Från Milken och Enron till Perugia: "Extrema Händelser"

Det finns en epokgörande kvalité som likt en röd tråd binder samman nyligen inträffade händelser i New Yorks och Londons finanscentra med såväl skolmassakern i Jokela som den väldigt brutala död som en engelsk ung dam gick till mötes i Italiens Perugia. Alla dessa tre såväl som liknande av denna vår nuvarande tids tecken, utmärks av att vara, som det rapporterades att en domare i Perugia hade rapporterat, drivna av en tillsynes okontrollerbar lusta för en existentiell upplevelse av “extrem” kvalité, åtminstone hos en del av de inblandade. Dessa händelser, i kombination, kan beskrivas som ett särskilt oroande tecken för vår förnärvarande framrusande nya ”medeltida” global mörka tid. Alla dessa tre och många fler relaterade extrema händelser är, som Rupert Murdochs MySpace och Microsofts facebook, eller Microsofts och andras morddataspel, att se, kombinerat, som denna vår galna och mordiska tids tecken.

Det verkar, därför, som om de ödesmättade Erinnyen från Ibykus Korint närmar sig vår väldigt galna värld! [FN1]

Det är nu dags, som Valrossen sa, för mig att påtala en konstig upplevelse som kröp sig på mig för åratal sen, medan min fru och jag hade satt oss på en gräskulle tittandes ned över floden Arno, in bland Florens gator. Jag hade plötsligt blivit varse att jag satt på ungefär samma plats där författaren till Decameron, Giovanni Boccaccio, hade beskrivit sig själv som sittandes, medan han , enligt vittnesbörden i sitt skrivande, hade beskådat scener vilka han såg som typiska för den tid som ledde fram till den nya mörka tid som det medeltida Florens upplevde. [FN2]

Var därför så god och meddela USA:s finansminister med flera att det är den läxan han bort lärt sig.

Vad vi nu har framför oss att studera är alltså ett härke av tre nyliga handlingar, en uppsättning som, vilket jag ska påvisa, ger uttryck för typiska konsekvenser av den relevanta formen av masspsykos, en uppsättning samtida handlingar som är i effekt kongruenta med den nya mörka tiden från vilken den verkliga förlagan till Giovanni Boccaccios Decameron var hämtad.

1. Först och främst, den masspsykos som kommer till uttryck i Finansminister Henry Paulsons flopp, hans tragiskt impotenta rädslereaktion, likt en skräckslagen kanin, inför vad som har de facto varit en framrusande fullständig sammanbrottskris av världens nuvarande monetära finanssystem: En kris som redan, i termer av dess innebörd, kan jämföras med krisperioden vid utbrottet av 1300-talets Europas medeltida nya mörka tid. [FN3]

Paulsons fall skall inte behandlas som enkom ett utryck för en sinnessjukdom på det personliga planet; det är ett uttryck för en typ av gruppsinnessjukdom som delas av de flesta i hans politiska division, som ett uttryck för hans deltagande, likt en fjäder i vinden: Han är fångad i en stormvind av fullständigt tragiskt massvansinne, ett specifikt uttryck för, och en konsekvens av, en dynamisk form av socialt massfenomen. Vi har således, de facto, en våg av massvansinne bland hela den politisk klassen såväl som bland deras lakejer i det samtida socialpolitiska livet, snarare än enbart ett individuellt beteende som kan verka påminna om vissa andra individuella fall.

2. Likaledes: det andra fallet som inkluderas här är ett fall kopplat till MySpace och facebook såsom det har beskrivits av de relevanta poliserna som förutsättningarna för vad som bevisen pekar på är mordet i Perugia i Italien av Meredith Kercher, en 21-årig student från England.

Det är inte skulden, eller den relativa graden av oskuld hos någon av de inblandade i denna makabra händelse som är frågan som ligger för handen i vår behandling av det fallet; något som däremot är avgörande för vår avsikt här, såsom i många till synes liknande fall, är omständigheterna genom vilka händelsen har visat sig både ske och sedan rapporteras. Det är den gällande potentialen (i det här fallet - hotet) som uttrycks av den aktuella situationens dynamik som är avgörande.

3. Likaledes, i det tredje fallet; ytterligare en ödesstigen mordincident, som tog formen av en skottlossning på en gymnasieskola i Jokela, ungefär 5 mil norr om Finlands huvudstad, Helsingfors. Skotten avlossades, rapporterades det, av en skjut-och-döda-dataspelsberoende fanatiker, en 18-årig elev på skolan. I det här fallet, såväl som i ett liknande, värre fall utfört av en vanemässig dataspelsfanatiker i Blacksbury, Virginia, har vi nu igen, och igen, och igen, ytterligare en mordisk bärsärkargång utfört av ännu en individ som var beroende av den typen av vansinne som hänger samman med ett framkallt vanebildande bruk av sådana dataspel, vilken avslutades genom viljemässigt självmord av gärningsmannen.

De väsentliga detaljerna i dessa, i de senare två makabra, fallen rapporteras flitigt, med rörande och målande beskrivningar i många av den internationella pressens olika organ. Pressen eget beteende har blivit en integral del av mönstret i dessa rapporterade händelser; oavsett hur oavsiktligt den inblandade pressen är, så är den, i sig själv, en bidragande del i den övergripande tragiska situationen, både genom vad den borde göra, men inte gör, och genom vad den faktiskt företar sig.

