Gör om, gör rätt: Rädda och ställ om bilindustrin för ekonomisk överlevnad


Afrika nattetid, utan respektive med omställning av den europeiska bilindustrin.

Vi befinner oss i en tid då den ekonomiska krisens realiteter börjar sjunka in i den svenska befolkningens medvetande. Att fackföreningar och individuella löntagare mitt under brinnande internationell hyperinflation accepterar att få lönesänkningar (!) med upp till 20% (!), visar att man förstår att det här är en kris att räkna med. Visst, Svensson tältar kanske inte i ett läger, vilket en hel del amerikaner som tidigare räknats till medelklassen numera gör, men att det är kris märks nog. Att Sveriges regering sin vana trogen tar till Brüningpolitiken, den som banade väg för Hitler, med åtstramningar, alltmedan världens 20 mäktigaste regeringar träffas i London för att diskutera hur värdepapperen i finanssystemet kan skyddas och ges nytt liv med hjälp av ytterligare biljarder i nytryckta pengar, lugnar nog ingen.1

Visst, förnekelsen är där.

– Jaja, det ordnar sig nog.

– Jag kan ju hitta ett annat jobb. I värsta fall finns ju a-kassa och sånt.

– Jag har ju bara 32 år kvar till pensionen hur som helst.

Men, en gnagande oro finns nog där i alla fall. Vad händer om vi fortsätter att som på 70-talet med varvsindustrin m.m., och på 90-talet, efter den krisen, slakta våra produktiva arbetsplatser till förmån för att rädda papperens nominella värde och säkra systemets överlevnad och stabilitet? Sa de inte att krisen skulle ha vänt redan? Är ljuset i slutet på tunneln kanske inte slutet på tunneln, utan ett annat tåg som kommer mot oss, och som kommer att köra över oss och våra barn?

Rädda jobben. Ge oss pengar. Gör nåt!

Det är ju inte så att svenska kommuner inte märker att Brüning spökar och att budgeten och annat inte verkar gå ihop, eller att det verkar bli värre och värre, år för år, månad för månad, dag för dag. De vill ha pengar, bidrag, hjälp. Om vi får massarbetslöshet igen, då måste ju kommunerna pynta: uteblivna skatteintäkter, mer bidrag att betala ut, och så vidare. Hur ska det här gå?

Men, vad ska göras? Vad kan göras? Att helt sonika ge pengar till kommuner och olika företag som nu är konkursmässiga, blir ju dyrt och skapar onekligen inflation. Alternativet som man nu väljer är en drakonisk åtstramningspolitik. Den här politiken vilar, precis som G20-mötets lösning och socialdemokraternas förslag på antagandet att detta är en kris inom systemet – en lågkonjunktur, en recession, kanske en depression, och att om vi vidtar vissa åtgärder så vänder det igen, så småningom. Det antagandet är falskt. Det vänder aldrig. Hela systemet är slut, allt bryts ned just nu.

Låt oss ta ett enkelt exempel för att påvisa detta. President Obama gav nyligen GM 60 dagar att lista ut en lösning på sin kris. GM äger även, bland andra, tyska Opel och svenska Saab. Saab stänger om GM går i graven, om inte staten kommer till undsättning. Näringsminister Maud Olofsson har inte direkt sprudlat av entusiasm för den idén. Så låt oss anta att det som håller på att hända faktiskt händer. Vad händer med en stad som Bochum i Tysklands Ruhrområde, eller Trollhättan här i Sverige? Folk får sparken, underleverantörerna ryker de med. Vem ska då köpa tjänster? Vad händer med bageriet och frisören? Man tvingas lämna stan. De blir spökstäder likt Flynt i Michigan, USA. Men eftersom det inte bara gäller GM, som har ett problem, utan att hela det internationella betalningssystemet gått i baklås, händer detta överallt, samtidigt, och det snart.2

Är det långsökt att tala om en ny mörk tid?

Ställ om industrin och bygg upp realekonomin. Nu!

Men varför har vi då en kris som inte går att lösa inom ramarna för det nuvarande systemet? Det går inte att spara sig ur krisen; det går inte att investera sig ur krisen.

Vad ska göras? Var finns lösningen?

