H.G. Wells och den "öppna konspirationen": Imperietanken bakom världsstaten

Den brittiske författaren och underrättelsemannen H.G. Wells
(1868-1946) formulerade redan i slutet av 1800-talet en plan för hur
det brittiska imperiet skulle kunna utvidgas till en "världsstat",
bland annat med hjälp av hot om användning av ABC-vapen. Wells hade
stort inflytande på många av de ideologier som formar den värld vi nu
lever i: globalisering och frihandel, ekologism och ny-malthusianism,
kärnvapenterror och kamp mellan kulturerna.

Ur H.G. Wells, Open Conspiracy:

"Den Öppna konspirationen grundar sig på brist på respekt för nationalitet, och den har ingen anledning att tolerera fördärvliga eller gensträviga regeringar bara för att de biter sig fast på den ena eller andra plätten av mänskligt territorium. Det ligger i Atlantstaternas makt att påtvinga världen fred och garantera obehindrad rörelse- och yttrandefrihet från den ena änden av världen till den andra. Detta är ett faktum som den Öppna konspirationen måste insistera på."

"Om man vill undvika krigets oemotsagda olycka, om man vill uppnå den grad av välstånd och kraft som nu föresvävar oss, så måste det till en effektiv världskontroll inte bara gällande rustningarna, utan också gällande produktionen och varumarknaden, folkomflyttningarna och folkökningen. Det är befängt att drömma om fred och världsomspännande framsteg på någon annan grundval än en sådan kontroll."

"Den öppna konspirationen är inte så mycket en socialism, som en mer omfattande plan som har slukat och införlivat allt ätbart från sina socialistiska förfäder."

Ur H.G. Wells, Anticipations:

"Den Nya republikens män kommer inte att vara blödiga vare sig ifråga om att döda eller att dö ... De kommer att ha ett ideal som gör dödandet meningsfullt; liksom Abraham kommer de att döda på grund av sin tro, och de kommer inte att ha några vidskepliga föreställningar om döden ...
De kommer, räknar jag med, att vara av den åsikten att en viss andel av befolkningen existerar endast på nåder, av medlidande och tålmodighet, och på villkor att de inte förökar sig; och jag kan inte tänka mig att de skulle tveka att döda när denna nåd missbrukas ... Allt sådant dödande kommer att utföras med en opiat ... Om bestraffningar över huvud taget kommer att användas i avskräckande syfte i framtidens lagbok, kommer avskräckningsmedlet varken att vara döden eller stympning av kroppen ... utan en rejäl dos vetenskapligt framkallad smärta."

Ur H.G. Wells, Försök till självbiografi:

"Det är precis denna ovilja att tänka onda tankar... som i denna
stund kan radera ut britterna från rullorna över nu levande
betydelsefulla folk. Sa jag obenägenhet att tänka onda tankar? Det är
värre än så. Det finns en obenägenhet att tänka igenom saker och ting.
Det finns en obenägenhet att tänka alls."

H.G. Wells och den "öppna konspirationen":
Imperietanken bakom världsstaten

av Stefan Marienfeld

I artikeln "Zbigniew Brzezinski & 11 september"1 varnar Lyndon LaRouche för en "kamp mellan civilisationerna", som kan störta världen in i ett tredje världskrig, ett nytt trettioårigt religionskrig. Han beskriver de två mest prominenta förespråkarna för en "kamp mellan civilisationerna", Zbigniew Brzezinski och Samuel P. Huntington, som typiska företrädare för den s.k. "utopistfraktionen" i den anglo-amerikanska militär- och underrättelseapparaten. Dessa personers patologiska sinnelag är utslag av en "wellsk mentalitet" (efter den brittiske författaren och underrättelsemannen Herbert George Wells). Brzezinski och Huntington, liksom också Henry Kissinger, skolades politiskt av William Yandell Elliott, Harvardprofessorn som såg till att den brittisk-imperiala "utopisten" H.G. Wells' idéer fick fotfäste i Amerika.2

H.G. Wells (1868-1946) hade redan i slutet av 1800-talet utvecklat en strategi för hur det brittiska imperiet, med hjälp av en kamp mellan civilisationerna, inklusive användning av moderna biologiska och kemiska, senare även nukleära vapenteknologier, skulle kunna utvidgas till att bli ett världsimperium. De geopolitiska målen var, då som nu:

1. Att förhindra ett euro-asiatiskt samarbete om att infrastrukturellt och teknisk-industriellt bygga upp Eurasien som motorn i en ny, rättvis ekonomisk världsordning.

2. Att skaffa sig kontroll över världens råvarutillgångar.

3. Att minska världsbefolkningen med hjälp av nymalthusianska befolkningskrig.

4. Att ersätta en multipolär världsordning bestående av suveräna nationalstater, med en unipolär nymalthusiansk världsdiktatur, utövad av ett då brittiskt, numera anglo-amerikanskt världsimperium.

Huvudpunkterna i denna strategi formulerade H.G. Wells 1928 i sin skrift The Open Conspiracy: Blueprints for a World Revolution.

I dag är Wells mest känd för sina många sciencefiction-romaner, som Tidsmaskinen (1895), Doktor Moreaus ö (1896) och Världarnas krig (1898), och olika filmatiseringar av dem. Mindre känt är hans inflytande på det politiska området.

I slutet av 1800-talet gick Wells in i det då nybildade Labourpartiet och ställde senare upp som partiets kandidat till det brittiska parlamentet. Han var medlem i den brittiska imperieelitens klubb Koefficienterna, i det socialistiska Fabiansällskapet, i PEN-klubben och i ett antal malthusianska organisationer som förespråkade barnbegränsning.

