Klimatkampanjen är en avledningsmanöver - Verkliga faran är härdsmälta på finansmarknaderna

Helga Zepp-LaRouche varnar för att klimathysterin används för att både dra bort uppmärksamheten från risken för en finansiell härdsmälta, och för att legitimera diktatoriska politiska åtgärder i kaoset efter en sådan finansiell härdsmälta. Helga Zepp-LaRouche leder Medborgarrättsrörelsen Solidaritet i Tyskland.

Med hjälp av en dramatisk skrämselkampanj ska befolkningen förmås att gå med på kraftiga inskränkningar i levnadsstandard och medborgerliga rättigheter, och till slut en annan världsordning. Regeringar, medier och "objektiva" forskare talar alla likriktat och med en mun, sedan IPCC:s rapport den 7 februari gav startsignalen till den koordinerade kampanjen för ett paradigmskifte, där allting nu bara kretsar kring den av människan skapade klimatkatastrofen, stackars isbjörnar som simmar omkring bland de sista isflaken i det uppvärmda Ishavet, och det "faktum" att vår planet "bara har 13 år kvar". Och miljöminister Sigmar Gabriel försöker framstå som lika tungviktig som Al Gore, och kräver enligt Die Welts nätupplaga någon som kan leda världen, "ein Führer der Welt".

Medan paniken kan spridas tack vare folks korta minne ("Jag var just i Alperna, och där fanns det verkligen ingen snö!"), tack vare att man redan har glömt förra årets mycket kalla vinter och snökatastrofer, utspelar sig det verkliga dramat på en helt annan scen. Det globala finanssystemet befinner sig i ett sammanbrott som inte går att hejda, avvecklingen av yen-carry-trade har försatt flera marknadssegment i kraftig svajning. Kollapsen på den amerikanska fastighetsmarknaden, särskilt marknaden för osäkra bolån, kan på grund av spekulationsfondernas dominerande ställning överallt leda till en krasch i hela systemet. Klimathysterin ska tillhandahålla hotbilden som kan legitimera införandet av diktatoriska åtgärder i det kaos som blir följden.

Trots alla bedyranden om att räntehöjningen i Japan bara ledde till "korrigeringar", men ingen krasch, pågår sammanbrottet för fullt, inte minst på de s.k. tillväxtmarknaderna, som kan komma att rasa med 50-80 procent. Mest dramatisk är just nu fastighetskraschen i USA, där den osunda utgivningen av s.k. subprime-lån har fått flera bolåneinstitutet på fall, en utveckling som hotar smitta av sig till andra delar av fastighetsmarknaden och bankväsendet.

Al Gore, den "gröne spekulanten"

Mot den bakgrunden är klimatkatastrofkampanjen också ett försök från investeringshusens och riskkapitalbolagens sida att skapa en ny bubbla, som de kan mjölka på pengar. Al Gore, som efter sin ineffektiva presidentvalskampanj var ordentligt misskrediterad som den som hjälpte George W. Bush till makten, och borta från rampljuset, reser nu runt i världen med sin ovetenskapliga dokumentärfilm och håller föredrag för företagsledningar och spekulationsfonder, för att puffa för handeln med utsläppsrätter som en källa till megavinster.

Vad många av hans gröna beundrare inte vet, är att Al Gore själv sedan 2001 är en storspekulant. Gore var vice styrelseordförande i Metropolitan West Financial LLL (Metwest) vars styrelseordförande var den för insiderhandel dömde skräpobligationssvindlaren Michael Milken. 2004 grundade Gore och David Blood, f.d. styrelseordförande i Goldman Sachs Asset Management, en fond i London med namnet Generation Investment Fund (även känd som "Blood & Gore"), vilken är djupt involverad i handeln med utsläppsrätter.

"Det som det egentligen handlar om, är den expanderande utsläppshandeln", skrev Daily Telegraph den 14 mars. "Gore har snappat upp en trend, handeln med utsläppsrätter är just nu den hetaste branschen." Tidningen berättade att världens största investeringsbanker har gett sig in på denna marknad, som har sitt huvudsakliga centrum i London. Gore, som har varit officiell rådgivare till den brittiska regeringen i klimatfrågor sedan 2006, lovade på en konferens i Köpenhamn inför omkring 2000 företag, som handlar med utsläppsrätter, att han kommer att göra 2008 års presidentvalskampanj i USA till en kampanj om klimatförändringar.

"Den stora svindeln"

Desto viktigare var därför dokumentären som sändes på brittiska Channel 4, med rubriken "The Great Global Warming Swindle". Den går igenom många av de vetenskapliga motargumenten mot att människan skulle vara orsak till en klimatkatastrof, och spårar kampanjens början tillbaka till Thatchertiden. Denna dokumentär är ett absolut måste för alla som intresserar sig för denna fråga. Den finns att se på www.video.google.com, sök: "Global Warming Swindle (Complete)".

