche själv och hans medarbetare, som satt igång diskussionen om att använda 25:e tillägget för att rädda USA från katastrof. Från att 25:e tillägget varit nästan bortglömt, även i det politiska Washington, har LaRoucherörelsen på bara några veckor drivit fram en diskussion i breda lager i USA och in i de avgörande kretsarna i Vita huset och det demokratiska partiet. Avgörande har varit de modiga och energiska valkampanjer (med nationellt genomslag) som drivits av LaRouchePAC:s tre ungdomskandidater: 1) Kesha Rogers, som fick 32 procent (62.000 röster) i ett kongressvaldistrikt i Texas, trots att den demokratiska partiapparaten motarbetade henne; 2) Rachel Brown, som utmanade bankutskottets mäktige ordförande Barney Frank i Massachusetts och fick 27 procent av rösterna i primärvalet; och 3) Summer Shields som ställde upp i San Francisco mot den mäktiga talmannen i representanthuset Nancy Pelosi.

På lördag den 6 november kl. 18 svensk tid talar Lyndon LaRouche på en direktsänd internetkonferens, som kommer att bli avgörande för om USA ska ta sig i kragen på kanten till avgrunden och återvända till en säker och solid återhämtning enligt Franklin D. Roosevelts modell. Innan USA bestämt vad som ska hända med Obama, går det inte att göra någon meningsfull tolkning av valresultatet.

LaRouche: Obama kan avsättas med hjälp av 25:e författningstillägget

I LPAC-TV den 6 oktober sa Lyndon LaRouche att det 25:e författningstillägget måste tillämpas på president Barack Obama. I detta tillägg till konstitutionen, ett av flera s.k. amendments, regleras den situation där den sittande presidenten på grund av sitt hälsotillstånd (fysiskt eller psykiskt) inte längre kan utöva sitt ämbete. Författningstillägget, som innebär att vicepresidenten träder in i presidentens ställe, tillkom efter mordet på president Kennedy.

De vaga formuleringarna i den ursprungliga författningen var på väg att leda till kriser vid flera tillfällen i amerikansk historia. 1841 avled president William Henry Harrison under sin ämbetsperiod. Hans vicepresident John Tyler trädde in som president, trots att han enligt författningen bara skulle ha fått vara tillförordnad president. När president Woodrow Wilson bröt samman mentalt (omtalat som en hjärnblödning) ett och ett halvt år innan hans period var tillända, tog republikens första dam och några av Vita husets tunga rådgivare över och styrde landet utan att någonsin officiellt medge att presidenten var mentalt frånvarande.

Det 25:e författningstillägget trädde i kraft den 1 februari 1967, efter att ha ratificerats av först kongressen och sedan de nödvändiga 38 delstaterna. Det var på väg att tillämpas två gånger under president Ronald Reagans tid som president. Första gången efter mordförsöket i mars 1981, innan en grupp rådgivare, som samlades vid Reagans sjukdomsbädd efter operationen, hade förvissat sig om att han var mentalt kapabel att fortsätta regera. När Reagan inledde sin andra presidentperiod 1987 fick stabschefen Howard Baker till uppgift att bedöma om han var tillräckligt intellektuellt klar. Efter ett första möte mellan presidenten och hans nya stab, fastslog Baker att Reagan var fullt kapabel att fortsätta som president.

Att Obama lider av samma narcissistiska personlighetsstörning som Adolf Hitler och kejsar Nero är ingen nyhet. Sedan ett par månader är det bekant bland ledande personer i och runt den amerikanska regeringen att Lyndon LaRouche hade rätt även i denna diagnos.

Obama om utmätningarna: "Människorna kommer sist"

"Foreclosuregate" kallas den eskalerande krisen och skandalen kring de amerikanska bolånen. Miljontals familjer som inte kunnat betala ständigt stigande räntor på sina bolån har blivit vräkta från sina hem och samma öde väntar ytterligare miljoner amerikaner. Men eftersom bolånen gjorts om till s.k. strukturerade produkter som bankerna sålt vidare på den globala finansmarknaden, kan ingen veta säkert vem som faktiskt äger huset när familjen som bott i det inte kan betala lånen och fastigheten går till utmätning.