Under första världskriget ledde Wells den brittiska underrättelsetjänstens propagandaavdelning. Och eftersom han redan 1901 hade sysslat med nya vapenteknologier som t.ex. pansar, togs han in som rådgivare vid utvecklingen av krigsmateriel. Den funktionen hade han även under andra världskriget.

Tillsammans med experten på bakteriologisk krigföring, Sir Ray Jankester, grundade Wells British Science Guild. Dessutom var Wells nära vän med J.B.S. Haldane, som var expert på kemisk och biologisk krigföring. 1922 deltog han på den internationella nedrustningskonferensen i Washington som ombud för Storbritannien. Han arbetade nära ihop med Winston Churchill och han intervjuade Lenin, Stalin och Franklin D. Roosevelt.

I USA, där Wells flera gånger togs emot som gäst i Vita huset, uppkallades det inflytelserika magasinet The New Republic efter Wells' utopi om en "ny republik".3

Antecipering av en världsstat

Wells' världsåskådning var djupt pessimistisk. Han var övertygad om att mänskligheten genom det ständiga vetenskapliga och tekniska framåtskridandet skulle komma att förgöra sig själv i ett allt förintande krig. Bara om kontrollen över vetenskap och teknik, inbegripet den allra nyaste vapentekniken, samlades i händerna på en liten oligarkisk elit, skulle världsfreden kunna tryggas i en "världsstat". Denna universalfascism i H.G. Wells' tappning hade ett avgörande inflytande på de ideologier som formar den värld vi lever i nu: globalisering och frihandel, ekologism och nymalthusianism, kärnvapenterror och kamp mellan kulturerna.4

1901 torgförde Wells för första gången sin idé om en "öppen konspiration" för att skapa en "världsstat med enhetligt språk och enhetligt styre", som han kallade den "nya republiken". Det var i skriften Anticipations of the Reaction of Mechanical and Scientific Progress Upon Human Life and Thought.

Den "öppna konspirationen" har som mål att ersätta de demokratiskt och republikanskt konstituerade nationalstaterna och deras medborgare, med en enda imperial världsstat och dess undersåtar. Idéer och moral ska kontrolleras och styras på ett sådant sätt att människorna "frivilligt" kommer att önska sig den "öppna konspirationens" nya världsordning. Den "öppna konspirationen" är ett nätverk av privata och offentliga personer och institutioner som bekänner sig till dessa idéer, ett nätverk som är tänkt att – parallellt med de legitima statliga institutionerna – utvecklas till en stat i staten, för att till slut avskaffa denna stat och införa en "världsregering". I Anticipations skriver Wells:

"Jag tror att den Öppna konspirationen kommer att uppstå som en medveten organisation av intelligenta och förmodligen i några fall rika män, som en rörelse med tydliga sociala och politiska mål, som öppet struntar i det mesta av den nuvarande politiska kontrollapparaten, eller också använder den som ett verktyg för att nå dessa mål."

Enligt Wells ska den till en början löst organiserade rörelsen efterhand utvecklas till ett strömlinjeformat system av koncerner, universitet och militärtjänster, som "uppträder som en stat ... ett slags öppet hemligt sällskap ... ett informellt och öppet frimureri. På alla upptänkliga sätt ska det påverka och styra den befintliga regeringsapparaten."5

Den "öppna konspirationens" samhällspolitiska målsättningar är utpräglat darwinistisk-nymalthusianska. Det normbildande etiska systemet i den "nya republiken" ska i första hand befrämja det utmärkta, det duktiga och det vackra hos människorna: en vacker och stark kropp, ett skarpt och kraftfullt intellekt och växande kunskaper. Det som vid första anblicken verkar humant, avslöjar sig snart som det "naturliga urvalets" människoföraktande system, i vilket endast den starke överlever. Wells kräver att det mindervärdiga, det tarvliga och fula och det bestialiska ska dödas:

"För en mängd föraktliga och dumma varelser, räddhågade och hjälplösa och värdelösa, olyckliga eller förhatligt lyckliga mitt i ett skamligt elände, svaga, fula, odugliga, födda ur en otyglad vällust, som växer och förökar sig av ren liderlighet och dumhet, kommer den nya republikens män att hysa föga medlidande och ännu mindre välvilja."6

Den kosmopolitiska imperialisten

H.G. Wells låter ingen sväva i ovisshet om att det är det brittiska imperiet som stått modell för hans nya världsstat. 1902 upptogs han som medlem i den exklusiva elitklubb som gick under namnet Koefficienterna. Bland de övriga medlemmarna fanns Richard B. Haldane, Lord Robert Cecil, Lord Edward Grey och den enligt egen utsago "brittiske raspatrioten" Lord Afred Milner, vilka alla senare blev ministrar i den liberala regeringen under första världskriget. De totalitära socialisterna Sidney och Beatrice Webb från Fabiansällskapet och W.S. Hewins och W.P. Reeves från den av fabianerna grundade London School of Economics var också med på mötena. Dessutom deltog geopolitikerna Leo Amery och Halford Mackinder. Den som stod H.G. Wells närmast i denna krets var Lord Bertrand Russell.

