Finansoligarkins kontroll över Europa måste brytas! Konkursförfarande för bankerna!

Ledaren för den europeiska LaRoucherörelsen Helga Zepp-LaRouche författade nyligen denna text för att användas av EAP:s tyska systerparti BüSo (Bürgerrechtsbewegung Solidarität – Medborgarrättsrörelsen Solidaritet) i valkampanjen där. Texten är ett viktigt inlägg i den svenska valdebatten. Alla fotnoter är tillagda av larouche.se-redaktionen, som översatt detta alster för att öka förståelsen för det Europa som går till val den 7 juni. Att Tyskland är ett nyckelland i Europa vet väl alla redan och att dess allmänna debatt också rör vår framtid torde vara uppenbart för varje välinformerad och intelligent medborgare. Se detta som en nödvändig lektion i statskonst och samtidigt som en allmän orientering i den kontinentaleuropeiska politiken.

Upprop inför valet till Europaparlamentet den 7 juni

Kära väljare!

Ser du också "tecken på ljusning" överallt? Om det handlar om att dagarna blir längre är det OK. Men om du tycker dig se "en ljusning" i ekonomin, bara för att nya bubblor dyker upp på aktiemarknaderna som tomtebloss och några banker åter är uppe i avkastningsnivåer på 25 procent på vissa högriskaffärer, eller för att kollapsen i den reala ekonomin "bromsas upp", då är det dags att vakna!

Den politik som G20-länderna beslutade om i London i april och som gick ut på fortsatta "räddningspaket" för banksektorn i storleksordningen 6.000 miljarder dollar och ännu mer rent sedeltryckande, betyder nämligen inget annat än att kasinoekonomin fortfarande är i full sving. Om det beror på de ansvariga departementens lönsamma förbindelser med finanssektorn, eller på deras bristande mod eller okunskap om skillnaden mellan penning- och realekonomi, återstår att ta reda på i detalj. Faktum kvarstår dock att regeringarna och bankerna inte är beredda att stryka bort det "giftiga avfallet", d.v.s. värdelösa värdepapper för uppskattningsvis 1–2 miljoner miljarder dollar som bankerna i hela världen sitter med.

Bakom diskussionen om inrättandet av en eller flera "Bad Banks"1 gömmer sig illusionen eller den medvetet spridda osanningen att det bara är "en liten del" av giftavfallet2 som verkligen är giftigt – merparten av papprena går visserligen inte att sälja just nu, men om några år, "efter krisen", kommer de att kunna säljas till priser som motsvarar deras ursprungliga marknadsvärde. Detta är rena dårpippin!

Herr Steinbrück3 kan söka igenom Liechtenstein och Schweiz hur mycket han vill: Så länge ingenting görs åt skatteparadisen i London, i USA och i Commonwealth går spelet vidare. Vi behöver ingen "insyn" i hedgefonder och riskkapitalbolag, som faktiskt fick grönt ljus för sin otyglade verksamhet av den förra, röd-gröna regeringen, utan vi måste förbjuda dem, precis som de "innovativa finansinstrumenten", som inte är något annat är rena kedjebrevsaffärer, där skulder och fastighetslån förvandlas till tillgångar med hjälp av s.k. värdepapperisering.

Sanningen är att spekulanterna, som spelat bort sina pengar, fortfarande bara är intresserade av att öka sin s.k. vinst, och inte bryr sig ett dugg om att antalet människor som går hungriga enligt FAO nu är uppe i mer än en miljard. Lika lite bryr de sig om att flera miljoner jobb och otaliga familjers existens har slagits sönder överallt i världen.

Om man fortsätter att försöka hålla liv i kasinoekonomin så kommer den reala ekonomin i hela världen att fortsätta att rasa ihop; nedgången i de öst- och sydeuropeiska länderna kommer att spränga sönder hela Europas banksystem, flera länder kommer att drabbas av statsbankrutt, världens exportnationer kommer att dras med i fallet och de råvaruproducerande länderna kommer att utarmas.

