Historisk presskonferens: Obama mörkar om terrorismen!

Det var ett ödesmättat, nästan spöklikt sammanträffande att presskonferensen med fd senatorn Bob Graham, ordförande för utredningen av terrordåden den 11 september 2001, och terrorattentatet mot franska satirtidningen Charlie Hebdo i Paris föll på samma dag den 7.1. Graham, kongressledamöterna Walter Jones och Stephen Lynch, liksom anhöriga till offren från World Trade Center har hållit presidenterna Bushs och Obamas hemlighållande av ett helt kapitel ur utredningens rapport ansvarigt för att den sanna bakgrunden till 11 september fram till dags dato inte uppdagats och terrorvågen därför inte brutits. Presskonferensen på engelska kan ses här. Här följer Grahams bidrag:

"BOB GRAHAM: Walter, tack för denna inledning. Jag vill också tacka Walter och Steve – kongressmännen Jones och Lynch – för deras ledarskap för att få upp frågan om de hemligstämplande 28 sidorna på kongressens dagordning. Jag tackar också familjemedlemmarna, som utan tvekan har varit den viktigaste kraften för de förändringar som har skett som ett resultat av 11 september, och de kommer att vara den viktigaste kraften för att övertyga presidenten att det nu är på tiden att det amerikanska folket får veta sanningen.

Det behövs kanske inte sägas, att mina kommentarer som jag tillfogar denna förmiddag, skiljer sig väsentligt från vad de skulle ha varit om inte händelserna i Paris denna förmiddag hade skett. Jag bedömmer att denna sak nu kommer i sitt rätta sammanhang.

Vad har konsekvenserna blivit av vägran att frisläppa de 28 hemligstämplade sidorna? Jag påstår att det finns tre konsekvenser. För det första, förnekandet av sanningen. En kärnfråga om 9/11 är om dessa 19 personer agerade ensamma eller hade ett understödsnätverk underlättade deras möjlighet att genomföra en mycket komplicerad operation. Ingen som har tittat närmare på vad som hände, inkluderande de personer jag just nämnde, har kommit till någon annan slutsats än att det är mycket osannolikt att de 19 personerna kunde ha agerat ensamma. Ändå är den amerikanska regeringens inställning att de agerade ensamma och att det inte finns något behov av någon ytterligare utredning om det fanns ett understödsnätverk.

Detta år är det 150 år sedan det amerikanska inbördeskriget slutade och under de senaste åren har vi haft nationella historielektioner där man varje dag jämförde med vad som hände 150 år tidigar under kriget. En av de sker jag lärde mig är att president Lincolns politik under hela kriget var att alla rapporter som kom till regeringen, speciellt till utrikesdepartementet, offentliggjordes dagligen. Han ansåg att, om det amerikanska folkets stöd skulle behållas, under ett krig som blev blodigare och blodigare, massor med stupade och stora förluster av egendom, måste det amerikanska folkets förtroende för att regeringen handlade riktigt behållas och att nyckel till detta förtroende var öppenhet. Jag önskar att vi använder Lincolns metoder när det gäller vad som hände den 11 september.

För det andra. Det är en fråga om rättvisa. Ungefär 3000 anhöriga till de som dog 9/11 har i åratal sökt rättvisa med hjälp av vårt system. Den amerikanska regeringens ställningstagande har faktiskt varit att skydda Saudiarabien under alla steg i den rättsliga processen. När den amerikanska regeringen uppmanades att ta ställning tog den ställning mot amerikanska medborgares intresse att få rättvisa för att skydda den regering som, enligt min mening, var mest ansvarig för understödsnätverket. Ännu ett exempel från inbördeskriget: Britterna hade skrivit under en neutralitetsöverenskommelse med USA att de inte skulle lägga sig i inbördeskriget. Sedermera upptäcktes att brittiska varv hade byggt krigsfartyg för sydstaterna. När kriget var slut glömde inte USA. De vände inte ryggen till konsekvenserna av britternas svekfullhet. I stället drev de frågan och fick till slut ett erkännande från britterna och en liten kompensation för den skada som deras ahndlande medfört. Vilken skillnad mellan sättet som detta land då såg sig som en stolt försvarare av rättvisa för sina medborgare och vad vi upplever idag.