Ur denna grupp bildades senare British Roundtable (även kallad Cliveden Set, efter namnet på Astorfamiljens egendom), som inte hymlade med sitt stöd till Adolf Hitler. De i dag tongivande geopolitiska "tankesmedjorna" för den anglo-amerikanska politiken – Royal Institute of International Affairs (RIIA) i London och Council on Foreign Relations (CFR) i New York – växte fram ur detta Roundtable.7

Den politiska grunden för alltihop var Lord Cecil Rhodes' testamente från 1877. Om inte annat så sörjde Lord Alfred Milner, den förste förvaltaren av Cecil Rhodes Trust, för det. Cecil Rhodes dog 1902, samma år som Koefficientklubben inledde sina middagsträffar. Rhodes hade skrivit i sitt testamente att en del av hans förmögenhet skulle gå till att finansiera ett "hemligt sällskap", med uppgift att verka för:

"Det brittiska styrets utsträckning till hela världen ... brittiska undersåtars kolonisering av alla landområden där försörjningsmedel kan uppbringas med energi, flit och företagsamhet och i synnerhet brittiska bosättares ockupation av hela den afrikanska kontinenten, det Heliga landet, Eufratdalen, öarna Cypern och Candia [Kreta], hela Sydamerika, de öar i Stilla havet som ännu inte innehas av Storbritannien, hela den malajiska övärlden, Kinas och Japans kuster, den slutliga återerövringen av Amerikas förenta stater som en del av det Brittiska imperiet. Hela imperiets konsolidering ... grundläggandet av en så stor makt, att den gör krig omöjliga och är till mänsklighetens bästa ..."8

Vid den tiden tedde sig detta mål tämligen avlägset. "Lincoln-revolutionen" 1861-76 hade gjort USA till den ekonomiskt mäktigaste och tekniskt mest utvecklade industrinationen i världen. Det amerikanska ekonomiska systemet var den framgångsmodell som hela världen ville ta efter. Meijirestaurationen blev början till Japans industriella revolution. Frankrike, Ryssland, Tyskland och Kina arbetade gemensamt på att knyta samman hela den eurasiska kontinenten med järnvägar, som grunden för en industriell utveckling av amerikansk modell. Det brittiska imperiets globala dominans var därmed hotad. Paniken spred sig bland imperiets lorder.

H.G. Wells, som nu kände sig som en "kosmopolitisk imperialist", ville på alla villkors vis rädda imperiet och dess ekonomiska system, den s.k. frihandeln. Han menade att kolonierna inte borde ges någon mer självständighet. Grundandet av Sydafrika och Rhodesia gillade han inte:

"Jag menar att det hade varit bättre att behålla Sydafrika sammanhållet och som en del av ett stort världsomfattande system, än att tillåta två egensinniga republiker att lägga beslag på kaffrerfolkens livskraft och mineralrikedomen i en stor region, vilka egentligen borde komma hela mänskligheten till godo. Jag har aldrig ansett nationalism som ett godtagbart skäl för att låta stora områden med potentiella rikedomar ligga ofruktsamma, bara för att efterblivna folk råkar bo där. Hela Jorden tillhör hela rasen."9

"Hela rasen" betydde givetvis "det brittiska imperiet", som betraktade dessa områden som sin egen egendom.

Men ännu viktigare för Wells än att bara försvara det rådande kolonialväldet, var hans "öppna handen"-strategi: genom att smälta samman med andra stormakter kunde imperiet utvidgas till en världsstat.

"Tanken på imperiets eventuella samgående med andra makter till en omfattande världskontroll, dök faktiskt upp med jämna mellanrum", erinrade sig Wells senare på tal om samtalen i Koefficientklubben.

"Vi tänkte oss en pool. Imperiet betraktades som den fridsamma förelöparen till en faktisk världsstat. Våra 'råvaru'-innehav sågs som en del av människosläktets egendom, som vår andel i den gemensamma fonden; vår flotta som en världspolis, till slut lika avnationaliserad som tempelriddarna."10

1928, i den ovannämnda skriften The Open Conspiracy: Blueprints for a World Revolution gick Wells noga igenom hur den nya "fridsamma världsstatens" omfattande världskontroll skulle se ut och hur den skulle införas med hjälp av den "öppna konspirationens" metoder.

Hans planer har under de senaste 75 åren gått i uppfyllelse på ett skrämmande sätt.

Pax britannica – pax universalis

"Om man vill undvika krigets oemotsagda olycka, om man vill uppnå den grad av välstånd och kraft som nu föresvävar oss, så måste det till en effektiv världskontroll inte bara gällande rustningarna, utan också gällande produktionen och varumarknaden, folkomflyttningarna och folkökningen. Det är befängt att drömma om fred och världsomspännande framsteg på någon annan grundval än en sådan kontroll."11

Det nya världsimperiet skulle inte styras enligt den suveräna nationalstatens frihetliga, demokratiska och republikanska principer, där makten ligger hos folket, och inte heller av en enda diktator, utan av ett s.k. "världsdirektorat".

Detta världsdirektorat har överinseende över land och hav och kontrollerar hela den globaliserade ekonomiska processen, från utvinning och förädling av råvaror till varutillverkning, varuhandel och varudistribution. Det har hjälp av en världsbanksorganisation, ett globalt "Central Intelligence Office" och andra övernationella organ. Denna världsomfattande planekonomi under världsdirektoratets ledning kräver en omprövning av egendomsförhållandena i riktning mot ett kollektivt ägande.

"Jordens råmaterial ska tillhöra alla, de får inte monopoliseras av en vinningslysten individ eller en roffande stat och deras exploatering för det allmänna bästa inte hämmas av anspråk på territoriella företrädesrättigheter, som den ena eller andra efterblivna eller ekonomiskt sinnade individen eller stammen kan råka göra." I globaliseringens kölvatten avskaffas det fritt verkande egenföretagandet och det privata ägandet. Mark-, gruv- och fabriksägaren muterar till arrendator, fastighetsskötare, koncessionsinnehavare och lantarbetare. "Dessa fusioner och kombinationer, dessa stora koncerner som tränger undan de många mindre företagen, hela denna förvandling utspelar sig med grymheten och hänsynslösheten hos ett naturfenomen."

H.G. Wells var en uttalad anhängare av "globalisering" i meningen Adam Smiths brittiska frihandelsideologi. Men den marxistiska socialismens ekonomiska idéer och internationalism var bara en annan sida av samma mynt, menade han, eftersom båda till slut skulle leda till att den suveräna nationalstaten, det största hindret för förverkligandet av ett nytt världsimperium, avskaffades.