Samtidigt hotar den väldiga skuldbördan som regeringarna har skapat med sina "paket" att laddas ur i en hyperinflationistisk explosion som i Tyskland 1923, när ekonomin är körd i botten – fast den här gången i global skala. Just på grund av globaliseringen och de innovativa finansinstrumenten är hela världsekonomin ihopkittad, och därför är den nuvarande krisen mycket värre än depressionen på 1930-talet, den saknar motstycke i historien.

Om det ska gå att förhindra att den finansiella och ekonomiska krisen övergår i en politisk och social kris och till slut i kaos och en ny mörk tid, då måste regeringarna bryta med kasinoekonomins paradigm, d.v.s. de måste göra något som de aldrig gjort förut, nämligen bryta finansoligarkins makt, och komma ihåg att de lovade att försvara det gemensamma bästa när de svor sin ämbetsed.

Lyndon LaRouche, känd i hela världen som den ekonom som förutsåg systemkraschen, första gången när Nixon 1971 avskaffade Bretton Woods-systemets fasta växelkurser och möjliggjorde den privata kreditexpansionen i den karibiska övärlden, och som allt framgent exakt har pekat ut varje tillspetsning av det nyliberala paradigmet, formulerade redan i augusti 2007 i Amerika ett lagförslag om ett ordnat konkursförfarande för bankerna, som kan användas som en modell även i Tyskland4.

Staten måste temporärt nationalisera bankerna, för att få den rättsliga möjligheten att byta ut ledningen mot personer som har något hum om industrifinansiering, skriva av det giftiga avfallet, skapa reda i räkenskaperna och i förekommande fall stänga banker som inte är överlevnadsdugliga5.

Därefter måste penningsystemet bytas ut mot ett kreditsystem, där en nationalbank ger ut krediter för investeringar i infrastruktur och annan produktivitetshöjande verksamhet, vilka förmedlas via de offentligägda bankerna till företagen som arbetar med dessa investeringar. Dessa krediter är inte inflationsdrivande, eftersom de finansierar framtida rikedom och därmed försörjningen för de människor som producerar denna rikedom.

I Tyskland6 har den egna inre marknaden fått stå tillbaka de senaste åren på grund av euron, enbart inom kommunerna finns ett investeringsunderskott på 650 miljarder euro, på statlig nivå mer än 1.000 miljarder euro. Efter omläggningen av finanssystemet kan återuppbyggnadsprogrammet sedan koncentrera sig på utbyggnaden av ett Transrapidnät – i kombination med t.ex. CargoCap-systemet för att få bort den tunga trafiken från gatorna. Vidare bör vi koncentrera oss på att skapa energi- och livsmedelssäkerhet, genom att t.ex. bygga kärnreaktorer av pebblebed-typ med inbyggd säkerhet och genom garanterade skäliga priser för våra matproducenter.

Den skandalösa attack som nu riktas mot sjukvården, där det nu bara är de övre 30 procenten som får fullgod medicinsk vård, måste upphöra. Vi behöver komma tillbaka till full, produktiv sysselsättning med hjälp av ett nytt finansiellt och ekonomiskt system, så att vi får råd igen med ett sjukvårdssystem som är bland de bästa i världen. Och vi måste snabbt investera i forskning på gamla och nya sjukdomar, något som den nya influensan drastiskt har aktualiserat.

Det stämmer helt enkelt inte att de enda alternativen är fri marknadsekonomi eller kommunism. Den fysiska ekonomin, som går tillbaka på traditionen från Gottfried Wilhelm Leibniz, Alexander Hamilton, Friedrich List och Henry Carey, låg inte bara till grund för den framgångsrika industriella revolutionen i Amerika utan också för Bismarcks industrireformer 1879, som förvandlade Tyskland från en feodalstat till en ledande industrination. Den traditionen låg också till grund för Franklin Roosevelts New Deal-politik och hans Bretton Woods-system, som han hade tänkt skulle avskaffa kolonialismen för alltid, vilket bara förhindrades genom hans död i april 1945. Den låg också till grund för den tyska återuppbyggnaden och det tyska ekonomiska undret. Det är den här traditionen vi måste knyta an till, om vi ska kunna leda Tyskland7 ut ur den ekonomiska krisen.