Vi har lösningen.3 Tekniskt sett är det ganska okomplicerat. Lagrum finns eller kan skapas. Det finns folk i Sverige som är kapabla att genomföra dessa steg:

• Avsätt dem som styr alla konkursmässiga svenska företag, med början med storbankerna.

• Öppna bankernas böcker.

• Ta en penna.

• Stryk alla skulder som inte är legitima. (Ibland behövs inte pennan. Man kan trycka på escape, eller delete, eller en annan lämplig tangent i stället.)

Vi har koll på vem som betalat in vad till pension, satt in vad på sitt konto och så vidare. Detta betalas ut, eller fryses för senare utbetalning. Medborgare behöver inte oroa sig för sina pengar. Inbetalningar och utbetalningar fungerar som vanligt. Men bakom kulisserna pågår en regelmässig slakt av derivat, skräpobligationer m.m. Allt ska bort.

Sedan kan vi investera i att bygga upp Sveriges och världens infrastruktur. Detta är Saabs, Volvos med fleras framtid, om de ska ha en. Ställ om industrin till att göra det som behövs, och finansiera det med statliga riktade krediter. Industrin, som har en hög densitet av verktygsmaskiner, är otroligt värdefull om vi ska kunna bygga upp världen igen. Det vore ett brott mot mänskligheten att lägga ned denna reservoar av produktiv potential, som bilindustrin inklusive underleverantörer faktiskt är. Realekonomin måste väldigt snart börja återuppbyggas, och tills detta sker måste Saab och Volvo hållas vid liv.

Detta kan göras, om viljan finns.

Vad är problemet?

En fråga kvarstår dock: Hur kom vi till den här punkten?

En för de sittande regeringarna olöslig kris dök upp från ingenstans och ingen "expert" vet riktigt vad som ska göras. Frågan är: Varför betraktar vi, till exempel i våra massmedier, mentalt efterblivna religiösa fanatiker, ofta felaktigt betecknade som ekonomer, som experter? Varför ger vi universitet pengar så att de kan hjärntvätta ungdomar i galna teorier, som går ut på att om bara alla är riktigt egoistiska och staten bara lämnar allt ifred, så maximeras nyttan och det leder till tillväxt?4

Jo, nog har skulderna växt. Det var bara det att verkligheten inte förbättrades samtidigt.5

Vem har valt de ledare som står handfallna inför den värsta krisen i mänsklighetens historia? Varför röstade ni inte på EAP? Är ni trötta på livet eller bara missledda till att tro att det nog ordnar sig, och lite måste väl experterna veta, annars skulle de väl inte vara experter? Vad de är experter på, är uppenbarligen att förstöra ekonomier, dvs allt som människor behöver för att överleva. Men hur kunde det hända att ni, folket i allmänhet, inte märkte något, inte gjorde något?

Den fysiska ekonomins omställning

Den uppmärksamme läsaren har nu noterat att det nuvarande systemet är slut, att infrastruktur är viktigt och att den här artikeln så här långt inte svarat på frågan om varför vi har en systemkris.

Låt oss därför ta en titt på dessa punkters sammanhang. Vad gör vi egentligen när vi bygger infrastruktur? Vi skapar bättre förutsättningar för individen att vara produktiv och höjer således den allmänna produktiviteten. Med andra ord ökar vi rent viljemässigt människans förmåga att leva på planeten, vilket ingen annan form av liv kan göra. Hur tror du att vi lyckades bli 6,7 miljarder av oss?

Den tekniska termen är att människans potentiella relativa befolkningstäthet ökat. Vi ökar människans makt över naturen, eller tydligare: noosfären (det som påverkats av mänsklig kreativitet) breder ut sig relativt till biosfären (det som rörts av livet). Biosfären brer i sin tur alltid ut sig på de abiotiska (icke-levande) processernas bekostnad, eftersom liv är en tyngre princip än icke-liv.6

Kreativitet är än tyngre, bevisligen, eftersom människan gång på gång brutit mot de regler som gäller för biosfären, för alla andra livsformer. En del människor tycker att det är dåligt. De är förvirrade. De tror att de är djur, trots att det faktum att världen är "överbefolkad" bevisar att så inte är fallet, eftersom djur inte kan bli fler en deras naturliga potential tillåter.