På grund av dessa juridiska oklarheter har flera amerikanska storbanker med Bank of America i spetsen beslutat att ställa in alla utmätningsprocesser som man är indragna i. Men Obama-administrationen har uttalat sig starkt för att utmätningarna måste fortsätta, oavsett hur olagliga de är och oavsett hur hårt människor blir drabbade. Det är tydligen viktigare att hålla liv i den olagliga och bankrutta bolånebaserade derivatbubblan, än att människor ska kunna bo kvar i sina hus.

Obamas rådgivare David Axelrod, chefen för Federal Housing Administration David Stevens och bostadsministern Shaun Donovan var snabba med att offentligt varna bankerna för att ta efter Bank of Americas exempel. Donovan sa den 11 oktober: "Om vi inte har stött på problem i en banks processande så anser vi inte att vi ska införa ett stopp eftersom det kan skada marknaden och skada enskilda köpare." Till och med finansministern Timothy Geithner måste göra klart i en TV-intervju att "ett landsomfattande utmätningsstopp skulle vara väldigt skadligt".

New York Times konstaterade den 11 oktober att Vita huset försöker säga att ett stopp för utmätningarna "bara kommer att skjuta upp de oundvikliga och nödvändiga åtgärderna för att tvinga bort många amerikaner från hus som de inte har råd med". Obama har själv gett uttryck för samma sadistiska schumpeterska "kreativa förstörelse". Så sent som den 28 september sa han: "Ärligt talat finns det faktiskt folk som har köpt mer hus än de har råd med, och det skulle vara bättre för dem att hyra, eller så kommer de att få göra anpassningar ifråga om sin bostad."

Om Lyndon LaRouches lösning hade genomförts när bolånekrisen startade 2007, hade miljontals amerikaner sluppit lämna sina hem och hundratals lokala banker inte blivit uppätna av hajarna på Wall Street. Hösten 2007, när LaRouche såg hur den s.k. bolånekrisen skulle slå mot vanliga amerikaners boende, föreslog han en lag för att Rädda hus och hem - och bankerna (HBPA), för att förhindra vräkningar, under parollen: "Människorna först!", samtidigt som samhällsnyttig bankverksamhet skulle skyddas med en Glass-Steagall-lag.

Den 9 oktober i år sa Lyndon LaRouche med anledning av Bank of Americas beslut att ställa in vräkningarna, att banken hade osäkrat handgranaten. Hela berget av värdelösa amerikanska bolånepapper utspridda över hela världen måste nu även officiellt nedvärderas och erkännas som kreditförluster i banker, finansbolag och fonder. Hittills har de pågående rättsprocesserna varit fikonlövet för att kunna hävda att dessa bolånepapper fortfarande har ett värde och inte behöver nedskrivas. Nu blir det slut på det och därmed måste plötsligt tusentals miljarder dollar i kreditförluster börja redovisas i bankernas och fondernas resultaträkningar.

I stället för att använda LaRouches föreslagna HBPA- och Glass-Steagall-lagstiftning och skydda bolåntagarna och den reala ekonomin från smällen från handgranaten, låter Obama-administrationen centralbanken Federal Reserve skapa en jättelik kudde för att skjuta upp explosionen. Dagen efter kongressvalet, den 3 november, meddelade Federal Reserve att man kommer att stödköpa statsobligationer från bankerna så att de med hjälp av denna jättelika likviditetsinjektion ska klara den nya explosiva fasen i bolånekrisen. Man sätter igång en jättelik sedeltryckning som hotar att totalt sänka dollarn i hyperinflation och massflykt.

Obamas politik att sätta människorna sist, att förstöra den egna valutan och kasta in befolkningen i en total försörjningskris borde vara den slutliga anledningen för det amerikanska folket och dess valda representanter att omedelbart lagenligt avsätta honom enligt det 25:e författningstillägget.

