Kommer Obamas depression att avgöra presidentvalet 2012?

Den undersökande journalisten Wayne Madsen skrev i en vida spridd artikel den 27 september att han "av källor nära vita huset fått reda på att storyn som New York Times håller på att utreda, om Obama lider av en klinsik depression, visat sig stämma -- att Obama faktiskt är som besatt av hur media, inklusive vissa hemsidor, ser på hans presidentskap."

Enligt Madsens källor "börjar Obama dagen med att göra en rad 'vanity searches'på Google för att få reda på hur mainstream-media såväl som en del politiska bloggar behandlar honom. När han stöter på artiklar som är negativa [vilket torde vara dagligen, min anm.] baxnar han av ilska. En ilska som ofta utmynnar i mycket ovårdat språk, enligt källor i vita huset. Obama är tydligen helt besatt av hur media ser på honom."

Han fortsätter med att skriva att Obamas hanterare, hans fru Michelle och deras politiska rådgivare Valerie Jarrett, dragit slutsatsen att det bästa i nuläget är att låta Obama hålla sig i den miljö som han klarar bäst: kampanjanresandet - med skrikande fans och en fullständig avsaknad av kritik och motstånd.

Madsen:

"Privat har en del medarbetare i Vita Huset gett utryckt för sin oro, till medarbetare och folkvalda från demokraterna runt om i landet, att Obama befinner sig på randen till en mental härdsmälta ... deras stora fruktan är att Obama ska få ett sammanbrott framför rullande kameror, som omöjliggör att han återväljs och förstör möjligheten för demokrater som ställer upp till val för lägre rankade positioner 2012 och därefter."

Den amerikanska demokraten och förre detta presidentkandidaten Lyndon LaRouche varnade för att Obama har de här bristerna i en nu berömd internetkonferens den 11 april 2009. Hans Political Action Committee har även publicerat intervjuer med Sam Vaknin, som är expert på narcisitiska personlighetsstörningar.

En ledare för ett asiatiskt land kommenterade till sin stab efter ett möte med Obama i New York i september i år, att "han såg hemsk ut" och att han förändrats helt från hur han varit under tidigare möten för ett par år sedan, enligt LaRouche Political Action Committees källor som deltog på IMF-mötet. Den asiatiska ledaren tillade: "Det verkar som om något fruktansvärt pågår inom honom."

Allt detta överenstämmer med de insiderrapporter som bloggen Ulsterman publicerat i intervjuform om Obamas sammanbrott, och frågan är nu om hela världen kommer att ha hunnit fatta att han är helt galen innan de ansvariga i Washington tar mod till sig och kastar ut honom. Antingen genom att att kongressen ställer honom inför riksrätt på grund av Libyen eller något annat förädderi eller brott mot konstitutionen, eller genom att vicepresidenten med stöd av majoriteten i kabineten tar till den amerikanska konstitutionens 25:e tillägg, paragraf 4, och "skriftligen meddelar presidenten med Kongressens vetskap om att presidenten inte är kapabel av att utföra sin arbetsuppgift, och att vicepresidenten omedelbart tar över."

Ytterligare ett allternativ är att kongressen röstar igenom Glass-Steagall med vetosäker majoritet och att han därmed drivs, ännu mer, till vansinne och då kanske självmant avgår som en del av ett slutgiltigt sammanbrott. Det verkar kanske långsökt, men han kan ju avgå, eller avstå från att ställa upp till omval.

I presidentens hemstad radar den ledande tidningen Chicago Tribune den 18 september upp skäl till att han bör "dra sig ur". Kolumnisten/krönikören Steve Chapman som också är styrelseledamot på tidningen skrev:

"När Ronald Reagan ställde upp för omval 1984 så var hans slogan 'morgonen gryr för Amerika', för Barack Obama är det snarare 'midnatt råder i kolgruvan'. Den sprudlande ekonomin håller på att lägga sig, arbetslösheten är hög, hans sysselsättningsåtgärder gick inte igenom, vräkningarna bara väller fram, och stackaren kan inte ens smyga sig till en cigg ibland. Hans stöd i opinionen är den lägsta i historien. Hans parti har precis förlorat två val till representanthuset - i ett av fallen i ett distrikt som de representerat i 88 år i rad tills nu. Han har satt sin trovärdighet i pant på en sysselsättningslag som de flesta amerikaner inte tror kommer att fungera. Gamarna har börjat flyga över honom. Vita Husets förre detta presstalesmann Bill Burton har sagt att om Obama inte lyckas mobilisera det demokratiska partiets gräsrötter, som nu är helt desillusionerade, så har han ingen chans att vinna. Demokraternas konsult James Carville [kampanjledare åt Clinton när han vann 1992] hade ett kort råd till Obama: 'Panic' ... "

"Obama kan göra sitt parti en stor tjänst. I svåra tider brukar väljarna straffa de sittande makthavarna. Han skulle kunna släcka deras [blods]törst genom att stiga åt sidan och ta på sig skulden. Då skulle någon som är mindre avskydd kunna stiga fram istället och ta nomineringen. Den optimala kandidaten vore en som medför respekt, som inte kan klandras för den ekonomiska politiken. Och den personen bör inte sitta i kongressen, eftersom den är mer hatad än presidenten. Det skulle också vara en hjälp att vara vagt knuten till [forna] framsteg. Med tanke på att Obama kritiseras för att vara en dålig förhandlare vore det en tillgång att ha rykte om sig att vara hårdför. Och nu råkar det vara så att det finns en person som passar in på den beskrivningen: Hillary Clinton ..."

"Och föresten, den senaste oppinionsundersökningen från Bloomberg visade att hon är så lite som 'den populäraste politikern på den nationella scenen i USA i dag'"

Chapman rundar av med att säga att "om han ställer upp, kommer han kanske att uppleva att det enda som är värre än att förlora är att vinna. Han kan se till att det blir som så att alltmedan Hillary får brottas med att styra upp ekonomin ... [och] ta sig ur Afganistan ... [kommer] Obama sitta på en strand på Hawaii och brottas med en Corona."

Att han stiger tillbaka kommer kräva att ett par mycket framstående demokrater ställer honom inför ett ultimatum likt det som Nixon fick: "Gå, eller så åker du." Om det sker så tyder utvecklingarna i Ryssland runt Putin, och hans mottagande i Kina, och dessas utvecklande av ett rymdprojekt och liknade framtidsorienterade projekt på att en pacifiskt allians, med USA, Ryssland och Kina i spetsen, kan bil verklighet mycket snart. Det skulle ändra världshistorien totalt. En helt annan värld blir möjlig med utveckling för alla länder. Vi i Sverige har då ett reelt alternativ till den nuvarande transatlantiska bankräddningsoperationen. Hoppas vi är smarta nog att ta den chansen, och att den kommer.

Så kommer Obamas depression att avgöra valet 2012? Frågan är om väst överlever tills dess om han tillåts sitta kvar så länge.