Iran: En bro mellan kontinenter

Iran är ett av de mest aktiva länderna i Asien när det gäller nya infrastruktursatsningar av kontinental och transkontinental betydelse. När järnvägen mellan Mashhad och Sarakhs (i Turmenistan) invigdes 1996 av den dåvarande presidenten Hashemi Rafsanjani fick Iran en förbindelse med Kina, och den gamla Sidenvägen återupplivades. Två år senare stod förbindelsen mot nordväst, till Van i Turkiet, färdig och Sidenvägen förbands med Europa. 2004 togs Mashhad-Bafq-Bandar Abbas-järnvägen i drift och Centralasien fick en förbindelse ut till Persiska viken. Iran färdigställde också Bafq-Kerman-Zahedan-järnvägen till Pakistan, som förbinder Iran med den indiska subkontinenten.

Nu håller man på att bygga en förbindelse till Indiska oceanen nära gränsen till Pakistan vid hamnstaden Chabahar vid Arabiska sjön, och en järnväg som går norrut därifrån till Mashhad och Centralasien. Med hjälp av två andra förbindelser till Kaukasus, en genom Astara (Azerbajdzjan) och en till Jolfa (Armenien), kommer en nord-sydlig korridor som förbinder Indien, Iran och Ryssland med varandra att stå klar, vilket betyder att tiden det tar att frakta gods från t.ex. Indien eller Östafrika till norra Europa kommer att minska från tre veckor till sjöss till en vecka till lands. Iran bygger också järnvägar till Herat i Afghanistan, till Khanaqin i Irak och till Basra i Irak.

Iran har nu gasledningar till Turkiet och Pakistan (invigd 11 mars i år), och nästa år kommer man att ha det också till Irak och till Syrien vid Medelhavskusten (om det inte saboteras av de av USA, Storbritannien och Saudiarabien understödda religionskrigen), och till och med till Jordanien vid Röda havet. Med alla dessa förbindelser har de olika iranska regeringarnas politik varit att integrera Iran ekonomiskt i den omgivande regionen och med andra kontinenter, och göra Iran ekonomiskt oumbärligt för regionen och för världen. Det är rena dårskapen för arabländerna att inte arbeta tillsammans med Iran på att säkerställa sin egen ekonomiska säkerhet. Bara för att ta ett exempel: den livliga omlastningsverksamheten i hamnarna i Dubai är nu nästan helt beroende av handeln med Iran, och därefter med Irak.

Förutom att vara en bro till andra marknader är Iran, med sina 76 miljoner människor (de flesta unga) en av de största marknaderna i regionen för både konsumtions- och kapitalvaror. Landet har världens fjärde största oljefyndigheter och näst största naturgasfyndigheter. Men de är underutvecklade, på grund av sanktionerna mot Iran.

Hela regionen bär på så stora möjligheter, vilket visas av den utveckling som skett kring Bandar Abbas och Hormuzganprovinsen i och med byggandet av Mashhad-Bafq-Bandar Abbas-järnvägen, att det är ekonomiskt självmord för regionala och globala ekonomiska stormakter att utestänga Iran, och belägga det med sanktioner.

För kartor och bilder se artikeln i EIR här