Kamp mellan kulturerna i Bernard Lewis anda – eller dialog i den nya Sidenvägens anda?

President Putin mötte president Trumps utsände utrikesminister Pompeo i Sotji

Som vi rapporterade förra veckan reagerade president Trumps motståndare på den s.k. rysslandsutredningens platta fall med en upptrappning av sin krigspolitik, för att hindra Trump från att lyckas förbättra relationerna med Ryssland och Kina. De eldade på kriserna kring Iran, Venezuela och Nordkorea, i ett försök att låsa fast den amerikanske presidenten vid deras konfrontationskurs. De senaste dagarnas händelser och särskilt den amerikanske utrikesministern Mike Pompeos samtal i Sotji med den ryska ledningen tyder dock på att det inte kommer att gå riktigt så som krigspartiet i London och Washington hade önskat sig.

Inför avresan till Sotji tog Trump kommandot och gjorde klart att Pompeo i sina samtal inte fick ge utlopp åt sina egna åsikter, utan enbart företräda den amerikanske presidentens politik. Vid presskonferensen den 14 maj tillsammans med den ryske utrikesministen Sergej Lavrov efter sina möten med Lavrov och president Vladimir Putin sa Pompeo:

– President Trump har varit tydlig med att han förväntar sig att vi ska få en förbättrad relation mellan våra båda länder. Detta kommer att vara till fördel för båda våra folk, och jag tycker att våra samtal här idag var ett bra steg i den riktningen.

Han tillfogade vid ett annat tillfälle:

– President Trump vill göra allt vi kan – jag menar att det finns verkligt överlappande intressen som vi kan bygga vidare på, och viktigast av allt, president Trump vill väldigt gärna göra det.

Den ryske presidentrådgivaren Jurij Usjakov, som tillsammans med chefen för utrikestjänsten Sergej Narysjkin deltog i samtalen mellan Putin, Lavrov och Pompeo, informerade medierna om hur de hade förlöpt:

– De kretsade självklart främst kring internationella frågor och särskilt frågor rörande den strategiska stabiliteten, frågor rörande nedrustning och icke-spridning [av massförstörelsevapen] och pressande regionala frågor, bland annat rörande Syrien, Nordkorea, Afghanistan, Libyen, Iran och Venezuela.

Det hade inte skett något genombrott, sa Usjakov, "men den amerikanska sidan hade en konstruktiv inställning".

Den 16 maj kom också nyheten att Venezuelas regering och opposition hade inlett förhandlingar om en lösning på krisen, vilket fick bedömare att sluta sig till att Ryssland och USA hade bidragit till att dessa samtal kommit till stånd – och detta trots att företrädare för krigspartiet i Washington fortsatte att elda på krisen i Venezuela.

Inför Pompeos avresa till Sotji gjorde president Trump än en gång klart att han hoppas på att kunna föra ingående samtal med Putin och med den kinesiske presidenten Xi Jinping i samband med G20-mötet i Osaka i slutet av juni. Lavrov svarade på detta i Sotji med att säga:

– Om vi får en officiell inbjudan så kommer vi att ge ett positivt svar.

Den 13 maj, alltså dagen före Pompeos samtal, besökte den kinesiske utrikesministern Wang Yi Sotji för möten med Lavrov och Putin, och han betonade då att Kina, Ryssland och USA "borde fortsätta att utöka samarbetet och gemensamt bidra till stabilitet och ekonomisk utveckling i världen."

Detta är tre av de fyra stormakter – jämte Indien – som, precis som Lyndon LaRouche hela tiden betonade, måste gå samman om att införa ett nytt internationellt kreditsystem som kan ersätta det nu rådande, kollapsade, från London styrda världsvalutasystemet. Detta är det sista som det brittiska imperiet skulle önska sig som resultat av mötena i Sotji, eftersom en sådan kombination av stormakter är stark nog att kunna stoppa imperiets inflytande för gott. (För detta fordras givetvis att minst en av dessa fyra regeringar förstår LaRouches argument för behovet av ett sådant "Nytt Bretton Woods-system".)

Om man vill förstå det strategiska världsläget i all dess komplexitet så får man inte missa en djup ironi i det som hände i Sotji: Samme Mike Pompeo höjde så sent som förra året den då just avlidne brittiske imperiestrategen Bernard Lewis – författaren till den perversa planen för en världsomspännande "kamp mellan kulturerna" – till skyarna. På senare tid har Pompeo gaddat ihop sig med säkerhetsrådgivaren John Bolton, så fort Trump lossat på tyglarna, och underblåst denna "kamp mellan kulturerna" i alla krishärdar man kan tänka sig överallt i världen. På det sättet agerar Pompeo och Bolton helt i enlighet med det brittiska imperiets avsikt att sabotera Trumps presidentskap genom att dra in Trump i just sådana regimskifteskrig som han lovade sina amerikanska väljare att han skulle sätta stopp för.

Det egentliga ursprunget till Pompeos och Boltons politik ifråga om Iran (och för den delen också Ryssland, Kina, Venezuela, Syrien, Nordkorea o.s.v.) är, som den tidigare brittiske diplomaten Alastair Crooke skrev i en artikel den 13 maj, den så kallade "Bernard Lewis-planen – en plan för att bryta upp alla länder i regionen – från Mellanöstern till Indien – längs etniska, religiösa och språkliga gränslinjer. En radikal balkanisering av regionen."