Utmät det brittiska imperiet med Glass-Steagall
av John Hoefle, Executive Intelligence Review

Orsaken till finanskrisen - från den s.k. "bolånekrisen" till "utmätningskrisen" och allting däremellan - är en derivatmarknad som har förvandlat det internationella finanssystemet till ett gigantiskt, och fullständigt bankrutt kasino. Nu går den amerikanska centralbanken in och försöker rädda detta kasino genom att kasta in ännu mera pengar. Detta är dömt att misslyckas och kommer att ta kål på oss alla.

Det enda effektiva sättet att handskas med den amerikanska "utmätningskrisen" är att genast återinföra Glass-Steagall-lagen och sätta stopp för alla utmätningar av folks hem.

Citattecknen runt "utmätningskrisen" är för att markera att det visserligen är en utmätningskris i USA, men hela utmätningshärvan beror egentligen på att bolånemarknaden gjorts till en lekstuga för den globala derivatmarknaden. När en amerikansk familj tog ett banklån för att köpa ett hus, så användes detta lån som bas för att skapa bolånebaserade värdepapper, ovanpå vilka sedan hopades CDOs, swappar och allsköns andra galna finansprodukter.

När det här spelet flög i luften 2007 ville bankerna kalla det för en "bolånekris", orsakad av husköpare utan betalningsförmåga som hade satt bankerna på pottan. När derivatmarknaden sedan torkade ut talade man om ett "kreditstopp", utlöst av placerare som gripits av oförklarlig panik. Nu, när det ekonomiska sammanbrottet har gått längre och fler och fler amerikaner inte kan betala sina bolån, säger man att denna derivatkris är en "utmätningskris", orsakad av snyltgäster till husägare och lägre banktjänstemän som inte kunde fylla i papperna rätt.

Bankernas linje är tydlig: Det är ni vanliga människor som har ställt till det, och det är vi på bankerna som är de verkliga offren! Ni måste ta ansvar för vad ni har gjort!

Och detta kommer från samma parasiter som har tagit emot - och fortsätter att ta emot - tusentals miljarder dollar i form av olika räddningspaket, stimulanser och garantier från den amerikanska staten och centralbanken. Parasiternas institutioner skulle över huvud taget inte existera om det inte var för det största rånet av skattemedel i historien. Till råga på allt vill de ta ifrån folk husen de bor i. Det är inte bara skamligt, det är sjukt kriminellt.

Avsiktlig svindel

Svindeln - för det är en avsiktlig, kalkylerad svindel i varje steg - kommer från den högsta toppen, det brittiska imperiet och dess Inter-Alpha-grupp av banker. För att hålla i gång sitt globala derivatkasino tog imperiet sikte på den amerikanska bolånemarknaden. Med hjälp av bolånen kunde man skapa en ny sorts derivat, sälja derivaten till idioterna och plöja ner en del av förtjänsten i nya bolån. På så vis fick man en självgående spiral som pressade upp huspriserna och försäljningen, skapade ständigt flera bolån och, därmed, en ständigt ökande volym derivat. Det var en klassisk, medvetet skapad hysteri, ett pyramidspel som verkade vara rena rama sedelpressen - om man inte tittade så noga.

För att hålla spelet i gång bröt bankerna systematiskt mot fastighets-, skatte- och finanslagstiftningen. De var som narkomaner - beredda att göra vad som helst för nästa fix. Men de var inte ensamma. Många vanliga människor, i USA och många andra länder runt om i världen, trillade också dit - lockade av lättheten att få låna, illusionen att huspriserna alltid skulle fortsätta stiga. Man kunde inte skilja på skulder och tillgångar, och festandet bara fortsatte.

Vi gick på ett av imperiets äldsta trick, njutning-smärta-leken. Så länge vi trodde att vi tjänade pengar var vi nöjda och glada. Vi såg inte hur allting runt omkring oss rasade ihop, det accelererande förfallet, de uppenbara tecknen på att vi lurade oss själva. Vi tjänade pengar, och det kändes så bra.

