Hotet från rymden

Artikel ur Ny Solidaritet nr 2/2012. Läs den som pdf på sid 5:

Den 30 juni 1908 på kvällen i Stockholm blev det inte mörkt. Man kunde tro sig förflyttad till Kiruna med midnattssol. Flera hundra mil bort, över Tunguska i Sibirien, hade en is- eller stenbumling som troligen vägde 100.000 ton och var 40 meter lång rusat in i jordens atmosfär med 54.000 km/timmen och exploderat innan den slog i marken. Ljuset över Stockholm skapades av stoft från explosionen som reflekterade solljuset från hög höjd. I Tunguska fälldes skogen eller blev av med barken inom ett område på 2000 km2, det vill säga 3 gånger 7 mil. Det var tur för jorden och oss att stenen var så liten.

Titta på bilden på Mars. Ytan är täckt med kratrar, stora och små. Om mänskligheten skall överleva måste vi försvara jorden mot stenar som är större än Tunguska-stenen. Med vår infrastruktur på Mars har vi nu större möjligheter att utveckla ett försvarssystem. På grund av några få engagerade människor på Jet Propulsion Laboratory finns redan ett system för upptäckt av stora stenar som är på väg till jordens närhet. Det består av automatiska teleskop som genomsöker himlen och spelar in allt de ser, jämför med databaser hur det såg ut tidigare och upptäcker om det finns något nytt.

Om något upptäcks nu, kan vi då göra något? Just nu är svaret nej! Vi har ingen försäkring för att mänskligheten överlever. Jupiter träffas ganska ofta av kometer eller asteroider. Juli 2009 träffades Jupiter av något som troligen var en asteroid mellan 200 och 500 meter i diameter. Den skapade en svart fläck lika stor som Stilla havet. Om något liknande träffar jorden blir det inte mycket kvar.

BILDTEXT

1. Sannolikhet för asteroidnedslag av olika storlekar på jorden.