Wells menade att blotta existensen av nationalstater med nödvändighet måste leda till krigiska sammandrabbningar, och därför borde de elimineras.

Den suveräna nationalstaten som politisk institution uppstod i själva verket i kampen mot det förtryck som människorna levde under, i olika former av imperiala och oligarkiska styren. Det bästa exemplet på det är Amerikas förenta stater, som steg fram som en suverän nationalstat, den första konstitutionella republiken i människans historia, ur sitt frihetskrig mot det brittiska imperiet. Suveräna nationalstater som samarbetade med varandra på grundval av det amerikanska nationalekonomiska systemet var det enda effektiva skydd som människorna hade mot det brittiska imperiets roffande frihandelspolitik, och ledde fram till 1800- och 1900-talets banbrytande teknisk-industriella revolutioner. Det är precis det som Wells och hans utopiska anhängare vill förstöra, och då är alla medel tillåtna:

"Världsstaten [måste] ha sina egna vetenskapliga preventionsmetoder, så länge det fortfarande finns människor på vår planet som springer omkring med fanor, uniformer och vapen, beredda att i den nationella rättens namn bruka våld mot sina grannar och förhindra det fria varuutbytet", och "eftersom det nu i dagens värld finns arméer som står redo att gå fram med våld, så måste den Öppna konspirationen ha i beredskap tillräckliga möjligheter att trotsa militärt våld och bekämpa och krossa arméer som ställer sig i vägen för den."

Kamp mellan kulturerna

I Västeuropa och Amerika lokaliserade Wells motståndet mot den "öppna konspirationens" målsättningar till det "patriotiska komplexet", som envist vägrade att ge upp principen om nationell suveränitet. Och i utvecklingsländerna, konstaterade Wells, skulle den "öppna konspirationen" möta kompakt motstånd. De skulle se den som ett försåtligt försök från västländernas sida att suga ut och underkuva dem ännu värre än förut.

På basis av denna analys av motståndet mot planerna på att inrätta ett världsimperium utvecklade Wells sin strategi för en "kamp mellan kulturerna". Den vände sig inte så mycket till utvecklingsländerna, utan syftade snarare – då som nu – till att ta död på den europeiska idén om en mot det allmänna bästa orienterad suverän nationalstat i "Atlantsamhällena", så att de västeuropiska staterna och USA kunde fås att böja sig för den "öppna konspirationen".

"Delvis kommer detta kritiska motstånd från de sönderfallande samhällena utanför den atlantisk-kapitalistiska sfären inte att rikta sig så mycket mot det kommande världssamfundets metoder, som mot de västliga traditioner och restriktioner som kvävande pålagts dem, och i så måtto kan sammandrabbningen mellan Öst och Väst till och med gynna den Öppna konspirationens målsättningar. Kampen mellan de gamla traditionerna och den förvirring som denna kamp skulle åstadkomma, skulle mycket väl kunna leda till ett snabbt anammande av den Öppna konspirationens idéer."

I sin verksamhet koncentrerade sig den "öppna konspirationen" generellt på Atlantstaterna, vilkas regeringar den betraktade som övergående fenomen. De suveräna nationalstaterna skulle försvagas och förvandlas till ett instrument för den "öppna konspirationen", särskilt skulle deras våldsmonopol, d.v.s. deras polis och militär, användas för att upprätta ett världsimperium:

"Den Öppna konspirationen grundar sig på brist på respekt för nationalitet, och den har ingen anledning att tolerera fördärvliga eller gensträviga regeringar bara för att de biter sig fast på den ena eller andra plätten av mänskligt territorium. Det ligger i Atlantstaternas makt att påtvinga världen fred och garantera obehindrad rörelse och yttrandefrihet från den ena änden av världen till den andra. Detta är ett faktum som den Öppna konspirationen måste insistera på."

Wells bestrider häftigt att denna imperiala inblandning i nationella angelägenheter är ett brott, "för det vittnar om en fantastisk trångsynthet, när man vill vänta med att skapa fredliga och ordnade förhållanden i hela världen ända till dess att hela världen har gått med i den Öppna konspirationen."

Den "öppna konspirationen" är en universalfascistisk rörelse, vars organisationsstruktur har de italienska fascisterna som förebild. Wells formulerar sex kärnpunkter som ledmotiv för denna rörelses aktiviteter i riktning mot en världsrevolution:

"1. Vi hävdar absolut, såväl teoretiskt som praktiskt, att varje befintlig regering och vår underkastelse under den är provisorisk till sin natur.

2. Vi är beslutna att med alla tillgängliga medel minimera dessa regeringars konflikter, deras missbruk av människor och egendom för militära mål och deras motstånd mot införandet av ett världsekonomiskt system.

3. Det är vår fasta föresats att allt privat, kommunalt eller statligt ägande av åtminstone kredit- och transportväsen samt stapelvaruproduktion skall överlämnas till ett ansvarigt världsdirektorat som har mänsklighetens gemensamma mål för ögonen.

4. Vi inser att en världskontroll i biologiska frågor, gällande till exempel folkmängd och sjukdomar, är en praktisk nödvändighet.

5. Vi stöder en miniminivå av individuell frihet och välfärd i världen. Och

6. Det är vår högsta plikt att viga våra liv åt inrättandet av ett världsdirektorat som kan fullgöra dessa uppgifter och åt ett allmänt främjande av mänsklig kunskap, kapacitet och förmåga."

Den "öppna konspirationen" ska skapa ett brett politiskt spektrum av icke-statliga och halvstatliga rörelser, t.ex. pacifistiska och ekologiska rörelser och rörelser för barnbegränsning. Wells såg en begränsning av födelsetalen – vid den tiden fanns det knappt två miljarder människor på Jorden – som den "öppna konspirationens" och världsimperiets främsta uppgift.