För det tredje. Det handlar om nationens säkerhet. Många som försvarar hemligstämpeln har ofta sagt att detta kan inte göras tillgängligt för den amerikanska befolkningen därför att det skulle vara negativt för vår nationella säkerhet. Det skulle påverka metoder och informationskällor eller avslöja annan information som det är olämpligt att allmänheten känner till. Men so de två kongressmännen just sagt, de har båda läst utredningen – inte för 12 år sedan, när jag deltog i författandet av den – utan de har nyligen läst den och har båda kommit till samma slutsats som vi gjorde för 12 år sedan; att ett offentligörande inte är ett hot mot vår nationella säkerhet.

I dag påstår jag att det är ett hot mot vår nationella säkerhet att inte offentliggöra de 28 sidorna och vi såg en effekt av detta idag i Paris.

Några fakta:

Saudierna vet vad de gjorde. De är inte människor som är omedvetna om konsekvenserna av sin regerings agerande. För det andra, saudierna vet att vi vet vad de gjorde! Någon i vår regering har läst dessa 28 sidor, någon i regeringen har läst alla andra rapporter som har dolts hittills. Och saudierna vet att det är så. Vad tror ni att saudiernas inställning till detta skulle vara om de vet vad de gjort, om de vet att USA vet vad de gjort, och de ser att USA är antigen passiv eller direkt fientlig till att låta dessa fakta bli kända? Vad skulle Saudiarabiens regering göra under dessa omständigheter, vilket är precis vad de gjort under mer än ett decennium?

För det första, de har fortsatt, kanske ökat sitt stöd till en av de mest extrema former av Islam, wahhabismen, över hela världen, speciellt i mellanöstern. För det andra, de har i sin religiösa iver stött, finansiellt och på andra sätt, institutionerna som ska sprida dessa extrema former av islam. Detta inkluderar moskéer, koranskolor och militära grupper. Al-Qaeda var en saudisk skapelse; regionala grupper som al-Shabaab är till största delen en saudisk skapelse; och nu, ISIS är den senaste. Jo, jag hoppas och tror att USA kommer att krossa ISIS men om vi tror att det betyder seger är vi verkligen naiva! ISIS är en konsekvens, inte en orsak – det är en konsekvens av extremismens spridning, huvudsakligen av Saudiarabien, och om ISIS krossas kommer en ny institution att skapas, finansieras och stödjas för att föra uppdraget vidare. Så konsekvenserna av vår passivitet mot Saudiarabien har varit att vi tolererat denna följd av rörelser; våldsamma, extrema, otroligt skadliga för mellanöstern och ett hot mot världen som vi såg denna förmiddag i Paris.

Jag avslutar med att påpeka att detta är en mycket viktig fråga. Den kan tyckas avslagen för några men den är lika aktuell som rubrikerna vi kommer att läsa idag. Det är en fråga som går till kärnan av USA:s överenskommels med sin befolkning, att befolkningen ska ge regeringen trovärdighet och stöd att styra; att regeringen ska ge befolkningen de upplysningar så att de kan göra bra bedömningar om lämpligheten av regeringen agerande. Detta är lika fundamentalt som rättvisa till de som åsamkats lidande av denna otäcka union av extremism och ett mycket mäktigt land. Det handlar om säkerheten för USA:s befolkning.

Jag tackar ännu en gång för kongressmännens initiativ. Jag hoppas att de snart kommer att följas av många andra medlemmar av kongrssen som inser vikten av denna fråga. Och att sedan, till slut, att USA:s presiden förklarar att han kommer att tillämpa Lincolns standard av full öppenhet och lita på det amerikanska folkets intelligens, omdöme och patriotism för att bestämma vad den lämpliga handlingsstrategin kommer att bli.

Tack så mycket."