Läget i Sverige

Krisen i Sverige är inte över. Någon ljusning är inte i sikte för den fysiska ekonomin. Under det senaste året har den snabbaste nedgången någonsin under fredstid skett.

Industriproduktionen har sjunkit med 22 procent. Varuexporten med 20 procent. Investeringarna i Sverige som helhet har gått ned med 19 procent och i industrin med 25 procent. Bostadsbyggandet har minskat med 45 procent. Antalet arbetade timmar totalt i Sverige har minskat med 5 procent. Arbetslösheten fortsätter att stiga och passerar 8 procent-strecket.

Våra styrande i regering, riksdag och myndigheter gör inget åt detta. Deras enda intresse är att rädda samma finansiella system som är orsaken till krisen, eller, som finansmarknadsminister Mats Odell har uttryckt det: "Vår förhoppning är att City of London skall förbli världens finansiella centrum."

Riksbanken förser de svenska bankerna med så mycket pengar de önskar till en ränta av 0,4 procent, d.v.s. så gott som gratis.

Det är en god illustration till LaRouches kollapsfunktion - som säger att penningmängden numera ökar medan mängden finansiella instrument bryter samman - att bankerna inte hittar några säkra placeringar utan sätter tillbaka pengarna i riksbanken.

Banksystemets agerande har inte ändrats sedan sammanbrottet för ett år sedan. Dess enda intresse är att bevara det nuvarande systemet med globalisering och spekulation.

Detta avspeglas bäst i det faktum att på den svenska penning-, obligations- och valutamarknaden omsätts ungefär 700 miljarder kronor om dagen varav huvuddelen är olika former av derivatinstrument.