Wells och Hitler

I sin självbiografi berättar Wells att han redan som 13-åring hade idéer om arierna som var mycket lika Hitlers, och att han senare blev övertygad om att Hitler, ju mer han fick veta om honom, rentav var hans själsliga tvillingbror.12

Det som kanske var en förvillelse hos den unge Wells, formade sig under loppet av hans fortsatta studier till en sammanhängande världsbild. 1884 fick Wells ett stipendium för studier vid Normal School of Science i South Kensington och hans lärare där i tre år var Thomas H. Huxley. Huxley, den mest stridbare förkämpen för Charles Darwins evolutionsteori, skolade honom i Spencers, Darwins och Malthus' teorier. Senare lät Huxley sina sonsöner Aldous och Julian gå i lära hos Wells. Efter andra världskriget blev de nyckelpersoner i införandet av såväl den folkmordiska nymalthusianismen som rock-, sex- och drogkulturen som en hjärntvättningsteknik för social kontroll.13

Wells kallade sin universalfascistiska ideologi – "kampen för tillvaron", det "naturliga urvalet" och "den starkes överlevnad" – för "human-ekologi". Den hävdar att människan är underkastad samma ekologiska lagar som alla andra levande varelser. Kampen för tillvaron handlar uteslutande om artens förmåga att genom det "naturliga urvalets" eliminering av icke-anpassningsdugliga degenererade individer, anpassa sig till en miljö som hela tiden förändras, för att bevara den ekologiska balansen. Hittills har visserligen djurarten människan varit en enastående biologisk succé, det vetenskapliga och tekniska framåtskridandet har skapat ständigt förbättrade livsvillkor för en ständigt växande världsbefolkning, men Wells menade att denna succé måste sluta i en stor katastrof, på grund av en allt snabbare förbrukning av naturtillgångarna.

Hittills hade ändå kriget, av Wells också beskrivet som en "frigörelse av överskottsenergi", hållit tillbaka överbefolkningens "degenererade trängsel" och därmed bevarat den ekologiska balansen. Men med de nya tekniska möjligheterna var kriget inte längre ett välkommet jämkningsmedel, utan hotade att utplåna hela mänskligheten. För Wells betydde de ständiga vetenskapliga och tekniska framstegen och deras industriella användning att evolutionen hade tagit slut. Denna evolutionen-är-slut-teori ligger till grund för den patologiska pessimism som institutioner som Romklubben och Världsnaturfonden och alla nymalthusianska miljöorganisationer gjort salongsfäiga under de senaste decennierna. Wells trodde att det enda som kunde rädda evolutionen var en nymalthusiansk världsdiktatur.

"Världsfred kommer alltid att vara ett fåfängt hopp, så länge staternas nuvarande kapplöpning om att lägga under sig marknader och råvaror inte ersätts med någonting och så länge man inte förmår hejda befolkningstalens hotfulla ökning." Wells' svar på "befolkningstäthetens kardinalfråga" var typiskt malthusianskt: Alla får inte plats vid naturens bord.

"Bara genom att klokt påverka befolkningstalet kan människan ställa sig utanför existenskampen, som hittills varit bestämmande för arternas utveckling. Någon annan möjlighet att undkomma denna kamp finns inte för henne."

Wells företrädde denna folkmordspolitik bl.a. som viceordförande för "Sällskapet för konstruktiv födelsekontroll", som grundades 1921. Sällskapets ordförande Marie Stopes sympatiserade med det 1908, av Darwins kusin Francis Galton grundade Eugeniksällskapet, som ville avla fram en mänsklig superras. Födelsekontroll och sterilisering av svaga och fattiga var stående komponenter i Stopes' och Wells' program, särskilt i dåtidens kolonier, i vilka Wells hade iakttagit "en skrämmande ökning av den mindervärdiga befolkningen, av folk som är kroppsligt och själsligt underlägsna."

Wells skrev också förordet till den 1922 utkomna boken Pivot of Civilization, författad av den amerikanska nymalthusianen och rasisten Margret Sanger. Med henne hade den flera gånger gifte Wells en av sina många kärleksaffärer. Margret Sanger hade introducerats i anarkistkretsarna av Emma Goldmann, den "fria kärlekens" prästinna. 1901 hade en av Emmas älskare skjutit den amerikanske presidenten McKinley, som hade infört industriella skyddstullar mot det brittiska imperiet. Sanger klarade sig undan ett åtal för stöd till fria aborter genom att fly till England. Där lärde hon känna Haveloch Ellis, som hade skrivit mer än 50 böcker om olika sexualfrågor och lärde henne använda den hallucinationsframkallande drogen meskalin.

Ellis, som också var Sangers älskare, rörde sig i samma kretsar som H.G. Wells, Aldous och Julian Huxley, Bertrand Russell, John Maynard Keynes och George Bernard Shaw. Han var en anhängare av rashygien och satt i styrelsen för det engelska Eugenics Education Society och Världsförbundet för sexualreform. Wells menade dock att dåtidens rasbiologi ännu inte kunde användas praktiskt för att med hjälp av "medveten avel ... bestämma den allmänna födelsekvoten eller kvoten för bestämda typer". Han satte sitt hopp till den gentekniska forskningen i New York, som han höll sig väl underrättad om. För att snabba på den föreslog Wells en "progressiv världsorganisation för ren forskning" som inte skulle behöva ta några "moraliska, sociologiska eller 'praktiska' hänsyn".

Inte utopier, utan imperativ

Wells' darwinistisk-nymalthusianska världsåskådning präglar också hans sciencefictionromaner. Det är inga utopiska historier som Wells berättar där, utan i detalj utarbetade scenarier för hans politiska målsättningar. Alldeles före första världskriget, som Wells hoppades skulle bli det krig som skulle göra slut på alla krig, formulerade Wells en annan variant av "omfattande världskontroll", som stödde sig på kraften i en ny vapenteknik – på sprängkraften hos kärnvapen. Med romanen Hur världen blev fri 1914 lanserade han "atombomben" som begrepp för den breda allmänheten.

