LaRouche om rymdsatsningen: Sätt i gång nu och förbered resan till Mars

I sin webcast den 1 augusti efterlyste Lyndon LaRouche en 50-årig satsning på en bemannad rymdfärd till planeten Mars. Vid en lunch med diplomater i Washington den 19 augusti ombads han utveckla sina tankar kring detta närmare. Han sa:

För det första måste vi omskola folk i ekonomi för de flesta av våra ekonomer förstår sig inte på hur man sköter en ekonomi. Jag har några goda vänner som är ekonomer, fast de är inte av den där hemska Wall Street-sorten.

Men problemet är att folk inte förstår vad rymdsatsningen handlar om.

Det finns ett långsiktigt mänskligt motiv till rymdsatsningen. Det första är att det helt enkelt är nödvändigt att göra det. Vi kan inte bara sitta på en planet som den här planetens fångar, och vänta på katastroferna som troligen kommer att hända med den här planeten. Det där ligger förstås långt in i framtiden, men ibland måste man tänka långt in i framtiden.

Det andra är att om man ska kunna upprätthålla en ekonomi så måste man ha vetenskapliga och teknologiska framsteg. Och då behöver man en spjutspetssatsning. Spjutspetssatsningen ända sedan 1920-talet – som faktiskt började i Tyskland, fast det fanns folk i USA som också var inblandade, som Goddard – var idén att man skulle resa till månen. Det stod klart för alla astronomer och alla kompetenta personer över huvud taget, att om man skulle bege sig ut i rymden, utanför Jorden, så måste man börja med att resa till månen, vår egen måne, och göra månen till den bas varifrån man beger sig ut i rymden – i ekonomisk mening. För att göra det måste man bygga industrier på månen så att man kan tillverka utrustningen man ska använda för att bege sig ut i rymden.

Nu är det ett tiotal nationer som har bestämt sig för att resa till månen. Varför? Därför att det finns intelligenta personer i dessa nationer. Dessa nationer begriper, att om man inte är på månen så kommer man inte att ta sig utanför Jorden. Och därför kommer man inte att kunna ta sig utanför Jorden. Och därför att om man ska kunna lösa en del av problemen på Jorden, så måste man ta sig till månen.

Och nästa ställe man måste ta sig till är Mars. Vi kan ta oss till Mars.

Men då handlar det om relativistisk vetenskap. Sättet att åka till Mars är att man har ett kärnkraftsdrivet system, som är kraftkällan för en steglös acceleration respektive inbromsning som ger en gravitation på 1G hela vägen mellan Jorden och Mars. Det betyder att man kan färdas från månen till Mars måne Phobos på en tid som räknas i dagar. Man måste ha ett fält på 1G eller ett magnetfält. Man kan inte skicka ut en människa i rymden i 200 dagar eller mer i tyngdlöst tillstånd. Då skulle man få en grönsak, en degklump, i slutändan, inte en människa. Det behövs gravitation för att en människa ska klara färden från en bana runt vår måne till en bana runt Marsmånen. För det behövs steglös acceleration och inbromsning, om man vill vara säker på att människan faktiskt ska komma fram.

Bygg industrier på månen

Med den här typen av system kan man ta sig till en bana runt Mars inom loppet av dagar; inte månader, inte 200 dagar. Vi vet att mänskligheten kräver att vi befriar oss från Jordens begränsningar. Men vi kommer inte att kunna göra allt på en gång. Vi kommer att göra det i vissa steg. Och det första steget är att resa till månen. Att bygga upp vissa industrier på månen. Planen för industribyggen på månen drogs upp för flera år sedan, flera decennier sedan. Man bygger upp industrierna på månen av forskningsskäl, men också av tillverkningsskäl. Som bränsle kommer vi antagligen att använda helium-3. Och helium-3 är en isotop som är vanligt förekommande på månen. Det är det bästa bränslet för interplanetariska rymdfärder. Därför måste vi ta oss upp dit och börja lära oss att hantera den här helium-3-processen, eftersom vi kommer att driva farkoster som färdas i betydande antal med människor ombord till en bana runt Mars med helium-3-drivna system.