Plötsligt kraschade det, och vi också. Bankerna snodde åt sig vår statliga plånbok och började stjäla, samtidigt som man sa att det var för vårt eget bästa. Smärtfasen hade börjat.

Det som vi gjorde, på de brittiska spelledarnas befallning, var att gå med på att begå nationellt självmord, först genom att slå sönder vår industriella ekonomi för en finansbubblas skull, och sedan köra resten i konkurs med hjälp av räddningspaketen.

Svindeln ligger inte bara i detaljerna i utmätningsprocesserna, utan i själva derivatbegreppet, och föreställningen att derivaten har ett värde. Derivaten var en svindel från första början, ett sätt att skapa illusionen att någonting kan komma ur ingenting. Dessa "värdepapper" var en ren fiktion, "värdesäkrade" bara till namnet, i tillgångar som inte fanns.

Stoppa utmätningarna!

Efter att ha slagit sönder våra ekonomier och plundrat våra statskassor kräver dessa parasiter nu att få ta över husen där de som inte kan betala bor. Våra derivat ger oss den rätten, hävdar de, så var så goda och betala eller flytta ut. Att de bryter mot lagen och struntar fullständigt i sina egna avtalsenliga skyldigheter har ingen betydelse. Det enda som räknas är våra skyldigheter mot dem.

De har ingen rätt att mäta ut folks hem! Ta ett steg tillbaka från alla lumpna detaljer, och betrakta den större bilden. Inter-Alpha-gruppens derivatbubbla är en kriminell konspiration med målet att slå sönder USA och hela nationalstatssystemet, så att det brittiska imperiet kan ta över världen igen. Det är en medveten attack på civilisationens infrastruktur, med målet att minska antalet människor i världen.

Vi är under attack från imperiet och dess företrädare, och det är vår skyldighet att slå tillbaka.

Kontrollmekanismen - med vars hjälp njutning och smärta fördelas - är pengar. Pengarna används för att styra regeringen, massmedierna och näringslivet. Och pengarna kontrolleras av det brittiska imperiet - inklusive dess filial på Wall Street. Om det ska bli någon ändring måste detta brytas upp, och det brittiska imperiet besegras.

Ett sådant krig går inte att utkämpa med militära medel, eftersom imperiet inte är någon nation - det är ett urgammalt penning­system som härskar över nationer. Det har sitt maktcentrum i Venedig, sitt operationella högkvarter i Londons City, och sina tentakler spridda över hela världen. Dess makt ligger i dess förmåga att kontrollera tillgången och priset på pengar runt om i världen, för att belöna eller bestraffa länder och folk, som om vi var hundar som tigger om godis.

Man angriper detta imperium genom att hävda nationens suveräna bestämmanderätt över ekonomin, i överensstämmelse med den amerikanska författningen. Slå hål på denna makt och imperiet kommer att kollapsa, och göra oss fria att börja bygga nationen igen och lyfta världen ur den mörka tid som nu håller på att breda ut sig. Det första steget är Glass-Steagall. Det brittiska imperiet har all anledning att frukta det, och oss.

Den svenska Afghanistandebatten: Ett farligt navelskådande!

av Hussein Askary

En massiv propaganda pågår i Sverige för att skapa stöd för fortsatt svenskt engagemang i kriget i Afghanistan, som nu går in på sitt tionde år. Krigspropagandan bedrivs av regeringen, försvarsmakten och mediemegafonerna. Men både propagandan och den omfattande debatten för och emot måste betraktas som ett farligt navelskådande, och en storm i en vattenglas. Anledningen är att både anhängarna och motståndarna till det militära engagemanget utgår ifrån att Sverige är en central spelare i världspolitiken, och inte tar hänsyn till de faktorer som faktiskt styr situationen i Afghanistan.

Fakta:

• Kriget i Afghanistan startades inte av Sverige, inte av Nato, inte ens av USA, utan av det brittiska imperiet med hjälp av sådana amerikanska marionetter som George Bush, Dick Cheney och nu Barack Obama. Al-Qaida och talibanerna skapades som ett brittisk-saudiskt "joint venture" i världsgeopolitiken för att härska genom att söndra i Eurasien. Amerikanska regeringar och CIA har varit medspelare i detta smutsiga brittiska spel. Målet är att destabilisera länder i området och förhindra ett amerikanskt samarbete med i första hand Kina, Indien och Ryssland, och i andra hand med Pakistan och Iran.

• Den centrala roll som Afghanistan spelar idag är som världens absolut största opium- och heroinproducent. Under brittiskt överinseende producerar Helmandprovinsen drygt 80 procent av världens opium och har den största koncentrationen av heroinlaboratorier. Drogerna smörjer inte bara finans- och bankmaskineriet i London och dess lilla skyddsling i Dubai, de är också den största inkomstkällan för alla terrornätverk i Mellanöstern och Kaukasus, och för den organiserade brottsligheten i Ryssland och resten av Europa. Varje år dör tiotusentals européer och mellanösternbor som följd av missbruk, terrordöd eller brottslighet. Inget av detta är den svenska styrkan i Afghanistan eller det brittisk-amerikanskt ledda Nato intresserad att ta itu med. Rysslands och Irans böner (de för opiumkriget mest utsatta nationerna) om hjälp med att stoppa Afghanistans produktion av opium och heroin möts av en mur av tystnad i London och Washington.

• Den svenska och internationella insatsen i Afghanistan behandlar inte centralregeringen i Kabul under president Karzai som en självständig och suverän regering (eller Afghanistan som en suverän nation). Samtidigt kan man inte vara utan den om man någon gång skall kunna överföra kontrollen över de militära, polisiära och administrativa uppgifterna till afghanerna. Så länge det geopolitiska dubbelspelet fortsätter är ingen förstärkning av den afghanska regeringen möjlig. Ironiskt nog förhandlar britterna och saudierna "för amerikanernas och Karzai-regeringens räkning" med sin egen skapelse talibanerna om att återge dem en del av makten över landet - samma talibaner som har dödat västerländska soldater och civila afghaner, och förtrycker kvinnor och flickor.

I och med att det handlar om ett stormaktsspel och man är helt okunnig om avsikterna, agerar svenskarna som om insatsen i Afghanistan handlar om ett tröstlöst hjälparbete i ett gigantiskt flyktingläger. Både de som är för och de som är mot insatsen (inklusive Svenska Afghanistankommittén och opinionsbildare som Pierre Schori) tror att man kan hjälpa afghanska "kvinnor och flickor" som om de levde i en separat och isolerad del av Afghanistan och utan att behöva ta hänsyn till de ovannämnda stormaktsfaktorerna. Sveriges försvarsmakt, regering, partier och mediedebattörer lever i en farlig fantasivärld. Det är en värld som inte bestäms av en finansiell och ekonomisk sammanbrottskris som har gjort både det brittiska finansimperiet, Obamas USA och EU bankrutta, och samtidigt farliga. Tendensen att införa fascistiska åtstramningsmetoder och en polisstatsliknande kontroll av en upprörd medborgarkår är alltför uppenbar i dagens Europa och USA.

LaRoucherörelsen har en lösning för Afghanistankrisen. Den isolerar inte Afghanistanfrågan, utan tar med hela den globalstrategiska situationen och utgår från en vetenskapligt grundad syn på människor, nationalstater och historia. Lösningen måste börja med att vi drar igång Lyndon LaRouches plan för konkurssanering av världens finanssystem i en preliminär överenskommelse mellan USA, Kina, Ryssland och Indien. Det lägger grunden för ett nytt kreditsystem som gör det möjligt att återuppbygga världsekonomin med en satsning på den globala infrastrukturbron. Där­ifrån kan vi bygga ut samarbetet till att omfatta andra självständiga suveräna nationer i regionen (inte Nato, inte FN eller något annat övernationellt organ) för att sätta igång och göra följande:

1. Utrota opiumodlingen och heroinproduktionen i Afghani­stan och stoppa smugglingen i samarbete med grannländerna och Ryssland.