Han tillägnade romanen fysikern och kemisten Frederick Soddy. Denne hade hållit en föreläsningsserie i Glasgow 1908 om radium och radioaktivitet, vilken han ett år senare givit ut i bokform. Soddy var övertygad om, att när atomenergin kunde tämjas skulle det bli början till en ny tidsålder för mänskligheten med nästan obegränsad tillgång till energi. Det som Wells däremot var mest fascinerad av, var den nya energikällans destruktiva möjligheter. Han trodde att rädslan för ett atomkrig, ja blotta hotet om användning av atombomber, skulle kunna bidra till att tvinga den terroriserade mänskligheten, de så förhatliga suveräna nationalstaterna, att böja sig för en ny världsordning, en "världsregering", som tryggade världsfreden med nukleär vapenmakt.

I början av Hur världen blev fri låter Wells professorn entusiastiskt berätta om sin forskning:

"För inte länge sedan föreställde vi oss atomerna som byggstenar, som fasta byggmaterial, som solid materia, som enhetliga mängder av livlöst stoff, och tänka sig! Dessa byggstenar är lådor, skattlådor, lådor fulla av koncentrerad energi. ... Och i denna flaska, mina damer och herrar, i atomerna som denna flaska innehåller slumrar minst lika mycket energi som vi får genom att elda upp etthundrasextio ton kol. Om jag med ett ord, i ett ögonblick plötsligt kunde frigöra den energin här och nu, skulle den spränga oss och allting häromkring oss i bitar; om jag kunde koppla den till elektricitetsverket som sköter belysningen här i staden skulle den kunna hålla Edinburgh starkt upplyst i en vecka. Men för närvarande är det ingen som vet, ingen som har den blekaste aning om hur man kan få denna lilla klump materia att fortare lämna ifrån sig sin energi. ... Tänk om vi kunde hitta en möjlighet att påskynda detta sönderfall? ... Varje liten bit fast materia i världen skulle bli en reservoar av koncentrerad energi ...

Det skulle förändra människans villkor på ett sätt som bara kan jämföras med upptäckten av elden, den första upptäckten som höjde människan över djuren. Radioaktiviteten är för oss vad elden var för våra förfäder innan de hade lärt sig att tända den. De kände den bara som ett märkvärdigt ting som de inte hade någon makt över, flammor som slog upp från vulkanen, en röd förstörelsekraft som drog härjande fram genom skogen. Det är så vi känner radioaktiviteten i dag. Detta — detta är en ny dag som gryr i människans tillvaro. På höjdpunkten av den civilisation som tog sin början i vildens hamrade flinta och eldsticka, precis när det börjar stå klart att våra ständigt ökade behov inte kan tillgodoses i all oändlighet av våra nuvarande energikällor, upptäcker vi plötsligt möjligheten till en helt ny civilisation. Energin som vi behöver för vår existens och som naturen hittills varit så njugg med, ligger i själva verket dold överallt runt omkring oss i ofattbara mängder. Än har vi inte hittat nyckeln till den, men--."14

I romanen bemästras atomenergin till slut 1953, men alla förhoppningar och förväntningar om en ny guldålder kommer på skam. Den nya teknikens införande i form av "atommaskiner" leder till sammanbrott för den konkurrerande kol-, olje- och stålindustrin. Strejker och oroligheter bryter ut och samhällslivet lamslås. 1956 bryter världskriget ut, atombomber sätts in och alla världens huvudstäder läggs i ruiner.

"Och nu, under chocken från atombomberna, rycktes de stora människomassor som hade samlats i den tidens enorma smutsiga städer upp med rötterna och strömmade med katastrofala följder ut till den omgivande landsbygden. Det var som om en grym makt till slut hade tappat tålamodet med människans förblindning, och ruskade om världen, i den medvetna avsikten att fördela befolkningen på ett bättre sätt. ... I några delar av världen rådde hungersnöd, och på många håll härjade farsoter. ... Atombombskatastrofen som drev bort människorna från städerna, från deras företag och deras ekonomiska förbindelser, ruskade också om deras gamla invanda sätt att tänka, och deras oreflekterade uppfattningar och fördomar som de övertagit från tidigare generationer. För att låna ett uttryck från den gamla kemin: människorna återvände till sitt ursprungsstadium; de hade lösts från gamla bindningar och var på gott och ont redo för nya samhällsbildningar."15

Romanen slutar med att olika personer i ledande ställning, som har de flesta atombomberna under sin kontroll, sluter sig samman till en "världsregering", tvingar alla trilskande nationer att ge upp sin självständighet och utropar en ny "världsstat".

Wells själv betraktade inte sina utopier som några apokalyptiska fantasier. Med Hur världen blev fri slog Wells i praktiken upp dörren till kärnvapenterrorn och doktrinen om "ömsesidigt garanterad förintelse" (MAD), som skulle prägla det kalla krigets terror, efter andra världskriget. På liknande sätt talade Wells 1933, i sin roman The Shape of Things to Come, om att ett nytt världskrig skulle bryta ut 1940 i Polen, att atombomber skulle fällas och farsoter bryta ut som skulle ta kål på halva mänskligheten. Till slut skulle ett nytt herrefolk införa den världsstat som dessa omständigheter tvingat fram. Wells skildrade här inga utopier, utan imperativ, som han själv betonade 1935.16

En fundamentalistisk kult

"En för vår tid anpassad religion gör kampen för införandet av en världsstat till högsta plikt."17 Den "öppna konspirationen" är inget annat än en syntetisk kult, riktad mot de monoteistiska religionerna, men framför allt mot den kristna religionen. Den angriper två centrala tankar i de monoteistiska religionerna: 1) idén om en skapande Gud som det högsta goda, och 2) idén om människan som en levande avbild av Gud, som i kraft av sitt förnuft kan fullkomnas i all oändlighet och bli mer och mer lik den skapande Guden.

