Klimatkatastrofen kommer inte!

Redan 1990 varnade EAP för de politiska motiven bakom skrämselkampanjen kring hotande "klimatförändringar" och bristen på sanningshalt i de "vetenskapliga" argumenten för drastiska åtgärder för att hämma tillväxten, framför allt i utvecklingsländerna. Den följande artikeln publicerades i Ny Solidaritet den 14 november 1990, skriven av Ralf Schauerhammer, författare till den i Tyskland mycket uppmärksammade och kritikerrosade boken "Sackgasse Ökostaat: Kein Platz für Menschen".

Ingen vetenskaplig grund för "växthuseffekten":

Klimatkatastrofen kommer inte!

Som väntat har debatten om klimatkatastrofen kraftigt hettats upp de senaste dagarna. Orsaken till det ligger inte i luften, utan i medierna, som vill kunna rapportera om så dramatiska resultat som möjligt från den andra internationella klimatkonferensen, som inleddes i Genéve i FN:s regi den 29 oktober. På denna konferens diskuteras de åtgärder för att "skydda atmosfären" som föreslagits av IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change). Framför allt försöker man pracka på utvecklingsländerna dessa åtgärder. Men trots all hetluft i medierna bör man hålla huvudet kallt och inte glömma bort att faran för en "klimatkatastrof" är betydligt mindre i jordatmosfären, än i de elektroniska mediernas eter.

1. Klimatdebatten är anti-vetenskaplig

Det finns inga vetenskapliga bevis för en av människan orsakad "klimatkatastrof". Det KAN det inte finnas, eftersom teorin om "växthusuppvärmning" inte har någonting med vetenskap att göra. Snarare handlar det om pseudovetenskapliga argument för att ideologiskt motivera en internationell nolltillväxtpolitik. Det framgår särskilt av tre fakta:

  • 1. I argumentationen ersätts begreppet "vetenskaplig sanning" med det från politiken hämtade begreppet "konsensus".
  • 2. I argumentationen används begreppet "skydda" så luddigt, att det inte längre handlar om att skydda sig mot vetenskapligt konstaterade faror, utan om att förhindra alla "tänkbara" eller bara påstådda faror. Principen om ett på kunskap baserat handlande negeras därmed.
  • 3. I argumentationen påstås att man visserligen inte känner till orsakssambanden, inte hinner fastställa dem i tid eller att de över huvud taget inte går att fastställa, men att man "i alla fall gör rätt" om man tvingar folk att göra de "offer" som nolltillväxtpolitiken kräver.

"Växthusdebattens" hittillsvarande förlopp hör hemma i ett samhälle i vilket "vetenskapsmännen" har blivit en kast av överstepräster, som i "konsensus" försöker förmå gemene man att blidka ondskans outgrundliga makter. Denna kast av överstepräster "skyddar" samhället mot alla möjliga faror och ångestkänslor genom att tala om vilka "offer" som de onda makterna kräver för att bli mildare stämda. Vilken riktning denna debatt hotar att ta ser man i den tilltagande "vetenskapliga acceptansen" av den mystiska "Gaiatesen", som mot människorna ställer upp Naturen som "Jordmoderns" hämndgudinna, och också i de återkommande kraven på en "miljödiktatur" grundad på "New Age"-religionen.

2. Koldioxidens roll är inte klarlagd

En ökad koldioxidhalt har uppmätts i atmosfären de senaste årtiondena. Geologiskt sett är värdet inte uppseendeväckande. I historien har jordatmosfären innehållit mycket mer koldioxid, ända upp till tjugo gånger mer än det nuvarande värdet. Och de flesta växter skulle över huvud taget inte kunna existera om det nuvarande värdet minskades till hälften. Det kol som finns i fossila bränslen kan vi i dag frigöra som koldioxid genom förbränning, endast tack vare att växterna en gång absorberade det ur jordatmosfären och "lagrade" det i jordskorpan. Koldioxiden kommer nu tillbaka till atmosfären.

Argumentet att "människan förbränner fossila bränslen och koldioxidhalten stiger, DÄRFÖR är människan ansvarig för den ökade koldioxidhalten" avslöjar dessutom bara okunnighet om hur omfattande kolets kretslopp i biosfären faktiskt är. Här spelar människan än så länge bara en mycket underordnad roll. Enbart termiterna släpper kontinuerligt ut dubbelt så mycket koldioxid i atmosfären som hela mänskligheten. Till och med den mest radikala minskning av koldioxidutsläppen med 20 procent till år 2005 skulle upphävas, om termitpopulationen samtidigt ökade med bara 0,635 procent om året. Hur kan man då påstå att människan ensam genom sitt handlande bestämmer koldioxidhalten i atmosfären?