Vi ställer upp i detta val till Europaparlamentet trots att vi tar avstånd från Brysselbyråkratins övernationella diktatur – och framför allt från militariseringen av EU, som kraftigt förstärks med Lissabonfördraget – därför att vi är för Europa. Vi är för ett nationernas Europa i de Gaulles anda, i vilket suveräna republiker samarbetar om en gemensam uppgift för Europa. Denna gemensamma uppgift måste först och främst innebära att vi gör det brådskande problemet med den afrikanska kontinentens utveckling till vår högsta prioritet.

Den systemkris vi nu upplever är emellertid inte bara en finansiell och ekonomisk kris, den är lika mycket en moralisk och kulturell kris. Det betyder att vi måste återuppliva vår klassiska kultur och vår humanistiska människosyn. Denna kultur och denna människosyn, som uppfattar människan som i grunden god och med en obegränsad förmåga till utveckling, har trängts i bakgrunden genom den oligarkiska kontrollen och globaliseringen, men den uttrycker människans sanna natur. Det är bara oligarkerna som vill att människorna ska tro att alla är styrda av girighet, för då är de lätta att manipulera.

Alla partierna i förbundsdagen från CSU till Linkspartei8 har för övrigt röstat för "räddningspaketen" för bankerna.

Lägg din röst på det parti som är ensamt om att sedan 1990 ha haft rätt i sina förutsägelser om krisen och som nu har idéerna och modet som krävs för att övervinna den största krisen i mänsklighetens historia!

Helga Zepp-LaRouche
partiledare Bürgerrechtsbewegung Solidarität

  1. En "Bad Bank" diskuteras också i Sverige, men i Tyskland är dennas vara eller icke vara en väldigt stor fråga eftersom det kommit fram att regeringen och Deutsche Bank, den största tyska privata banken, gjort upp om en sådan bakom lyckta dörrar redan 2003 – den heter Hypo Real Estate och är precis som alla andra banker i världen fullständigt konkursmässig. Skattebetalarna måste betala i slutändan och tyskarna är lite känsliga för det eftersom de vet vad som händer när ett skuldberg blir oöverstigligt, efter erfarenheterna med Versaillesfördraget. Maastrichtfördraget är den nutida motsvarigheten, och ifall någon är skadeglad gentemot Tyskland vill vi påminna om att Versaillesfördraget inte var en hit för Europa som helhet – med det "andra världskrig" som Versaillesfördragets dolda paragrafer föreskrev. Om detta är oklart, se då 1989 och Firewall från LPACTV.
  2. I Tyskland råder det en stor debatt om vad som ska göras med vad som där kallas giftigt avfall, d.v.s. alla de förre detta högt aktade värdepapper som ingen bank längre vill ha i sin bokföring. Skräpobligationer och dylikt.
  3. Herr Steinbrück är finansminister i den tyska blå-röda s.k stora koalitionen. Han är socialdemokrat, medan förbundskanslern, den tyska statsministern, Angela Merkel är kristdemokrat.
  4. ... och i Sverige
  5. I Sverige har precis ett sådant förslag utarbetats av den så kallade Banklagskommittén, bestående av, förutom företrädare för de största partierna, några av rikets ledande juridiska experter inom konkursrätt. Läs förslaget i sin helhet: http://www.regeringen.se/sb/d/357/a/1706 . Förslaget, SOU 2000:66, har inte blivit lag eftersom, enligt en källa i kommittén, "SEB:s ägare hade bättre möjligheter att bedriva lobbyverksamhet än vi," än den av regeringen tillsatta expertkommittén!
  6. Detta gäller även Sverige som också är med i eurosamarbetet (EMU), även om det inte syns på våra slantar i plånboken.
  7. Eller Sverige, för den delen.
  8. Från moderaterna till vänsterpartiet, skulle man säga i Sverige. Detta gäller även här. Förutom tomma ord så spelar de med i den internationella "räddningsaktionen", hela bunten. Se vidare G20 i London återuppväckte Keynes' fascism.