"Så länge vi kan tala om godhet i världen, kan vi tala om en Gud, säger några. Gud innesluter i sig möjligheten till godhet, Han är godhetens princip i världen." Mot detta skryter Wells med att han på ett avgörande sätt har bidragit till en urholkning av gudsbegreppet, genom att göra åtskillnad mellan godhet och Gud. "Ordet består, fastän begreppet förflyktigas alltmer. Gud fjärmar sig mer och mer från verkligheten, och Hans uttolkning blir i ständigt stegrad grad en sammanfattning av negationer, tills Han slutligen i Sin roll som det absoluta får en helt och hållet negativ prägel." Mot de monoteistiska religionernas Skapargud ställer Wells sina avgudar, Världsstaten och Evolutionen, som människan måste underkasta sig.

"Vi tänker inte längre på underkastelse under oomkullrunkliga befallningar från en absolut makt ... Det finns inget syndafall, som förklaring på konflikten mellan gott och ont, det finns bara ett stormigt uppåtstigande. Livet, det vet vi, är inget annat än en ständigt pågående början."

Den "öppna konspirationen" dödar människans själ, förstör hennes samvete, fördärvar hennes moral och gör henne till en viljelös produkt av oföränderliga ekologiska lagar. Människans odödlighet upplöses i ett intet. "I den mån som individen förlorar i betydelse, trängs också den inre fullkomlighetens ideal tillbaka. Vi tänker inte längre på att döda, rena och fullkomna jaget, vi vill uppgå i ett högre väsen. Vi tänker allt mindre på att kuva jaget, och allt mer på att befria oss från jaget ... Den första satsen i den nya trosbekännelsen skall därför inte lyda: 'jag tror', utan 'jag ger mig hän'."

Den här sortens "hängivelse" menar Wells är all religions väsen och han vill ställa den i sin avgud Världsstatens tjänst. Prästerskapet utgörs av de "öppna konspiratörerna":

"I värsta fall blir människan ett stridslystet, ondsint, farligt och grymt djur. Och bara ett fåtal ibland oss, ja ingen av oss går i detta hänseende säker för sig själv ... Vi måste göra oss kvitt alla dessa förlegade och betungande åsikter och värderingar, om den nya tron skall kunna få fritt spelrum. Och inte bara vi, utan alla de som är eller kan bli våra förbundna. ... Håll vår rörelse ren från onda känslor; betänk att människan är ett ondsint djur, och att du är människa."

Wells tyckte att den "öppna konspirationen" skulle använda denna form av hjärntvätt på ungdomar, för att med psykologins och masspsykologins metoder skapa "bättre" människor. Han kallade det "kulturkamp" eller "kampen om utbildningen". Som grundval för detta författade han en encyklopedi i tre band, som han kallade för sin konspirations "provisoriska Bibel", i vilken han utvecklade sin darwinistisk-malthusianska evolutionens-slut-teori.18 Wells hade planer på en världsencyklopedi, en sammanställning av biologiska fakta, som skulle vara tillgänglig för alla vid alla tidpunkter (inte olikt våra dagars tro på ett informations- och kunskapssamhälle via Internet, fast kontrollerat naturligtvis enligt wellska föreställningar).

Den "öppna konspirationen" tar ifrån människan hennes värde, eftersom den tar ifrån henne friheten och gör henne till en undersåte i ett världsimperium. Men till skillnad från Wells' uppfattning är människan inget ondsint djur, som är viljelöst utlämnat till de ekologiska lagarna. Tvärtom skiljer hon sig i grunden från alla andra levande varelser, genom sin kognitiva förmåga, sin förmåga att nå sann kunskap och högre insikt, att tänka kreativt, att upptäcka nya fysikaliska universella principer och genom sin oändliga uppfinningsförmåga. Hon förändrar sig själv och sin omvärld genom idéer, i form av vetenskapliga och tekniska framsteg.

Denna kognitiva förmåga ger människan en (som den ryske vetenskapsmannen Vernadskij skulle uttrycka det) "geologisk" kraft att förändra biosfären på ett sådant sätt att mänsklighetens relativa befolkningspotential växer och därmed också människans makt över och ansvar för universum. Denna potential till skapande förnuft gör varje människa till Guds avbild, den är grunden för hennes värde och frihet. Och det är också den som kommer att ge henne kraft att äntligen jaga den wellska nymalthusianska världsimperiekonspirationens fula spöke på flykten.

Läs också:
Lyndon H. LaRouches artikel från 1994, "How Bertrand Russell became an Evil Man", finns på www.schillerinstitute.org/fid_91-96/943a_russell_lhl.html
Larry Hecht, "The Russell-Wells 'No-Soul' Gang behind Reverend Moon's Gnostic Sex-Cult Freak Show", EIR (dec 2002 eller jan. 2003?)

Aktuella exempel på en Wells-politik med svenska förtecken är försvarspolitiken och barnbegränsningskampanjerna i u-länderna.

Det svenska försvaret är så indraget i olika FN-och Nato-uppdrag, att det snart bara kan fungera som en kolonialarmé i det globala imperiets tjänst. Dyra expeditioner leder till nedläggningar av försvarets regementen. Fler och fler skandaler och orättfärdiga kolonialfasoner undergräver försvarsviljan i hemlandet. Avvecklingen av Sveriges suveränitet är då inte långt borta. Det var också tanken hos H.G. Wells och hans krets att FN-systemet skulle undergräva friheten för alla som deltog i systemet.