Även om det vore så att människan ensam var ansvarig för den ökade koldioxidhalten, är växthustesens slutledningar ohållbara.

3. Klimatkatastrofens fysikaliska motivering är överförenklad

För att motivera klimatkatastrofen härleder man ur strålningsfysikens allmänna lagar påståendet att en ökning av spårämnena (koldioxid, metan o.s.v.) automatiskt måste leda till en uppvärmning av den undre atmosfären. Detta påstående är så överförenklat att man bara kan beteckna det som falskt. Det är jämförbart med det överförenklade argumentet att tyngdkraftens allmänna giltighet gör det omöjligt att flyga.

Ekvationen "mer koldioxid = ökad växthuseffekt" går inte ihop i jordatmosfären. Växthustesen försöker skapa intrycket att atmosfären är ett glashus, som det blir varmare i om man gör glastaket tjockare. Så är dock inte fallet ens i ett glashus, i synnerhet inte om taket inte är jämntjockt. Om det t.ex. någonstans finns ett hål eller om man monterar in en spegel i stället för glas, så kan det i detta glashus med "tjockare" glas till och med bli kallare i stället för varmare. Just detta måste man tänka på när det gäller jordatmosfären, eftersom jordens "växthustak" är mycket ojämnt.

Framför allt är "växthuseffekten" avhängig av den vattenånga (moln!) som finns i luften. Moln kan öka reflektionen av det infallande ljuset, vilket motsvarar ett "hål" eller en "spegel" i det nämnda "växthustaket". Man kan alltså ifrågasätta om den ökade koldioxidhalten globalt förändrar halten av vattenånga i jordatmosfären på så sätt att den blir "tjockare". För större delen av jordatmosfären, den del norr och söder om ekvatorn som för det mesta är solbelyst, gäller sannolikt att en ökad koldioxidhalt leder till en omfördelning av vattenångan, som inte ökar "växthuseffekten".

4. Inga mätvärden bevisar "klimatkatastrofen"

Påståendet att mätningar vid väderstationer skulle ha bevisat att växthuseffekten ökar, är falskt. Lika lätt som det verkar vara att mäta lufttemperaturen på en bestämd plats och vid en bestämd tidpunkt, lika svårt är det att på grundval av en mängd sådana mätningar exakt bestämma den globala temperaturens utveckling i tiden på en tiondels grad när. I synnerhet påståendet att en extrem uppvärmning skulle ha ägt rum de senaste tio åren motsägs av mätningar med satelliter, som kontinuerligt levererar globala data på hundradels grader när och under samma tidsrymd har visat att det skett en lätt AVKYLNING av jordatmosfären.

Påståendet från "växthustesens" försvarare, att även om en "trend" i mätvärdena kommer att kunna säkerställas "tidigast" om tio år måste man handla redan nu, är obegripligt mot bakgrund av "växthustesens" många orimligheter. Därtill kommer att de "omedelbara åtgärder" som påstås vara nödvändiga är mycket drastiska.

5. Datamodeller för klimatförändringar är en myt

Påståendet att man trots avsaknaden av säkerställda mätvärden kan bevisa växthuseffekten enbart med hjälp av datamodeller, är falskt. Datamodellerna är mycket grova och osäkra hjälpmedel. I synnerhet måste konstruktörerna av dessa dyra datamodeller medge, att vid sidan av många andra företeelser har just de viktiga faktorerna "avdunstning, molnbildning och nederbörd" endast "otillräckligt förståtts". Med en realistisk bedömning av dessa modellers programstruktur och datateknikens fortsatta utveckling, kommer denna brist inte att kunna avhjälpas inom de närmaste tio åren.

För att datamodellerna ska kunna komma fram till drastiska, d.v.s. "politiskt intressanta", klimatförändringar, måste de med hjälp av positiva återkopplingsmekanismer exponentiellt förstora upp små störningar till stora effekter. Minimala förändringar i antagandena som dessa återkopplingar bygger på ger stora förändringar i resultaten. Dessa modeller lämpar sig därför mycket väl för "katastrofprognoser". Typiska exempel på sådana datamodellers politiskt manipulativa karaktär är Romklubbens studier över "tillväxtens gränser" och TTAPS-studien om den "nukleära vintern". Dessa studiers författare har numera själva erkänt att de var vetenskapligt ohållbara.