Exakt detta är den brittiska planen. Men det finns också en verklighet, som trädde fram i förgrunden i Sotji: den alltmer dominerande, världsomspännande dynamiken i den nya Sidenvägens anda, som Helga Zepp-LaRouche talat så mycket om. Denna dynamik gör att en majoritet av världsbefolkningen rör sig i riktning mot den dialog mellan de klassiska civilisationerna som växer fram runt Kinas Belt & Road Initiative (BRI).

Den 15-16 maj bjöd till exempel Kina in till en konferens i Peking om de asiatiska civilisationernas utveckling. Enligt Xinhua var det den kinesiske presidenten Xi Jinping som tagit initiativ till konferensen, "för att främja interkulturella utbyten och ömsesidigt lärande på hela denna kulturellt mångskiftande kontinent och bygga upp en asiatisk gemenskap med en gemensam framtid ... Han menar att utbyten och ömsesidigt lärande mellan civilisationerna har möjliggjort såväl mänskligt framåtskridande som fred och utveckling i världen."

Men en sådan dialog mellan kulturerna kan bara lyckas – och imperiets ondsinta Bernard Lewis-plan för en kamp mellan kulturerna bara besegras – om de djupare filosofiska principer som måste ligga till grund för denna nödvändiga dialog identifieras lika precist som Lyndon LaRouche gjorde. I sin banbrytande studie från december 2004, "Dialogen mellan de eurasiska civilisationerna: Jordens kommande 50 år", skrev LaRouche:

"Den omedelbara krisen som dikterar det angelägna behovet av en dialog mellan kulturerna kan och måste preciseras med hjälp av några konkreta och ibland bryska observationer, exempelvis den följande:

Zbigniew Brzezinski och Samuel P. Huntington, båda produkter av professor William Yandell Elliotts arbete på Harvarduniversitetet, har kokat ihop planer, ofta i samförstånd med en före detta ledare för Storbritanniens Arab Bureau, Bernard Lewis, syftande till att bygga en fascistisk, världsvid, anglo-amerikansk parodi på romarriket. ... [Dit hör också Huntingtons] recept för ett världsomfattande religionskrig, hans The Clash of Civilizations."

LaRouche varnade:

"Det internationella finans- och valutasystem som infördes 1971-75 kan omöjligt bestå särskilt länge till. ... Det har nu gått så långt att det nuvarande finans- och valutasystemet inte bara är bankrutt, utan bortom all räddning. ... Varje försök att tvinga världen att underkasta sig det ekonomisk-politiska tänkande som har styrt världen sedan 1971-75, det politiska tänkande som Europeiska unionen representerar i Europa idag, kommer snabbt att dra in världen i den största ekonomiska katastrofen i modern tid."

Han preciserade de principer kring vilka en lösning kan organiseras.

"En förnuftig värld skulle ansluta sig till Vladimir I. Vernadskijs noosfärbegrepp som en hörnsten i formuleringen av de fysisk-ekonomiska doktrinerna för hur alla moderna ekonomier bör styras och utvecklas. ...

Detta sätt att använda Vernadskij kommer att visa sig ovärderligt för att överbrygga skiljelinjen mellan de europeiska och asiatiska kulturerna, och frambringa den verkligt eurasiska kultur som nu behövs. En dialog mellan kulturerna med en dagordning som tar hänsyn till sådana faktorer, måste fungera som ett forum för alla som strävar att skapa acceptans för en sådan utveckling i riktning mot en eurasisk kultur, en utveckling som blir den gemensamma utgångspunkten för samtal och överenskommelser mellan suveräna nationer."

Helga Zepp-LaRouche betonade den 10 maj i en intervju för GBTimes:

– Jag tror att vi antagligen är den generation som kommande generationer kommer att se tillbaka på och säga: Åh! Det där var verkligen en fascinerande tid, för då skedde en övergång från en epok till en annan.

– Jag har en bild för det: Den förändring som vi upplever just nu kommer troligen att bli större än förändringen som skedde i Europa från medeltiden till den nya tiden. Under medeltiden trodde folk på en massa axiom, på skolastiken, aristotelismen, häxeriet – alla möjliga konstiga föreställningar – men sedan, tack vare inflytandet från tänkare som Nicolaus Cusanus och den italienska renässansen, så fick vi den moderna människosynen, vi fick vetenskap och teknik, vi fick den suveräna nationalstaten. Och alla dessa förändringar förde med sig ett helt annat sätt att se på människan och naturen och universum. Allting som vi idag kallar det "moderna samhället" är ett resultat av den förändringen.

– Jag tror att vi nu står inför, eller är mitt uppe i ett sådant epokskifte, där mänsklighetens nästa epok kommer att bli enormt mycket mera kreativ än den nuvarande, och det är någonting att glädjas åt, för vi kan faktiskt vara med och forma den, och ge vårt eget kreativa bidrag till den. Det finns inte många skeden i historien då det varit fallet. Så vi är faktiskt lyckligt lottade!

Om presidenterna Trump, Putin och Xi driver igenom en sådan politik mot den geopolitiskt inställda västliga eliten, ser utsikterna för att detta ska lyckas mycket goda ut.

Alexander Hartmann

Helga Zepp-LaRouche intervjuas av GBTimes Senior Editor Asa Butcher den 10 maj (42 min):
https://gbtimes.com/helga-zepp-larouche-discusses-chinas-belt-and-road-initiative-video