Inga fler katastrofer som i Houston! Vad som måste göras omgående

LaRouche Political Action Committee, LaRouchePAC, satte den 31 augusti upp följande uttalande på sin webbsida. Det delas ut som flygblad i hela USA med rubriken "Houston, we have a solution!"

Katastrofen i Texas är en katastrof skapad av människan – genom den kriminella försumlighet som landets folkvalda makthavare gjort sig skyldiga till genom att hålla Wall Streets kasinoekonomi och imperieambitioner under armarna samtidigt som de hävdat att landet inte har råd att återuppbygga och byta ut sin föråldrade och nerslitna ekonomiska infrastruktur. För tredje gången sedan 2005 har amerikanska storstäder lagts under vatten och invånarna drabbats hårt, för att planer på ny infrastruktur som hade kunnat skydda människorna, till en kostnad av några tiotals miljarder dollar, har ignorerats och förkastats. Orkanen Harvey tornar upp sig som den värsta katastrofen i landets historia – en katastrof som inte hade behövt inträffa.

2005, i orkanen Katrina, fick nästan 2.000 människor sätta livet till och de ekonomiska skadorna beräknades till 130 miljarder dollar. Först därefter kom ny infrastruktur som ska skydda mot stormvågor och förhindra översvämningar på plats i New Orleans, till en bråkdel av de mänskliga och ekonomiska kostnader som stormen hade orsakat. Hur många dödsfall och hur mycket lidande kunde inte detta projekt ha sparat?

Fyra år senare konfererade det amerikanska civilingenjörsförbundet ASCE på Manhattan om olika möjligheter att bygga översvämningsbarriärer för staden New York. Kostnaden för den största skyddsbarriären uppskattades till 9 miljarder dollar. Myndigheterna beslutade att göra ingenting. 2012 kom så superstormen Sandy som dödade 117 människor och vållade ekonomiska skador för 65 miljarder dollar. New York-borna upplever nu en "Summer of Hell" på grund av att transportsystemet i regionen, som är hundra år gammalt och dränktes och skadades av stormen Sandy, inte heller har underhållits eller bytts ut i den takt som behövts.

Hur många människooffer som orkanen Harvey kommer att kräva och hur stora de ekonomiska skadorna i Texas och Louisiana blir vet man ännu inte. Vad man däremot har vetat i många år är att kuststäderna i Texas är känsliga för översvämningar, och har översvämmats flera gånger. Ändå har inga översvämnings- eller stormskydd byggts efter andra världskrigets slut. Myndigheterna hade dragit upp planer för ett nytt system för Houstonområdet, men de ansvariga Wall Street-styrda tjänstemännen och politikerna tyckte att prislappen på runt 25 miljarder dollar var för dyr. Nu har hundratals miljarder dollar och ovärderliga människoliv gått till spillo.

Alla dessa katastrofer, och flera andra på senare tid, kunde ha undvikits för en bråkdel av det som blev den faktiska kostnaden i förlorade materiella värden, för att inte tala om förlusten i människoliv. Medierna försöker intala amerikanerna att varje stads katastrof beror på just den stadens ekonomiska egenheter, att den ligger där den ligger, att olika myndigheter bråkar med varandra, att den inte tagit tillräcklig hänsyn till klimatförändringen, eller ligger nära vatten! Det är trams. Wall Street, som har räddats upprepade gånger med biljontals dollar, men som tack bara kunnat erbjuda amerikanerna en fortsatt utarmning, kan inte tillåtas fortsätta diktera USA:s ekonomiska politik.

"Landet ropar på handling, och handling nu!" sa en gång president Franklin D. Roosevelt. Under hans tid som president, och under hela 1940-talet, finansierades den nya infrastrukturen som kunde förhindra sådana "naturkatastrofer" – t.ex. Tennessee Valley Authority, TVA – med statliga krediter, bl.a. genom inrättandet av den statliga utvecklingbanken RFC (Reconstruction Finance Corporation) och utvecklingsmyndigheten WPA (Works Progress Authority).

När orkanen Harvey lägger städerna i östra Texas under vatten borde det vara en väckarklocka för att sätta punkt för de 70 år under vilka landet har saknat sådana nationella kreditinstitut.

"Houston, we have a solution!"

Lyndon LaRouche manade den 30 augusti till en "kursomläggning" i politiken "nu meddetsamma". Han manade till inrättandet av ett nationellt kreditinstitut för ny, högteknologisk infrastruktur, av den typ som Roosevelt använde när merparten av den nu existerande infrastrukturen byggdes. Det är bara ett statligt kreditinstitut, liknande den av USA:s förste finansminister Alexander Hamilton inrättade nationalbanken, som kan låna ut de biljontals dollar som behövs för de nödvändiga nya infrastruktursatsningarna.