Ett brutalt exempel från Västindien på i-ländernas arrogans är en annonstavla från Saint Lucia Family Planning med texten "You space your bananas, why not your children?" Du sprider ut dina bananer, varför inte dina barn? Svenska SIDA har varit ett redskap för utopisternas kontrollmetoder mot u-länderna. Ett helt batteri av social ingenjörskonst och familjeplanering fördes likaså in i industriländernas samhällen. Den nya människan skulle byggas med hjälp av staten och "degenerade" människor skulle gallras bort. De totalitära metoderna slog igenom inom psykiatri och socialtjänst, som med dessa "högre mål" bortsåg från den enskilda människans verkliga behov och möjlighet till rehabilitering. Makarna Myrdals besynnerliga blandning av intressen - familjefrågor och atomvapen - förklaras av att de arbetade helt i Wells' anda.

Bertrand Russell och bomben

H.G. Wells' "utopiska" plan, som han själv kallade den, hade inte särskilt stora utsikter att lyckas, annat än under förhållanden av ren terror, där en skräckslagen befolkning till slut skulle känna att det enda säkra var att krypa in i famnen på en "världsregering".

När atombomberna släpptes över Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945 uppfattade wellsianerna det som att dessa förhållanden nu var uppfyllda. En av Wells' landsmän i världsregeringsprojektet, Lord Bertrand Russell (1872-1970) skrev kort därefter en uppsats med titeln "Bomben och civilisationen". Där skrev Russell:

"Mänsklighetens framtidsutsikter är dystrare än de någonsin varit ... Det måste bli ett slut på antingen kriget eller civilisationen, och om det är kriget det ska bli slut på, så måste det till en internationell myndighet med ensamrätt på att tillverka de nya bomberna. Alla urantillgångar måste underställas den internationella myndigheten, som skall ha rätt att bevaka malmen med väpnade styrkor. Så snart en sådan myndighet har tillskapats, måste alla befintliga atombomber, och alla anläggningar som tillverkar dem, överlämnas till den. Och den internationella myndigheten måste självklart ha tillräckligt stora väpnade styrkor för att skydda allt det som överlämnats till den. När detta system väl var infört, skulle den internationella myndigheten bli oemotståndlig, och krigen skulle upphöra. Det värsta som kunde hända var enstaka kortlivade revolter som lätt skulle kunna kväsas.

USA:s maktställning i världen är för närvarande oerhört stärkt. Om Amerika vore mera imperialistiskt skulle det finnas en annan möjlighet, mindre utopisk och mindre önskvärd, men fortfarande att föredra framför den totala utplåningen av allt civiliserat liv. Amerikanerna skulle kunna använda sitt tillfälliga överläge till att kräva nedrustning, inte bara i Tyskland och Japan, utan överallt utom i USA, eller i alla fall i varje land som inte är berett att ingå en nära militär allians med USA, med en skyldighet att dela med sig av sina militära hemligheter. Inom loppet av de närmaste åren skulle denna politik kunna drivas igenom; om ett eller annat krig skulle behövas, skulle det bli kortvarigt, och skulle snart sluta i en avgörande amerikansk seger."

Meningen med Russells' kommentarer var uppenbarligen att frammana precis det som han sade sig vara skeptisk till. Hans hat mot USA som nationalstat var lidelsefullt, men om en amerikansk regering skulle vara beredd att bli säte för ett nytt romerskt imperium, som dikterade politiken för världen, skulle han svälja förtreten och skriva under på projektet även i den formen.

Ur "Why Hiroshima Was Bombed: The 'Utopians' Duped a Nation" av William Jones, Executive Intelligence Review nr 43/2002.


  1. Lyndon H. LaRouche, Jr. "Zbigniew Brzezinski and September 11th", EIR 1/2002, inledningen publicerad i Ny Solidaritet 21 mars 2002.
  2. Stanley Ezrol, "How the Lost Corpse Buried America's Intellectual Tradition", EIR 23/2001.
  3. Stuart Rosenblatt, "Walter Lippmann and the Cult of Public Opinion", EIR 23/2001.
  4. Lyndon H. LaRouche, Jr., "The Wells of Doom", EIR 51/1997.
  5. Carol White, The New Dark Ages Conspiracy, New Benjamin Franklin House, New York 1980.
  6. H.G. Wells, Anticipations of the Reaction of Mechanical and Scientific Progress Upon Human Life and Thought, i The Works of H.G. Wells, T.F. Unwin and Co., London 1924.
  7. Carol White, a.a.
  8. John Marlowe, Cecil Rhodes: The Anatomy of Empire (Paul Elek Books, London 1972).
  9. H.G. Wells, The Way the World Is Going: Guesses and Forecasts of the Years Ahead, Ernest Benn, London 1928.
  10. ibid.
  11. H.G. Wells, The Open Conspiracy: Blueprints for a World Revolution, Victor Gollanz, London 1928; även de följande citaten, om inte annat anges.
  12. H.G. Wells, Försök till självbiografi: en genomsnittsbegåvnings iakttagelser och slutsatser, 1935-36.
  13. Om Aldous Huxley, se Carol Greene, Der Fall Charles Manson: Mörder aus der Retorte, Dr. Böttiger Verlags-GmbH, Wiesbaden 1992. Om Julian Huxley, se Gabriele Liebig, "Ape Science: A Multi-Pronged Darwinian Attack Against
    Man", EIR 34/2001.
  14. H.G. Wells, Hur världen blev fri: en berättelse om människosläktet, till svenska 1918.
  15. ibid.
  16. H.G. Wells, The New America: The New World
  17. H.G. Wells, The Open Conspiracy.
  18. H.G. Wells, The Outline of History, 1923; The Science of Life, 1931; The Work, Wealth and Happiness of Mankind, 1932.