2. Hjälpa de afghanska bönderna med ett nytt jordbruksutvecklingsprogram som inkluderar nya vattenprojekt, transportmöjligheter, maskiner, utsäden, handelsgödsel osv.

3. Stärka centralregeringen i Kabul med stöd från länderna i regionen i arbetet med att bygga en stabil försvarsmakt och poliskår. Detta understöds med infrastruktur-, gruv- och industriprojekt, för att möjliggöra för nationen Afghanistan att långsiktigt stå på egna ben. Kina, Ryssland, Indien och Iran bjuds in att hjälpa till att bygga dessa projekt. EU och USA har inte längre monopol på utveckling i världen!

För att kunna lösa ett problem måste man först förstå vad det är. För att hitta en lösning måste man förstå vad människan, nationen (till skillnad från ett imperium) och universum är!

Fysisk ekonomi nov 2010, Innehåll:

Världsprojekten: Nawapa och dess systrar

Filmerna om Nawapa och dess systrar på alla de stora kontinenterna finns nu tillgängliga på LaRoucherörelsens hemsidor. De gigantiska infrastrukturprojekten skapar tillsammans en ny plattform för utveckling av den fysiska ekonomin och biosfären på hela planeten och ända ut i universum. Nawapaprojektet uttrycker, om man förstår det korrekt, människans vilja att ta ansvar för allt liv på jorden och är en försmak av framtiden, när människan genom medvetet skapade förhållanden utvidgar livet till andra delar av solsystemet och längre bort, en framtid som enbart kan hjälpas fram av människan. Detta förhållande mellan människa och natur var något som Vernadskij kallade noosfären.

Nawapa-projektet, som LaRouchePAC i USA har aktualiserat, är så stort att det kommer att dra igång en hel serie stora projekt på alla kontinenter. Namnet står för Nordamerikanska vatten- och kraftalliansen och handlar om att lyfta hela västra delen av Nordamerika till en ny "plattform" för den fysiska ekonomins och biosfärens utveckling genom att vända floder i Alaska och Kanada och leda vattnet ner till både det torkdrabbade västra USA och norra Mexico.

Nawapa innebör en möjlighet för miljoner arbetslösa att bygga en framtid för sig själva och generationer framåt. LaRouches ungdomsrörelses filmer sätter in hela projektet i perspektivet av människans roll att höja biosfärens produktivitet, att skapa förbättrade regionala klimat och med hjälp av projektet skapa en helt ny geometri för ekonomin. Allt detta är viktiga kunskaper och förutsättningar för att människor också skall kunna skapa en fruktbar biosfär på månen och Mars.

Utvecklingen av Arktis

Nawapa-projektet innebär också utveckling och nya förbindelser genom Kanada och Alaska ända upp till Berings sund, vilket öppnar för att bygga järnvägarna dit också genom Sibirien. På detta sätt måste Nawapa ses som en ny plattform för utvecklingen av Arktis.

Utvecklingen av Arktis öppnar enorma råvarutillgångar, men också möjligheter att förstå naturvetenskapliga processer, som kommer att skapa en bättre förståelse för livets utveckling på jorden och i universum. Eftersom de nordiska länderna och Murmanskområdet pga Golfströmmen är den enda delen av Arktis som hittills har en mer omfattande bosättning, kan detta få en genomgripande betydelse för framtiden i Norden. En av videofilmerna från LaRouches ungdomsrörelse presenterar dessa spännande utvecklingsmöjligheter genom omläggningen av den amerikanska och anslutande nationers ekonomiska politik.