Den vetenskap som behandlar frågan om hur den specifikt mänskliga ekonomin fungerar och utvecklas, viljemässigt, kallas fysisk ekonomi. Sedan Franklin Roosevelts död har denna varit på tillbakagång, hela tiden, oavbrutet. Denna kollaps kom till en avgörande brytpunkt 1968, då den galna 68-rörelsen demonstrerade mot Vietnamkriget.

Vietnamkriget var en väldigt dålig idé, inget snack om den saken, men ställ dig frågan: Vad var 68-rörelsen för? Frihet! – från varje form av tankeförmåga. Den kreativitet som varje människa naturligt besitter, gav de sig på och hatade. Den teknologi som strömmar från mänsklig kreativitet hatade de. De tyckte att teknologi var dåligt; det blir ju till vapen. Människor var dåliga; de skapar krig. "Tillbaka till naturen!" löd stridsropen. Och sedan stannade de i städerna och blev den politiska elit som kört världsekonomierna i botten, med sin fanatiska anti-mänskliga teknologifobi. Med sitt viljemässiga motstånd mot framtidssatsningar har de drivit hela världen till en punkt då vi kan förlora 80% av världens befolkning. De har helt enkelt sett till att den kreativitet som mänsklighetens överlevnad kräver förtryckts, och således har inga förbättringar gjorts.

1968 var en fysisk ekonomisk omställning, nedåt. Den trenden måste vändas om vi inte vill att vår framtid ska vara en medeltidsliknande sörja. Nu är krisen kommen. Sanningens ögonblick närmar sig. Vi står inför ett val. Vill vi fortsätta förneka vår mänsklighet, eller återgå till att främja den mänskliga kreativiteten?

Den mänskliga kreativitetens återkomst

Samma roll som människan spelar i naturen, spelar en del människor inom människan. Dessa människor för människan framåt; ökar hennes förmåga att bre ut sig över den bestialiska biosfären, befriar människorna från naturens tvång och låter dem friare utvecklas till människor, i ordets fulla bemärkelse. Dessa människor kallas ibland ledare. De driver människor att öka sin förmåga, och stärker således människan.

LaRouche har länge varnat för den nuvarande krisen. Han såg redan 1968 vad den rörelsen var för något.7 Han har under senare tid ånyo hänvisat till den princip som P.B. Shelleys avslutande stycke i Ett försvar för poesin behandlar, som nyckeln till den nuvarande systemkrisens lösning.8

Det kan verka långsökt att poeter är de som ska rädda en värld på ruinens brant. Men de gör faktiskt precis samma sak för människan, som människan gör för naturen: skapar de nya nödvändigt förbättrade strukturer som krävs för att den ska kunna röra sig framåt. Vi har stått mer eller mindre stilla sedan 1968, alltmedan naturen rört sig framåt och sakta men säkert eliminerat de människor som kunde saker. (Människor dör, och om utbildning inte längre ges till yngre generationer, försvinner kompetensen med dem.) Naturen har slitit ned den infrastruktur som även den mest fanatiska "miljövän" varje dag brukar för att överleva, till en punkt då vi står i begrepp att förlora allt. NU är det dags att röra på människorna. Detta kräver att de först berörs.

Den här krisen innebär ironiskt nog också en möjlighet. Nu när alla anti-kreativa besserwissrar är på defensiven, har vi chansen att slå in dödsstöten och befria oss. Men bara om tillräckligt många bestämmer sig för att agera för att röra på befolkningen, innan tiden rinner ut. Det är ett kort tidsfönster vi befinner oss i, då de insett att något gått snett, men innan det är för sent att rätta till det.

