G20 i London återuppväckte Keynes fascism

1. Världsvaluta. På G20-mötet den 2 april i det brittiska imperiets huvudstad London gick Barack Obama med på att IMF skulle få ge ut ett slags egna pengar kallade Särskilda dragningsrätter (SDR) till ett värde av 250 miljarder dollar. Rasisten lord Maynard Keynes fick därigenom till slut igenom sin dröm att få en amerikansk president att stödja en världsvaluta.

På Bretton Woods-konferensen i USA 1944 drev monetaristen Keynes förslaget om en världsvaluta för att bibehålla det brittiska imperiets privatbankirkontroll över världens finanssystem. Med en världsvaluta berövas alla nationer sin kontroll över sitt kreditsystem och därmed sin ekonomiska politik.

Britterna lanserade SDR-förslaget med hjälp av Kina, som utlovades en stark position i IMF:s styrelse. Men Kina skjuter sig själv i foten om SDR får minsta trovärdighet som ny världsvaluta. Omedelbart skulle dollarn kollapsa och därmed värdet på Kinas dollartillgångar. En påskyndad kollaps av finanssystemet och världsekonomin skulle bli följden.

I Sverige har imperiepolitiken redan lett till att den globaliserade "marknaden" skall styra Riksbanken, att globaliserade företag ges företräde på alla sätt, att försvaret närmast förintats och livsmedelssäkerheten givits så på båten att de svenska barnen snart inte ens kan garanteras ett glas mjölk varje dag.

2. Schachtiansk åtstramning. Lord Keynes förbundne, Hjalmar Schacht, genomdrev som riksbankschef den brutala åtstramning som Tysklands skuldindrivare krävde och som förde Hitler till makten. Som Hitlers finansminister fortsatte han sedan åtstramningen enligt Keynes recept med diktaturmetoder (koncentrationsläger), men då för att bygga Hitlers krigsmaskin.

Keynes skrev i förordet till sin "General Theory" 1937 att den diktatur som Hitler och Schacht hade infört i Tyskland lämpade sig bäst för genomförandet av hans idéer!

På G20-mötet i London återuppväcktes IMF efter att ha tvingats ligga lågt efter sin folkmordsmässiga åtstramningspolitik mot tredje världen och Östeuropa på 1980- och 1990-talen. IMF försågs nu med nytt kapital inkl. SDR och sattes att ge Östeuropa sin schachtianska behandling för att förhindra devalveringar och andra hot mot västvärldens banker och värdepapper.

I Sverige har regeringen Reinfeldt tagit på sig uppdraget att som EU-ordförande vara bäst i klassen, genom att driva igenom en schachtiansk åtstramning på skola, vård, omsorg liksom på alla insatser till stöd för bilindustrin. Samtidigt meddelar Ekonomistyrningsverket att stödet till finansmarknaden kostar 67 miljarder i årets budget.

3. Hyperinflation. Lord Keynes totala frikoppling av finanssystemet från produktion har styrt den exempellösa uppbyggnaden av bubbelekonomin alltsedan britterna lyckades få USA att frikoppla dollarn från guldet 1971.

På G20-mötet enades man om olika nationella stimulanspaket på sammanlagt 5 000 miljarder dollar. Detta finansieras med en accelererad sedeltryckning som kallas "kvantitativ lättnad" (quantitative easing). Eftersom ingenting investeras i real produktion är det en hyperinflation som håller på att sättas igång. För de keynesianska åtstramningsfascisterna är detta ingen nackdel: Vid förhandlingsbordet är det svårt att snabbt sänka löner, men med en hyperinflation där en brödlimpa snart kostar en miljon kronor krossas levnadsstandarden utan pardon.

Sahlins och Östros rop på mera pengar till konsumtion och kommunala utgifter kan tyckas vara humana mot bakgrund av Reinfeldts schachtianska åtstramningspolitik. Men mer pengar till konsumtion är som att kissa i byxan när man fryser. Det är varmt först, men sedan fryser man sönder fortplantningsorganen. Om inte statens kreditutgivning går till investeringar i reala värden som stabiliserar penningvärdet och genererar riktiga skatteinkomster till kommunerna, kommer mer pengar till konsumtion i dagens finanskris att leda rakt in G20-politikens hyperinflation, som krossar levnadsstandarden.

4. Grön fascism. Keynes engagemang för den rasbiologiska rörelsen passade som hand i handske till hans fascistiska åtstramningspolitik. På G20-mötet använde Gordon Brown klimatfrågan på samma sätt som Keynes använde rasbiologin.

Dokumentet tillhör dossiern: