LaRouche: Ekonomi handlar om fysik, inte matematik

Den följande frågan ställdes till Lyndon LaRouche på en internetkonferens den 13 mars 2010. Frågan lästes upp av moderatorn Deborah Freeman, som presenterade frågeställaren som "en ledande medlem i Stanfordgruppen, som också har suttit med i den amerikanska regeringen. Hon är ekonom." Frågan löd:

– Lyn, vi får för det mesta lära oss, att några verkligt begripliga universella principer, och, i den meningen förmodar jag, någon verklig sanning, inte existerar. Jag har funderat på detta, och jag tror att det är precis den här idén som ligger till grund för monetarismen. Det här har kommit upp i diskussioner inom vår grupp, när vi har jämfört monetarismen med det som du har efterlyst i form av ett nytt ekonomiskt system.

– Faktum är att monetarismen innebär – och det är faktiskt den som vi alla har undervisats i – att verkligheten på något sätt kan skildras med ett värdebegrepp, ett begrepp om monetärt värde, som i grunden är statistiskt.

– Frågan som detta väcker, åtminstone så som jag ser det, är frågan om matematik kontra fysik. Ekonomer utbildas för det mesta i matematik, och vi är helt styrda av tanken att alla ekonomiska principer vi lägger fram måste kunna uttryckas matematiskt.

– Fysikern har givetvis en helt annan syn på saken. En av de saker som vi har insett, är att din "typiska kollapsfunktion" aldrig hade kunnat skapas med ett rent matematiskt synsätt. Därför – och du måste förstå att vi inte är ute efter att ta din plats, utan att vi försöker förstå hur det kommer sig att du och ingen annan klarade av att göra detta. Och det verkar som att svaret, när det gäller frågor som rör ekonomi och nationalekonomi, finns inom detta område matematik kontra fysik. Vill du vara snäll och kommentera?

LaRouche: Ja, hela det matematiska ekonomiska systemet är förstås en bluff, till hela sin natur. Och det grundade sig från början på ett imperialistiskt system. Och det är människofientligt.

Frågan man borde ställa sig är: Hur ser orsakssambanden ut? Det finns ingen idé om orsakssamband i ett matematiskt ekonomiskt system. Man väljer en sak framför en annan. Vad är skillnaden? Någon säger att det är den matematiska ekvationen. Struntprat! Det har ingenting med det att göra. Det viktiga är orsakssambanden. Och när man använder ett finanssystem som är statistiskt, så fungerar det aldrig.

Varför? Aldrig någonsin i historien, i människans kända historia, har matematik, eller ett matematiskt ekonomiskt system, lyckats åstadkomma en förbättring av levnadsvillkoren. Aldrig. Matematiken har således i den meningen misslyckats konstant, och kommer alltid att misslyckas.

Vad händer? För det första måste man se på det ur kemisk synvinkel. Man måste se på biologiska processer och kemi. Man måste med andra ord ha en riktig vetenskap, och det finns ingen vetenskap i matematisk ekonomi. Ingen alls. Och utfallet blir alltid dåligt. Vilket USA:s historia efter Franklin Roosevelts död visar. I amerikansk historia – alltid fel. I europeisk historia – alltid fel.

Vi lever nu med den mest fulländade renodlade matematiken, en ekonomi helt renons på fysik, som infördes framför allt efter Alan Greenspans makttillträde, med alla dessa nya påfund – matematiken släppt i full frihet att testa allt, utan någon tanke på skillnader i kvalitet. Resultatet har blivit den största katastrofen i människans hela historia. Alla former av matematiskt ekonomiskt tänkande har alltså om och om igen visat sig vara ett totalt fiasko.

Om man vill kalla fiasko för framgång, om man har fiasko som sitt mått på framgång, då är förstås den matematiska ekonomin överlägsen.

Verkligheten är att vi bor i ett universum som i allt väsentligt överensstämmer med det som Vernadskij identifierade som tre kvalitativa fasrum som allt existerande består av, åtminstone experimentella områden: 1) det icke-biologiska området, 2) biologiska processer som sådana, och 3) människans tankeförmåga. Tre olika fasrum.

Vad gör vi nu? Människan lever inte naturligt. Människans bedrift är att bete sig högst onaturligt. Jag vill inte uppmuntra vissa böjelser, men hennes beteende är onaturligt, om man frågar en typisk vanlig kemist som inte egentligen är en kompetent fysikalisk kemist. Hur ser universums fysikaliska kemi ut? Vi har den fysikaliska kemi som gäller för det icke-biologiska – alltså sådant som inte har en förhistoria som en organiserad process. Sedan har vi processer som till sin natur är biologiska processer, eller kvarlämningar av biologiska processer. Sedan har vi det mänskliga, som inte är riktigt samma sak som någon annan form av biologisk process.

Vi har alltså dessa tre kategorier. De är allmängiltiga och dynamiska. De interagerar med varandra. Universum är uppbyggt av interaktionen mellan dessa tre fasrum, och allt som kommer ut av den.

Ja, hur lever vi då? Vi tar järnet som ett typiskt exempel. Hur får vi tag på järn? Ja, vi kan få tag på järn på en mängd olika sätt, rent hypotetiskt, men hur får vi faktiskt tag på det? Hur fick vi tag på järn på 1700- och 1800- och 1900-talet? Vi gick till områden där en massa små djur och växter hade dött. Vi gick dit och plundrade deras gravar, på järn.

Järn finns överallt på jordklotet. Men varför går vi och plundrar gravar för att komma över järn? Till exempel i trakterna runt De stora sjöarna, där några av de stora järnfyndigheterna finns. Vi plundrar gravarna efter alla småkrypen som dog där. Det är så vi kommer över järn. Varför? Därför att de små krypen tog upp järn som ett led i sin biologiska process, och när de sedan dog lämnade de efter sig en anhopning av järn i sina små döda kroppar. Man kan gå dit och be en bön för dem, kanske?

Hur som helst. Det var så vi hittade de rikaste koncentrationerna av järnmalm, för oss, som till exempel myrmalmen i New Jersey, som revolutionskriget fick sin metall från.

Vi inriktar oss alltså på gravplundring efter biologiska processer, och vi väljer de fyndigheter som har den rikaste koncentrationen av järn, det vill säga den malm som det går åt minst värme, minst kol, för att förädla, och den malm som inte är lika effektiv, som kräver för mycket kraft för att kunna förvandlas till brukbart järn, den lämnar vi kvar.

Vi upptäcker, att när vi gör detta, så gör vi slut på de rikaste fyndigheterna, av olika slag, som finns kvarlämnade på kyrkogårdarna efter olika arter. Vi har ju litosfären, och ovanpå den har vi en biosfär, som är i utveckling. Den väljer ut vissa material i omgivningen, greppar tag i dem, och stoppar i sig – föda, föda, föda för alla de små krypen. De här varelserna dör, och de lämnar efter sig de här lämningarna. Och vi springer runt i världen och tar reda på vilken art som var i farten i just det här området, som kan ge oss den bästa koncentrationen av just det här ämnet från det periodiska systemet.

Men – sedan gör vi slut på det! Gör vi slut på det? Nej, mängden järn i universum, eller på Jorden, har inte minskat. Det finns kvar, lika rikligt förekommande. Men nu är det utspritt! Det finns inte kvar i gravar som kan plundras. Man får ge sig iväg och plundra andra gravar, eller så får man ta andra naturtillgångar, och man måste utveckla mer kraftfulla medel att förädla fyndigheterna, så att de får samma höga halt som de förut rikaste fyndigheterna av detta järn.

Poängen med detta är: För att mänskligheten ska kunna finnas, måste flera villkor uppfyllas. Mänskligheten måste öka sin kraft, mätt i värmeenergi, eller värmekraft per kvadratkilometer, per kvadratcentimeter, eller mindre. Genom att öka vår kraft, genom att öka energiflödestätheten i den använda kraften, kan vi omvandla lågvärdiga naturtillgångar till bättre än det som förut ansågs vara rika tillgångar. För att klara av det måste vi utveckla infrastrukturen, ett heltäckande infrastruktursystem. Vi måste utveckla en infrastruktur som klarar av att organisera användningen av energi, av kraft, på olika sätt, så att det blir lönsamt att utvinna en råvara från det periodiska systemet på olika platser på jordklotet, och att distribuera den. Den finns ju på ett ställe, och man vill använda den någon annan stans. Det krävs ett kraftsystem för att frakta den dit den ska.

Man kan alltså säga att ökningen av energiflödestätheten, per capita och per kvadratkilometer av jordklotet, är en begränsningsfaktor.

Nu kan vi se på de ekonomiska förhållandena, från den ståndpunkten, och då talar vi om den fysikaliska ekonomins vetenskap. Den vilar, i sin moderna form, på många forskares arbete, särskilt efterföljarna till Bernhard Riemann, som till exempel Max Planck, Albert Einstein och Vernadskij. Detta är riktig ekonomisk vetenskap.

Ja, det är ju inte bara ekonomi. Det är politiskt också. Vilket politiskt system har man, som får människor att samverka till att uträtta allt det som behövs, inklusive distribution, för att systemet ska fungera? Se på det från Vernadskijs ståndpunkt. Se på det från den av Vernadskij definierade fysikaliska kemins ståndpunkt. Vad behöver göras i termer av organisering av mänsklig aktivitet, utveckling av kraftsystem, transportsystem, ledningsfunktioner i största allmänhet, för att detta ska fungera? Och för att samhället ska fortsätta att utvecklas, och inte gå tillbaka, entropiskt?

Detta är fysikalisk kemi.

Tag nu detta som en norm, och gör en bedömning av hur ekonomin uppför sig efter den normen, efter den måttstocken, och då är det klart. Problemet är att man behöver en fysikalisk ekonomisk vetenskap, vilket betyder att man måste ta hänsyn till alla dessa psykologiska och andra faktorer, eftersom de inverkar på hur man kan klara av att organisera samhällsinsatserna, för att lösa det här problemet.

På samma sätt kommer vi att gå till väga för att industrialisera månen, vilket är en av de lättaste uppgifterna vi har framför oss, och för att ta oss till Mars, på mindre än 300 dagar, och utan att förvandlas till en degklump – för då blir det svårt att styra maskinen hem igen.

Ekonomi så som det lärs ut i dag är bara skräp. Och vi vet att det är skräp, för så fort man använder det så råkar man illa ut.

Man måste alltså pröva saker och ting mot vilka effekter det får, men man måste välja rätt effekt. Man måste hitta rätt tidsrymd under vilken man mäter effekten. Alltså har det som lärs ut i dag som ekonomi ingenting med vetenskap att göra. Det som lärs ut är hur man ska bete sig, för att göra blodsugarna rika.