Ta därför chansen, och mobilisera för att få EAP representerat i Europaparlamentet. Det skulle vara ett skott som hörs världen över: Förnuftet är på väg tillbaka! Kreativiteten marscherar återigen framåt, med allt raskare steg.9

  1. Skillnaden är alltså att i Sverige försöker regeringen hoppa över den hyperinflationistiska politik som Tyskland tvingades till genom Versaillesfördraget, och går direkt till slakten av människornas levnadstandard som följde därpå. För att bättre begripa vad som händer med världsfinanserna, och hur det kunde komma sig att vi, med Lyndon LaRouche i spetsen, kunde veta det långt innan krisen officiellt drog igång (augusti 2007 - september 2008), är en jämförelse med Weimarrepublikens öde på sin plats. Orsakerna till den här krisen är uppenbarligen vetbara – eftersom vi visste innan att det skulle hända om systemet inte ändrades – och det går således att lösa krisen om man tar upp de orsakerna. Skillnaden mellan Weimarrepublikens och dagens hyperinflation, är att det i dag inte är en yttre fiendes militär som tvingar regeringarna att trycka pengar, utan en inre – ideologi. För mer om detta viktiga ämne ses filmen "Firewall – In Defense of the Nation State" på www.larouchepac.com/firewall.
  2. 1300-talets flagellanter började inte resa runt och härja för att det verkade så jävla party, utan för att det inte fanns några andra möjligheter att försörja sig än att plundra det lilla som andra kunde producera på sina jordbruk. Att bruka jord med en pinne som enda verktyg var lika ineffektivt då som det kommer att vara här snart igen, och det kommer att leda till att människor i Europa inte kan räkna med mer mat per capita än vi i dag tillåter Afrika att producera. Det kanske inte är bra att låta jordbruksmaskinindustrin i Eskilstuna gå i graven för att vi "inte har pengar".

    Bilar är ju däremot en vara som det tillverkats lite väl mycket av den senaste tiden. Den industrin bör i stället ställas om, så att vi utnyttjar den verktygsmaskinintensiva industrin till att bygga nödvändig infrastruktur, i Sverige och runtom i världen. Om vi slutar upp med det nuvarande vansinnet (monetära systemet), så kommer afrikanska och sydasiatiska länder att kunna importera svenska varor, till exempel turbiner för kraftverk. Kraftverk betyder att en fattig bonde kan få tillgång till el och, om det är ett kärnkraftverk, rent vatten. Detta leder till att samma bonde, utan att man ändrar på den individen, nu är mer produktiv. (Se Lyndon LaRouche, "Vernadsky and Dirichlet‘s Principle", EIR, 3 juni 2005; samt Sky Shields, "Franklin Roosevelts ekonomiska chockfront: Utforskning av LaRouche-Riemann-metoden, www.larouche.se/artikel/franklin-roosevelts-ekonomiska-chockfront)

    Hur ska dessa länder kunna betala? Lätt fixat, av två anledningar. 1. I ett nytt kreditsystem har varje land möjlighet att skapa krediter för produktiva investeringar. (Främst infrastruktur, eftersom det ökar produktiviteten för en befolkning betraktad som helhet.) 2. Vi kan ju göra som Kina och betala för de råvaror som vi behöver från fattigare länder.

  3. Eller, snarare: Vi är lösningen.
  4. Se intervju med James Galbraith, Pagina 12, http://larouche.se/nyheter/2009/04/10/handelshogskolan-snart-bankrutt, och Lyndon LaRouche, "Varför ekonomerna gick bet: Ekonomi och kreativitet", Ny Solidaritet, december 2008.
  5. Se en typisk kollapsfunktion.
  6. Dessa termer har jag fått från LaRouche, som använder dem i enlighet med akademiledamoten Vladimir Vernadskijs bruk. Denne fick enligt uppgift termen noosfär i sin tur från någon fransman av mindre betydelse. Det viktiga är att studera LaRouche och Vernadskij för att bättre förstå betydelsen av dessa begrepp; exempelvis i en dialog över generations- och kulturgränserna i LaRouches "Vernadsky and Dirichlet's Principle" (se not 2).
  7. Se vidare „The New Left, Local Control, and Fascism", Campaigner, september 1968, http://wlym.com/~leesburg/campaigner/CampaignerVol1No4.pdf
  8. Läs Lyndon LaRouches utökade trilogi: "Part I: Nations as Dynamical", "Part II: The Meaning of Physical Time", "Part III: Now Comes Economic Time", "How London Goes Down", "The Principle of Mind", www.larouchepac.com
  9. Läs nu Shelleys omtalade stycke.
Dokumentet tillhör dossiern: