George Soros köper nomineringen; Obama lånar den

Den pågående presidentvalskampanjen 2008 representerar George Soros' import av de metoder han har använt för sin subversiva verksamhet i andra länder, till den politiska processen i USA. MoveOn.org, en organisation som till stor del finansieras av Soros, spelade en central roll i hur Barack Obama kunde lägga beslag på demokraternas nominering, trots Hillary Clintons överläge i antalet röster från befolkningen. MoveOn, som sedan länge varit ett instrument för Obama, stödde officiellt hans kandidatur i februari 2008, då man skickade honom en armé av "volontärer" och en etablerad pengamaskin och insamlingsbas. Lyndon LaRouche har upprepat varnat för att Obama själv bara är en förgänglig engångsartikel i finansoligarkins plan att ta över presidentskapet i USA under förhållanden av ekonomisk kollaps. Obama främjades för att förstöra Hillary Clintons kandidatur och dess potential för en rooseveltsk lösning på finanskollapsen.

MoveOn.org

MoveOn.org startades 1998 och fick stort stöd från de mest fascistiska demokraterna i partiet, Joe Lieberman och Daniel Patrick Moynihan, för en formell tillrättavisning (s.k. "censure") av president Bill Clinton på grund av skandalen med Monica Lewinsky. När Clinton 1998 märkte att världen stod inför en ekonomisk kollaps, föreslog han en global "ny finansarkitektur", vilket reflekterade Lyndon och Helga LaRouches upprop för ett nytt finanssystem, ett Nytt Bretton Woods. Soros förde samtidigt valutakrig som internationellt ledde till kollapsen av Thailands baht, Malaysias ringgit och Italiens lira. Kort efter att president Clinton manat till en ny finansarkitektur, blossade Lewinskyskandalen upp som på beställning. Den amerikanska kongressen, ledd av Newt Gingrich, och Al Gores förrädarfraktion i det demokratiska partiet eggade upp mediadrevet och förstörde Clintonregeringens ekonomiska program för de återstående åren. I sin kampanj för att sätta dit president Clinton uppvisade MoveOn en böjelse för politisk prostitution, som uppskattas av dem som kontrollerar Soros. Soros började sedan köpa in sig i MoveOn. År 2004 var MoveOn, den så kallade "gräsrotsorganisationen", praktiskt taget ägd av George Soros.

Enligt en artikel av Michelle Goldberg i Salon.com1 inleddes denna process 2003. Soros och hans medarbetare hade bestämt sig för att vräka in tonvis med pengar i MoveOns kassakistor. Den totala summan mellan 2003-2004 uppgick till ungefär 6,2 miljoner dollar, det största bidraget av s.k. "soft money" som någonsin gjorts. Under 2003-2004 backade Soros och MoveOn kraftigt upp den Wall Street-fjäskande Howard "Skriet" Deans presidentkandidatur. De mobiliserade senare för att försäkra honom en bekväm plats som ordförande för det demokratiska partiet, för att göra det han är bäst på: förlora! Som ordförande har Deans uppdrag varit att demoralisera de undre 80 procenten av inkomstskikten (det demokratiska partiets sanna bas), samtidigt som man rekryterat tjänstemän och välbärgade yrkesmän, MySpace-beroende ungdomar samt många minoriteter och fackföreningar som säljer sina själar som en ny "demokratisk majoritet". Trots Deans sabotage gav det amerikanska folket demokraterna en rungande seger i kongressvalen 2006, där folk begav sig till vallokalerna som aldrig förr för att få slut på kriget och få rätsida på ekonomin. Men redan i oktober nästa år hade stödet som kongressen haft hos befolkningen sjunkit från 80% till en nivå lägre än för president Bush, detta på grund av Deans och representanthusets talman Nancy Pelosis roller i att blockera varje initiativ för att komma till rätta med den skada som åsamkats av Bush och Cheney. Uppdrag utfört.

MoveOn spelade även en aktiv och betydande roll i att sätta tryck på Hillary Clinton för att få henne att dra sig ur presidentvalskampanjen. Man agerade där som en frontorganisation för Soros och hans härskare. MoveOn.org skickade ut en sofistiskt formulerad namninsamling via e-post, som ironiskt nog attackerade Clinton för att ha satt press på superdelegaterna för att få stöd. Meddelandet uppmanade superdelegaterna att låta väljarna bestämma vem som skulle få demokraternas nominering:

"Stå upp för demokrati i det demokratiska partiet.

En grupp miljonärer, som är bidragsgivare till demokraterna, hotar att sluta stödja demokraterna i kongressen för att Nancy Pelosi sagt att folket, inte superdelegaterna, borde bestämma demokraternas nominering.

De är Clintonanhängare och de försöker använda sin storspenderarstatus för att pressa de demokratiska ledarna.

Så säg till Nancy Pelosi att om hon fortsätter att stå upp för vanliga amerikaner, kommer tusentals av oss att stötta henne.

En sammanställd namninsamling med Din individuella kommentar kommer att presenteras för talman Nancy Pelosi och det demokratiska ledarskapet.

Petitionens fullständiga text:

Demokraternas nominering bör bestämmas av väljarna -- inte av superdelegater eller partiets stora bidragsgivare. Vi har spenderat pengar -- och tid -- till progressiva kandidater och syften, och vi kommer att stödja talman Pelosi och andra som försvarar demokratin i det demokratiska partiet."

