Beväpnade med LaRouches knivskarpa analys kunde en grupp ungdomar avslöja den amerikanska krigsfraktionens lögner.

Mötet på UCLA-universitetet i Los Angeles den 2 maj 2003 var tänkt att bli avstampen för att sälja idén om "permanent krig" på de amerikanska universiteten. Som arrangör stod "Amerikaner för seger över terrorismen". Mötet var annonserat som "A Pro-Liberation Teach-In on Regime Change in Iraq and Beyond". Talarna var inga mindre än Paul Bremer från det amerikanska utrikesdepartementet, numera amerikansk ståthållare i Irak, William Bennett, som var utbildningsminister under Reagan, och James Woolsey, CIA-chef under Clinton.

Lustigt nog var dessa "chickenhawks" mer villiga att basunera ut sin perversa politik för ett nytt världskrig, än att erkänna att de är anhängare av den fascistiska Leo Strauss-kulten, som anger tonen i Washington.

Mest frispråkig var Woolsey, som nu sitter med i Rumsfelds försvarspolitiska råd i Pentagon. Han sa:

- Personligen gillar jag inte alls det här talet om ett "krig mot terrorismen". Jag föredrar min vän Elliot Cohens ordval, att det som vi inleder nu är det fjärde världskriget - det tredje var det kalla kriget. Det här kriget, det fjärde världskriget, kommer att hålla på längre än både det första och det andra världskriget.

Det var alldeles tyst i salen. Woolsey fortsatte:

- Vilka slåss vi mot? Vi har tre fiender. Den första är shiamuslimerna, som är förbundna med Hizbollah, och som vi har slagits mot i 25 år. Den andra är det fascistiska Baathpartiet, som vi har legat i krig med i tolv år. Den tredje är muslimerna som maskerar sig som sunniter, som vi har legat i krig med sedan 1990-talet.

- Och om shiamuslimerna i Iran har en enda hjärncell i behåll så begriper de att de har förlorat kvinnorna, studenterna och till och med en del ayatollor. De borde känna sig som i Kreml 1988.

Woolsey gick ännu längre:

- När vi nu kommer i gång med att sprida demokratin är det många som kommer att bli nervösa. Mubarak och saudierna säger redan: "Ni amerikaner gör oss nervösa med ert Irakkrig och era föreläsningar." Vilket svar ska vi ge dem? Vi ska svara: Bra! Vi vill att ni ska vara nervösa. Vårt land är på marsch, och vi står på samma sida som dem som ni är mest rädda för - ert eget folk.

Sanningsbrigad

När ordet lämnades fritt ingrep "sanningsbrigaden" från LaRouches ungdomsrörelse. Redan den första frågan till Bennett var en fullträff. Bennett uppmanades att förklara hur han ställer sig till den pro-nazistiske Leo Strauss. Bennett var irriterad, och sa att han aldrig hade läst något av Strauss.

Nästa frågeställare hakade på:

- Jag är chockad över att ni förnekar att ni är straussian. Jag har en utskrift av en debatt där ni försvarar Strauss' idéer. Wolfowitz, Perle och Rumsfeld är också straussianer. Leo Strauss var elev till nazisterna Martin Heidegger och Carl Schmitt, som i stället för det sokratiska rättevisebegreppet hävdade Trasymakos idé att den mäktige bestämmer vad som är rätt. Hur kan ni liera er med dem som försvarar den starkes rätt, som Trasymakos, och samtidigt påstå att ni försvarar Oavhängighetsförklaringen, som bygger på det sokratiska rättvisebegreppet?

I det prekära läget vände sig Bennett till mötesordföranden:

- Kanske kan verkställande direktören för vårt projekt här hjälpa dig.

Mötesordföranden lutade sig fram mot mikrofonen, och utbrast:

- Jag studerade för en av Strauss' ledande studenter, och det skäms jag inte för att erkänna.

Aha! Direktören för "Amerikaner för seger över terrorismen" erkände alltså att han är straussian, medan de inbjudna talarna påstod att de aldrig hört talas om Strauss! När mötet var avslutat kom det fram mer. En av LaRouche-aktivisterna sa till Woolsey inför rullande TV-kameror:

- Mr Woolsey, jag är med i LaRouches ungdomsrörelse. LaRouche kommer att bli USA:s nästa president och han kommer att kasta ut alla krigshökar från regeringen!

Woolsey svarade:

- LaRouche är oppositionen.

Då gick Bennett förbi, förvirrad och röd i ansiktet. LaRouche-aktivisten ropade till honom:

- Varför förnekar ni att ni är anhängare av Leo Strauss?

Bennett svarade:

- Några av mina bästa vänner är straussianer!

Sensmoralen: De här människorna är nollor, och de kan avslöjas. Varför skulle man inte kunna stoppa dem?

(Ny Solidaritet, juni 2003)