Innan vi återvänder till fallet med minister Paulsons konstiga avvikelser, låt oss, för tillfället, fokusera, som hastigast, på de två fallen med avvikande ungdomsbeteende.

Den avgörande gemensamma nämnaren bland de presenterade bevisen marknadsförs av dess gemensamma ideologi, den förenande faktorn mellan MySpace och facebook å ena sidan och massmördar peka-och-skjut spel å andra sidan, såsom detta sammanhang illustreras av facebooks ägare Microsoft. I varje kompetent försök att förstå de tre fallen givna som exempel ovan, måste vi söka en dynamik vilken överstiger var och en av de tre fallen systematiskt, och de på ett relevant dynamiskt vis.

För att greppa betydelsen av de inbördes relationerna mellan dessa och besläktade fenomen, måste vi ta tre saker i beaktande. För det första, vilken form av social organisation skapar den situation i vilken dessa utvecklingar sker. För det andra, metoden genom vilken sådana specifika typer av effekter framkallas. För det tredje, effekten dessa faktorer producerar när de placeras i de för närvarande allmänt rådande sociala och fysiskekonomiska villkoren.

För att demonstrera den poängen: Beträffande två av fallen, med den gemensamma nämnaren hos å ena sidan Rupert Murdochs MySpace och Microsofts facebook och å andra sidan massmördarspel, är kopplingen omedelbart uppenbar. I alla tre fallen, är den gemensamma nämnaren, i första hand, metoden: sofistiska gruppbeteende; Detta är ett beteende nära besläktat, nästan genetisk, med den sociologi som definierat den dominanta rollen i dagens samhälle, vår tids “Babyboomer”(“White collar”, medelklass) arv. Dessa är, för det andra, fall av ett radikalt existentialistisk beteende, ett beteende organiserat till trots mot existensen av en verklig värld, som en ö helt skild från den verkliga världens existens, som i William Goldings Flugornas herre (från 1954). [FN4] Sådan fall uttrycker i sig själv en välkänd kvalité av den här typen av massvansinne i grupp som uttrycks både i varje fall var för sig och av samma dynamik när de kombineras med varandra, såsom i de ovan nämnda fallen som också inkluderar ett tredje exempel, fallet med de uppenbara konsekvenserna av Paulsons dödliga dumheter.

Det finns exempelvis ingen kompetent grund för att förneka att dödandet i Blackburg är en konsekvens av, specifik, spridandet av morddataspel. Inte nog med det, dessa spel är inte bara en rik källa till inkomster, sedan Y2K bubblans dagar, för vissa mäktiga finansiella och politiska intressen, som de berörda intressena i de berömda dalarna - Silicon Valley - exempelvis, utvecklandet och spridandet av dessa spel till försäljning och bruk är även ett uttryck och en bieffekt av ett gigantiskt finansiellt imperium beståendes av investeringar från militärindustriella och besläktade företag, vilka är fast beslutna att, likt Vicepresident Dick Cheney, genomföra en politik som kallats “a revolution in military affairs”, vilken är förknippad med inte bara Vicepresident Cheney och den finansiella apparat som finns runt George Schultz utan även med Talman Pelosis bättre bekanta Felix Rohatyn.

Således, eftersom mäktiga privata intressen står bakom de handlingar vilka orsakar de relevanta effekterna, görs, nettoeffektivt, inget för att hindra att slakter, som de nyligen inträffade i Blackburg och Jokela gymnasium, uppstår. Pressen är generellt sett skrämda till att genom sin tystnad delta i lögnen runt frågans välkända fakta, och vårt politiska etablissemang, i USA:s kongress till exempel, är lika korrupta som pressen, för att inte säga värre.

Därmed hamnar vårt fokus åter på de tre påståenden som jag gjorde ovan:

Betrakta nu minister Paulsons eget beteende från den här synpunkten. Han är definitivt inte att betrakta som en ungdom; men, han är inblandad i samma genre av spel, med ömsesidigt beroende masseffekter. Han verkar, i sin roll, som spelandes en, faktiskt, barnsligt typ av politiskt spel med de monetära angelägenheterna [FN5], som ofta spelats av vuxna som torde förstått bättre. Viktigast av allt: det är ett spel som spelas utanför de relevanta orsak och verkan lagarna i det verkliga universum, en typ av massvansinne i linje med Myron Scholes symboliska roll 1998 i det massvansinnesspel som är känt under namnet LTCM-prognoser: en form av prognoser som har sina rötter i en radikalt reduktionistisk form av monetär dogm och praktik som i sig självt, inte bara är en samling fantasifyllda trossatser främmande för vår fysiska verklighet, utan som är i grunden existentiallistiska i sin sociologiska innebörd. (Figur 1)

Betrakta då de gemensamma kvalitéerna hos alla de tre typerna av fall: vart och ett för sig, och alla kombinerat, som representanter för en enda form av massvansinne besläktat med det som flagellanthorderna i 1300-talets Europa besatt. Utan en förståelse för den praktiskt taget axiomatiska faktorn av massvansinne som styr alla tre av de efter varandra följande faserna i processen, kan inte det hot som det utgör mot civilisationen bli verken erkänt eller avvärjt.

Zombier från yttre Cyberrymden

Låt oss börja den här kommande fasen av den här rapporten med minister Paulsons roll. Det är samma karaktäristiska vanor hos de transatlantiska angloamerikanska finansetablissemanget som Henry Paulson hade med sig i bagaget till sitt nuvarande jobb som USA:s finansminister, som också är nyckeln till alla de kausala faktorerna vilka är ansvariga för det sedan sent i juli 2007 rådande utbrottet av allmän finansiell bankrutt i USA:s såväl som i andra finansiella system. Detta är det inflyttande som ligger till grund för både det metodologiska vansinnet i de, allt värre, och värre, speciellt efter krashen 1987, finansiella systemet, och det sociologiska karaktärsdragen, hasardspelandet inkluderat, i Cyberrymdens dårhus, såsom på MySpace, facebook, och i mordiskt inriktade dataspel.

En värld som domineras av sådana penningsystem är, likt Weimarbubblan 1923 som skapats av vilkoren i Versaillesfreden, ett system som har inbyggt i sin struktur en riktning mot en säker död. Så länge som det är möjligt att få invånarna i ett sådant system att tro att han eller hon har ett verkligt intresse i att hålla igång systemet, så kan en vis grad av olustig social stabilitet bibehållas, om än bara tillfälligt, trots att systemet, om det fortsätts, går en snar död till mötes. Den här impulsen, att ta till förnekelse, som Paulson nu gjort, för att undvika sanningen, leder faktiskt, ofta, till att, som i det nuvarande fallet med Paulsons envishet, katastrofen inträffar, vilket kunde undvikits om man sett det sanna hotet i vitögat.

Ett tag kunde den relativt äldre vuxna generationen klamra sig fast vid de, mindre och mindre, relativa fördelarna som förknippas med de hushåll som tillhör de övre tjugo procenten av inkomstskikten; men, majoriteten av yngre vuxna och ungdomar, vilka finner sig inlåsta i ett system som saknar trovärdiga framtidsutsikter, har blivit, mer och mer, lämnade åt sitt öde. Under ungefär de senaste tio månaderna har alla generationer tenderat att avspegla en eller annan form av politisk eller moralisk effekt av den därav följande demoraliseringen, och hos de yngre (främst hos tonåringar) på ett mer intensivt sätt.

Det är inget sammanträffande att de rådande trenderna bland de generationerna som i nuläget är under 35 år ger uttryck för sina erfarenheter av den förändring som skett sedan våren år 2000, det vill säga: ungefär samtidigt som den amerikanska regeringsstöda Y2K bubblan kollapsade, när Al Gore ställde upp i presidentvalet, och Dick Cheneys stötfångare, George Bush höll på att bli USA:s president. Bubblans kollaps förde datainvesteringar och relaterade investeringar i en ny riktning, som medgav en acceleration av produktion och marknadsföring av datateknologier och relaterade teknologier (dessa hade sedan tidigare definierats för ett skifte mot “a revolution in military affairs”) som skapade en blomstrande marknad bestående av tonåringar och unga vuxna krigsspelspelare.

Idag, sju år senare, är Finlands, praktisk taget YouTubeuppkopplade, Cyberrymds mördare 18 år gammal, facebook sektmedlemmarna Meredith Kercher och Amanda Knox var 21 år respektive är 20 år gamla, medan Amandas Italienska pojkvän är 23. Veteranen från Nixons Vita Hus, Henry Paulson, som representerar samma matematiska ideologi i finansfrågor, som de relativt drillade spelarna av morddataspel representerade på sitt sätt, är amerikansk finansminister.

Under sådana omständigheter utlöser den skenbara avsaknaden av opposition mot den ständiga försämringen samhällstillståndet en stark impuls för vad som populärt kallas alienerande. Så, 2004 års omval av president George W. Bush var demoraliserande; och att den demoraliseringen har spätts på av den amerikanska kongressens ledarskap sedan 2006, speciellt under det här året tills dags dato, har generat bestämda “förrevolutionära villkor,” speciellt bland tonåringar och unga vuxna. Flykten in i den av morddataspel uttrycka vreden, och från det verkliga livet in i Cyberrymden, producerar, således, en tendens att förena de två. Kalla resultatet “Zombier i Cyberrymden.”

Utöver detta borde vi också ta hänsyn till det i minister Paulsons beteende som är nästan genetiskt besläktat med den, inte så väl, dolda, avgörande egenskapen hos sydvästasiatiska självmordsbombare. Vi borde också inse att den typen av tonåringar och unga vuxna som dras in i dessa verklighetsflykter som MySpace, facebook, liksom mordataspelsberoende, uppvisar alla en underkastelse till ett sjukligt mentalt tillstånd, som är besläktat med en sydvästasiatisk självmordsbombares handlingar. [FN6]

Psykiskt, flyttas Cyberrymdens invånare, vare sig det sker i facebook eller MySpace, eller med morddataspel, lite i taget, mot en gemensam destination, en samtida motsvarighet till nazisternas Nürnbergrally, vilka gör sig påminda genom fenomenet med nynazistiska och Anti-Fa krigare i dagens Tyskland. Tendensen i riktning mot någonting likt ett fascistiskt massfenomen kan vändas, men bara om det vansinne som avspeglas i det nuvarande fallet med Henry Paulson inte tillåts fortsätta

Se allt detta som dynamik.

Mänsklig dynamik

Vi måste nu som hastigast skifta fokus i vår rapport till de relevanta nödvändiga vetenskapliga frågorna.

Betänk skillnaden mellan pungdjur och däggdjur. Jämför skillnaden i graden av artvariation på en plats på jorden där, och när pungdjuren en gång dominerade, och däggdjuren nu i hög grad trängt undan pungdjuren. Tänk på ett av pungdjuren dominerat område i dynamiska, hellre än mekaniska termer. Tänk på det område som varje pungdjursart upptar som motsvarandes en kategori av framgångsrika försöka att få arbete för den roll som den arten spelar. Betrakta däggdjursarter, förutom människan, på samma sätt.

På sätt och vis ändrar människans blotta existens de ordnande principerna bland däggdjuren alltmedan människan viljemässigt ändrar sin potentiella relativa befolkningstäthet, vilket inget annat däggdjur kan göra. Faktum kvarstår, trots att människan har en djurkropp, är människan i grunden inget djur; människan ändrar sin miljö, och sitt beteendes natur, vilket inget vanligt däggdjur kan göra. Den skillnaden, som Akademikern V. I. Vernatski definierade den för den fysiska vetenskapen, utgörs av de utvecklade kreativa potentialer hos den mänskliga individen som inte existerar i någon lägre, än människan, stående form av liv.

Vernatski definierade denna skillnad vetenskapligt, genom att placera människan som en deltagare i ett skedesutrymme [red: engelska: phase-space] under benämningen Noossfären, medan däggdjur i allmänhet är deltagare i ett skedesutrymme som går under betäckningen Biosfären. Skillnaden utgörs av de typiskt kreativa krafter i det mänskliga sinnet som inte återfinns i någon lägre form av liv. De kulturella och relaterade tillvägagångssätt som står för ökningen, eller minskningen, av samhällens potentiella relativa befolkningstäthet, agerar integralt, i termer av förenande dynamiker i den socialfysiska ekonomiska processen, på samma sätt som pungdjurs- och däggdjursarter, var för sig, och sinsemellan, dynamiskt, [agerar] som artstyper.

Människan, som en del av Noossfären, definieras av de suveräna krafter hos det mänskliga sinnet, vilka genererar förändringsfaktorer som “upptäckter,” eller liknande, i den mänskliga individen. Dessa upptäckter sker inte hur som haver, utan begränsas till den typen av upptäckter som motsvarar upptäckten av en universell fysisk princip, såsom exempelvis Keplers unika originalupptäckt av gravitationsprincipen.

Det är dessa krafters frukter (som inget djur någonsin kan ge) som har förlänat människoarten möjligheten att uppnå en befolkningsnivå av cirkus sex och en halv miljard levande personer.

Variationer i den relativa potentiella befolkningstätheten bestäms implicit, främst, av graden av samhällsdeltagarnas genererande av sådana unikt mänskliga principupptäckter, men också av graden av tillämpning av dessa. Således, upprätthållandet av en given nivå av potentiell relativ befolkningstäthet i en nation, eller vilken som helst del av samhället, är beroende av den styrande, funktionellt överordnade rollen som dessa kreativa krafter spelar. Det rör sig inte om att upptäcka exempelvis, mekanistiska gimmicks, utan dessa krafter kommer bara till uttryck som upptäckter av universella fysiska principer, jämförbara med Keplers unika upptäckt av universalgravitationen och Leibnizs unika originalupptäckt av infinitesimalen, vilken Kepler hade föreskrivit som en konsekvens av Keplers egna unika originalupptäckt av inte bara effekten av, utan själva gravidationsprincipen. [FN7]

Eftersom mänsklig aktivitet nödvändigtvis verkar använda upp vad som ansetts vara väsentliga resurser för att upprätthålla en viss förväntad livslängd, kvalité och nivå av mänsklig tillvaro, är det bara genom framsteg bland idéer, som överensstämmer med upptäckter av universella fysiska principer, som det blir möjligt för mänskligheten att bibehålla en nuvarande given nivå av befolkning (potentiell relativ befolkningstäthet), som om i oändlighet, eller att förbättra mänsklighetens potentiella relativa befolkningstäthet.

Det är inte bara nödvändigt att samhället bibehåller utvecklingen i rätt riktning beträffande kontinuiteten bland upptäckter av fundamentala fysiska principer, utan, för att få fördel av dessa upptäckter så måste vi använda dem för mänsklighetens framåtskridande. Exempelvis: rollen av universella fysiska principers tillkämpande, då de tillämpas i praktiken i samhället och möjliggör en ökning av den potentiella relativa befolkningstätheten hos den mänskliga arten. Andelen av befolkningen, vilken ägnar sig åt sådan sysselsättning, kommer i sin tur att kontrollera sättet på vilken ökningen eller minskningen av samhällenas potentiella relativa befolkningstäthet sker. Hur till vida den här typen av förbättringar sker, eller stoppas, av inflytandet av de elakartade pejsarna vi kallar “Malthusianer,” bestämmer inte bara villkoren för förbättringar av de mänskliga villkoren i praktiken; snarare, ett stopp av det vetenskapligt drivna, relativt kapitalintensiv framåtskridandet, har en destruktiv effekt på den relativa mentala hälsan hos såväl den individuella samhällsmedborgaren, som i samhället som en helhet.

Den generationen av oss amerikaner som nu är mellan fjorton och trettiofem år gamla, upplever effekterna av en djup depression i den potentiella relativa befolkningstätheten av USA (per capita och per kvadratkilometer) relativt sett jämfört med nivån som gällde den dag då Kennedy sköts ner. Exempelvis, vid tiden för den amerikanska bemannade månlandningen, hade USA redan börjat förlora en del av den fungerande vetenskap och teknologi som hade varit väsentlig för den månresan!

Medan en del tjocka ärthjärnor trott sig ha gjort sig själv mäkta rika på de fysiskekonomiska trenderna under de senaste dryga 40 åren, så har den verkliga substantiella potentiella befolkningstätheten i såväl USA som Väst- och Centraleuropa kollapsat i en, generellt sett, allt snabbare takt, alltsedan 1967-68.

I sådana här katastrofala fall, som vi borde inse genom den amerikanska ekonomins förfallomönster sedan det kulturella paradigmskiftet 1967-71, syns förändringen till det sämre först som en sänkning av den potentiella relativa befolkningstätheten; nergången vilken genereras av denna sänkning av potentialen avspeglas “statistiskt” senare, genom de följande årtiondena, vilket manifesteras av dagens situationer i USA och andra länder. Således, som i dagens USA:s fall, reagerar de ledande institutionerna för sent för att inse den inneboende dårskapen i vad de dåraktigt ser som en närliggande periods framgångsrika policyförändringar. Den här poängen är avgörande för att förstå den inneboende inkompetensen bland USA:s privata såväl som regeringsanställda prognosmakare under den senaste fyrtioårsperioden.

Således, USA:s fysiska potentiella relativa befolkningstäthet i termer av USA:s fysiska marginal output, har befunnit sig i en accelererande kollapshastighet sedan Richard M. Nixon förödande nog svors in, men den motsvarande relativa mental potentialen hos den amerikanska befolkningen har också den kollapsat katastrofalt. Det värsta av allt; vår nuvarande befolkning är mindre kapabel till seriöst tänkande och, enligt den standarden, mycket sämre utbildade än vid tiden för Kennedymordet.

Den här typen av relativt tillfällig eller långvarig dekadens i nationella kulturer är vanligt, vilket vi ser när vi betraktar relativt långa tidsperioder i den kända historien retrospektivt. Effekten av sådan dekadans är, otvetydligt, en motsvarande ökning av fulheten i den typiska samhällsmedborgarens själ, något som Dante Alighieri underströk i sin Commedia, precis som Boccaccio i sin Decameron.

De villkor som skapats genom kombinationen av första världskriget och den tyska fascismens uppgång, samt liknade effekter i andra nationer, innebar en sådan nedgångsperiod, från vilken vår president Franklin Roosevelt tillfälligt räddade mänskligheten. Vi befinner oss nu, och jag upprepar, i en fyra årtionde lång, eller längre, accelererande fysikekonomisk och grundlig moralisk nedgång av vår transatlantisk kultur.

Denna nedgång generade inte, mekaniskt, den fruktansvärda dekadansen som avspeglas i de “Extrema Händelser” som vi tagit upp i den här rapporten; men, den utvecklade kontexten för en sådan ohygglig moralisk och intellektuell demoralisering och dekadens.

Permanent revolution, permanenta krig

Denna kopplingen torde snabbt inses vid en närmare studie av den redan omfattande hopen av bevis på ett tillbakadragande från den sociala verkligheten, in i den “virtuella världen,” vilket är en trend av vanor, bland andra beroenden, som i USA:s fall sträcker sig från de “genetiskt” besläktade MySpace och facebook, till den mordiska malströmen av morddataspel.

Enligt mitt sätt att se på normlöshet, vilket skiljer sig på några avgörande sätt från Durkheim med fleras, kommer normlöshetens orsak till uttryck i form av mer eller mindre schizofrena uttryck för ontologisk nominalism, på samma sätt schizofreni uttrycks, enligt de relevanta specialisterna, genom en viss form av formaliserat språkbruk. Jag syftar på saker som användandet av vissa fraser, eller uttryck som om de vore, ontologiskt, trollformler eller nåt i den stilen, vars objektet inte har med människans verkliga roll i det verkliga livets värld att göra, utan, snarare, tillhör ett spel vilket inte har någon som helst systematisk korrespondens med den verkliga världens liv, det antas istället påverkas genom symbolsjuka magiska (till exempel schizofrena) krafter.

Spelmanier är, för närvarande, ett extremt markant uttryck för den här typens massvansinne. Sannerligen, de rådande finanssystemen i Europa och USA sköts, övervägande, inte som ekonomier, utan som galna “marknadens magi” hasardspelssystem vilka har blivit ett dominerande massvansinnesattribut för majoriteten av vår befolkning, oavsett vilken inkomstkategori man tillhör. Att mäta rikedom i graden av framgångar i hasardspel, är den form av massvansinne som starkast drivit vår befolkning till att acceptera de galna policyförändringar beträffande nationalekonomi och relaterade ämnen som skett sedan den amerikanska Nixonregeringen installerades.

Extrema former av reduktionism (“symbolism” istället för verkligheten) är ett exempel på sådana patetiska mental beteenden. MySpaces och facebooks, och de relevanta “dataspelen,” karaktäristiska “ideologi” uttrycker den sortens patetisk relativ schizofreni: en flykt från motbjudande erfarenheter av verkligheten, likt en ursinnig Rumpelstiltskin, som sliter sig själv i stycken (självmord!) i raseri över fruktlösheten hos de omöjliga drömmar vi annars benämner larviga barnsagor.

Emellertid, statistiska ekonomiska så kallade “informations teorier” av den typ som Bertrand Russell anhängarna Professor Norbert Wiener och John von Neumann uppfann, eller den metodologi som den ockulta Ernst Machs anhängare i allmänhet brukar, delar samma formalistiska matematiska pro-schizofrena drag: [FN8] Introduktionen av radikalt nominalistiska synsätt av Wiener och von Neumanns typ in i den ekonomiska processen. Samma typ av patologi är också specifik för orsakerna till det nuvarande, kraschlandande, världsfinanssystemet.

Så, den typiska storspelande finanshöjdaren i globaliseringsvärlden, genomlider alltså, “genetiskt” sätt, samma sociologiska alienationseffekter som fransössen Emile Durkheim och hennes efterföljare beskrev som normlöshet. Dessas behandling av ämnet “barns lekar” är således relevant för en studie av dagens finansvärld.

Såvida vi inte ändrar vårt nuvarande beteende, står vi, de facto, det vill säga vi i USA och Västeuropa, inför samma problem med självmord i kombination med terrorhandlingar an masse, sett som ett vapen i krigföring, som en kampmetod för inbördesstridigheter, en terrormetod som inkluderar självmord, som i fallen i Blacksbury och Jokela, vilken vi vill hävda att vi avskyr när den används i Sydvästasien. Det kommer att ske, även, här i USA och på andra ställen, så till vida vi inte genomför, inte bara ytliga “reformer”, utan, den relevanta sortens systematiska förändringar beträffande våra allmänna sociala och besläktade policys på hemmaplan, och det omedelbart.

På så vis har de rådande trenderna bland utlärd och använd ekonomisk politik, alltsedan Nixon edsvors som amerikansk president, haft mer och mer fokus, i den dagliga politiken, på att förstöra den typen av ekonomi som baserats på det amerikanska systemets traditionella fokusering på tillväxten i den fysiska produktionens nettotillväxt, mätt per capita och kvadratkilometer. Vi tarvar ett dramatisk skifte, bort från antagandet, likt de som vi förknippar med Nixonregeringens sammanbrytande av vår ekonomi, att de symboliska värdena som förknippats med nominella monetära- och finansvärden är modelen för hur man mäter moraliska och fysiska värden.

Det är produkten av en mer än hundra år lång komplicerad process av patologiska förändringar som specifikt berör Angloamerikansk militär politik, en förändring vars effekter varit implicit uppenbara, sedan flera årtionden, redan innan USA:s galna störtdykning in i Indokina, i och med reaktionerna från en del specifika aktörer mot de, under 1945-46, uppseglande Angloamerikanska kärnvapenhotet.

Så här långt är den mest anmärkningsvärda konsekvensen av den förändringen, vad som blivit känt som “a revolution in military affairs,” en sorts moralisk degradering som förbinder dess nuvarande talesmän såsom George Schultz, Vicepresident Cheney, samt Middelbury Colleges egen Felix Rohatyn, en strategi som också skall ses som, i vissa avgörande aspekter, jämförbar med ett väldigt speciellt tillvägagångssätt av vad traditionell Sovjetiska militärstrategi gav, och brukade under, namnet “asymmetrisk krigsföring.”

Det var också, definitivt, den doktrinen som flera av Samuel P. Huntington verk, inklusive hans “The Soldier and the State” och “Kampen mellan civilisationerna” gav uttryck för, en dogm som också ska förknippas med de tillvägagångssätt som användes i och med George Schultzs och Felix Rohatyns stöd för Chiles Pinochet, med de nazistiska metoder som användes i Sydamerika under Nixonregeringens tid vid makten.

Det är detta tillvägagångssätt som nu, under före detta försvarsminister och numera vicepresident Cheney, används fullt ut i Sydvästasien, där föremålen för Bushregeringens tyranni, precis som i USA:s Kongress, har gått med på att fortsätta detta globala undergångsspel som den katastrofalt löjliga Bush-Cheneyregeringen har spelat, alltsedan man använde “11 september” som en förevändning för att släppa lös en våg av massvansinne, vilken har styrt regeringen och mestadels kongressen och pressen sedan iscensättandet av “11 september” händelsen.

Russell som storinkvisitor

För att förstå Storbritanniens premiärminister Tony Blairs och Bush-Cheneyregeringens agerande under perioden från 2001 till 2007 måste vi se det nuvarande massvansinnets [*] rötter bland det Brittiska Imperiets så kallade geopolitiska mål under 1900-talet, särskilt i de brittiska kretsarna runt H.G Wells, Luciferdyrkaren (i Lucis kulten) Aleister Crowley, och Bertrand Russell.

Det är precis den här ideologin som avspeglas i vad vi stöter på idag som MySpace, facebook och morddataspels fenomenet. Den normlöshet som du ser i MySpace, facebook och morddataspel, är den normlöshet som uttrycks av dess nykläckta, men redan stinkande, ägg. Den fullt utvecklade (av)arten kommer att vara ett långt ondskefullare företag, om vi tillåter den att utvecklas till en kraft i samhället.

Samma masskriminella egenskaper som Schultz, Rohatyn, med flera nu har gemensamt, uttrycktes också, anmärkningsvärt nog, tidigare, av H.G. Wells vision av “The Shape of Things to Come.” Till samma politiska paradigm hörde Bertrand Russell, då han spelade en kritisk roll i att skapa en i övrigt, militärt sett, helt absurda kärnvapenbombning av Hiroshima och Nagasaki. Detta är samme Russell som öppet förespråkade att “förebyggande anfalla” Sovjetunionen med kärnvapen. Russell, som förmodligen var den ondaste, och definitivt den som orsakat mest ont, av alla det förra seklets bokstavligt talat satanistiska figurer, var en anmärkningsvärd och förmodligen den ondaste sådana figuren i sitt sekel; men, precis att satan trots allt bara är en dåre, så var Russell, också, en slags fåne, vetenskapligt inkapabel och övermodigt antog han att Sovjetunionen inte på egen hand skulle kunna utveckla en kärnvapenkompetens i tid. [FN9]

Det som Wells, Crowley och Russell gav uttryck för var en utväxt av ett tillvägagångssätt som allmänt utryckts av det brittiska imperiet alltsedan 1763, som exempelvis genom användandet av Ostindiekompaniets, och deras arvtagares, privata arméer, i Indien och i Väst- och Centralasien. Det har varit modellen för dessa spelliknande operationer, till dags dato, som med de avsikter och handlingar som kodifierats i Sykes-Pikotavtalet, som idag uttrycks igen av de från London styrda försöken, att genom Nancy Pelosis försök att göra London en tjänst genom att använda sina kontrollerade ägodelar bland Kurderna för att, på Tony Blair maner, spränga hela regionen i bitar.

Russells fall ska understrykas som av kritisk, klinisk relevans för studier av de förenande karaktärsdragen hos de tre fallen av tragisk dårskap som refererats till i denna rapports inledning: Paulsons dåraktiga reaktion till den framrusande kollapsen av världsfinans- och penningsystemet, samt de inblandade i Perugiamordet och skolmassakern i Jokela.

Paulson: Galenskap som ekonomi

Betrakta de unga vuxna och tonåringarna som dras in i den ”alternativa, virtuella världens” ickevärld a la “Flugornas Herre,” genom MySpace, facebook, och genom införskaffandet av galna mördars mentala vanor genom peka-och-skjut dataspel: Offren för dessa skapade illusionerna har flytt i flock från verkligheten, likt de legendariska lämmeltågen; de flyr för närvarande, längre och längre bort från verkligheten, in i det karaktäristiskt infantila, dömande, känsloströmmande sinnestillstånd som är förknippat med en känsloladdad delaktighet i en syntetisk, ickeexisterande värld, likt den som presenteras i “Stjärnornas krig,” “Sagan om ringen,” “Harry Potter, ”och sånt. Det vi ser bland de som faller offer för sådana här sekter är en viss form av, vad vi har fog att kalla, “masschizofreni som ett socialt fenomen.”

De som duperats av denna moderna dionysism är en massa råttskockliknande dionysiska efterföljare till Friedrich Nietzsche, och är Nietzsches nazistiska anhängare i dagens något annorlunda kulturella kontext.

Tendensen som skapas av sådana massillusionistiska vanor som bland medlemmarna i grupper som, både, nynazistiska och Anti-Fa sekter i Tyskland i dag är exempel på, påminner om den typens tankeprocesser som vi kanske mest förknippar med väldigt finurliga, men grundligt galna skockar av fanatiskt aggressiva rhesusapor, eller med den väldigt farlig skapelse, med ett sexuellt beteende besläktat med det som rapporterats från Perugia, som annars uttrycks av den mycket finurligare vuxne babian- eller schimpanshanen.

Den uttryckta “finurligheten” hos sådana apliknande, praktiskt taget schizofrena människoväsen, gör att de kan utveckla en förmåga att utföra avancerade symbolmanipulationer, de verkar dock praktiskt taget ha förlorat förmågan att kognitivt inse hur den verkliga världens orsak och verkan är dynamiskt ordnad. Vi står således inför konsekvenserna av en viss typ av gruppsociopatologi, för närvarande i form av symbolsjuka kvasiekonomer som den, genom LTCM, ökände Myron Scholes. Den framträdande saken är den, att Scholes och andra specialister inte verkar ha lärt sig någon som helst läxa av de katastrofer som de iscensatt, genom sitt bruk av prognosmetoder, i skapandet av vad som blev känt som 1998 års LTCM-fall. I de i tiden mer närliggande trenderna bland den här typernas prognosmakande, sedan 1997-98, har de gått mycket längre i sina “matematiska modeller,” något som resulterat i att hedgefondernas aktiviteter, och liknande epidemier, konvergera mot mer “perfekta” matematiska versioner av samma galenskaper som resulterade i 1998-års kris.