Nu var det naturligtvis så att när senator Clinton vann folkets röst och de riktiga storfinansiärerna i världen och partietablissemanget samlades bakom Obama, stod MoveOn naken och avslöjad som samma krafters förgängliga skapelse. Eftersom Clinton fick flest röster från folket, ställdes frågan: skulle MoveOn hålla fast vid sitt ursprungliga uttalande?

Soros, som aldrig missar ett "gyllene tillfälle", profiterade även personligen på en av MoveOns största politiska kampanjer. MoveOn och Center for American Progress ledde 2006 en kampanj mot Dick Cheneys multinationella företag Halliburton. Halliburtons aktie sjönk snabbt från 40 dollar till 26 dollar. Medan MoveOn skällde ut Halliburton, köpte Soros gradvis 1 999 450 aktier i Halliburton. I december 2006 utgjorde dessa aktier mer än 2% av hans aktieportfölj, vilket gjorde Halliburton till Soros Fund Managements största investering det året. Sedan upphörde attackerna mot Halliburton och aktievärdet började stiga, ända upp till dagens 50 dollar per aktie.

Democracy Alliance

Ytterligare en manöver i Soros' försök att ta över demokraterna var hans grundande av Democracy Alliance. År 2005 träffades George Soros och 70 miljonärer och miljardärer för att diskutera utsikterna för att köpa upp det demokratiska partiet. Den 27 juli 2006 uppgav Washington Post att det fanns krav på att varje medlem av Democracy Alliance måste ge 200 000 dollar till organisationen, men de flesta av medlemmarna gav mer och Soros var en av de tre största bidragsgivarna. Democracy Alliances pengar gavs till organisationer som Center for American Progress (CAP) och Association of Community Organizations for Reform Now (ACORN). Dessa organisationer spelade även en roll i operationerna mot Hillary Clinton i primärvalskampanjen.

Till exempel: Den 13 maj, dagen för primärvalet i West Virginia, uttalade John Edwards öppet sin neutrala ståndpunkt om vilken presidentkandidat han skulle stödja fram till nomineringskonventet i augusti. Dagen därpå gick han ut och stödde Obama; detta efter Obamas stora förlust mot Clinton i West Virginias primärval. Edwards deltog således i ett allmänt spektakel avsett att ta udden av de miljontals röster som Clinton just erhållit från den fattigaste delstaten i USA. Edwards hade just dragit igång en kampanj mot fattigdom, kallad "Half-In-Ten", som syftar till att halvera fattigdomen i USA under de närmaste tio åren. Edwards kampanj mot fattigdom tog emot ansenliga mängder pengar från de Soros-kontrollerade organisationerna CAP och ACORN. Vid sidan av de hot och andra metoder som använts för att sätta press på superdelegaterna, kan man undra vad som satts in mot Edwards beträffande finansieringen av de program som han brinner för?

Barack Obama

Obama har själv haft lyckan att ta emot Soros' "mjuka pengar" ända sedan sina dagar som delstatssenator i Illinois. Obamas karriär i rikspolitiken fick en rivstart tack vare George Soros' högar med deg som togs i bruk under Obamas kampanj för den amerikanska senaten 2004. Genom hela detta kampanjår höll Soros ögonen på Obama. Den 4 juli 2004, en månad före demokraternas nomineringskonvent i Boston, var Obama den ende kandidat som Soros träffade personligen detta år, vilket skedde i Soros' hem i New York. Samma år drog Soros och hans familj in 60 000 dollar till Obama.

År 2006 tog Obama, som amerikansk senator från Illinois, sikte på större saker. Han träffade åter Soros på hans kontor på Manhattan. Det mötet pågick i en timme. Omedelbart därefter introducerade Soros Obama för ett dussin av de rikaste knösarna i den politiska världen, däribland finansmannen och hedgefondmanagern Orin Kramer och chefen för den amerikanska sektionen av Union Bank of Switzerland, Robert Wolf. En vecka senare åt Wolf middag med Obama i Washington D.C. för att lägga upp hans kampanjstrategi, en månad innan Obama officiellt drog igång sin presidentvalkandidatur.

Obama tillkännagav sin kandidatur för presidentposten i januari 2007. På endast fyra månader samlade Soros och Wolf in 500 000 dollar för Obama. Från april fram till primärvalens sista månader anordnade Soros och hans medarbetare en rad pengainsamlingar och garanterade praktiskt taget att pengarna stadigt strömmade in till hans kampanj. Faktum är att Soros spelade en viktig roll i att förändra det sätt på vilket politiska kampanjer bedrivs i USA; detta genom sitt stöd för McCain-Feingolds lagreform om hur kampanjer får finansieras, som vann laga kraft 2002. Soros' Open Society hävdar att man gav viktigt logistiskt stöd för lagstiftningen, genom att mobilisera sig själva och andra stiftelser för att bedriva lobbyverksamhet för lagförslaget och dessutom dra in tillräckligt med pengar för att försvara det mot överklaganden. Som ett resultat av McCain-Feingold-lagen och dess följder, har de politiska aktionskommittéer (s.k. PACs) som har välbärgade sponsorer, såsom MoveOn, internetbaserade "rörelser" och förmögna "bundlers", som de som dominerar i Obamas kampanj, tagit folkrörelsernas plats och således blivit den centrala brännpunkten för all politisk aktivitet.

Borde det alltså -- efter att dessa ofantliga mängder pengar slängts runt, efter att viktigt stöd för Clinton helt enkelt köpts upp -- fortfarande vara något mysterium hur Obama till synes blev nominerad?

---------------------------------------------------

Se även:

LPAC:s video om George Soros - den brittiske agenten

  1. Michelle Goldberg, “MoveOn Moves Up,” Salon.com, 1 december 2003.