Det krävs också ett skyndsamt agerande för att återinföra bankdelningslagen Glass-Steagall, eftersom en ny finanskris kan bryta ut när som helst och kasinospelandet på Wall Street förhindrar riktiga, produktiva investeringar. När Wall Street tilläts avskaffa Glass-Steagall-lagen på 1990-talet förorsakade det en krasch som utplånade tio biljoner dollar i finansiella värden, ledde till massarbetslöshet och många människors förtidiga död.

LaRouche insisterar på att hans "Fyra ekonomiska lagar för att rädda nationen" måste införas med omedelbar verkan om USA ska kunna återhämta sig från orkanen Harvey och förhindra framtida, liknande katastrofer som förvärras av rötan i den reala ekonomin som nu tickar som en tidsinställd bomb. Dessa fyra ekonomiska lagar är:

1. Återinför bankdelning i enlighet med den av president Roosevelt införda Glass-Steagall-lagen, för att bryta upp Wall Streets makt;

2. En uppifrån styrd, exakt bestämd nationalbankspolitik med inrättandet av statliga kreditinstitut baserade på Roosevelts Reconstruction Finance Corporation och Alexander Hamiltons nationalbanker;

3. Statlig styrning av krediter till ny infrastruktur på högsta tekniska nivå, som höghastighetståg, fjärde generationens kärnreaktorer och kärnfusion, storm- och översvämningsskydd, dammar, kanaler m.m.;

4. Ett "kraschprogram" för att utveckla fusionskraften och en kraftigt ökad satsning på Nasas rymdforskning som kan bli en motor för produktivitet och produktiv sysselsättning.

Ett nytt paradigm får fäste

Inom ramarna för sitt Belt & Road Initiative – ett världsomspännande program för byggandet av nya "landbroar" bestående av snabbtåg och andra stora infrastrukturprojekt – erbjuder Kina också USA samarbete rörande finansiering och byggande av ny infrastruktur. Man har nu också påbörjat igångsättningen av ett antal projekt i det större formatet som egentligen skulle ha byggts för länge sedan, som Krakanalen i Sydostasien och återskapandet av Tchadsjön i Afrika söder om Sahara, projekt som Lyndon LaRouche och hans fru Helga Zepp-LaRouche länge varit pådrivande för.

Helga och Lyndon LaRouche leder en landsomfattande mobilisering med målet att president Trumps USA ska gå med i det av Kina initierade Belt & Road-initiativet för infrastrukturbyggen runt om i världen. Om USA går med i detta initiativ, där alla är vinnare ("win-win"), och bygger ut infrastrukturen såväl internationellt som i det egna landet, då kommer USA att återfå sin ställning som en stor industrimakt.

Helga Zepp-LaRouche talade den 26 augusti på en konferens på Manhattan i New York om krisen i den amerikanska infrastrukturen. Hon hade följande förslag:

– Tänk bara på vilka enorma möjligheter som skulle öppna sig om USA skulle samarbeta med [det kinesiska] Belt & Road-initiativet. Det är verkligen viktigt att man kan se framför sig ett helt annat system. Om USA skulle göra nu samma sak som Franklin D. Roosevelt gjorde – New Deal, Glass-Steagall, samarbete med Kina – så skulle USA få uppleva den största industriella revolutionen i sin historia.

– Man måste bara inse att vi befinner oss i slutfasen av ett samhällssystem, ett system som inte går att rädda. Vi behöver byta ut det mot ett helt nytt system. De flesta har svårt att tänka sig det, men det finns exempel på sådana systemskiften. Marshallplanen i Europa är ett sådant exempel, andra är Meijirestaurationen i Japan och det som Roosevelt åstadkom med New Deal. Man måste helt enkelt förstå att en sådan dramatisk förändring absolut är möjlig idag också.

LaRouchePAC har tagit på sig ansvaret att driva igenom att president Trump och kongressen agerar i enlighet med detta. Men det ansvaret har också alla som ser sig som medborgare i USA: de som röstade på Trump, eller på senator Bernie Sanders; de som inte röstade på någon alls, därför att de kände avsmak för manipulationen av valet, och den fortsatta manipulationen efter valet, men som ville se ett slut på avindustrialiseringspolitiken och Wall Streets kasinoekonomi som styr det här landet; de som känner någon som mist livet, eller mist sitt hem och alla sina ägodelar i någon "naturkatastrof" därför att den av Wall Street dikterade politiken hindrat att det byggts storm- och översvämningsskydd. Alla dessa människor måste agera nu och göra sina röster hörda.

Därför att det som nu, än en gång, drabbar amerikanska städer måste få alla vettiga människor att dra samma slutsats: Det finns inget annat val.

Se vidare:

https://larouchepac.com/20170831/no-more-houstons-lyndon-larouche-says-what-must-happen-right-now

https://larouchepac.com/20170901/harvey-disaster-made-wall-street

https://larouchepac.com/20170901/friday-webcast-september-1-2017

https://larouchepac.com/20170903/manhattan-town-hall-texas-disaster-must-serve-wake-call-america

https://larouchepac.com/20170831/infrastructure-worth-more-you-think

LaRouche Political Action Committee
https://larouchepac.com/