Vidga nu perspektivet så att Paulsons psykopatologiska illusioner faller inom ramen för den finansgrupp som är besatta av detta underliggande sociopatologiska karaktärsdrag. Dagens nominella tillgångar, som representerar krav som blivit vildare i sina uttryck än en babian försvarandes sina apbrödsfrukter, kräver full betalning för intäkter som faktiskt aldrig förtjänats på några som helst verkliga tillgångar, i betydelsen av det verkliga universum, och kräver att allt betalas fullt ut, eller så nära som tänkas kan.

Den på så vis mentalt efterblivna personen hade bara räknat ut sin tjänade vinst, trots att det inte skett någon nettotillväxt annan än i rent symboliska, relativt innehållslösa former av antagna fördelar, vilka man inom amerikanska konstituell lag betraktar som falskmyntade utgivna finansmedel. Dessa illusions “förtjänster” kan komma till uttryck som en variant av “En varning från min revisor: du kan använda den utlovade summan i dina balansräkningar, på vilkor att du aldrig någonsin försöker att faktiskt lösa in checken.”

Så, när den dag kommer då de som spekulerat i blufftillgångar lämnar in sina bluffcheckar för betalning: Ka-Boom!

Så, hela världssystemet har, nyligen, gått in i en kedjereaktionskollaps av världens finans- och penningsystem, genom vad som blivit, alltsedan Michael Milkens tid före-oktober-1987, en muterad variant av samma smittsamma bedrägeri, vilket kom till uttryck i form av en upphetsad orgie av intensivt tävlande i att lösa in bluffar utgivna för att motsvara checkar. Finansernas motsvarighet till djurparkens rhesusaphane har gått och blivit spritt språngande galen.

Vi befinner oss i en värld där vi känner att “Alla de rika gör det ju.”

Den systematiska effekten av den typen av vanebeteende, är ett moralisk sjukt och intellektuellt formellt sinnestillstånd som ger eko av det kriminella sinnestilstånd som fick Perkeles Aten att ge sig in i det Pelopenesiska kriget. Aten har än idag inte vunnit åter vad den förlorade genom sin dårskap, då. Vi har, lyckligtvis haft fördelen att ärva den tradition som Solons Aten uttryckte i form av arvet från Pytagorianernas och Platons kretsars.

Det är en fördel som vi måste vara fast beslutna att använda oss av.

Fotnoter:

FN1 Se Friedrich Schiller dikt, "Die Kraniche des Ibykus."

FN2 Detta Boccaccioverk skall läsas, som ett samklangt eko till Dante Alighieris Commedia; som ett uttryck för det jag definierat som “Tragedins kraft”. (Se “The mask of Nancy Pelosi: The force of tragedy” EIR, årgång 34, nummer 44) Det är så hans verk skulle ha lästs av Boccaccios samtida florentinska läsare.

FN3 Var detta minister Paulsons “möte i Samara” ett ödesmättat eko av vad han flydde från under Nixon regeringens Watergategrupperings dagar?

FN4 “BBB”:”Brittiska BabyBoomers”- är en sociologisk kategori. Trots att babyboomer syndromet var en dionysisk typ av existentialism som introducerats i USA, så introducerades den genom europeiska kanaler centrerat i Brigadgeneralen John Rawlings Rees personligen, som i sin egenskap av ledaren för mellankrigstidens brittiska psykologiska krigsoperationer använde sig av kanaler centrerade i Londons Tavistock Clinic.

FN5 Som exempelvis familjespelet “Monopol.”

FN6 Se Peter Pophems, “Murder in Perugia: Dangerous Games of the facebook generation”, The Independent, (London, UK), den 11 november 2007.

FN7 Den här den unikt mänskliga kreativiteten, typisk i Keplers fall med hans unika originalupptäckt av gravitationen, är ett fenomen som är helt okänd för reduktionister, som exempelvis de antika eller moderna anhängarna av Euklides, eller de moderna empirisisterna. Den filosofiskt reduktionistiske tillgriper beskrivningar av principernas effekter, som i matematiska formler, hellre än själva kognitionen av den relevanta upptäckelseakten.

FN8 Se Norbert Wiener, Cybernetics, “The Human Use of Human Beings”; eller John von Neumann, “The Computer and the Brain,” samt tillsammans med Oskar Morgenstern, “The theory of Games and Economic Behavior”. De var båda anhängare av Bertrand Russell, speciellt Russells “Principia Matematica,” och båda två relegerades, vid olika tillfällen, från Göttingen av David Hilbert efter välgrundat anklagats för ihållande inkompetens, samt, i von Neumanns fall, även för en grövre anklagelse: plagiering.

FN9 Nyckeln till att Sovjeterna kunde utveckla en kärnvapensarsenal mycket tidigare än vad Russell och de andra Angloamerikanska tänkarna hoppats var möjligt, var den Sovjetiska vetenskapliga förmågan som Akademikern V. I. Vernatski, en av de största banbrytarna under 1900-talet, var typexemplet på. Emellertid, som Russell själv påpekade, så ångrade han aldrig sin kampanj för “förebyggande kärnvapen” attacker på Sovjetunionen, syftandes till att, som Russell sa: spöa dem tills de underkastar sig en världsregering, med andra ord för att skapa en “världsregering,” eller “globalisering” som vi säger nu för tiden.

* "Massvansinnet att skapa sådan här politik."