LaRouche svarar på fråga om "Bad Bank" och nationalbank

Detta är ett svar på en fråga som Lyndon LaRouche fick om, ifall inte det amerikanska centralbanksystemet redan är en s.k. "Bad Bank".1

Fråga: Representerar inte det amerikanska centralbankssystemet en "Bad Bank". Och skulle inte den enda nödvändigheten vara en "Nationell bank för infrastruktur"?2

Lyndon LaRouche: Allt som krävs är en återanpassning till Alexander Hamiltons geniala idé med etableringen av en nationalbank, vilken hantverket bakom vår federala konstitution de facto var beroende av.

Det speciella problemet, vilket skapades av de fanatiker som stödde Hank Paulsons galenskap, är att den "bail out"3 och s.k. "stimulanspaket", har förstört USA:s ekonomi till ett totalt hopplöst stadium, såvida vi inte skakar av oss dessa svindlerier från vår ekonomi genom att genomföra följande steg:

1.) Ta alla de banker som tidigare har auktoriserats på federal och delstatsnivå under Glass-Steagall4 igenom ett federalt konkursförfarande.

2.) Återinför Glass-Steagall genom att frysa alla konton som inte klarar testet av den nu återupprättade f.d. Glass-Steagall-lagen, och återställ på så sätt de drabbade bankerna tillbaka till att vara banker auktoriserade på nationell eller delstatsnivå (enligt vad som föreskrivs i Glass-Steagall).

3.) Som en konsekvens av bedrägerierna utförda av Senator Dodd, delstatsrepresentanten Barney Frank, Paulson m.fl., så kommer även de grundstenar som man lyckas rädda, av vad som redan, tidigare, varit auktoriserade banker, befinna sig i ett tillstånd av överbelåning, även med hänseende till vad som kännetecknas i Glass-Steagall. Detta underskott, som nu täcks av statliga "bail-out"-fonder, måste också räknas in i den överbelåning hos de banker som reformen gäller.

4.) Täckningen av denna överbelåning, så som den definieras genom de angivna procedurer som jag har beskrivit ovan, är nu en skuld som dessa banker har till regeringen, på de konton som finns i den delen som räddas i de tidigare auktoriserade bankerna. Den skulden som dessa banker har till regeringen kommer att behandlas som statliga tillgångar av regeringen. Dessa tillgångar kommer att tillhöra en återupprättad (hamiltonsk) nationalbank, vilken inlemmar det nyligen bankrutta centralbankssystemet som reformerats på liknande sätt.

5.) Detta är en återspegling av Alexander Hamiltons lösning som möjliggjorde att den amerikanska konstitutionen blev verklighet, vilket gjorde vårt land till en sann konstitutionell republik. Det finns inte mycket annat än detta som bättre kan symbolisera nödvändigheten av vår ursprungliga konstitution.

6.) Av de anledningar som implicerats i de tidigare fem stegen, är återskapandet av en amerikansk nationalbank den enda möjliga vägen ut ur vad som annars skulle bli en fortsättning på den nuvarande, kraftigt stigande hyperinflationen, vilken gör USA bankrutt. Denna lanserades gemensamt, av vad som kan klassas som, i det här hänseendet, farliga galningar, så som den förre ordföranden för Federal Reserve, Alan Greenspan, administrationen under George W Bush, George Shultz' medbrottsling Felix Rohatyn och senator Chris Dodd, den sluge galningen och medlemmen av representanthuset från Massachusetts, Barney Frank, och Hank Paulsons och Ben Bernankes pack med diverse medbrottslingar.

Detta är huvudpunkterna i mitt svar till din fråga.

  1. I korthet innebär detta att skattebetalarna tar över bankernas skulder och placerar dem i en "ryggsäck", eller som det internationellt kallas, en "Bad Bank". --övers. anm.
  2. Barack Obama har i sin budget för 2010 avsatt 25 miljarder dollar för att upprätta en "National Infrastructure Bank", som ska fungera som en samordnare för olika projekt. Detta föreslogs redan 2007 av Christopher Dodd och Chuck Hagel. --övers. anm.
  3. En "Bail out" är med andra ord en injektion av likvida medel, som i det här fallet sköts av staten, vilken i sin tur kräver ett visst mått av ägande inom det som injiceras, såsom företag eller banker. --övers. anm.
  4. I korthet innebar Glass-Steagall att när lagen infördes 1933 så kunde inga kommersiella banker vara både investeringsbanker och kommersiella banker samtidigt. De kunde alltså bara ha den ena eller andra funktionen. Detta satte stopp för bankernas strategi under 20- och tidiga 30-talet att rädda sig själva på sina kunders och allmänhetens bekostnad. För en djupare historisk genomgång, läs Richard Freemans artikel här. --övers. anm.