Vi talar om en 50-årscykel, ungefär, vilket är forskningscykeln, för att vi säkert ska komma till den punkten att människor kan bosätta sig på Mars i en experimentell koloni och sedan återvända hem igen. Inom en 50-årsperiod kan vi klara det. Och detta är början på människans inträde i rymden mer generellt. Människan höjer sig över att vara begränsad till Jorden, till att bli delaktig mer allmänt i solsystemet. Och när man tänker på vad steglös acceleration med en gravitation på 1G innebär, så skiljer sig andra delar av galaxen inte så mycket. Med den här tekniken har forskningen plötsligt tagit ett jättekliv bortom allt som man hittills kunnat föreställa sig. Man kan nu tänka sig att mänskliga varelser, levande mänskliga varelser, kan arbeta i galaxen, kanske inte detta århundrade, kanske inte nästa århundrade, men om ett par hundra år kommer människor att kunna arbeta inte bara i bana runt Jorden, inte bara i solsystemet, utan i galaxen. Och då kommer vi att upptäcka vad som finns därute, vad människorna ska göra.

Samtidigt har vi barn. Femtio år är två generationer barn, som växer upp. Några har studerat på universitet. Vi måste vara medvetna om det. Vi måste tänka på mänsklighetens framtid. Vad är det vi måste göra? Vi måste inspirera barnen som går i skolan i dag med förebilder, inspirera dem med idén om att göra detta. Det kommer att finnas barn som säger: "Mamma, får jag åka till Mars? Hinner jag åka till Mars innan jag blir gammal, som du?" Det är ett sådant sätt att tänka, en sådan kultur, som man präntar in i nationens kultur och politik, som inspirerar folk till att tycka att deras liv betyder något.

En inspirerad kultur

Alla människor tänker helt naturligt på odödlighet. De uppfattar inte att odödlighet är något som bor i köttet, utan att den finns i det som de gör för hela mänskligheten. "Farfar är död, farfarsfar är död, varför levde han? Mamma, du ska dö. Varför lever du? Mamma, jag ska dö. Varför lever jag?" När man lägger fram den här typen av förslag, den här typen av idéer, så får man plötsligt en annan kultur. Man får en inspirerad kultur och inte en kultur med en slavmentalitet. Och framtiden för mänskligheten hänger på att vi kan göra upp med den här slavmentaliteten som hänger ihop med den s.k. gröna kulturen, den framstegsfientliga kulturen. Vi måste få tillbaka känslan av att mänskligheten har ett uppdrag med sin existens, till skillnad från djuren.

Vad är det för fel på Obama? Obamas sjukvårdsreform säger att "människor är bara djur. Man måste styra över hjorden, man måste gallra i hjorden. De som är för unga ska inte ha sjukvård. De som är över femtio ska inte ha sjukvård. Man ska sköta befolkningen på samma sätt som en bonde sköter sin boskapshjord." Det är Obamas politik. Något människovärde finns inte för den fascisten. Vi måste ha en annan inställning. Vi måste tänka på kulturen. Vi måste ge människor en känsla för den kultur som har skapat dem. Vi måste ge dem en känsla för den kultur som är på väg. Vi måste ge dem en känsla av att vara delaktig i mänsklighetens framtid, även om de inte får uppleva den själva. En känsla av andens odödlighet, själens odödlighet.

Det är detta som utmärker en högtstående kultur. Att vi känner att vi gör något för mänsklighetens framtid. Att även om vi själva inte får uppleva det, så vet vi att det kommer. Och kravet på oss är: Låt oss se till att vi inte kastar bort våra liv. Låt oss se till att våra barnbarn och barnbarnsbarn faktiskt får leva i ett bra samhälle på grund av att vi har levat och gjort det här nu i dag.

Det är det som är hemligheten med kulturen: att tänka som en människa. Inte som ett djur.