Danska Schillerinstitutet har kompletterat videon om Arktis med danskt tal och en introduktion av ordföranden Tom Gillesberg. Med Grönland är Danmark en viktig arktisk nation med stora möjligheter för grönländarna att hamna i centrum för världens vetenskapliga och teknologiska utveckling. På danska heter videon:
Grønland og udviklingen af Arktis, opdateret version

Bryggan över Darien

Nawapaprojektet innebär att världslandbron äntligen kan byggas. Drömmen om att förbinda alla världens kontinenter med järnväg har funnits ända sedan 1800-talet, då man började bygga de transkontinentala järnvägarna i USA .Beringssundsförbinelsen kommer att knyta samman Nordamerika med Eurasiens landbroar, men på Panamanäset är det stopp. Där finns Darienregionen, genom vilken inga vägar eller järnvägar går. Det innebär att även om Nordamerika ansluts till Eurasien, så är hela Sydamerika isolerat om inte bryggan över Darien byggs. Området ligger på gränsen mellan Panama och Colombia och de stora sumpmarkerna innebär avsevärda, men absolut inte oöverstigliga problem.

LaRouches ungdomsrörelse har ägnat en speciell film åt att mänskligheten skall ta sig an detta problem. Filmen "Bryggan över Darien" visar hur världslandbron kan fullföljas genom byggandet av den transamerikanska motorvägen och ett nätverk av höghastighetsjärnvägar genom hela den sydamerikanska kontinenten. Detta kommer att skapa en helt ny plattform för utveckling av den fysiska ekonomin och biosfären i Sydamerika.

Infrastrukturen för Nawapa

För att realisera Nawapaprojektet behövs enorma mängder material och maskiner. Människor behöver arbeta och bo i nya regioner. Det behövs elektrisk kraft och kommunikationer. En rad ingenjörer har tagit sig an uppgiften att börja planera hur allt detta skall kunna genomföras. LaRouches ungdomsrörelse har gjort en speciell film om vilken ny infrastruktur som måste byggas redan innan de direkta vatten- och kraftprojekten kan inledas. Det handlar framför allt om vilka nya järnvägar och städer som måste byggas i de delar av USA och Kanada som berörs.

Denna film har sedan följts upp av flera filmer där ingenjörer diskuterar eller i intervjuer berättar utifrån sina erfarenheter om sin syn på hur Nawapa måste genomföras.

De eurasiska landbroarna

Från den europeiska delen av LaRoucherörelsen har ungdomsrörelsen också gjort en film om världsprojekten: De eurasiska landbroarna. Där beskrivs historien bakom de projekt som idag byggs i Eurasien. Om hur Helga Zepp-LaRouche, direkt efter murens fall, tog initiativ till att integrera Europa genom ett infrastrukturnätverk kallat Den europeiska triangeln, och hur sedan detta nätverk kom att omfatta hela den eurasiska kontineten under det namn kineserna gav det: De eurasiska landbroarna. Det är dessa landbroar som nu byggs i Asien, men inte i Europa.

En speciell film ägnas åt länken till Norden från kontinenten, nämligen Fehmarnbron, som nu igen hotas av inskränkta ekonomer och miljöaktivister. Denna film finns nu även på engelska på larouche.se. Tom Gillesberg förklarar där betydelsen av denna bro som en del av Världslandbron - ett perspektiv som är nödvändigt för att förstå vikten av att denna förbindelse mellan Danmark och Tyskland byggs. Precis som med en kropp kan man inte ta bort en del och tro att helheten skall fungera.

Nawapas asiatiska och afrikanska systrar: Aralsjön och Tchadsjön

I förra numret av Monitor presenterades de filmer som tog upp de stora projekten för att utveckla det inre av Asien och Afrika. Centralasiens Aralsjö håller på att försvinna. För att hindra det finns det sedan länge planerade projektet att vända Sibiriens floder söderut och leda vattnet till Aralsjön. Filmen går med hjälp av Google-tekniken igenom huvudstrukturen för detta projekt, som genom Nawapadiskussion också står på dagordningen igen.