Bland klimatforskare, geologer, kemister och andra naturvetare går meningarna vitt isär om orsaken till de klimatförändringar som i hundratusentals år har styrt övergångarna mellan istider, värmeperioder, interglacialer och intervärmeperioder. Seriösa forskare är eniga om att det framför allt är astrofysikaliska förlopp som styr växlingar i temperaturen, och att den mänskliga aktivitetens påverkan är försumbar. Hur kan man, mot bakgrund av denna tydliga motsättning mellan en vetenskaplig analys och en propagandakampanj som faktiskt bara gynnar spekulationsfonderna, förklara att förbundskansler Angela Merkel använder det tyska EU-ordförandeskapet för att göra klimatfrågan till den viktigaste frågan? Och detta trots att Merkel, som ju själv är fysiker, borde ha alla möjligheter att sätta sig in i sakfrågan och göra en riktig bedömning?

Det ligger nära till hands att tro att regeringarna inte bara vet att den av människan skapade klimatkatastrofen är en bluff, utan att de också vet att det med "globaliseringen" förbundna globala systemet är hopplöst förlorat. Och eftersom de ogärna vill erkänna att deras inkompetenta ekonomiska politik är medskyldig till den nuvarande systemkrisen, blir klimatfrågan en välkommen "syndabock". När finanssystemet kraschar hotar nämligen kaos - och för den händelsen har vissa finanskretsar rena undantagslagar i bakfickan.

Intressant nog skrev Die Welt den 10 mars i sin ledare "Vår klimatdebatt är framstegsfientlig", fast utan att nämna finanskraschen: "Nu får klimatet stå till tjänst, för att skapa trovärdighet för behovet av ett politiskt åsknedslag. Vi har, sägs det, bara några år på oss - och då får vi inte slösa bort dem på den hittills förda politikens tidsödande och ineffektiva metoder. Med andra ord: Klimatet tillhandahåller äntligen det undantagstillstånd som ekologiska Carl Schmitt-vänner på såväl höger- som vänsterkanten önskar sig för att få fria händer." Undantagstillstånd som grundval för diktatur - det är vad denna artikel anspelar på. Vad driver då Angela Merkel att göra klimatfrågan till huvudfrågan på EU-toppmötet, och att driva den med ekologirörelsens argument?

"Ändra världens utseende"

Överraskande nog kom klara besked från en person som för inte så länge sedan var en av globaliseringens ivrigaste företrädare: den tjeckiske presidenten Vaclav Klaus, som efter Comecons upplösning lät sitt land genomgå en brutal chockterapi. Vid ett framträdande på Cato Institute i Washington förklarade Klaus att av alla faror som hotar världen i dag är ekologirörelsen den farligaste. Bakom dess "beskedliga" ideologi gömmer sig ett försök att ändra världens utseende. "De presenterar sina katastrofscenarier för att förändra våra värderingar, och det är väldigt farligt. Bakom denna terminologi står i själva verket ett rabiat försök att förändra världen radikalt." Och vidare: "När en teori har motbevisats, hittar de på en annan. Först var det överbefolkningshotet. Sedan var det ozonhålet. Nu kommer de med sin tes om global uppvärmning." Man skulle kunna lägga till "skogsdöden"; skogen är ju lika grön nu som den alltid har varit.

I en intervju i Japan betonade Klaus att tesen om ett varmare klimat är en myt, vilket varje seriös vetenskapsman kan intyga. IPCC däremot är ingen vetenskaplig, utan en politisk institution, ett slags NGO med gröna förtecken. Och EU-kommissionens beslut att man ska försöka minska koldioxidutsläppen med 20 procent kommenterade han med skärpa: "Detta är ett så uppenbart misstag av så många människor, från journalister till politiker. Om EU-kommissionen faller för ett sådant trick, då har vi fått ännu ett tungt vägande skäl för att nationerna själva och inte kommissionen ska fatta besluten i sådana frågor . Al Gore må uttala sig i den riktningen, men ingen vettig människa kan göra det." Tydligen har Vaclav Klaus lärt sig en del och förstått att den nya globaliseringsomgången och den hotande miljödiktaturen skulle slå sönder hans land fullständigt.

USA:s kongress måste ta upp LaRouches idéer

Men den pågående klimathysterin är också tänkt att leda den amerikanska kongressen på villovägar. I och med att demokraterna i kongressen inte tar itu med den hotande finanskollapsen, inte försöker avvärja risken för ett nytt krig från Bush-administrationens sida mot Iran och inte inleder ett riksrättsförfarande mot Bush och Cheney, så kan den gröna flygeln inom det demokratiska partiet aktiveras. Men krigshotet kommer att bestå så länge som man inte avsätter först Cheney och därefter Bush.

Om mänskligheten ska kunna överleva en systemkris som till slut omfattar alla områden, måste ekologirörelsens farliga ideologi bytas ut mot vetenskaplig skärpa och ett allmänt bejakande av det vetenskapliga och tekniska framåtskridandet. Många länder - Ryssland, Kina, Indien, Brasilien, de östeuropeiska nationerna, Gulfstaterna, Maghrebstaterna, Sydafrika och andra - har redan gjort klart att de inte godvilligt kommer att låta sig fösas in i en ny mörk tid, och vill ha en renässans för kärnkraften.

Men ytterst sett kan krisen bara övervinnas om det hopplöst bankrutta finanssystemet omorganiseras och ersätts av ett nytt Bretton Woods-system. Bara om LaRouches idéer slår igenom i den amerikanska kongressen, i stället för Al Gores, har civilisationen en chans.