Förnekelsernas ögonblick

Världen har nu nått den kritiska punkt som många, även bland mina egna medarbetare, saknat modet att se. Det nuvarande världssystemets undergång, det system som formellt förordnades för framtiden av USA:s president Richard Nixon den 15 augusti 1971, är nu här. Den exakta dagen, eller timmen, då en anmärkningsvärd förändring i amerikansk politik må inträffa, förblir på kort sikt oviss, men något som är säkert är att om vi inte snart ser de nödåtgärder som jag har lagt fram, så är det globala systemet på kort sikt dödsdömt, kanske t.o.m. på väldigt kort sikt.

De relevanta tjänstemännen i den finansiella och politiska världen ljuger nu så till den grad att deras tungor är kolsvarta. Osäkerheten ligger i att, medan de allihop ljuger, är ingen av dem precis säker på vad sanningen är.

För närvarande uppskattas det att inte mindre än 1400-3000 amerikanska banker (utan att räkna, exempelvis, europeiska banker) redan praktiskt taget ligger döda i de döda bankernas bårhus. Endast ett fåtal av dessa har förbehandlats för en allmän begravning; de övriga ligger som kvarlevor i kylrummet. Antalet kan vara mycket högre, kanske 5000 eller fler banker.

Orsakerna till att det är svårt att uppskatta det exakta antalet, är två. För det första skulle de relevanta tjänstemännen och andra ljuga huvudena av sig, om de fortfarande hade några. För det andra föreligger det en viss osäkerhet om definitionen av "död"; det nuvarande systemet är med säkerhet dött, och kan inte återupplivas i sin nuvarande form; hur många av dessa fall som skulle kunna återuppstå under ett nytt system, beror på hur snart, och i vilken form, den nödvändiga förändringen mot ett banksystem som ersätter det nuvarande kan ske.

Massidiotifaktorn

När min generation och de tidigare generationerna nu är på väg att dö ut, finns det inte längre någon kompetens kvar i ämnet ekonomi bland de yngre generationerna. Varken den babyboomergeneration1 som skapat det mesta av den värsta sortens inkompetens som idag är förhärskande inom den amerikanska kongressen och Wall Street, eller den yngre generationen, har någon kompetens när det gäller ekonomi. De är besatta av fantasier, som delar något av den f.d. Federal Reserve-ordföranden Alan Greenspans smittsamma galenskap, i deras önskan att tro att pengar helt enkelt är vad deras önskedrömmar kanske hade hoppats att pengar skulle kunna vara, eller bli. Med få undantag är de relevanta härskande akademikerna, marknadsförarna och politikerna lika galna som knäppgökar i detta sammanhang.

Faktum är att pengar väsentligen är något rent fiktivt, och inte ett uttryck för någon sorts "egentligt" värde. Själva tron på ett "penningsystem" är ett tydligt tecken på någon form av personlig klinisk galenskap, nära besläktad med de mest morbida typerna av sexuella fantasier. Det ökande herraväldet, när det gäller regeringar och finanser, av, särskilt, de s.k. "68:orna" i Nordamerika, västra och centrala Europa, och f.d. Sovjetunionen idag, är ett eko av 68:ornas hat mot arbetarna inom industrin, jordbruket och vetenskapen -- ett tillstånd där faktiska och simulerade kokainfantasier för dessa människor har ersatt verkligheten. För dessa "Alice-i-Underlandet"-typer av fördärvade veteraner från 68:ornas massgalenskap, är pengar "allt det som vi hoppas att vi kan välja att tro på".

Den första fasen av den pågående kollapsen, är finansiell-ekonomisk. Den andra fasen är kollapsen av de förhärskande "68:ornas" galna tro på "vår valda, globaliserade, livsstil". Hur motvilligt dessa galningar än önskar välja att tro, brakar systemet nu samman, på ett sådant sätt att det endast är de reformer som jag preciserat som skulle kunna förhindra en global störtdykning in i en "Ny Mörk Tid", mycket värre, och långvarigare, än vad som var fallet i Europa på 1300-talet.

Den enda "förutsägelsen" som nu är vettig, är förutsägelsen att du plötsligt, mirakulöst, skulle kunna göra dig av med dina löjliga trosuppfattningar. Den fest som du trodde att du deltog på, är över.

Det nuvarande systemet är så gott som dött. Sunda personer är sådana som accepterar denna realitet som ett faktum.

  1. I Sverige mer känd som "68-generationen" eller "40-talisterna". --Red.