Avgörande för Afrikas utveckling är att återuppliva Tchadsjön, som även den är på väg att försvinna. Projektet för att göra detta är det s.k. Transaquaprojektet, som i en självflytande kanal leder vatten från Kongoflodens övre tillflöden runt vattendelaren och över till floden som rinner ned i Tchadsjön. Detta projekt kommer att vara en spjutspets, tillsammans med järnvägsbygget från Port Sudan till Dakar, för att åter göra Sahara grönt.

Alla dessa filmer kan nås via länkarna och nyhetsnotiserna på LaRoucherörelsens svenska hemsida www.larouche.se Studera dessa filmer du också och börja delta i bygget av framtiden!

Konferens i Tchad: Schillerinstitutet bryter igenom den gröna ideologin

I Tchad, ett av världens fattigaste länder, härjat av krig och brist på mat, hölls i slutet av oktober "8:e världsforumet för hållbar utveckling" i Ndjamena. Arrangörer var den franska regeringen - via tankesmedjan Passages-Adaptes - och regeringen i Tchad. Flera tusen personer från Afrika, Europa och Mellanöstern deltog. Bland de europeiska pseudo-vetenskapsmännen var den fascistiska gröna ideologin massivt representerad från första början. De styrde debatten mot alla stora infrastrukturprojekt, vilka påstods vara för dyra och skada "arternas mångfald". Av dessa ideologiska skäl kunde man inte heller stödja projektet att fylla på Tchadsjön igen genom att leda Oubangui, en biflod till Kongofloden, i en ny fåra. Professor Roland Pourtier tyckte till och med att malthusianismen inte borde vara tabubelagd längre!

Som tur var hade det tyska Schillerinstitutets viceordförande Portia Tarumbwa-Strid bjudits in för att hålla ett föredrag i konferensens naturvetenskapliga del. Hon beskrev det världsstrategiska läget mot bakgrund av det finansiella systemsammanbrottet, bl.a. den tilltagande spekulationen med livsmedel som ett resultat av politiken att rädda bankerna till varje pris. Sedan gick hon in på det realekonomiska perspektivet för Afrika de kommande 50-100 åren, med Transaquaprojektet, ett magnettågnät tvärs över kontinenten och fjärde generationens kärnreaktorer i s.k. nuplexstäder.

Nivån hon rörde sig på låg så högt över de andra inläggen att de flesta andra föredragshållarna tappade hakan. Men de afrikanska och arabiska representanterna reagerade entusiastiskt och plockade ivrigt med sig den franskspråkiga dossiern "Afrika - Tiden är mogen för stora projekt" och en dvd på engelska, franska och arabiska.

I den politiska delen av konferensen den tredje dagen deltog statscheferna i Senegal, Nigeria, Centralafrikanska republiken, Libyen och Tchad. Andra afrikanska länder hade också skickat höga dignitärer. På presskonferensen lade Sebastien Perimony, representant för Jacques Cheminades franska presidentvalskampanj 2012, verkligheten på bordet igen. Han ställde en fråga om det internationella finanssystemets bankrutta tillstånd. Han pekade på det paradoxala i att dessa regeringar aldrig har några pengar till utvecklingsprojekt, men att andra länders bankrutta banker samtidigt får miljardtals dollar. Perimony frågade Tchads president Deby hur han ställde sig till Schillerinstitutets förslag om att utveckla den reala ekonomin med hjälp av Transaquaprojektet. Deby berörde inte krisen direkt i sitt tal, men han talade mycket vackert om de framtida generationerna. Senegals president Wade svarade på samma fråga att han i samband med bolånekrisen hade skrivit i Financial Times att bankräddningspolitiken var fel väg att gå.

Tanken på att omvandla biosfären mottogs mycket positivt av många seriösa konferensdeltagare. Det framkom i samtal som fördes under konferensens gång att amerikanerna och fransmännen väl kände till LaRoucherörelsen, Glass-Steagall-mobiliseringen och Jacques Cheminade. Tyskarna var helt emot alla stora projekt och förnekade till och med att det är en matkris i Niger och Tchad.

---