Framtidens ledare

Vad den stormiga tid som väntar oss har i sitt sköte vet ingen och skönt är väl det. En sak vet vi dock. På framtidens politiker kommer krav att ställas som saknar motstycke i den kända historien. Vad vi i LaRouches ungdomsrörelse har för ändamål är att i själva vår verksamhet förkroppsliga en intensivkurs i vad det innebär och vad som moraliskt krävs för att, som politiker eller bara ansvarsfull medborgare, företräda sina medmänniskor. Projektet kallas ibland "universitetet på hjul". Detta var Lyndon LaRouches idé - den amerikanske ekonom och filosof efter vilken vår ungdomsrörelse är uppkallad. Utbildningen har två grundpelare. Den första är musiken.

Regel nummer ett är att förstå vår egen natur som människor och vad som skiljer oss från både apor, George W Bushar och datorer. Ett nyckelinstrument i att förstå människans andliga natur är något som vi kallar klassisk konstnärlig komposition. Musiken är den del av den klassiska konsten där principen för sådan komposition är tydligast. Kärnan i klassisk konst - i det här fallet musik men principen gäller även för bildkonst, poesi och drama - är ironi. Jag använder här ordet ironi i vid bemärkelse för vad som ibland även kallas metafor, dubbeltydighet eller paradox. Begreppet ironi är i vårt dagliga tal och vår kulturs umgängespraxis rätt perverterat och bör snarare kallas sarkasm. Skillnaden mellan sarkasm och ironi, eller metafor, är att en sarkasm komponerats för sin egen skull. Den fyller inget annat syfte än att peka på sin egen motsägelse för motsägelsens skull. En klassisk ironi, till exempel ett bra skämt, komponerades för att kompositörens idé inte kunde förmedlas på "bokstavlig" väg, eller med det kommunikationsmodus som låg för handen. Hos en metafor ligger idén varken i den bokstavliga "betydelsen" eller i den bildliga, utan i det förhållande mellan dem som kompositören använder. Han eller hon var tvungen att revolutionera det medium som traditionellt använts för kommunikationen och uppdatera mediumets regler, i musiken exempelvis tonart och tempo, i tal och skrift ordens bokstavliga betydelser och grammatikens traditionella funktioner. Det är sådana revolutionärer som för civilisationen framåt i det man lagbundet bryter med traditionella tänke- och levnadssätt. Inte för att man, som 68-rörelsens "sex, drugs & rock 'n' roll", tanklöst vill revoltera mot befintliga strukturer på grund av deras blotta befintlighet, en slags antipositivism, och för att de står i vägen för egots tygellösa frihetsutövande, vilket inte har något med sann politisk frihet att göra. Utan därför att en ny banbrytande idé kräver kvalitativt mer avancerade strukturer för att kunna kommuniceras och genomföras. Det är mordet på metaforen i större delen av språket och konsterna som gjort att medborgare och makthavare bokstavstroende följer impulsiva känslor och åsikter och därför är så lättmanipulerade. För att lösa detta studerar vi klassisk musik.

Den andra pelaren är vetenskap. Här handlar det om att upptäcka de lagar som styr den fysikaliska rumtid i vilken den politiska verklighet vi vill vara med att utforma äger rum. Precis som i musiken är även här första regeln; den kvalitativa skillnaden mellan människa och lurvenbajsare. Lika avgörande är också brottet mot de godtyckliga regler som vetenskapselitens högprästerskap satt upp för att kontrollera vetenskapens utveckling och de politiska beslut som illegitimt fattats på dessa godtyckliga reglers grundvalar, med teknik-apartheid som följ. Exempelvis icke-spridningsavtalet, som används för att stoppa fredlig användning av kärnkraft i mindre priviligerade länder. I LaRouches ungdomsrörelses vetenskapliga studier tänker vi inte följa några godtyckliga regler. Vi tänker själva upptäcka vad vi behöver veta för att förstå världen. Endast då kan du kalla din kunskap, din. Det är vägen ur den litenhet och det förstörda självförtroenda som dagens utbildningsväsen och kultur åsamkat så många unga män och kvinnor i dag. För att inte tala om internets drillande av zombies framför dataskärmar och dataspelens träning av unga skjutgalna mördare, vars dödliga skicklighet vi erfor på skolor och universitet förra året.

Även om grundpelarna i ungdomsrörelsens utbildningsverksamhets är musik och vetenskap, är vårt huvudsakliga arbetsrum dock varken vid pianot, vid mikroskopet eller i biblioteket, utan på gator och torg. Det är här den politiska verklighetens skådespel utspelar sig och våra färdigheters giltighet prövas. Oavsett hur kompetent kan man bara på allvar förändra något genom att organisera människorna. De utgör - ÄR - ju trots allt det vi ibland kallar "politiken".

Det är allas ansvar att förvalta den generation mellan 18 och 25 år som är varje nations kronjuvel. I de länder där vi rekryterar ungdomar, Sverige, Danmark, Tyskland, Frankrike, Italien, USA, Kanada, Mexiko, Peru, Colombia, Australien, Filippinerna m fl, har vi tänt hoppets låga för en ny generation ledare att bryta med de tankemönster efter vilka de rådande makthavarna är på väg att släppa lös helvetet på jorden.

Världens framtid hänger på vår verksamhet och de, tragiskt få men nu avgörande individer världen över, som delar vår uppfattning.

---------------------------------

"Den moderna europeiska civilisationens rötter sträcker sig mycket långt tillbaka. Det var från pyramidernas Egypten och grundaren av forntidens Israel, Moses, som denna europeiska civilisation fick en rigorös föreställning om att människan på ett grundläggande, principiellt sätt är skild från djuren. Det första förverkligandet av det som kom att kallas den europeiska civilisationen skedde huvudsakligen som en effekt av just denna, med den förallmänligade mosaiska mänskliga naturen förknippade idé, i formandet av den klassiska traditionen i det som nu kallas den grekiska antiken.

Även om den mänskliga naturen överallt är densamma, och det därmed finns en nödvändig, långsiktig tendens för nationerna att enas kring gemensamma principer för hur man skall förhålla sig till varandra, har historien om utvecklingen av en europeisk kultur, med det namnet, och rotad i den grekiska antikens historia, en tydlig historiskt specifik prägel, från början fram till i dag. Det betyder att kompetenta tänkare måste behandla den inre utvecklingen i de forntida europeiska kulturernas utlöpare från Solons Aten och framåt, som en historiskt specifik process av konvergerande kulturell utveckling, som måste studeras som ett eget särskilt ämne.

Det mest grundläggande, centrala inslaget i denna historia är den långa kampen, från Solons Aten och framåt, mellan strävan att upprätta en nationalstat som är en verklig medborgarrepublik, och den motsatta strävan, som vi finner till exempel hos Sparta under Lykurgos' författning, hos de babyloniska, persiska, romerska och bysantinska imperierna, och hos det under medeltiden ultramontant styrda, av Venedig dominerade Europa."

Ur "Vilken verkan gör kulturen?"
Lyndon LaRouche, juni 2004