Dessutom ger den allmänt utbredda övertron på datorer sken av en falsk exakthet i klimatstudierna. De befintliga klimatmodellerna har t.ex. trots imponerande upptryckningar av världskartor i de mest skiftande former och färger ännu inte kunnat göra några samstämmiga utsagor för bestämda regioner på basis av de framräknade klimateffekterna. I det stora hela har datamodellerna skadat klimatforskningen, eftersom de producerar resultat, där det i stället hade behövts exakta forskningsarbeten, mätningar och hypotesbildning.

6. Klimatförändringarnas effekter på biosfären är okända och omstridda

Betecknande för de politiska motiven bakom diskussionen om "klimatkatastrofen" är det faktum att alla förutsedda konsekvenser alltid är negativa. I bjärt kontrast till detta konstaterade den berömde ryske klimatologen M.I. Budyko på en klimatkonferens i Hamburg 1988, att den omtalade klimatförändringen och ökade koldioxidhalten skulle leda till en 50-procentig produktionsökning för världens jordbruk, något som borde hälsas med tillfredsställelse för försörjningen av en växande världsbefolkning. Han hävdade i detta sammanhang att det eventuellt kunde vara bättre att påskynda koldioxidökningen, i stället för att försöka hejda den.

Koldioxid är inget "miljögift", tvärtom. Växterna behöver det för att leva, på samma sätt som vi behöver syre. Dessutom är växtriket genetiskt "programmerat" för en mycket högre koldioxidhalt i atmosfären. Det är svårt att förstå varför växtriket inte flexibelt skulle kunna ställa om sig på det sätt som är fördelaktigast. Även om det skulle medföra "förskjutningar" i vegetationen är det mot bakgrund av M.I. Budykos perspektiv omöjligt att begripa varför alla förväntade förändringar skulle vara katastrofala.

7. Havsytan stiger inte

Som en särskilt farlig aspekt av "klimatkatastrofen" framhålls alltid att havsytan skulle stiga. Den ska redan ha stigit lite de senaste årtiondena. Det finns faktiskt områden där havsytan stiger; men i andra sjunker den. Vid mätning av den globala havsytan måste man också ta hänsyn till att jordens landmassor höjer och sänker sig på olika platser. Att havsytan skulle stiga GLOBALT på grund av "växthuseffekten" har ännu inte kunnat fastslås.

Så sent som för två år sedan påstods det att "klimatkatastrofen" skulle få havsytan att stiga med tre till fem meter. Numera har upprepade kontrollräkningar minskat denna katastrofala höjning till ett par centimeter. Även om en sådan höjning skulle ske, skulle det vara säkrare och framför allt billigare att bemöta den med att bygga skyddsvallar, än med den radikala omställning av hela den industriella tekniken som "klimatkatastrofens" företrädare kräver.

8. Slutanmärkning: Vetenskap för människor!

De utmaningar som vetenskapen måste ställa sig bestäms av uppgiften att försörja en växande mänsklighet och optimalt utveckla den skapande förmågan hos varje enskild individ. Ett forskningsarbete som inte på något sätt, ens indirekt, tjänar detta syfte, är irrelevant med hänsyn till mänsklighetens utveckling.

Eftersom människan på många platser i dag redan påverkar det lokala klimatet, och eftersom hon troligen på sikt även kommer att påverka det globala klimatet, får meteorologin en ökad betydelse. Men en bra vetenskap ger inte bara de rätta svaren, den ställer framför allt de rätta frågorna.

Ur den synvinkeln befinner sig klimatologin som vetenskap i miserabelt skick. Om det på ett forskningsområde, som i dag inom klimatforskningen, hävdas med skärande entonighet att "befolkningsexplosionen" är den främsta "orsaken" till "katastrofala problem", då kan inte ens de inblandades lysande akademiska karriärer dölja att det här inte har någonting med vetenskap att göra. De frågor som vetenskapen har att besvara bestäms av just den utveckling av mänskligheten som föraktfullt kallas "befolkningsexplosion" - av vad annars?